Annons

Bye bye brorOmöjligt värja sig mot livsfarlig manlighet

Robin Stegmar och Alexander Abdallah.
Robin Stegmar och Alexander Abdallah. Foto: Jamal Gille Columbus

Den skadliga machokulturen finns inte bara i kriminella gäng. Pjäsen ”Bye bye bror” ger inga enkla lösningar på komplicerade frågor men nycklar till förståelse av vilka koder som präglar synen på manlighet.

Under strecket
Publicerad

Bye bye bror

Genre
Teater
Regi
manus, koreografi, kostym: Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten
Medverkande
Alexander Abdallah, Robin Stegmar
Var
Riksteatern/Teater Fryshuset

Ljus: Tom Prehn. Musik: Skander

Musiken ger från början besked: det här kommer att bli mörkt, även om strålkastare ger sig rakt på publiken med full kraft.

På scenen två stillsamma män, som försiktigt prövar att röra händerna, kanske till och med ta ett steg framåt. Till vänster står Alexander Abdallah, till höger Robin Stegmar. De har en liten kontakt i början, men sedan är de ensamma tillsammans, ensamma i världen, kanske mot världen.

De är färdiga nu. De vill bort från det kriminella livet, de har nått botten, likt en alkoholist eller spelmissbrukare. Att ta sig ur ett sådant beroende är svårt, det vet nog de flesta i publiken på ett eller annat sätt. Men att ta sig ur ett gäng, en kriminell livsstil, förefaller snäppet svårare.

Männen på scenen är skådespelare, men de lyckas ändå förmedla svårigheten inifrån, som gällde det verkligen dem själva. Alexander berättar om vägen in i kriminaliteten från en bra familj, goda värderingar, allt det där. Men åren av förnedring från de större grabbarna på gården, de som har allt, makt, pengar, flickvänner får honom att sätta igång en kollektiv motattack. Och sin nya maktposition har han oerhört svårt att lämna.

Annons
Annons

Robin Stegmars roll är från början mer abstrakt reflekterande, han talar om strukturer. En gång tycks han se rakt på mig och fråga hur det skulle vara att lämna precis allt bakom sig, värld, vanor, vänner, identitet. Det tar.

Alexanders rollfigur, som fått ny identitet, talar om faran i att bli kär, ja faran i allt detta fikande på jobbet, i att gå ut och festa med kamraterna. Vi i publiken skrattar, men vi förstår.

Robin berättar om kärleken till pappan, kärleken och självhatet för att han älskar denne drickande, våldsamme pappa som bara visar kärlek när sonen begår sitt första svåra brott.

Alexander talar om mäns rädsla, rädslan för det komplicerade, längtan att lösa problem med enkla metoder, genom att skjuta eller hoppa från en bro. Faran i att visa sig svag. Det livsfarliga i att lämna machokulturens koder.

Dessa koder liknar mycket storpolitikens: aktioner och motaktioner mellan USA och Iran är näraliggande exempel.

Till sist handlar detta om en livsfarlig manlighet, den som söker enkla svar: ”Ut med blattarna!” Som Sverigedemokraterna, som Orbásn i Ungern, Trump i USA, Bolsonaro i Brasilien, etcetera. Allt detta sägs rakt ut från scenen, i en ovanligt tydlig politisk analys. Omöjligt att värja sig. Det är bra.

”Bye bye bror” görs i samarbete med Fryshuset. Den turnerar i Sverige med Riksteatern och kommer till bland annat Dramaten 10–13 mars och Malmö stadsteater 11–14 maj.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons