Annons
Recension

Folkhemmets äventyrare. En biografi om forskningsluffaren Rolf BlombergPaddupptäckare och folkupplysare i helbild

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Folkhemmets äventyrare. En biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg

Författare
Walter Repo
Genre
Sakprosa
Förlag
335 s. Atlas

Att skriva för att resa eller resa för att skriva. Det är frågan. Åtminstone för somliga. För Rolf Blomberg (1912–96) var svaret givet; han gjorde allt för att ständigt komma iväg till regnskogarna i Sydamerika och Sydostasien. Och när inkomsterna från skrivandet och fotograferingen inte räckte till samlade han etnografika och allehanda djur, i synnerhet reptiler, åt hugade spekulanter.

Särskilt Göteborgs naturhistoriska museum har ett rikt material från Blomberg. Allt av det är ännu inte analyserat, åtskilligt återstår. I spritinläggningarna skvalpar dock med all säkerhet åtskilliga arter som aldrig tidigare beskrivits.

Rolf Blomberg torde i dag främst vara ihågkommen som upptäckaren av jättepaddan bufo blombergi från gränsskogarna mellan Colombia och Ecuador. Under 1950-talet och fram till charterturismens genombrott var han emellertid en flitigt läst reseskildrare och synnerligen omtyckt föredragshållare runt om i Sverige. Han presenterades gärna som upptäckare och fältforskare, men en mer korrekt beskrivning är att han var en skicklig samlare och passionerad äventyrare. Och det var förstås äventyren som lockade läsarna och fyllde Folkets hus.

Annons
Annons

Journalisten Walter Repo är den förste som givit sig i kast med att skildra Blomberg i helfigur och han har tagit sig an ämnet med noggrannhet och stor entusiasm. Författaren har följt Blomberg i spåren och fördjupat sig i korrespondens och dagböcker.

I boken betonas resorna, vilka inleddes 1934 med en färd till Galápagosöarna, men Repo väjer föredömligt nog inte för skuggsidorna i Blombergs liv: livskriserna och skilsmässorna, den ansträngda ekonomin och det ständiga tvivlet.

I ett antal intervjuer framträder även Rolf Blombergs barn och släktingar vilket bidrar till att fördjupa bilden av forskningsluffarens mer privata sidor. Dessvärre är dock boken skriven på oskön journalistiska, med ofullständig meningsbyggnad och med läsfrukterna hårt inpressade i rapsodiskt korthuggna meningar. Det glimmar till ibland, men ger inga stilpoäng.

Walter Repo definierar Rolf Blomberg som folkhemsberättaren framför andra. Övertygande visar han hur Blomberg knöts till arbetarrörelsens förlag Tiden och tidningen Folket i Bild, FiB. Att det skulle ligga några djupare överväganden bakom detta hos Blomberg förefaller dock osannolikt. Han skrev för att resa, och brydde sig föga om vem som betalade biljetten.

Walter Repo gör dock en stor poäng av saken och argumenterar för att det är just Blomberg som var folkhemmets äventyrsröst – till skillnad från Sten Bergman som enligt Repo var en knarrig kolonialistisk kuf upptagen med kannibalradio.

Det är emellertid en missvisande bild. För under flera decennier, såväl före som under det svenska folkhemmets glansdagar, for Sten Bergman land och rike runt och trollband såväl fabriksarbetare som bruksdisponenter med sina berättelser och ljusbilder av hundslädsfärder, japanska jätteuvar och dansande paradisfåglar.

Och de var lika uppskattade i folkdjupet som någonsin Rolf Blombergs anakondor, guldskatter och jättepaddor.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons