Annons
Recension

CosmopolisPå väg mot undergång i en förlängd limousine

Under strecket
Publicerad

Cosmopolis

Författare
DeLillo, Don
Genre
Övrig

Förlag: Scribner

Idéerna är Don DeLillos karaktärer, medan hans karaktärer i allt väsentligt saknar . ja, karaktär. I gengäld är dessa tungt infärgade av just idéer. Romaner som ”The Names”, ”Vitt brus”, ”Vågen” och ”Under jord” är hårt glimmande mosaiker av disparata idéfragment, sammanställda i gradvis framväxande, suggestiva och oroväckande mönster där politiska och massmediala manipulationer samverkar med våld och terror.
DeLillo har en smått magisk förmåga med komplikationer, visar gång på gång hur en ökad förståelse paradoxalt nog kan leda till att mysterierna tätnar ytterligare, som i hans förra verk, kortromanen ”The Body Artist” från 2001, där något så alldagligt som en frukost dekonstrueras till oigenkännelighet i ett mästerligt skrivet första kapitel. Klarsyn blir på så sätt en tvivelaktig välsignelse: det förmodat välbekanta visar sig vara främmande och undanglidande.

Det typiska för DeLillo är annars de stora greppen om de stora frågorna, ett slags hallucinatoriskt skarpa och samtidigt mångtydiga röntgenbilder av samtidens kollektivt undermedvetna. Mer än någon annan romanförfattare har han, inte sällan med profetisk känslighet, skildrat framväxten av den världspolitiska situation som nu råder. Han har skärskådat det USA-hat som glöder på sina håll i omvärlden och påvisat sprickbildningarna i den amerikanska självbilden. Händelserna den 11 september 2001 infogar sig blott allt för väl i DeLillos paranoida pussel.

Annons
Annons

I Cosmopolis befinner vi oss i New York före såväl terrorattackerna som den stora börskraschen. Skeendet utspelar sig en dag i april år 2000, då en omåttligt rik fondmäklare bestämmer sig för att korsa Manhattan, från lyxvåningen på Upper East Side till en frisersalong i Hell's Kitchen, i sin lyxutrustade limousin. Det är en svårdefinierbar oro i luften. Mäklaren har sovit dåligt en längre tid, och han bestämmer sig för att det är en hårklippning i sina gamla barndomstrakter han behöver.

Den mardrömslika Manhattantrafiken är denna dag ytterligare förvärrad av ett besök av USA:s president, en rap-stjärnas begravning och våldsamma antiglobaliseringskravaller på Times Square. Dessutom har mäklaren diverse ärenden att uträtta och älskarinnor att avverka längs vägen. Varför den korta bilresan tar surrealistiskt lång tid.
Besökare kommer och går till och från den vita limousin där all tänkbar information från börser och andra nyhetskällor runt världen flimrar över ett oöverskådligt batteri av bildskärmar: kurvor och staplar i olika färger, kontinuerligt uppdaterade, hela tiden i rörelse.

Eric Packer, som han heter, är, helt stilenligt, mer av idékluster än karaktär. Han har blivit obegripligt rik på att sammanställa oändligt komplex information till hanterliga mönster med hjälp av sofistikerad kaosteori.
Men pengarna har slutligen tappat varje anknytning till allt annat än sig själva, de har ”förlorat sin narrativa kvalitet” och bildat en egen sfär där de talar bara till sig själva. Oförklarliga fenomen i form av märkliga asymmetrier har börjat uppträda här och var, vilket kanhända sammanhänger med att en läkare konstaterar att Packers prostata uppvisar just asymmetri.

Annons
Annons

Det arbete han bedriver i den stora bilen består i att spekulera hårt mot den japanska valutan som, enligt alla analyser, bara måste sjunka mot dollarn. Icke desto mindre stiger den stadigt, liksom Packers astronomiska förluster. Den allt mer desperata situationen blir än mer pressad av ett trovärdigt mordhot riktat mot Packer från en av hans före detta anställda.
Men det mest akuta hotet är av intern natur; ett växande tvivel och en dödsdrift som ropar allt högre. Den närliggande undergången höjer pulsen, Packers destruktiva agerande eskalerar obevekligt i alla avseenden.

På ett idéplan är ”Cosmopolis” synnerligen samtida och spännande. Här finns de informationsteknologins otyglade energier som undergräver den kapitalistiska ordningen, här finns de kultbetonade och ideologiskt grumliga motståndsrörelserna, här finns den rejvkultur som utmanar status quo med sin frånvändhet och sin alternativa produktion av social identitet. DeLillo har antennerna ute.

Men som roman är det här ändå ofrånkomligen något av en besvikelse. Visserligen ska detta ställas i relation till höga förväntningar, men ändå. Boken är för skissartad och otät, idéerna för löst upphängda på en berättelse vars gåtfullheter inte är ägnade tillräckliga omsorger för att bli verkligt intressanta. De suggestiva mönstren vill inte riktigt framträda.
Och utan dessa mönsterbildande relationer sinsemellan förlorar även de intressantaste idéer i karaktär.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons