Annons

Daniel Möller:På 1600-talet var svenska poeter mycket snuskigare

”Vilande flicka”  av François Boucher, 1751. 
”Vilande flicka” av François Boucher, 1751. 

Under barocken gick känslan av förgänglighet hand i hand med sorglös livsbejakelse. Inte minst poesin som skrevs då bär spår av denna inställning och det vi i dag tror är moderna könsord har i själva verket flera hundra år på nacken.

Under strecket
Publicerad

När vi tänker på 1600-talets litteratur tänker vi nog framför allt på kyrkogårdar, melankoli, dödsbesatta poeter och begravningstryck smyckade med dödskallar, likkistor och lugubra latinska sentenser. Barockmänniskornas besatthet av döden är emellertid tätt sammanlänkad med deras fascination inför ögonblicket, och vad kan vara mer flyktigt och samtidigt mer närvarande än människans erotiska lust?

För en tid sedan utgavs i Tyskland antologin ”Keusche Liebes-Brunst. Barocke Hochzeitsgedichte in Pommern 1599 bis 1790” (ung. ” Kysk kärleksbrunst. Barocka bröllopsdikter från Pommern 1599–1790), med många exempel på tidigmodern, milt pornografisk bröllopspoesi – präglad, som titeln anger, av kysk åtrå. Boken visar bland annat att människor i äldre tid kunde vara ganska oförblommerade i fråga om erotisk vidlyftighet och uppfinningsrikedom. Antologin omfattar endast dikter från Pommern, provinsen där betydande bitar tillföll Sverige i westfaliska freden år 1648.

Den svenske poeten Samuel Columbus (1642–79) hade förutom en melankolisk också en livsbejakande sida. Insikten om alltings intighet medförde hos honom och andra diktare, som antytts, även ett intresse för nuet. I barockens litteratur hörs därför inte bara ”ekon av medeltidens memento mori, utan också av renässansens Carpe diem – Carpe florem”, som litteraturprofessorn Carl Fehrman betonar i ”Diktaren och döden” (1952). Eftersom man inom kort ska bli mull och aska, är det klokt att njuta av livet medan man kan. Såväl i livet som mellan bokpärmarna uppträder under 1600-talet den pessimistiska vanitas-meditationen ofta tillsammans med den sorglösa nunc est bibendum-filosofin.

Annons
Annons

Det livsbejakande anslaget slår igenom med full kraft i Columbus dikt ”Lustwin Danssar en Gavott mäd de 5. Sinnerne”. I dess sista strof, ”Känslen”, kommer symboliken från djurvärlden:

Ingen må mig däd förneeka, at jag kärligt älska må: 

Kärlig Leek, ock kärlig Skämtan, sicktar all Natur uppå: 

Lärcke-kirr ock Dufweputter,

Tuppeknorr ock Orrekutter,

Går dock äntlig ut därpå,

At Hahnan Hönan nalkas må.

Som litteraturhistorikern Ragnar Ekholm noterat är temat för Lustwin-dikten ”Eros välde över allt levande”. Hela naturen ryter av öm och genuin kärleksbrunst, för att travestera en annan svensk poet, Jacob Frese (cirka 1690–1729). Allt syftar till parning och befruktning.

Under barocken fanns det sammanhang där det till och med ansågs comme-il-faut att uttrycka sig sexuellt frispråkigt. Detta gäller inte minst bröllopsdikterna, närmare bestämt deras slut, där man ibland – som ett slags appendix – finner gåtor. I bröllopsgåtorna laboreras, påpekar Bernt Olsson, en annan kännare av 1600-talets litteratur, med ”likheterna mellan oskyldiga föremål och handlingar å ena sidan och sexuella handlingar å den andra, så att läsaren först associerar till det sexuella men till sist blir överraskad över att finna att betydelsen var helt oskyldig”. Anspelningen på erotik är aldrig helt uttalad ”och författaren kan, om han blir utsatt för före­vitelser, med god min säga att meningen var helt oskyldig”.

Israel Holmström (1661–1708), mest känd för sitt kvicka epitafium över Karl XII:s stövare Pompe, skrev flera erotisk-humoristiska epigram. Några av dem hör till just den populära genren gåtor. Ett lyder: ”Alla qwinfolcks gunst iagh winner / styfwer Långer men dock trinner / mitt i hufwudh är ett håhl / Träffligh [förträfflig] saak[:] en sömmenåhl.” Gåtans lösning är alltså en synål. Gåtorna bygger på tvetydighet, denna diktarts främsta kännemärke. Den mest kända svenska bröllopsgåtan är signerad Georg Stiernhielm (1598–1672) och heter ”Een alfwarsam Gåta, stält til alle Wackre Damer”, där lösningen är en ”Fiol di gamba”, det vill säga en viola da gamba eller kontrabasgamba, en äldre sorts stråkinstrument som påminner om den nutida kontrabasen.

Annons
Annons

Just en dikt av ”den svenska skaldekonstens fader” Stiernhielm bildar fond till följande handskrivna poem, funnet år 2017 i Linköpings stiftsbibliotek av litteraturforskaren Valborg Lindgärde:

Kungens Ballar [testiklar] skall man ära

Som oss skaffat lugnet kära.

Drottning Musa skall man prisa

Hon oss tillbrackt ro och lisa.

Had ej kungen krut och ballar,

Skiötes [skulle skjutas] ned båd mur ock wallar,

Had ej kung fått Drottning braf [modig],

Fred man än ej wiste af.

Swensker katt och Dansker råtta,

Kunna bäst åt freden måtta.

Freden glädie wåre dagar

Älska kyskt hwem hälst behagar.

Dikten förfaller delvis vara författad med anledning av freden efter skånska kriget 1676–1679. Vi läser att kungen tack vare sin manlighet och sin modiga fru, ”Drottning braf”, lyckats mäkla fred. Om det inte vore för hans ”ballar” och hustrun skulle kriget ännu pågå.

Rubriken ”In nuptias /…/ 1680” signalerar att poemet samtidigt skrivits till ett bröllop. Det är undertecknat ”Gripenb:”, alltså Gripenberg, eller kanske snarare ”Gripenh:”, vilket i så fall torde stå för Gripenhielm. Någon diktare från svensk barock med namnet Gripenberg är inte känd. Däremot finns tre bekanta Gripenhielm från perioden, nämligen Emund (1622–75), Nils (1653–1706) och Carl (1655–94), där den sistnämnde är den främsta kandidaten till att ha författat dikten. Carl Gripenhielm är tämligen rikligt företrädd i Per Hansellis stora 1800-talsantologi ”Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin”. Hanselli håller Gripenhielm högt och menar i förordet att hans dikter ”förråda en varm känsla och en äkta poetisk sinnesstämning”. Carl Gripenhielm skrev på svenska, bland annat flera epigram, medan Emund (far till Carl och Nils) främst var latinpoet och Nils kända produktion är mycket blygsam.

Annons
Annons

Som antytts har poemet emellertid en förlaga – vi finner här ett gott exempel på en text som approprierats och återbrukats. Den är en variant av Stiernhielms än mer skabrösa dikt ”Konung Ludwiks bröllopsskrift i Frankrike”, skriven med anledning av en annan fred, den pyreneiska, bekräftad genom ett giftermål 1660 mellan Ludvig XIV och den spansk-österrikiska prinsessan Maria Teresia. Fredsfördraget tecknades efter fransk-spanska kriget som pågick åren 1635–1659.

Kungens baße [penis] bör wi prisa

Som oß brachte frid och lisa,

Drottningens mus bör och ähra,

Som oss brachte freden kiära

Wore kungar utan ballar [testiklar]

Skötes än af wåra wallar.

Nu han redskap har och råder

Hwar man sig åt freden gläder,

En fransk kuk och en spansk fitta,

Lärd’ oß bäst på freden hitta

Gud gaf fred i wåra dagar,

Knulla må som den behagar.

Gripenhielm har således tagit Stiernhielms dikt i beslag, modifierat den och införlivat den i sin egen repertoar. Det rör sig om en speciell form av texttillägnan, där den yngre poeten annekterat vitter egendom. Gripenhielm har stökat runt i dikten av ”den svenska skaldekonstens fader”, fogat in egna rader i den och gjort ändringar efter eget huvud. Stiernhielm å sin sida gjorde sannolikt inte mer än ryckte på axlarna åt detta – i den mån han alls kände till det, vilket är föga troligt eftersom versionen uppges vara från 1680. Diktkonsten var i de båda poeternas tidevarv ännu en imitationskonst, där idéer och fraser – ibland rentav hela texter – uppfattades som ett slags allmän egendom.

Johan Hinric Lidén, en kritiker och bok- och manu­skriptsamlare verksam på 1700-talet, har ställt frågan om ”en stadig man, som Stiernhielm” verkligen kan ha skrivit dikten. ”Han måtte då warit i ungdoms hetta stadd, ­eller och haft ett halft rus”, spekulerar Lidén. Det var dock som nämnts vanligt med tvetydiga och erotiska inslag
i barockpoesin, och även den erotiska humorn var alltså utbredd i 1600-talets kultur och litteratur.

Annons
Annons

Celander kallade sig en av den tyska barockens mest erotiskt inriktade poeter. Namnet är antingen en pseudo­nym för Karl XII:s och August den starkes fältläkare Johann Georg Gressel (1675–1771) eller för diktaren och tjänstemannen Christoph Woltereck (1686–1735). Celanders poem bär talande titlar som ”Auf ihre Hände und Brüste” (Över hennes händer och bröst) och ”Als er ihre Brüste küßte” (När han kysste hennes bröst), och han författade även en liderlig roman, ”Der verliebte Studente” (Den förälskade studenten).

En i Sverige vid sidan av Stiernhielm, Columbus och Holmström erotiskt hågad eller ”Celander-sinnad” skald var Olof Wexionius (1656–89/90). Hans dikter är till stor del ännu outgivna och förvaras i handskrift i bland annat Kungliga bibliotekets och Uppsala universitetsbiblioteks vidsträckta arkiv. En strof i den tidigare aldrig tryckta erotiska visan ”Cynthia min Tusend Skiöna”, troligen skriven under 1680-talet, lyder:

Än dem iag i hugen [minnet] klappar

dina Pattar

det fullgäsna Tittepar,

Är thet ey twå skiöna smycken

hwilka stycken

himblen sielfwer bildat har.

Det är lätt att tänka på de erotiska dikterna från 1600-talet som – kanske inte sköna smycken, men sällsamma pärlor. Termen barock kommer som bekant från portugisiskans barroco som betyder ”oregelbundet bildad pärla” och från franskans baroque med betydelsen ”vidunderlig”, ”oregelbunden”.

Ord som ”ballar”, ”kuk”, ”fitta”, ”knulla” och ”pattar” är ingalunda några moderna glosor, utan de har funnits i svenskan i flera hundra år och utgör därmed en väsentlig del av vårt könsliga verbala kulturarv.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons