Annons

Cunningham Påkostad 3D-hyllning till en gigant inom dansen

Ur filmen ”Cunningham”, här dansstycket ”Summerspace” från 1958 med scenografi av Robert Rauschenberg och musik av Morton Feldman.
Ur filmen ”Cunningham”, här dansstycket ”Summerspace” från 1958 med scenografi av Robert Rauschenberg och musik av Morton Feldman. Foto: Mko Malkhasyan/Nonstop Entertainment

Rummet och dansarna blir påtagliga i ”Cunningham”, en påkostad och sevärd dokumentär i 3D-teknik om en av världens främsta koreografer.

Under strecket
Publicerad

Merce Cunningham (1919–2009) i lekfulla stycket ”Antic meet” från 1958.

Foto: Robert Rutledge/Nonstop Entertainment

Stycket ”Second hand” skapade Merce Cunningham 1970 med musik av John Cage (efter Erik Satie) och kostymer av Jasper Johns.

Foto: Martin Miseré/Nonstop Enterainment
Betyg: 5 av 6

Små figurer rör sig på ett platt tak högt över ett stadslandskap. Likt fåglar fångar de känslan av frihet och vidgade vyer – en gränslöshet. Just den svindlande upplevelsen av att allt är möjligt behöver vi påminnas om nu när coronaviruset begränsar vår rörelsefrihet. När teatrar, museer och konserthallar har stängt är det också härligt att få se dans på riktigt nära håll – om än på bio.

”Cunningham” är en påkostad dokumentär som använder sig av 3D-teknik – likt Wim Wenders i sin postuma hyllningsfilm till Pina Bausch 2011 – för att skapa rumslighet. Rymd är essens i all koreografi och inte minst för Merce Cunningham som upplöste scenens centralperspektiv men också flyttade ut sina ”events” till konsthallar, torg och tak. Med filmens hjälp (foto Mko Malkhasyan) hamnar vi tillsammans med dansarna än i en skogsglänta bland höga tallar och fågelkvitter (”Rune” 1958), än i stadens mörker med svepande ljus och oroande sirener (”Winterbranch” 1964).

För Cunningham var all rörelse dans: att gå, sitta, springa.

Annons
Annons

Merce Cunningham (1919–2009) i lekfulla stycket ”Antic meet” från 1958.

Foto: Robert Rutledge/Nonstop Entertainment

Dokumentären om denne gigant inom 1900-talets modernism – en term han själv undvek, liksom ”avantgarde” – gjordes till 100-årsminnet av Cunninghams födelse 1919. Här skildras de första 30 åren av hans karriär, från 1942 då solot ”Totem ancestor” tillkom, till 1972 då kompaniet gjorde omstart med nya dansare – år av kamp och avgörande möten med samarbetspartner som John Cage och Robert Rauschenberg. Fina svartvita filmsnuttar från dansstudion, intervjuer och citat varvas grafiskt med nyfilmade sekvenser ur verken, väl återskapade av Jennifer Goggans som var medlem i danskompaniet i tolv år.

Merce Cunningham (1919–2009) i lekfulla stycket ”Antic meet” från 1958.
Merce Cunningham (1919–2009) i lekfulla stycket ”Antic meet” från 1958. Foto: Robert Rutledge/Nonstop Entertainment

För Cunningham var all rörelse dans: att gå, sitta, springa. För Cage var alla ljud musik, såväl vardagsbrus som tystnad. Konstarterna var enskilda storheter, sammanförda av tid, rum och slumpen som kompositionsmetod. Som så ofta med pionjärer som nått ikonstatus kan det i efterhand vara svårt att uppfatta radikaliteten i det som en gång ansågs provokativt eller obegripligt. Idag framstår Cage som den djärvaste i duon, medan Cunninghams koreografier med sin teknikkrävande mix av balett och modern dans kan te sig närmast svalt neoklassiska, som ”Septet” från 1953.

Likväl kom Cunningham med sitt turnerande kompani att utöva ett rejält inflytande på den moderna dansens utveckling, senare i form av ”opponenter”. Också Sverige fanns på kartan. Redan 1958 gästspelade Cunningham på Kungliga Operan och 1964 kom hans grupp till Moderna museet på inbjudan av Pontus Hultén. Några år senare dansade Cullbergbaletten ”Summerspace”. Just det verket, där dansarna i sina prickiga kostymer (design Rauschenberg) förkroppsligar känslan av en bubblande, flytande atmosfär, blir skönt effektfullt i 3D-versionen.

Annons
Annons

Stycket ”Second hand” skapade Merce Cunningham 1970 med musik av John Cage (efter Erik Satie) och kostymer av Jasper Johns.

Foto: Martin Miseré/Nonstop Enterainment
Stycket ”Second hand” skapade Merce Cunningham 1970 med musik av John Cage (efter Erik Satie) och kostymer av Jasper Johns.
Stycket ”Second hand” skapade Merce Cunningham 1970 med musik av John Cage (efter Erik Satie) och kostymer av Jasper Johns. Foto: Martin Miseré/Nonstop Enterainment

Cunningham var verksam ända till sin död 2009. Långt upp i åren var han också själv en fantastisk dansare, plastiskt uttrycksfull som få, vilket vi får se. Han såg dans som ett görande, tolkningen överlämnade han åt publiken. Själv minns jag honom som en entusiastisk och nyfiken 70-plussare, när han stel i höfterna men desto rörligare i armarna berättade om experimenten med datorprogrammet Danceforms under en festival i Köpenhamn på 1990-talet. Ny teknologi, som video, väckte tidigt hans intresse.

”Cunningham” rymmer bara en del av Merces omfattande arbete, men innehåller unikt material. Han framstår som fri och krävande, men denne man som dansade med en stol på ryggen i ”Antic meet” 1958 hade både humor och sinne för skönhet och poesi. Regissören Alla Kovgans filmiska grepp blir ibland lite överambitiösa men är samtidigt djärva i Cunninghams anda. Det är en vacker film i sin egen rätt. Man nästan känner hur Andy Warhols heliumfyllda silverkuddar svävar som moln kring dansarna när ”Rainforest” (1968) levandegörs. Människan är dans. Dans är liv.

Se trailern till ”Cunningham”

Efter reklamen visas:
Cunningham

 

Cunningham

Regi
Alla Kovgan
Genre
Dokumentär
Medverkande
Carolyn Brown, John Cage, Ashley Chen m fl

1 tim 33 min. Barntillåten

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons