Annons

ProsthesisÖmhet som bär när katastrofen nalkas

Magnus Krepper, Tobias Hallgren, Elena Fokina och Charlotta Öfverholm i ”Prosthesis”.
Magnus Krepper, Tobias Hallgren, Elena Fokina och Charlotta Öfverholm i ”Prosthesis”. Foto: Dansens hus

Trauman och starka känslor genomsyrar Charlotta Öfverholms senaste verk i projektet Age on stage. Man kan checka ut när som helst, men aldrig lämna, är tesen som prövas genom dans, text och sång till melankolisk musik.

Under strecket
Publicerad

Charlotta Öfverholm.

Foto: Fabian KrieseBild 1 av 2

”Prosthesis” avslutas med vilt matkrig.

Foto: Fabian KrieseBild 2 av 2

Charlotta Öfverholm.

Foto: Fabian KrieseBild 1 av 1

Prosthesis

Genre
Dans
Medverkande
Elena Fokina, Tobias Hallgren, Charlotta Öfverholm, Magnus Krepper, Lauri Antila, James Friedman m fl
Var
Dansens hus
Koreografi
idé, regi: Charlotta Öfverholm

Scenografi, kostym: Elle Kunnos de Voss. Musik: Lauri Antila. Ljus: Tobias Hallgren

Grekiskans prosthesis har gett oss protesen; benämningen på ett konstgjort substitut för en förlorad eller skadad del av kroppen. Dansaren och koreografen Charlotta Öfverholm har bytt ut både höft- och fotled – en förutsättning för att denna 50-plussare ska kunna fortsätta göra det hon vill: vara på scenen.

Och det är hon med besked i ”Prosthesis”, en föreställning som är ytterligare en del i hennes EU-stödda projekt Age on stage, där forskning och konstnärlig praktik går hand i hand på temat dans och åldrande.

Det är alls ingen udda kombination. För medan samtiden tycks uppfylld av att hylla ungdom, hindra rynkor och blunda för att vi alla går mot döden, så har dansvärlden på olika sätt tacklat frågor om vilka kroppar som får synas på scenen och vad de i så fall kan uttrycka. Mats Ek är förstås en föregångare med sin förmåga att lyssna in vad äldre eller oskolade kroppar kan säga med rörelse.

Charlotta Öfverholm.
Charlotta Öfverholm. Foto: Fabian Kriese
Annons
Annons

”Prosthesis” avslutas med vilt matkrig.

Foto: Fabian KrieseBild 1 av 1

I ”Prosthesis” omger sig Charlotta Öfverholm – vars kropp och kostym pryds av markerade stygn – med både dansare, skådespelare, musiker och statister i eller över medelåldern. Titeln ska nog främst tolkas som en metafor, för hela skeendet är ett slags drömspel på tröskeln till, och i protest mot, döden och domedagen.

Man kan checka ut när som helst, men aldrig lämna. Det är tesen som prövas genom dans, text och sång till jazzigt och melankoliskt liveackompanjemang av Lauri Antila och James Friedman. Allt börjar med en grupp som långsamt rör sig bort i ett inrett dunkel, men vänder om, faller och börjar dansa. Tiden kastas om. Därpå utspelas scener av lek, svartsjuka, våld, övergrepp, skuld, kärlek, förlåtelse och övergivenhet. Och finalen är ett barnsligt, ystert matkrig där pastan flyger i kaskader.

Det är med andra ord ganska mycket av trauman och starka känslor som ska klämmas in på knappt en timme. Några trådar lämnas hängande i luften och några statister förblir just statister. Helheten drar åt olika håll, men scenerna med Charlotta Öfverholm själv – här ständigt beroende av sitt träningsband – har ofta skärpa.

Som när hon och Elena Fokina (med gedigen karriär hos Wim Vandekeybus grupp Ultima Vez) gör jakobsbrottningen fysisk. Eller när Magnus Krepper, skådespelare med dansutbildning i bagaget, kommer ut som våldsman med plågat samvete, vilket han får utlopp för i en vacker men lite högstämd monolog.

”Prosthesis” avslutas med vilt matkrig.
”Prosthesis” avslutas med vilt matkrig. Foto: Fabian Kriese

Som vanligt när Öfverholm är i farten kan man spåra inflytande av europeisk, dansteatral scenkonst som inte väjer för expressiva uttryck. Vackrast och innerligast är hennes duett med ljussättaren och dansaren Tobias Hallgren. Här finns koncentrerad ömhet, och hotet om en förestående katastrof när ljudbildens skärande dissonanser bryter förtrollningen.

Age on stage avslutas på lördag med ett seminarium med inbjudna experter (läkare, fysioterapeuter med flera) och ”Prosthesis”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons