Annons

”Oron för korruption är felriktad och bisarr”

Att fler idéburna aktörer i välfärden skapar risk för korruption är en felriktad och ganska bisarr oro. Det som Almega och Vårdföretagarna vänder sig emot är i själva verket att de värdefulla särdrag som kännetecknar oss får synliggöras tydligare i upphandlingarna. Det skriver företrädare för de idéburna i en replik.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Stefan Nilsson, Ersta Diakoni, och Lotta Säfström, Göteborgs kyrkliga stadsmission, svarar på kritik mot nya regler för upphandling.

Foto: Alison De Mars, Adam Ihse/TT Bild 1 av 1

Stefan Nilsson, Ersta Diakoni, och Lotta Säfström, Göteborgs kyrkliga stadsmission, svarar på kritik mot nya regler för upphandling.

Foto: Alison De Mars, Adam Ihse/TT Bild 1 av 1
Stefan Nilsson, Ersta Diakoni, och Lotta Säfström, Göteborgs kyrkliga stadsmission, svarar på kritik mot nya regler för upphandling.
Stefan Nilsson, Ersta Diakoni, och Lotta Säfström, Göteborgs kyrkliga stadsmission, svarar på kritik mot nya regler för upphandling. Foto: Alison De Mars, Adam Ihse/TT

REPLIK | UPPHANDLINGAR

På SvD Debatt 8/2 varnar företrädare för de privata etablerade välfärdsföretagen för att Sverige skulle införa samma upphandlingsregler som redan idag finns i många EU-länder. Skälet de anför är mycket överraskande – om den lilla andelen idéburna verksamheter skulle lyda under samma regelverk i Sverige som i andra EU-länder skulle enligt artikelförfattarna korruptionen i Sverige öka.

I själva verket är det Goliat som oroar sig för att David skulle få marginellt rimligare villkor i konkurrensen.

De idéburna aktörerna – exempelvis Ersta diakoni, Stadsmissionerna, Kvinno- och tjejjourer, Bräcke diakoni, Stockholms Sjukhem med flera – utgör i vårt land blygsamma 3 procent av välfärden. Där har andelen legat i decennier. Verksamheterna har inte externa ägare som tar ut vinst utan återinvesterar eventuellt överskott i verksamheten.

Annons
Annons

När alternativ till de offentliga monopolen släpptes fram och valfriheten förbättrades på 80- och 90-talet var de privata välfärdsföretagen skickliga och snabba med att få kontrakt med offentlig sektor och att växa. Från noll till runt 20 procent på några decennier.

I våra nordiska grannländer med snarlika välfärdssystem som Sverige och lika stora andelar offentliga utförare är bilden annorlunda, och icke-korrupt. I Danmark har den idéburna sektorn runt 14 procent och i Norge cirka 8 procent. Både Danmark och Norge har mer tillåtande regler för upphandling av välfärdstjänster än vad Sverige har idag.

Lägg märke till att Danmark ligger etta i Transparency Internationals index över icke-korrupta länder. Norge är inte långt efter. Artikelförfattarnas insinuation och likhetstecken mellan idéburen sektor och ökad korruption bör föras åt sidan. Självklart ska korruptionen bekämpas, men att fler icke-vinstutdelande aktörer i välfärden skulle riskera att hela Sverige hamnar i en utförskana i korruption är en helt felriktad och ganska bisarr oro.

Varför behövs då ett mer flexibelt och tillåtande regelverk som i till exempel Danmark och Norge (vilka införde dessa förenklingar redan 2016)?

Idéburna aktörer bidrar med verklig och välbehövlig ökad mångfald bland utförarna. Genom sin långa tradition av socialt engagemang, genomtänkt människosyn, värdegrunder som genomsyrar vardagen, innovativa sätt att ta sig an sociala problem och komplement av ideella krafter i verksamheterna står sektorn för något unikt som inte alltid är lätt att fånga på sista raden i en upphandling fokuserad på lägsta pris. Att öppna för avtalslösningar som också beaktar långsiktighet, historisk erfarenhet och förankring i civilsamhälle och nätverk ger medborgarna många fler öppningar.

Annons
Annons

Men kan inte dessa värden fångas i vanliga upphandlingar? Nej, för då anses de orättvisa och exkluderande för näringslivet.

Idéburna utförare har därför haft det motigt att växa i skuggan av de stora uttalat vinstmaximerande, lågprisinriktade och storskaliga välfärdskoncernerna. De idéburna verksamheterna är inte lika benägna att ta risker (det finns inga externa ägare som skjuter till kapital) och de är inte lika intresserade av att priskonkurrera genom att rulla ut samma lösningar överallt.

Det artikelförfattarna vänder sig emot är i själva verket ofta att de värdefulla särdrag som kännetecknar idéburna aktörer får synliggöras tydligare i upphandlingarna.

Att som nu föreslås också i svensk lag införa bättre villkor för idéburen sektor som EU:s upphandlingsdirektiv tillåter är ett litet men inte revolutionerande steg i riktning mot mer konkurrens och fler aktörer som kan och vill lägga anbud när kommuner och landsting upphandlar. Det innebär inte nya krav på kommunerna, utan endast ökade möjligheter. Vi har svårt att förstå varför Almega och Vårdföretagarna hyser stark aversion mot regler som tillämpas i hela EU.

Till skillnad från dem tror vi att upphandlande myndigheter utan att förfalla till korruption kan hantera dessa nya möjligheter.

Amir Daneshpip
jurist och upphandlingsexpert

Stefan Nilsson
direktor Ersta diakoni

Lotta Säfström
direktor Göteborgs kyrkliga stadsmission

Karin Thalén
sjukhusdirektör Stockholms Sjukhem

Martin Ärnlöv
direktor Bräcke diakoni

Ulrika Stuart Hamilton
generalsekreterare Famna – riksorganisationen för idéburen vård och social omsorg

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons