Annons

”Onkel Vresig” låg bakom klassiskt fel på förstasidan

Lorentz Axevall gjorde förstasidan 1966 där det av misstag stod ”SVENSKA BLA DAGDET.
Lorentz Axevall gjorde förstasidan 1966 där det av misstag stod ”SVENSKA BLA DAGDET. Foto: Lennart Nygren

Till slut kom den avgörande pusselbiten – nu vet vi varför det stod ”SVENSKA BLA DAGDET” på förstasidan i juli 1966.

– Det var min pappa som gjorde felet. Han var känd för att vara noggrann, så han var väldigt arg på sig själv, berättar Inger Lindberg.

Under strecket
Publicerad

Tidningen som en läsare skickade in till SvD-redaktionen. Den här fanns i brevlådan för en del läsare den 19 juli 1966.

SvD den 26 oktober 1985.

Lorentz Axevall under avtackningen.

Foto: Lennart Nygren

SvD-kollegorna samlade för att hylla Lorentz Axevall som syns i vit skjorta till vänster i bild.

Foto: Lennart Nygren

Lorentz Axevall hyllades med en tårta formad som en tidningssida vid pensioneringen i december 1980.

Tidningen som en läsare skickade in till SvD-redaktionen. Den här fanns i brevlådan för en del läsare den 19 juli 1966.

Det var den 19 juli 1966 som delar av tidningsupplagan hade felaktigheten i sidhuvudet. En miss som andra tidningar raljerade över – Göteborgstidningen skrev att ”man undrar vad som händer i högerns högborg”. Det som hände var att en av Svenska Dagbladets mest rutinerade typografer hade en dålig dag. Han hette Lorentz Axevall och kallades ”Onkel Vresig” eftersom han inte accepterade slarv.

Hans dotter, Inger Lindberg, hörde av sig till SvD sedan hon läst artikeln förra veckan där orsaken till felet efterlystes.

– Jag minns att pappa lade fram tidningen och bad mig titta om jag såg något konstigt. Då sa jag att jag såg att det stod ”Bladagdet”, säger Inger.

– Pappa var en sådan perfektionist så han var väldigt knäckt över detta. Han ville inte göra några fel alls. Han kallades in av chefen dagen efter och fick en utskällning. Men pappa berättade att han svarade emot. Han var ingen person som var van att bli utskälld.

Tidningen som en läsare skickade in till SvD-redaktionen. Den här fanns i brevlådan för en del läsare den 19 juli 1966.
Tidningen som en läsare skickade in till SvD-redaktionen. Den här fanns i brevlådan för en del läsare den 19 juli 1966.
Annons
Annons

SvD den 26 oktober 1985.

Inger Lindberg tror också att det på sitt sätt var rätt person som gjorde felet. Hade det varit en yngre medarbetare hade denne haft svårare att arbeta vidare.

– Pappa fick fortsätta ha hand om SvD:s förstasida, vilket ju var ett uppdrag för de rutinerade.

Berättade pappa mer i detalj hur det gick till?

– Nej, han sa att han inte kunde fatta hur han kunde göra så. Han hade gått igenom en jobbig skilsmässa innan så kanske var han mer okoncentrerad, men det är svårt att veta, säger Inger.

Logotypen bestod på den tiden av fyra olika blydelar. De sattes denna gång alltså i fel ordning. Det upptäcktes under natten och efter att tryckpressarna hade blixtstoppats kunde rätt sidhuvud tryckas till senare upplagor.

Här ser ni inzoomade varianter av de olika upplagorna från den 19 juli 1966:

Det fanns spekulationer om att felaktigheten berodde på amerikanska scouter som var på besök, men det ryktet kan Inger ta död på.

– Så gick det inte till, det hade jag hört av pappa i så fall.

SvD den 26 oktober 1985.
SvD den 26 oktober 1985.
Annons
Annons

Lorentz Axevall under avtackningen.

Foto: Lennart Nygren

SvD-kollegorna samlade för att hylla Lorentz Axevall som syns i vit skjorta till vänster i bild.

Foto: Lennart Nygren

Smeknamnet ”Onkel Vresig” får sin förklaring i den runa som infördes i SvD efter Lorentz Axevall död 1985. Där står det att Onkel kom av att ”alla kände ett släktskap med honom”. Vresig kom från att han ”aldrig accepterade slarv eller hafsverk”. Det står också att den ibland så vresige Lorentz var en helt annan person utanför arbetsplatsen. ”Han var snäll och generös”, står det.

– Ja, han var en väldigt snäll pappa. Han var aldrig arg eller dum mot mamma och mig. Jag var enda barnet så han skämde bort mig mycket och älskade att ta med mig till jobbet och ”visa upp mig”, säger Inger och skrattar till.

– Jag minns när jag kom till SvD i Klarakvarteren. Alla i sätteriet var vänliga och jag fick alltid några tioöringar av de andra farbröderna. Alla hade smeknamn. När pappa presenterade en rödhårig kollega med lite lockigt hår sa han: ”Det här är Krulltott”.

Medan vi pratas vid per telefon tar Inger Lindberg fram en skolåda där gamla bilder finns samlade.

– Oj, nu hittar jag några fina bilder här. Det är från dagen då han gick i pension 1980. Han älskade verkligen att jobba på SvD, berättar Inger.

Lorentz Axevall under avtackningen.
Lorentz Axevall under avtackningen. Foto: Lennart Nygren

SvD-kollegorna samlade för att hylla Lorentz Axevall som syns i vit skjorta till vänster i bild.
SvD-kollegorna samlade för att hylla Lorentz Axevall som syns i vit skjorta till vänster i bild. Foto: Lennart Nygren
Annons
Annons

Lorentz Axevall hyllades med en tårta formad som en tidningssida vid pensioneringen i december 1980.

Lorentz Axevall hyllades med en tårta formad som en tidningssida vid pensioneringen i december 1980.
Lorentz Axevall hyllades med en tårta formad som en tidningssida vid pensioneringen i december 1980.

Familjen bodde under ett antal år på Värmdö. Eftersom Lorentz Axevall inte hade körkort puttrade han varje morgon iväg på sin moped till arbetsplatsen i stan. Senare flyttade de till Döbelnsgatan och där minns Inger att hennes perfektionistiska far hade samma ritual varje morgon.

– Mamma var snäll så hon gick varje morgon ner och köpte färska frallor i livsmedelsaffären som låg i samma hus. Sedan åt pappa en fralla med schweizerost till sin kopp med rykande varm choklad. Till detta en cigarett och förstås ett färskt ex av Svenska Dagbladet.

Inger Lindberg tror att hennes far skulle ha uppskattat denna diskussion kring felet som begicks av honom 1966.

– Ja, min son sa att ”tänk om morfar hade levt och fått uppleva det här”. Även om pappa på den tiden var knäckt av felaktigheten hade han nog tänkt att ingen kan vara felfri trots allt. Han hade säkerligen varit stolt över att uppmärksammas.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons