Annons

Det osynliga motstyckets bokOmskakande: svårt att värja sig mot Sonnevi

Poeten och översättaren Göran Sonnevi (född 1939) debuterade med diktsamlingen Outfört 1961. Han har bland annat tilldelats SvD:s litteraturpris, De Nios pris och Nordiska Rådets litteraturpris.
Poeten och översättaren Göran Sonnevi (född 1939) debuterade med diktsamlingen Outfört 1961. Han har bland annat tilldelats SvD:s litteraturpris, De Nios pris och Nordiska Rådets litteraturpris. Foto: Stefan Tell

Göran Sonnevis poetiska vitalitet är obruten. Det skriver Ulf Eriksson som har läst poesi som andas storpolitik och krigföring, apokalyptiskt svårmod och dov förtvivlan – men också svindlande ömhet.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1
Bild 1 av 1

Det osynliga motstyckets bok

Författare
Göran Sonnevi
Genre
Poesi
Förlag
Albert Bonniers Förlag
ISBN
9789100182557

253 s

Den som har följt Göran Sonnevi genom åren vet att vissa miljöer gärna återkommer, liksom vissa begrepp och stilfigurer. Såtillvida är ”Det osynliga motstyckets bok” ingen överraskning. Vi följer poeten och hans hustru i Stockholmsbostaden, genom det öländska landskapet vid Ormöga, eller på Koster. Samtidigt riktas vår uppmärksamhet oavbrutet mot något i bakgrunden som är det bekantas motsats, ett väldigt mörkt tecken som vi genom våra liv växer in i. 

Den nya boken är kortare och strängare sammanhållen än ett par av de ofantliga verken från senare år, som ”Oceanen” och ”Bok utan namn.” Komprimerade, strofiska dikter växlar med längre dagbokslika avsnitt där poeten diarieför sin samtid, rannsakar egna politiska ställningstaganden och reflekterar över verklighetens beskaffenhet liksom de estetiska formernas bärkraft. 

Trots bekanta komponenter och grepp är detta en omskakande bok. Det beror inte bara på den till panik gränsande oron i de resonerande partier där nutida storpolitik, teknokrati, hyperkapitalism, krigföring och migration avtvingar poeten en dov förtvivlan läsaren svårligen kan värja sig mot. Att man skakas om och blir klarvaken har lika mycket att göra med att det apokalyptiska svårmodet kontrasteras mot scener av en sådan svindlande ömhet. Det är särskilt en typ av scen som det kan vara värt att dröja vid om man vill få inblick i verkets dynamik. Man kan kalla den det undrande samrådet: 

Annons
Annons

"Så bär du mig// och jag dig/ i de gemensamma/ vingarnas flykt   Hadesvingarna, med allt bredare/ vingslag   Vi såg tillsammans/ den vita ägretthägern lyfta// Vad vi tror var dess unge stod/ ytterst vid den gula/ vassruggen i sjön   Flyg-/ planet steg   Den lilla/ falken fångade en slända/ Gråspräcklig undersida,/ vingarnas översida brun   Lärkfalk?"

De många funderingarna, ofta i intimt samråd, kring hur en insekt, växt eller fågel skall artbestämmas fungerar boken igenom som filialer av en utopi. Den livshållning som här gestaltas handlar om att i omsorg och vördnad ge akt på varelser för deras egen skull, i stället för att foga in dem i en rationalitet inriktad på trivialisering eller utnyttjande.

Man kan se hur vingmotivet glidflyger från fras till fras och samtidigt förvandlas, byter skala och existensform.

Den citerade passagen kan också få exemplifiera ett fenomen som länge har funnits hos Sonnevi men först på senare år givits ett namn: sekvensen. Man kan se hur vingmotivet glidflyger från fras till fras och samtidigt förvandlas, byter skala och existensform. Denna sekventialitet, orkestrerad av både likhet och olikhet, skiljer sig från samrådets utopi genom att inte vara avgränsad. Tvärtom kan sekvenserna i princip fortsätta hur länge som helst. Så blir ändlighet och ofullbordan två samverkande aspekter av det mänskliga.

Ett annat centralt ord som gäller andlig hållning snarare än form, är klang: "Hör du min/ klang?/ Du som finns med mig/ i klangrummet". Klangen kan ses som en tons materiella signalement och har som sådant en språklös sida. "Det är med från-/ sidan jag sjunger", heter det på ett annat ställe. Liksom avgränsning och gränslöshet samverkar röstens innerlighet och klangens opersonlighet i framställningen av ett poetiskt allvar lika etiskt uppfordrande som vackert. 

Göran Sonnevi är nu åttio år. Det stora mörka tecknet skuggar den åldrade poetens livsskrift. Oron över världsläget motsvaras av oro över den egna och andras hälsa. Men hans poetiska vitalitet är obruten, både i vreden och i ömheten. Det osynliga motstyckets bok genomför en kraftomvandling där det måttliga formatet synliggör formen på ett magnifikt sätt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons