Christian Frändfors och Benediktiner-klostret i Kremsmünster.
Christian Frändfors och Benediktiner-klostret i Kremsmünster. Foto: Simon Rehnström/TT

Överlevde övergreppen i klostret: ”Alla visste”

Som barn utsattes han för sexuella övergrepp av en präst på klosterskolan i Österrike. SvD har pratat med överlevaren Christian Frändfors om hat och förlåtelse. Och med kardinal Anders Arborelius om katolska kyrkans värsta kris.

Uppdaterad
Publicerad

Alla visste vilken behandling som väntade på Pater Alfons röda soffa.

– Första gången det hände mig var jag tolv år. Jag hade tappat en sked i matsalen. Stört ordningen.

Christian Frändfors sitter i soffan och berättar om övergreppen han utsattes för på internatskolan för pojkar i Benediktiner-klostret Kremsmünster, Österrike, mellan 1979 och 1982. Han är idag 51 år gammal, men det som rektorn för internatet utsatte honom för har präglat honom för livet.

Det tog 40 år innan Christian Frändfors kunde tala om övergreppen han utsattes för som barn. På bilden är han 12 år gammal.
Det tog 40 år innan Christian Frändfors kunde tala om övergreppen han utsattes för som barn. På bilden är han 12 år gammal. Foto: Privat

”Du kommer till mig klockan fem”, säger Pater Alfons strängt. Sedan kommer gliringarna från de andra barnen: ”Nu är det din tur!”

Rektorn är reslig och stark, hans örfilar kan göra ont i flera dagar. På väg till Pater Alfons rum har Christian Frändfors ont i magen och benen skakar inför det straff han räknar med att få. När han kommer in i rummet sitter Pater Alfons på soffan och säger till honom att sätta sig i knät.

– Han lägger mig över knät och börjar slå på rumpan. “Du har varit en stygg pojke.” Sedan slutar han slå, och så börjar någon sorts konstig lek... Det gör inte ont, men samtidigt är det otroligt obehagligt.

Alla visste, åtminstone barnen.

Minnet är suddigt. Christian Frändfors beskriver det som att han får kortslutning när det väntade straffet övergår i ett sexuellt övergrepp.

Annons

– Efteråt fick jag med mig en ask choklad. Han brukade muta sina offer. Mina klasskamrater såg mig komma med chokladen. Då blev det nya gliringar.

Åt du chokladen?

– Jag minns inte. Den eviga frågan är förstås: vem visste? Alla visste, åtminstone barnen.

Christian Frändfors kontaktade mig efter en artikel där jag beskrev min farfars resa hem från klosterskolan i Kremsmünster år 1919 och mötte några av offren för en av katolska kyrkans största pedofil-skandaler som avslöjades våren 2010 i Kremsmünster.

Christian Frändfors känner igen sängarna på ett fotografi från 1905: 70 cm breda med stålram.
Christian Frändfors känner igen sängarna på ett fotografi från 1905: 70 cm breda med stålram.

Han reagerade bland annat på ett fotografi från en sovsal, daterat 1905.

– Vi hade samma sängar. De var 70 centimeter breda med stålram, man satte sig på nattskjortan för att de var så kalla. Trettio sängar i samma sal, och femton handfat i tvättrummet.

Annons

Nu sitter vi i Christians vardagsrum. Ovanför honom hänger ett stort kors som han har gjort av drivved: ett krucifix genomborrat av en krokig, rostig spik. En träffande bild för en man vars tro på mänskligheten sargats i grunden och mödosamt byggts upp igen. Samtidigt har tron på Gud bestått provet. Dörrarna i vardagsrummet står öppna mot barnens rum och mot köket, där hustrun Marie småpratar med barnen. Här finns inga hemligheter. Inte nu längre.

I fåtöljen i samma rum satt Christian Frändfors när hans mor ringde från Österrike år 2010 för att berätta om den skandal som skakade klostret där han hade studerat som barn. Själv hade han efter många års letande hittat rätt terapeut, och börjat bearbeta sitt barndomstrauma.

– Handlar det om saker som prästerna gör mot pojkarna? frågade han sin mor.

– Ja, har du också hört talas om det?

Ögonblicket därefter förstod hon varför hennes son skolkat från körsången och gjort allt för att slippa gå till skolan sista året i klostret.

– Var du en av dem?

– Ja.

Och så kom frågan:

– Varför berättade du inte?

Annons

Tre månader tidigare hade Christian för första gången berättat om det som hänt för sin terapeut. Fram till dess hade han inte vågat känna tillit till någon i auktoritetsställning. Strax därefter berättade han för sin fru. Minnet hade bränt i honom. Minnet av en karismatisk rektor som i slutet av terminen klappade honom på kinden och önskade honom ett underbart sommarlov, samtidigt som han utsatte honom för terror bakom stängda dörrar.

I vardagsrummet hänger ett krucifix som Christian tillverkat av drivved, genomborrad med en krokig, rostig spik. Trots övergreppen har han lyckats bevara sin tro.
I vardagsrummet hänger ett krucifix som Christian tillverkat av drivved, genomborrad med en krokig, rostig spik. Trots övergreppen har han lyckats bevara sin tro. Foto: Simon Rehnström

Mellan de två ögonblicken – den påtvingade sexuella debuten på en katolsk paters soffa och avslöjandet 30 år senare – ryms skammen, dödsångesten, självhatet och hämndfantasierna. Utåt sett var Christian Frändfors levnadsglad och initiativrik, arbetade på Göteborgs hippaste espressobar och hittade en underbar kvinna att dela livet med. Inuti förtärdes han av hat.

Annons

– Jag fantiserade om att ta mig in på klostret och misshandla Pater Alfons så att han blev blodig – utan att döda honom. Till sist skulle jag böja mig ner och viska: ”All den smärta som du känner i din kropp, den har jag burit i min själ i alla år.”

Hans resa till klostret ägde rum samma år som föräldrarnas skilsmässa 1979. Hans mamma ville återvända hem till Österrike, och hans äldre syster hade träffat en student från Kremsmünster vars föräldrar var goda vänner till Pater Alfons. Klostret kändes som en trygg miljö för ett barn från en splittrad familj.

Christian beskriver ankomsten till internatet som en kulturkrock. Bestraffningarna och det hårt inrutade schemat stod i skarp kontrast till svensk vardag. Klassrummet var en arena för terrorbalans och sadistiska övergrepp. En av lärarna var en sadistisk munk som tyckte om att som hälsningsritual vrida om öronen så att den drabbade tvingades stå på tå. Men Pater Alfons överträffade honom.

– Han kunde be mig att sätta mig framför honom i klassrummet, och så tryckte han mitt ansikte mot skrevet samtidigt som de andra eleverna fick slå mig så hårt de kunde.

Annons

Christian Frändfors beskriver hur han kippade efter luft under slagen, samtidigt som munnen stötte emot något hårt.

– Jag förstod inte vad det var som hände. Vad var det han hade i fickan?

I en atmosfär präglad av rädsla angav och slog eleverna varandra, i hopp om att själva undkomma bestraffning.

Christian, 12 år, på väg till Österrike.
Christian, 12 år, på väg till Österrike. Foto: Privat

Det som skiljer ut Christian Frändfors berättelse från de senaste årens vittnesmål mot kyrkan är motsägelsefulla glimtar av ljus. Pater Emmeram, ”Emmi”, var en godhjärtad man som försökte skydda ”sina” barn. Som prefekt ansvarade han för samtliga barn i första klass (motsvarande årskurs sju). Christian kallar honom sin livlina.

– Utan honom hade jag aldrig överlevt.

Det går att bli fri från hatet och att se förövaren som en medmänniska.

Annons

En äldre skolkamrat som var läxhjälp är i dag munk, Pater Tassilo, och har blivit en god vän. Det var tack vare Tassilo och Emmi som Christian Frändfors lät bli att hoppa från ett fönster, ner på klostrets kullerstenar.

– Jag minns att jag tänkte: om jag hoppar ner med huvudet först så faller jag i hörnet, och då hittar ingen mig. Men tänk om jag inte dör?

Under skolåren smet Christian Frändfors ofta in i kyrkan för att be.

– Jag hade en trygghet i bönen. Sedan kvarstår förstås teodicé-problemet: om det finns en god Gud, hur kan världen vara så förjävlig?

I terapiprocessen kom Christian så småningom till en punkt där han kunde förlåta Alfons. Och han började be för honom.

– Vid rättegången planerade jag att gå fram och säga: ”Herr Mandorfer, jag förlåter dig”. Men när jag hörde hans försvarsanförande insåg jag att det vore att kasta pärlor för svin.

Pater Alfons dömdes för att ha utsatt Christian Frändfors för tortyr, sexuella övergrepp och påtvingad otukt, och för att ha missbrukat sin auktoritetsställning mot en minderårig i beroendeställning. Den samlade domen gällde övergrepp mot ett stort antal elever, som ägt rum under den period på 36 år då han varit först lärare och kördirigent, sedan även rektor för internatet. I vissa fall utövade han sin makt under vapenhot, tvingade elever till masturbation och utsatte dem för anal penetration och våldtäkt.

Annons

Vid sitt slutanförande i domstolen i Linz år 2015 visade Alfons ingen ånger. Trots detta lyckades Christian Frändfors förlåta honom.

– Det går att bli fri från hatet och att se förövaren som en medmänniska. Han har ingen makt över mig längre.

Konfirmationsfoto med Pater Emmeram, ”Emmi”.
Konfirmationsfoto med Pater Emmeram, ”Emmi”. Foto: Privat

Christian Frändfors kommer tillbaka till förlåtelsens betydelse:

– Jag kallar mig kristen, och förlåtelsen är en central punkt i att vara människa oavsett livsåskådning.

Men han poängterar att det har varit lättare för honom att förlåta än att läka.

– Mycket sorg, ångest, smärta kommer upp till ytan när man återupplever trauman under läkningsprocessen.

Den italienske teologen och kyrkohistorikern Massimo Faggioli har kallat den kris som skakar katolska kyrkan för den värsta krisen sedan reformationen. Christian Frändfors ser den som nödvändig.

Annons

– Gud vill rensa ut i leden, men han har irriterande stort förtroende för att vi människor ska klara av det själva. Skiten måste bort. Kyrkans sätt att hantera det är ju att befordra prästerna, förflytta dem i stället för att ställa dem inför rätta.

Den 21–24 februari 2019 hålls den första biskopskonferensen i katolska kyrkans historia på temat sexuella övergrepp i Vatikanen. Dagen efter mötets slut träffar jag den svenska kardinalen Anders Arborelius och frågar honom hur det är att leda en andlig rörelse som är så ifrågasatt.

– Många är tacksamma för att kyrkan tar problemen på allvar, andra tycker det har dröjt alldeles för länge. Ofta har jag sagt att media har varit Guds röst i kyrkan. Men det kommer att bli en lång och utdragen reningsprocess, säger han.

”Många är tacksamma för att kyrkan tar problemen på allvar”, säger den svenska kardinalen Anders Arborelius.
”Många är tacksamma för att kyrkan tar problemen på allvar”, säger den svenska kardinalen Anders Arborelius. Foto: Henrik Montgomery/TT
Annons

Uppgörelserna inom katolska kyrkan sker parallellt med metoo-rörelsen. Från kulturinstitutioner som Dramaten och Svenska Akademien, och turbulensen kring megastjärnorna Michael Jackson och R Kelly, är steget inte långt till den långt mäktigare Katolska kyrkan. Många använder begreppet omertà, den hederskodex som annars förknippas med italienska maffian, i samband med övergreppen i katolska kyrkan. Jag frågar Kardinal Arborelius om kyrkan förstår hur definierande detta historiska ögonblick är.

– Öppenheten i västvärlden står i skarp kontrast till det tabu kring sexualiteten som fortfarande gäller i många andra länder, där dessutom korruption i många fall gör det svårt att ställa förövare inför rätta. Konferensen kring ett så laddat ämne leder till klara kulturkrockar, säger kardinalen.

På Vatikanens agenda står nu en gemensam beredskapsplan. Att skapa en trygg miljö för barnen, förebyggande åtgärder och en ”insatsstyrka” som kan ingripa.

– En hel generation katoliker präglas av den här krisen. Många människor förknippar i dag ordet pedofili med katolska kyrkan. Vi måste ta detta på yttersta allvar och lyssna på offren, säger Anders Arborelius.

Annons

Christian Frändfors är i dag fri från sitt trauma på ett intellektuellt och känslomässigt plan. Men även kroppen har tagit sina smällar. Redan under studietiden kunde han fly till sjukstugan i klostret. Kanske var det i samband med en influensa som det psykiska lidandet flyttade in i kroppen. Han fick redan i skolåren värk i händer och leder, ont i ryggen och problem med magen. Först efter ett fysiskt sammanbrott i vuxen ålder fick han diagnosen fibromyalgi. I dag är han sjukpensionär. Det tar flera timmar för kroppen att komma igång, varje dag.

Christian är övertygad om att han fått sjukdomen på grund av sitt trauma.

– Även om forskningen inte är entydig så finns det en stark korrelation mellan trauman och fibromyalgi, säger han.

I och med övergreppen blev allt som hade med Österrike att göra en påminnelse om traumat. Han avskärmade sig från språket, kulturen, landet.

Först efter rättegången valde Christian Frändfors att börja tala tyska igen. Abboten i klostret hörde av sig, och frågade vad de kunde göra för honom:

Annons

– Jag vill ha tillbaka mitt Österrike!

Christian fick resa ner på klostrets bekostnad, och senare samma år åkte hela familjen dit. När barnen fyllde tolv berättade Christian Frändfors vad han varit med om.

Vad sade dina barn?

– De var stumma. Min tolvårige son sa: ”Varför rymde du inte, pappa?”

Varför gjorde du inte det?

– Jag var för ansvarstagande. Ville inte ställa till det för mamma och pappa.

När SvD publicerade artikeln om Kremsmünster bestämde Christian och hans hustru att de skulle läsa den högt vid frukostbordet. Hela familjen står samlad i hallen när jag frågar 16-åriga Klara vad hon tänkte.

Klostret i Kremsmünster grundades på 800-talet och är ett av Österrikes största.
Klostret i Kremsmünster grundades på 800-talet och är ett av Österrikes största. Foto: TT

– Det är så mörkt och overkligt, som en dystopisk berättelse jag skulle kunna läsa.

Men det är ju på riktigt. Det har hänt din pappa?

– Ja, det är så hemskt. Jag visste först inte hur jag skulle reagera när jag fick reda på det. Jag insåg att jag visste en hel del om min mammas uppväxt men knappt något alls om pappa. Han har det här mörkret, men så är han också så ljus att man nästan förbiser det. Det är det som gör honom så komplex.

Klara tittar på sin pappa med rak, öppen blick.

– Jag är så tacksam för att pappa har lärt mig hur man ska leva med förlåtelse. Om han kan ta sig igenom mörkret och lysa så klart, varför skulle inte jag kunna göra det?

Det tog 40 år innan Christian Frändfors kunde tala om övergreppen han utsattes för som barn. På bilden är han 12 år gammal.

Foto: Privat Bild 1 av 7

Christian Frändfors känner igen sängarna på ett fotografi från 1905: 70 cm breda med stålram.

Bild 2 av 7

I vardagsrummet hänger ett krucifix som Christian tillverkat av drivved, genomborrad med en krokig, rostig spik. Trots övergreppen har han lyckats bevara sin tro.

Foto: Simon Rehnström Bild 3 av 7

Christian, 12 år, på väg till Österrike.

Foto: Privat Bild 4 av 7

Konfirmationsfoto med Pater Emmeram, ”Emmi”.

Foto: Privat Bild 5 av 7

”Många är tacksamma för att kyrkan tar problemen på allvar”, säger den svenska kardinalen Anders Arborelius.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 6 av 7

Klostret i Kremsmünster grundades på 800-talet och är ett av Österrikes största.

Foto: TT Bild 7 av 7