Annons

Amasonernas drottningOperafeminism beväpnad med starka känslor

Barockoperan ”Amasonernas drottning” är ett samarbete mellan Den Andra Operan, Kamraterna, Damkapellet och Operadonnorna.
Barockoperan ”Amasonernas drottning” är ett samarbete mellan Den Andra Operan, Kamraterna, Damkapellet och Operadonnorna. Foto: Maximilian Mellfors

Operans krigarkvinnor intar Årsta teater och väcker liv i den feministiska utopin. Sofia Nyblom häpnar över en spektakulär barockopera, men längtar efter att se verket utan ingrepp.

Under strecket
Publicerad

”Amasonernas drottning” med Hanna Fritzson i titelrollen.

Foto: Maximilian Mellfors

Amasonernas drottning

Genre
Opera
Regi
Ditte Hammar
Medverkande
Hanna Fritzson, Linnea Andreassen, Lisa Thor, Wiktor Sundqvist, Linus Flogell, Operadonnorna, Damkapellet
Var
Årsta teater
Koreografi
Sara Ribbenstedt

Musik, libretto: Maria Antonia Walpurgis. Musikalisk ledning: Marcus Mohlin. Scenografi, kostym: Maria A Moberg

Ett gäng musikaliska ”wonder women” intar scenen på Årsta teater denna sommar. De är unga, butchiga valkyrior utrustade med maskingevär och en sektliknande solidaritet på liv och död. Först efter en rad osannolika dramaturgiska vändningar och spektakulära arior släpper de på machoattityden och öppnar för jämställd harmoni mellan könen.

Bakom titeln ”Amasonernas drottning” döljer sig årets mest ambitiösa operaprojekt: utgrävningen av Maria Antonia Walpurgis feministiska barockopera, som sedan 1700-talet satts upp vid några få tillfällen i modern tid: 1998, 2002 och 2013. Konsten att komponera har ju liksom konsten att regera länge varit förbehållen män. Kurfurstinnan Maria Antonia Walpurgis av Bayern hör till de få undantagen, en supertalang som sjöng, komponerade och bedrev politik. Operan om amasondrottningen Talestris uruppfördes 1760 i Nymphenberg med tonsättaren själv i huvudrollen.

Amasonmyten lutar sig på berättelsen om en kvinnlig krigarstam som under antiken ska ha levt vid Svarta havet och slutit fred med skyterna. Amasonerna debuterar på teaterscenen i Shakespeares ”En midsommarnattsdröm”. Men efter upplysningen får myten mörkare gestaltning. Wagner låter sin Brynhilde kuvas och brinna upp tillsammans med den gamla världen, likt Trojanska krigets Penthesilea.

Annons
Annons

”Amasonernas drottning” med Hanna Fritzson i titelrollen.

Foto: Maximilian Mellfors

”Amasonernas drottning” är en semiseria, en opera med tragiska inslag och lyckligt slut. De två männen i operan, Oronte och Learco, reser från 1700-talet in i en framtid där enbart kvinnor existerar. Krig hotar mellan amasoner och skyter, men tack vare amasondrottningen Talestris ingripande segrar kärleken i en tempelscen som föregriper finalen i Mozarts ”Trolllflöjten”.

”Amasonernas drottning” med Hanna Fritzson i titelrollen.
”Amasonernas drottning” med Hanna Fritzson i titelrollen. Foto: Maximilian Mellfors

Musikaliskt är kvällen bitvis underbart levande, tack vare Marcus Mohlins säkra handlag med det åtta kvinnor starka Damkapellet. Walpurgis skyr inga utmaningar i sitt partitur, och den händelserika sista aktens arior och duetter sjuder av virtuositet och känsla.

Efter en trevande inledning är det också i slutskedet som ensemblen tydligast hittar in i rollerna. Hanna Fritzsons Talestris vänder från kraftlös uppgivenhet till skarp attack, Lisa Thors Tomiris får släppa ut sin dramatiska röst i en hämndscen av Elektra-snitt, medan Linnea Andreassens Antiope tryggt utforskar de komiska aspekterna av sin karaktär. Wiktor Sundqvists vokalt starka Oronte går från ömsint vän till Talestris älskare, med intressanta frågetecken kring den sexuella laddningen med vännen Learcos, sympatiskt gestaltad av barytonen Linus Flogell.

Formmässigt är uppsättningen spretigt inkonsekvent. Regissören Ditte Hammar pendlar mellan valhänt science fiction och karikerad stilteater, och väljer att låta musiken avbrytas av slängigt talspråklig dialog och improviserade instrumentala avsnitt. Trots invändningarna känns det därför angeläget att se ”Amasonernas drottning” spelas på en större scen, med full tillit till partiturets och berättelsens integritet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons