Annons

Jesper Sandström:Önska inte ett suveränt internet

Foto: Pontus Lundahl/ TT

De som vill ha fler filter och utökad kontroll av nätet bygger sin önskan på naiva förhoppningar.

Under strecket
Publicerad

I förra veckan fyllde internet 50 år. Nå, det är en sanning med viss modifikation. Det som hände den 29 oktober 1969 var att det första meddelandet människor emellan skickades på ARPANET, ett militärt nätverk som kom att utgöra grunden för dagens Internet.

Då, och i flera decennier därefter, var nätet ännu sådant att det tog lång tid bara att skicka större mängder text. Användarna var få och användarvänligheten bristfällig. Knappt någon kunde föreställa sig internet såsom vi känner det i dag; en självklar del av vårt liv, våra jobb, vår underhållning och vårt umgänge.

Den självklarheten innebär också att många tar internet för givet, och glömmer hur revolutionerande dess förhållandevis öppna, förhållandevis fria utbyte av information faktiskt är. Glöms det bort, då är risken överhängande att internet blir sårbart för sådana som skyr den friheten och vill begränsa den till varje pris.

Sådana tendenser syns allra tydligast i totalitära länder, nu senast i Ryssland, där en ny lag om ett “suveränt internet” som trädde i kraft den 1 november, ger staten fullständig kontroll över operatörernas trafik samt rätt att godtyckligt blockera åtkomst till specifikt innehåll. Allt, naturligtvis, under förevändningar om trygghet och säkerhet.

Annons
Annons

Och den som liknöjt konstaterar att “sånt händer bara där, inte här”, riskerar att missta sig rejält. Socialdemokraterna, ständigt måna om att framhäva sin egen anständighet, talar tyst om att de, långt in på 1980-talet, aggressivt försvarade statens monopol på radio och TV.

Kommunikationsminister Ines Uusman undrade 1996 vad det här med att surfa på internet egentligen var bra för, och efterlyste statlig kompetensutveckling för att få till något mer användbart. Samma gamla oförstånd kommer till uttryck när Morgan Johansson, med maffiosomyndig stämma, vill pressa internetföretag att sanera bland misshagliga åsikter. Det kan låta lovvärt, men leder snabbt till att företagen börjar idka ängslig självcensur och att man, som undertecknad, kan bli bannlyst för tämligen harmlös satir.

Många av dem som önskar fler filter och utökad kontroll föreställer sig ett bättre internet och behagligare sociala medier, utan hat, hot och fake news. En sådan förhoppning är dock mer än lovligt naiv. Makthavare kan, likt Trump och Orbán, frestas att bunta ihop legitim kritik med sådant de anser ska bekämpas.

Dessutom uppstår ett hot mot internets fortsatta utveckling, den konkurrens och innovation som gett upphov till tekniska lösningar vi förut knappt kunde drömma om. Omfattande byråkrati kan uppmuntra oheliga allianser mellan politiker och redan etablerade teknikjättar, eftersom dyra lagkrav hindrar nya, mindre aktörer från att slå sig in på marknaden.

Förhoppningsvis kan goda krafter värna den öppenhet som hittills tjänat oss så väl, och utöva påtryckningar mot de stater och organisationer som går i motsatt riktning. Då kan vi se fram emot ytterligare 50 år av nya, fantastiska tillämpningar.

Ja må internet leva uti hundrade år, och förhoppningsvis längre än så.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons