Annons
Kommentar

Teresa Küchler:Orbán och Macron – största vinnarna när topposterna fördelats

Ursula von der Leyen ser ut att bli EU-kommissionens nya ordförande.
Ursula von der Leyen ser ut att bli EU-kommissionens nya ordförande. Foto: Markus Schreiber/AP

En tyska får det hetaste toppjobbet i Bryssel och en fransyska kniper det i Frankfurt. Resultatet av tre dagars bråk och köpslagande över EU:s fem toppjobb blev en seger för framför allt Frankrike – men också för Ungerns Viktor Orbán.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Emmanuel Macron.

Foto: Geoffroy van der Hasselt/APBild 1 av 1

STRASBOURG Fem minuter innan den vita röken puffade ut från skorstenen på rådsbyggnaden i Bryssel, där EU:s 28 stats- och regeringschefer låst in sig för att välja kandidater till EU:s fem toppjobb, sände den tyske högerpolitikern Manfred Weber ut ett pressmeddelande: att han drar sig ur racet till jobbet som EU-kommissionens ordförande, det hetaste toppjobbet av dem alla.

Jobbet som nu ser att gå till en annan tysk högerpolitiker, försvarsministern Ursula von der Leyen.

Weber var en av de så kallade spetskandidaterna ­– efter tyskans Spitzenkandidaten – som EU-parlamentets stora partigrupper fört fram, med kravet att den partigrupp som blev störst i EU-valet den 28 maj skulle få tillsätta just sin spetskandidat på topp-positionen i EU-kommissionen.

På valkvällen den 28 maj, när det stod klart att Europas höger blivit störst, skred Weber fram genom parlamentets korridorer och hälsade på jublande anhängare, och slog fast att han nu borde ta plats i EU-kommissionens 13:e och högsta våning.

Men han hade aldrig en chans. Både för att de flesta av EU:s stats- och regeringschefer inte alls är med på spetskandidatsystemet utan vill att de, som folkvalda stats- och regeringschefer och representanter för EU:s 28 länder även i framtiden tillsätter toppjobbet, och för att Weber saknar den erfarenhet som brukar vara minimikrav. Han har aldrig varit minister eller premiärminister, utan ”bara” EU-parlamentariker. Exit: Weber.

Annons
Annons

Emmanuel Macron.

Foto: Geoffroy van der Hasselt/APBild 1 av 1
Emmanuel Macron.
Emmanuel Macron. Foto: Geoffroy van der Hasselt/AP

De största vinnarna på toppmötet var i stället Viktor Orbán och Emmanuel Macron. Orbán för att han nu kan resa hem till sina väljare i Ungern och berätta att han och de andra så kallade Visegradländerna – Tjeckien, Slovakien och Polen – lyckades stoppa den nederländske socialdemokraten och storfavoriten Frans Timmermans, från att få jobbet. Timmermans har häftigt kritiserat framför allt Ungern och Polen för brott mot EU:s gängse rätts- och demokratiprinciper, som fria medier och oberoende domstolsväsenden. Frankrikes president Macron kan kalla sig vinnare för att han kuppade in fransyskan Christine Lagarde som chef för Europeiska centralbanken (ECB) – en långt viktigare post för fransmännen än EU-kommissionsposten.

Macron köpslog hellre bort jobbet till Tyskland för att själv haffa ECB-posten för Frankrike.

Den hetaste kandidaten för ECB-jobbet denna gång var nämligen länge en tysk, Jens Weidmann, som är känd som en typisk tysk ”sparare” som hyser en orubblig övertygelse om att rikare euroländer (läs: Tyskland) aldrig ska behöva lösa ut fattigare (läs: Grekland, Italien, Irland...) – en närmast teologisk fråga i tysk politik.

Men Frankrike och Emmanuel Macron försöker samtidigt få till stånd en fördjupning av eurosamarbetet som bygger på större ”solidaritet” mellan euroländerna, och med ECB som räddare när det kniper. Ett politiskt prestigeprojekt som kräver en mer flexibel – lite mindre tysk, om man så vill – ECB-chef.

Det franska toppnamnet till jobbet som EU-kommissionsordförande, brexitförhandlaren Michel Barnier, kunde utan motstånd ha seglat hela vägen upp till EU-kommissionens 13:e våning. Men Macron köpslog hellre bort jobbet till Tyskland för att själv haffa ECB-posten för Frankrike.

Den största förloraren i hela utnämningskarusellen torde vara EU-parlamentet, vars stora plan att skaffa sig mer makt vid utnämningen av EU:s topprepresentanter genom spetskandidatsystemet, inte antogs av EU-ländernas högsta ledare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons