Annons

Oslobo: ”Vet inte hur vi ska nå fram till de här männen”

Advokat Unni Fries och Philip Manshaus under häktningsförhandlingen.
Advokat Unni Fries och Philip Manshaus under häktningsförhandlingen. Foto: Cornelius Poppe/AP

Sorg, chock – och flera minns dådet på Utøya efter helgens skottlossning i moskén i Bærum. 21-årige Philip Manshaus har häktats misstänkt för mord och terroristbrott.

– Det är fruktansvärt det som skedde, säger Oslobon Karin Vaagland till SvD.

Under strecket
Publicerad

Juni Dalen, framför moskén Jamaat-e Ahl-e Sunnat i Oslo.

Foto: Björn Lindahl Bild 1 av 1

OSLO Hon är ute och går med hunden och stannar till vid Oslos största moské.

– Jag har aldrig tänkt på det förut, men jag går ofta förbi den här moskén. I dag undrade jag om det skulle stå en vakt här, säger Karin Vaagland, 22 år, som är ute och går med sin hund.

Hon blickar upp mot byggnaden med namnet Jam-E-Mosque, den första moskén som byggdes i Oslo för det ändamålet, med minaret och fasaden klädd med kakel med orientaliska mönster. Den ser ut som om den utsatts för en mindre bombattack, eftersom kaklet inte tålde den norska vintern och började falla av. För säkerhets skull hackades därför allt kakel på minareten ned.

Som de flesta norrmän har hon följt nyheterna om den misslyckade terrorattacken mot en moské i Bærum, i Oslos grannkommun.

– Det är fruktansvärt det som skedde där. Jag tänker på Nya Zeeland och undrar om vi borde vara bättre på att fokusera mindre på mannen och mer på dådet, säger hon.

Hon får också minnen om det som skedde de 22 juli 2011, när Andres Behring Breivik sköt ungdomar på ett politiskt sommarläger. Han mördade 77 människor.

Annons
Annons

Juni Dalen, framför moskén Jamaat-e Ahl-e Sunnat i Oslo.

Foto: Björn Lindahl Bild 1 av 1

– Jag hade en vän som var där, som lyckligtvis klarade sig.

Själva moskén är stängd. Att polishuset ligger tvärs över vägen kan invagga i en viss säkerhet, men moskén ser till synes påfallande oskyddad jämfört med polishögkvarteret, som är omgärdat av stängsel och betongklossar.

Juni Dalen, framför moskén Jamaat-e Ahl-e Sunnat i Oslo.
Juni Dalen, framför moskén Jamaat-e Ahl-e Sunnat i Oslo. Foto: Björn Lindahl

Några kvarter därifrån ligger en annan moské, Jamaat-e Ahl-e Sunnat, där SvD träffar Juni Dalen, som stannat till utanför moskén där det är tomt. Inga poliser, ingen bevakning.

– Kanske jag är naiv men vi kan väl inte mura in varenda kyrka, moské och alla andra religiösa ställen i hela Norge? Mannen som sköt i Bærum var väl det som kallas en ensamvarg. Jag vet inte hur vi ska nå fram till de här männen, säger hon och minns även hon tillbaka till dådet på Utøya.

Juni Dalen är sjuksköterska och jobbade på Ullevål sjukhus kvällen efter terrorn den 22 juli 2011. Hon minns hur hon stod på helikopterplattan på sjukhuset för att ta emot skadade och kikade ner på bussen som stannade utanför.

– Massvis av människor strömmade ut. De kom för att ge blod. Det är så vi reagerar i Norge när något sådant händer. Vi vill ta vara på våra egna.

Ytterligare ett kvarter längre bort ligger Grönlands torg där valstugorna redan satts upp inför kommunalvalet den 9 september. Grönland är en av de invandrartätaste stadsdelarna i Oslo.

Annons
Annons

Varje gång vi vill ta den debatten beskylls vi för att ’dra 22-juli-kortet’.

Den enda valstugan som är bemannad är Arbeiderpartiets, där veteranen Jan Mehlum delar ut broschyrer. Kan det som hände i Bærum få någon effekt på valet? I första hand för Fremskrittspartiet, som en gång hade Breivik som medlem.

– Jag tror inte det, eftersom det här inte blev en katastrof. Fremskrittspartiets ledning har tagit tydligt avstånd mot rasism, omedelbart efter det som skedde i Bærum och vill till och med utesluta en medlem som publicerade rasistiska kommentarer på nätet, säger Jan Mehlum.

– Men partiet är ju som ett flugpapper för den sortens människor och det är minst två partier i ett. Den ena delen är fullt av folk med ytterliggående åsikter, medan den andra delen är mer ett vanligt konservativt parti.

Han tycker inte att det egna Arbeiderpartiet gjort tillräckligt för att rikta uppmärksamheten mot de högerextrema miljöerna i landet.

– Varje gång vi vill ta den debatten beskylls vi för att ”dra 22-juli-kortet” säger han.

– Men jag vet inte heller vad vi ska göra. Det går säkert att fånga upp några av de som är mest aktiva på internet, men vi kommer aldrig att kunna övervaka hela den underskog som finns av extrema miljöer.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons