Annons

”Finns många kvinnor som känner att något skaver”

Kvinnor tar ofta betydligt större ansvar för de där små viktiga detaljerna som fördjupar relationer och får vardagen att flyta – de lyssnar, planerar, känner in. Nya antologin ”Vem bryr sig?” vill att vi diskuterar det osynliga känsloarbetet.

Under strecket
Publicerad

Känslomässigt arbete handlar om att ställa nyfikna frågor, komma ihåg, visa omsorg, vara lyhörd och uppmärksam på andras sinnesstämning, enligt Agnes Ahlsén och Sara Hallonsten som är redaktörer för boken ”Vem bryr sig?”.

Foto: Systerkonspirationen Ill: Molly Byström

Ur boken ”Vem bryr sig – en antologi om känslomässigt arbete”.

Foto: Ill: Lisa Carlsson och Molly Byström

Antologin bjuder inte på någon lösning för hur känsloarbetet kan göras mer jämställt. Men Agnes Ahlsén och Sara Hallonsten är helt säkra på vad som inte är en bra metod – att kvinnor ska sluta göra känslomässigt arbete.

Foto: Systerkonspirationen

Känslomässigt arbete handlar om att ställa nyfikna frågor, komma ihåg, visa omsorg, vara lyhörd och uppmärksam på andras sinnesstämning, enligt Agnes Ahlsén och Sara Hallonsten som är redaktörer för boken ”Vem bryr sig?”.

Foto: Systerkonspirationen Ill: Molly Byström
Känslomässigt arbete handlar om att ställa nyfikna frågor, komma ihåg, visa omsorg, vara lyhörd och uppmärksam på andras sinnesstämning, enligt Agnes Ahlsén och Sara Hallonsten som är redaktörer för boken ”Vem bryr sig?”.
Känslomässigt arbete handlar om att ställa nyfikna frågor, komma ihåg, visa omsorg, vara lyhörd och uppmärksam på andras sinnesstämning, enligt Agnes Ahlsén och Sara Hallonsten som är redaktörer för boken ”Vem bryr sig?”. Foto: Systerkonspirationen Ill: Molly Byström

”Jag väntar fortfarande på att han ska fråga mig vad jag drömmer om. Eller hur det kommer sig att jag aldrig träffat min farmor. Eller varför jag bytte skola ofta som barn. Eller vad som helst. Sådant där som man frågar när man vill lära känna någon.”

– Vi har en bild av att vi är jämställda i våra relationer. Men ändå finns det så många kvinnor som känner att något skaver och som skapar frustration. Men det går inte att göra slut med sin kille över något som inte går att formulera, säger Sara Hallonsten som tillsammans med Agnes Ahlsén är redaktörer för den nya boken ”Vem bryr sig? En antologi om känslomässigt arbete” som precis getts ut på deras nystartade förlag Systerkonspirationen.

I antologin har runt 50 medverkande i text, bild och dikt delat med sig av sina upplevelser av att dra det tyngsta känslomässiga lasset.

Annons
Annons

Ur boken ”Vem bryr sig – en antologi om känslomässigt arbete”.

Foto: Ill: Lisa Carlsson och Molly Byström

Vårt samhälle genomsyras av patriarkala normer, varför skulle våra relationer inte också göra det?

Det handlar om pojkvännen som frågar sin flickvän om hon har kommit på en bra present åt hans mamma. Om att få svaret “bestäm du” på logistiska frågor. Om pappa-gnäll och om mentala listor. Om att komma ihåg kollegans födelsedag och att samla in pengar till present. Och som i citatet ur Amanda Bravos bidrag till antologin som inleder denna artikel: om att ställa frågor.

– Känsloarbetet är tusentals små obetydliga saker som egentligen inte går att föra i bevis. Var för sig känns de obetydliga och futtiga och jämförs alltid med något större och viktigare. Men sammantaget blir det tydligt att arbetet kräver oerhört mycket av dem som gör det, säger Sara Hallonsten.

Det är svårt, nästintill omöjligt, att definiera vad känsloarbete är. Att ställa nyfikna frågor, komma ihåg, visa omsorg, vara lyhörd och uppmärksam på andras sinnesstämning kan ju inte vara ett arbete? Det är väl bara sådant man gör för personer man älskar?

Ur boken ”Vem bryr sig – en antologi om känslomässigt arbete”.
Ur boken ”Vem bryr sig – en antologi om känslomässigt arbete”. Foto: Ill: Lisa Carlsson och Molly Byström

Men fördelningen av känsloarbetet påverkar allt från välmående, hälsa och relationer till karriärval och lön, menar redaktörerna. Det kan handla om vem som vågar ta risker på jobbet och om vem som jobbar deltid. Vem som blir utbränd. Vem som blir den ”roliga pappan” och vem som blir en tråkmåns. Vem som ser sig sedd i en kärleksrelation.

Annons
Annons

Antologin bjuder inte på någon lösning för hur känsloarbetet kan göras mer jämställt. Men Agnes Ahlsén och Sara Hallonsten är helt säkra på vad som inte är en bra metod – att kvinnor ska sluta göra känslomässigt arbete.

Foto: Systerkonspirationen

– Vårt samhälle genomsyras av patriarkala normer, varför skulle våra relationer inte också göra det? De finns där oavsett om det handlar om kollegor, vänner, familjen eller i kärleken, säger Agnes Ahlsén.

Fördelningen av känsloarbetet påverkar allt från välmående, hälsa och relationer till karriärval och lön.

Både hon och Sara Hallonsten är beredda på att antologin kommer att få en del kritik.

– Vissa som läser boken kommer att sucka, stöna och säga att det har gått för långt. Säga ”några känslor hit eller dit, jäkla tjat” eller ”det är väl bara att säga det man vill säga”. Men då har man inte riktigt förstått grejen, säger Sara Hallonsten.

Redaktörerna hoppas att antologin främst ska skapa igenkänning och att läsaren kan känna sig stärkt och mindre ensam med sina erfarenheter.

– Vi vill att boken ska vara ett ”hur mår du?” till kvinnorna som drar det tyngsta känslomässiga lasset, där man får benämna vad som skaver och där ens känslor får finnas och vara av betydelse, säger Agnes Ahlsén.

– Men vi hoppas också att kvinnor runt om i Sverige ska bli lite uppeldade av att läsa om andras upplevelser, säger Sara Hallonsten.

Antologin bjuder inte på någon lösning för hur känsloarbetet kan göras mer jämställt. Men Agnes Ahlsén och Sara Hallonsten är helt säkra på vad som inte är en bra metod – att kvinnor ska sluta göra känslomässigt arbete.
Antologin bjuder inte på någon lösning för hur känsloarbetet kan göras mer jämställt. Men Agnes Ahlsén och Sara Hallonsten är helt säkra på vad som inte är en bra metod – att kvinnor ska sluta göra känslomässigt arbete. Foto: Systerkonspirationen

När redaktörerna efterlyste medverkande till antologin handlade de allra flesta inskickade bidragen om heterosexuella kärleksrelationer, där kvinnan tog mer känslomässigt ansvar och mannen mindre. Många upplevde också att det är svårt att prata om ojämställdhet på individnivå – att uppmärksamma sin partner på den känns ofta som gnäll och petitesser.

Annons
Annons

Sara Hallonsten menar att det anses fult att prata om makt i kärleksrelationer – kärleken ska ju bara vara härlig och ljuv.

– Det är klart att det är oromantiskt att prata om känslor och kärlek som arbete. Men det är också väldigt oromantiskt att må psykiskt dåligt i sin relation, säger hon.

Antologin bjuder inte på någon lösning för hur känsloarbetet kan göras mer jämställt. Men Agnes Ahlsén och Sara Hallonsten är helt säkra på vad som inte är en bra metod:

– Lösningen är absolut inte att kvinnor ska sluta göra känslomässigt arbete. Det är varken hållbart eller leder till ett trevligt samhälle. Tänk istället om alla hade tagit hand om varandra lika mycket, då hade många av oss fått ta det lite lugnare, säger Agnes Ahlsén.

Makt i parförhållanden – hela seriensvd.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons