Annons

The last danceLöjligt flott om världens bästa basketspelare

Michael Jordan och Horace Grant.
Michael Jordan och Horace Grant. Foto: Nathaniel S Butler/NBAE/Netflix

Heta viljor, stora pengar, kamratskap och konkurrens – dokumentärserien om det framgångsrika basketlaget Chicago Bulls har allt. Och en stjärna som Michael Jordan.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Michael Jordan och Phil Jackson.

Foto: Andrew D Bernstein/NBAE/Netflix
Betyg: 5 av 6

Den som passionerat följer åtminstone någon idrott på högsta tänkbara nivå – jag pratar nu om, till exempel, Roger Federer i US Open-final mot Lleyton Hewitt 2004 (eller för all del Cristiano Ronaldos cykelspark borta mot Juventus i Champions League 2018) – vet på ett ungefär vad amerikanen David Foster Wallace menade när han kallade sin med rätta berömda essä om just Federer för ”Both flesh and not”. Då och då utspelar sig matchsituationer som kunde vara hämtade från filmen ”The Matrix”; det är som om den extraordinärt begåvade idrottaren har beviljats tillfällig dispens från fysikens lagar, det är skönhet och intelligens i ömsesidigt berikande omfamning, det är delvis mänskligt-köttsligt, men där finns också en annan dimension som man skulle kunna kalla andlig. Eller varför inte gudomlig? Man tror att ögonen ljuger.

Ytterligare en sådan idrottare var Michael Jordan – i knallhård konkurrens det allra märkvärdigaste inom basketsporten under en lång period av 1980- och 1990-talet, kanske någonsin. Man ser det hända gång på gång fast det inte borde kunna hända: man ser hur han stiger till väders tillsammans med en skara med- och motspelare, det är ett skott som ska levereras eller en retur som ska plockas. Och inom det tidsfönster som är det rimliga sjunker hans omgivning ner mot golvet igen ungefär samtidigt. Men inte Michael Jordan. Han blir hängande i luften i ensamt majestät och gör vad han tänkte göra med bollen i lugn och ro. Han kunde vara gott och väl en decimeter kortare än de längsta på planen, men han dominerade luftrummet som en zeppelinare.

Annons
Annons

Michael Jordan och Phil Jackson.

Foto: Andrew D Bernstein/NBAE/Netflix

När Jordan kom till Chicago Bulls 1984 var laget ett av ligans sämsta, men snabbt stod det klart att man med denna rookie på banan kunde börja vinna matcher. Så småningom utkristalliserades en enkel och tydlig taktik under tränaren Doug Collins: ge bollen till Michael. Det räckte en bra bit. Jordan satte ofta poängrekord. Men laget vann inga mästerskap i och med att kvalificerade motståndare kunde lägga all sin defensiva energi på att stoppa just Michael. Det gällde att komma åt honom innan han steg till väders. Speciellt Detroit Pistons utvecklade den konsten, eller vad man ska kalla det. Grisbasket, kanske somliga tycker. Pistons kallade det för ”Jordan-regler” med vilka man gjorde allt och litet till för att hålla Jordan på mattan.

När Phil Jackson tog över som huvudtränare för Bulls, ändrade man konceptet från att bygga allting på Michael till att bygga ett lag runtomkring Michael som kunde avlasta honom. Nyckelspelarna var dels Scottie Pippen, dels – något överraskande – Dennis Rodman, som hämtades från San Antonio men som hade varit den mest förhatliga flåbusen i avskydda Detroits försvar. Huvudansvarig för Bulls otroligt framgångsrika lagbygge var klubbdirektören Jerry Krause, en knubbig liten man med god blick för rekryteringar men präktigt avundsjuk på stjärnornas stjärnglans.

Michael Jordan och Phil Jackson.
Michael Jordan och Phil Jackson. Foto: Andrew D Bernstein/NBAE/Netflix
Annons
Annons

”The last dance” är en närmast löjligt flott och genomarbetad dokumentärserie i tio avsnitt (varav jag har sett fem) om hur Chicago Bulls under Phil Jackson börjar dominera ligan och plocka den ena titeln efter den andra. Huvudfokus ligger dock på säsongen 97-98, då Krause, som har fått sitt ego tillknycklat i alltför många konfrontationer med tränare och spelare, bestämmer att det är dags att till kommande år fasa ut Jackson och genomföra ett generationsskifte. Mästarlaget är alltså fortfarande intakt, åtminstone på pappret, men interna sprickor vidgas och manskapet sjunger på sista versen. Eller dansar ”den sista dansen”, en fras som Jackson valde att ha som motto för hela säsongen. Skulle det bli en sjätte titel för The Jordan show?

Det är heta viljor, det är stora pengar, det är kamratskap och konkurrens, lojalitet och konflikt. Ofrånkomligen framträder också en bild av den roll som Bulls och Jordan spelade i tidens kultur och politik. Vad betydde det, till exempel, när Jordan, med rötter i North Carolina, avstod från att uttala sitt stöd för en svart utmanare till den djupt konservative senatorn Jesse Helms med motiveringen att även republikaner köper sneakers? Barack Obama har synpunkter.

Men framför allt: ett pärlband av de där överjordiska ögonblicken när Jordan och hans vänner gör saker med en boll och en korg som får en att utstöta de märkligaste läten av häpnad och förundran.

The last dance

Regi
Jason Hehir
Genre
Dokumentär
Manus
Jason Hehir
Medverkande
Michael Jordan, Scottie Pippen, Denis Rodman

10 avsnitt (nya släpps varje måndag). Netflix.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons