X
Annons
X

Östersjön arena i bortglömt korståg

”Man hör ofta talas om det första korståg som ledde till att Jerusalem erövrades av de kristna och det ’tredje’ korståg i vilket Rikard Lejonhjärta deltog. Men mellan dessa måste det ha funnits ett ’andra’ korståg. När ägde det rum? Hur gick det?”

Läs mer om Harrisons historia
Möte mellan franske kungen Ludvig VII och tyske kungen Konrad III.
Möte mellan franske kungen Ludvig VII och tyske kungen Konrad III. Foto: IBL

Bakgrunden var en muslimsk offensiv mot de kristnas mest framskjutna utpost i Främre Orienten, grevskapet Edessa. Imad al-Din Zangi, härskare av Mosul och Aleppo, började belägra Edessa i november år 1144, och staden föll på julaftonen. I januari 1145 följde Zangi upp framgången genom att erövra fästningen Saruj, varefter allt land öster om Eufrat var förlorat för korsfararna.

Det katolska svaret, formulerat av påven Eugenius III och uppbackat av Bernhard av Clairvaux, Cisterciensordens karismatiske predikant, utgjordes av de expeditioner som i historisk litteratur brukar hänvisas till som ”andra korståget”.

På påskdagen 1146 tog den franske kungen Ludvig VII korset i Vézelay tillsammans med flera av Frankrikes ledande adelsmän. Bernhard av Clairvaux, som hade predikat för en stor folkmassa utanför Maria Magdalenas helgedom på orten, fortsatte till Burgund och Flandern, där entusiastiska krigare lovade att ställa upp. Efter att även ha predikat i Rhenlandet lyckades Bernhard i december 1146 övertyga den tyske kungen Konrad III om korstågets nödvändighet. Som belöning för deltagandet erhöll soldaterna syndernas förlåtelse.

Annons
X

Andra korståget blev dock ett fiasko, åtminstone vad beträffar expeditionerna till Heliga landet. Något försök att återta Edessa gjordes inte. Efter att ha färdats till Konstantinopel tågade de tyska och franska arméerna in i Mindre Asien. Konrads armé besegrades av turkarna vid Dorylaeum den 25 oktober 1147.

Fransmännen, till vilka överlevande tyskar anslutit sig, tillfogades även de betydande förluster under marschen men lyckades nå hamnstaden Adalia i januari 1148, varifrån de fortsatte sjövägen till Antiochia. Väl i Heliga landet beslöt sig korsfararna för att angripa Damaskus. Efter en misslyckad belägring i slutet av juli drog de sig tillbaka utan att ha åstadkommit något. Ludvig och Konrad återvände till Västeuropa. Muslimerna kunde fortsätta sin framryckning, och det som återstod av grevskapet Edessa gick förlorat för de kristna i början av 1150-talet.

Desto mer remarkabel är den geografiska vidd som andra korståget fick i och med att påven tillät att korsfarare också angrep kristenhetens fiender på fler scener än Främre Orienten. Så hade inte skett tidigare, då påven hade insisterat på att man koncentrerade den krigiska energin till Heliga landet. Soldater på väg från Västeuropa till Medelhavet gav i oktober 1147 portugiserna generös hjälp i deras krig mot morerna. Samma månad erövrade Alfons VII av Kastilien hamnstaden Almería i Andalusien med hjälp av genuesiska sjöstridskrafter. År 1147 blev även östersjöområdet en legitim korstågsarena i och med att tyskar och danskar gemensamt attackerade venderna i nuvarande nordöstra Tyskland.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Möte mellan franske kungen Ludvig VII och tyske kungen Konrad III.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X