Annons

Tove har oväntad svaghet: ”Hittar inte tillbaka”

Som ettåring gjorde Tove Alexandersson orienteringsdebut i Miniknat – i år tog hon sitt tionde VM-guld.
Som ettåring gjorde Tove Alexandersson orienteringsdebut i Miniknat – i år tog hon sitt tionde VM-guld. Foto: Privat och TT

Redan som ettåring tog bragdmedaljören Tove Alexandersson sina första stapplande orienteringssteg. Men hon har en något överraskande svaghet.

– Jag har världens sämsta lokalsinne, säger hon.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Tove Alexandersson orienterar sig helst inte utan karta.

Foto: Tomas Oneborg

Tove Alexandersson som tioåring i Schweiz 2003. Familjen var där och turistade samt sprang orienteringstävlingar och tittade på VM som gick där. Före långdistansen på VM var en prolog för ungdomar där Tove deltog.

Foto: Privat

Tove Alexandersson under en ungdomstävling i Idre.

Foto: Privat

Tove Alexandersson anses ha en unik förmåga att läsa kartan snabbt.

Foto: Lars Pehrson

Tove Alexandersson på skidor som ettåring 1993.

Foto: Privat

Björn Borg, Charlotte Kalla, Zlatan Ibrahimovic, Kajsa Bergqvist – listan kan göras lång över svenska superstjärnor som hatar att förlora. Men Tove Alexandersson passar inte riktigt in i den kategorin.

– När hon var liten hände det att hon kom sist, men hon blev aldrig ledsen för det, säger mamma Ingrid Alexandersson.

Pappa Sven Alexandersson håller med.

– Hennes vilja att vinna är enormt mycket starkare än rädslan att förlora och så har det alltid varit. Det har aldrig funnits någon ångest i hennes idrottande som det är med många andra toppidrottare. Hon tycker att det är genuint roligt att tävla, säger han.

I funderingar på vad som har gjort Tove Alexandersson till en av tidernas bästa orienterare kommer vi också ganska tidigt in på ämnet lokalsinne. Hon måste väl vara den i vänkretsen som hittar bäst när de är nya i en storstad utomlands?

– Nej, så är det verkligen inte. Jag har världens sämsta lokalsinne. Om jag inte har sett en karta över området så hittar jag inte på ett enkelt sätt tillbaka till platsen där jag började, säger 27-åringen.

Annons
Annons

Tove Alexandersson orienterar sig helst inte utan karta.

Foto: Tomas Oneborg

Tove Alexandersson som tioåring i Schweiz 2003. Familjen var där och turistade samt sprang orienteringstävlingar och tittade på VM som gick där. Före långdistansen på VM var en prolog för ungdomar där Tove deltog.

Foto: Privat
Tove Alexandersson orienterar sig helst inte utan karta.
Tove Alexandersson orienterar sig helst inte utan karta. Foto: Tomas Oneborg

Samma sak är det faktiskt om Tove Alexandersson är i en skog som hon inte har besökt tidigare.

– Om jag är ute och reser och sticker iväg på stigar i skogen på en löprunda så har jag jättesvårt att hitta tillbaka. Då vet jag inte alltid åt vilket håll jag ska. Jag måste ha en karta för att kunna få koll på ett område – då kan jag memorera den snabbt.

Vad är det då för andra egenskaper som ligger bakom Tove Alexanderssons fantastiska framfart? Vi börjar från början. Tove är nästan född med karta och kompass i handen. Redan innan hon är ett år följer hon med sina orienterade föräldrar Ingrid och pappa Sven runt snitslade små banor i skogarna kring Borlänge. Och sedan ska det inte dröja många år innan Tove Alexandersson visar att hon har en alldeles särskild känsla för orientering.

Framför allt är det två egenskaper som tidigt sticker ut – envisheten och viljan att utvecklas.

Tove Alexandersson som tioåring i Schweiz 2003. Familjen var där och turistade samt sprang orienteringstävlingar och tittade på VM som gick där. Före långdistansen på VM var en prolog för ungdomar där Tove deltog.
Tove Alexandersson som tioåring i Schweiz 2003. Familjen var där och turistade samt sprang orienteringstävlingar och tittade på VM som gick där. Före långdistansen på VM var en prolog för ungdomar där Tove deltog. Foto: Privat

För fyraåringarna är det Miniknat som gäller, där barnen går runt en liten bana tillsammans med sina föräldrar. Men en dag är den inställd och för att inte göra Tove besviken så får hon testa en klass för de som är något äldre. Föräldrarna skuggar även här, men det är tidtagning som gäller.

Annons
Annons

Tove Alexandersson under en ungdomstävling i Idre.

Foto: Privat

– När hon hade varit med där en gång så vägrade hon att springa Miniknat. Hon ville ha svårare bana och tidtagning, berättar mamma Ingrid Alexandersson.

– För henne handlade det alltid om den egna prestationen och inte om vad andra har gjort.

Därför kan Tove Alexandersson tidigt tävla med de äldre barnen. När de slutar med tidtagning i näst yngsta klassen så vägrar hon att fortsätta där.

– Hon var sju år då och sa att hon skulle sluta med orientering om hon inte fick tävla i den äldre klassen där de var upp till tio år. Hon var alltså tre år yngre. Vi tyckte det kändes okej eftersom hon inte var rädd för att komma vilse i skogen. Det är ofta det man är rädd för i början, men hon hade så bra koll.

Ingrid Alexandersson berättar fler exempel där dottern tidigt visar prov på den envishet som senare ska göra henne till världens bästa orienterare. Som 3–4-åring går hon på slalomskola när de är på semester i Sälen. De får åka två timmar på förmiddagen, men eftersom de är så små så blir det en timme i backen och en timme lek i stugan.

– Men Tove ville absolut inte in och lyssna på sagor. Så en av de två skidlärarna fick stanna med henne i backen. Hon är väldig lik mig när det gäller envishet, säger Ingrid och ler.

Tove Alexandersson under en ungdomstävling i Idre.
Tove Alexandersson under en ungdomstävling i Idre. Foto: Privat

Ingrid Alexandersson var under uppväxten med i juniorlandslaget och har orienterat i hela sitt liv. Eftersom hon drabbades av förslitningsskador så har hon alltid varit väldigt noga med att Tove inte ska träna för mycket. Redan vid åtta års ålder syntes det att Tove Alexandersson var något alldeles extra. Så när segrarna började komma slag i slag var föräldrarna noga med att träningsdosen inte drog iväg.

Annons
Annons

Tove Alexandersson anses ha en unik förmåga att läsa kartan snabbt.

Foto: Lars Pehrson

– Hade Tove själv fått styra hade hon tränat mycket hårdare. Men hon förstod att vi menade allvar med det vi sa.

Men mer idrottande än för många andra barn blev det förstås för Tove. Inte minst med tanke på att hon även höll på med andra idrotter parallellt med orienteringen – det var gymnastik, friidrott, mountainbike och förstås skidor.

– Hon har alltid gillat att tävla och varit bra på uthållighetsidrotter. Sedan gillar hon förstås skogen väldigt mycket.

Familjen studerade aldrig kartor hemma, men kartor fanns ändå med i syskonens lekar.

– Tove och storebrorsan gjorde egna tärningsspel som handlade om orientering. Så orienteringen har alltid var speciell för Tove.

Tove Alexandersson anses ha en unik förmåga att läsa kartan snabbt.
Tove Alexandersson anses ha en unik förmåga att läsa kartan snabbt. Foto: Lars Pehrson

Hon tränar numera drygt 600 timmar om året och hennes kondition är grunden till framgångarna, både inom skidorientering och orientering. Samtidigt har hon en unik förmåga att läsa kartan snabbt och att hela tiden ta rätt beslut.

Toves karriär har gått som på räls. Den första stora segern för Stora Tuna-stjärnan kom i junior-SM 2008 då hon tog guld i nattorientering och brons över ultralångdistans. Året efter blev det guld på medeldistansen vid junior-VM 2009.

Sedan har hon som senior fyllt på med 21 VM-medaljer, varav tio guld. Nu är hennes position som orienteringens nummer ett självklar. Även i skidorientering har gulden radats upp. Hon är världsbäst där också.

Annons
Annons

Tove Alexandersson på skidor som ettåring 1993.

Foto: Privat

Faktum är att hon även har blivit världsmästare i en tredje sport – skyrunning. Det är terränglöpning rakt uppför ett högt berg. Förra hösten tog hon hem guldet i Skottland på banan som var 29 km lång.

Och i vinter blir det en fjärde sport: Skidalpinism. Utövarna tar sig uppför branter med stighudar under skidorna och ibland till och med med skidorna på ryggen där det är väldigt brant. Tove ska ställa upp i fem världscuptävlingar och även delta i EM.

– Hon tycker att det är roligt att prova på nya saker och om man dessutom kan tävla i det så är det extra bonus. Dessutom gillar hon att vara i Alperna så det passar henne perfekt, säger pappa Sven Alexandersson.

Tove Alexandersson på skidor som ettåring 1993.
Tove Alexandersson på skidor som ettåring 1993. Foto: Privat

Föräldrarna är ofta på plats när Tove tävlar, men det mest nervösa är när de ibland måste följa loppen hemifrån.

– Det är fruktansvärt nervöst att följa henne via GPS. Man kan ju se varenda vägval hon tar och det känns spänt när man är hemma i en helt annan miljö, men det är klart att man ändå måste följa henne varje gång, säger Ingrid.

Och hon får nog räkna med många nervösa stunder även de kommande åren.

– Rent fysiskt finns det möjligheter att vara på den nivån upp till man är omkring 40 år, säger Sven Alexandersson.

Känslan är att guldregnet för Sveriges orienteringsdrottning kommer fortsätta i många år framöver.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons