Annons

Janerik Larsson:Pålsson, Ekström och verkligheten

Statsrådet har anledning tänka efter
Statsrådet har anledning tänka efter Foto: Tomas Oneborg
Under strecket
Publicerad

Jag har redan tidigare rekommenderat det senaste numret av SKLs tidskrift Dagens Samhälle.

Nu återkomma jag till ännu en artikel.

Nationalekonomen Anne-Marie Pålsson har skrivit en mycket välformulerad och intressant text med tesen att aktiebolag inte kan bedriva verksamheter som finansieras av skattemedel.  Skälet till detta är – menar Pålsson – att aktiebolagslagen tvingar företag med denna organisationsform att bedriva en verksamhet på ett sätt som inte är förenligt med välfärdsstatens principer.

Statsrådet Anna Ekström berättade i Ekots lördagsintervju att hon tagit djupt intryck av Pålssons artikel.

Jag vet att Pålsson är en mycket spännande tänkare som gjort viktiga insatser i svensk samhällsdebatt. Mest känd är hon för att hon 1993 startade den s k pigdebatten som ledde fram till RUT-avdraget.

Exakt vad hon skulle vilja se i stället redovisas inte i Dagens Samhälle, men jag tror att det är ganska lätt att peka på det ganska stora hålet i hennes resonemang.

Det betyder inte att man inte kan problematisera alla former av varu- och tjänsteproduktion som bedrivs med skattemedel. Men man måste tänka tanken fullt ut.

Annons
Annons

Kanske är Pålssons slutsats att den enda riktiga lösningen är att skattebetalarna istället behåller sina pengar och därefter själva köper det man önskar. Det är dock en ganska knepig väg åtminstone för en hel del av det som skattefinansieras – t ex infrastruktur, byggnation etc.

Men det stora hålet är att hon inte belyser – vilket är förståeligt - är hur alternativet ser ut.

I Karin Svanborg-Sjövalls utomordentliga ”Kentucky fried children” (Timbro, 2011) belyses hur socialdemokratin och Kommunal efterhand insåg att det fanns mycket stora, svåra effektivitetsproblem i den offentliga monopolverksamheten.

Kjell Olof Feldt har tydligt formulerat dilemmat.

I sin memoarbok ”Alla dessa dagar” (1991) beskriver han finansministerns insikt om hur skattekällorna började sina vilket komplicerade kvaliteten i offentlig sektor.  Hans insikt handlade om  ”bristen på kraftfulla aktörer med uppgift att bevaka effektiviteten i resursanvändningen blev alltmer kännbar, när skattekällorna började sina. Sitt klaraste uttryck tycker jag att skillnaden mellan privat och offentlig sektor får i synen på effektivitet. Medan effektivitet i ett privat, ’vinststyrt’ företag är symbolen för framgång uppfattas kravet på effektivitet i en offentlig förvaltning bara som ett uttryck för att det saknas pengar.”

Att vi idag och säkert än mera i framtiden behöver och kommer att behöva just de aktiebolag som Pålsson problematiserar är uppenbart. Om Pålsson vänder sig till kommunal- och landstingspolitiker – inte minst socialdemokratiska sådana – kommer hon att förstå att den kvalitets- och effektivitetshöjning som konkurrensen inneburit och kommer att innebära är en förutsättning för vidmakthållandet av den svenska välfärdsstaten.

Annons
Annons

Jag är alltså inte främmande för att Pålsson i själva verket vill avveckla välfärdsstaten – det är den mest logiska konsekvensen av hennes resonemang – men jag tror inte att det socialdemokratiska statsrådet Ekström är på den linjen.

Då bör nog statsrådet snarare studera Feldt än åberopa Pålsson framöver.

En annan källa som Ekström också bör studera är statsbudgeten. DNs eminente ekonomiske kommentator Johan Schück konstaterade nyligen att det i detta regeringsdokument inte råder minsta tvivel om vikten av privata välfärdsföretag i framtiden. Där existerar inte Reepalu-utredningen eftersom regeringen ” i stället talar om de privata välfärdsföretagens växande betydelse. Detta följs av en prognos där man spår att de privata utförarnas andel inom skattefinansierade verksamheter ska öka fram till 2020”.

Reepalu-utredningen leder kanske till en politisk strid som en del i vänstern önskar, men det råder inget tvivel om att den debatt som nu pågått alltför länge är djupt skadlig för den svenska välfärdens framtid.

Att opinionsundersökningar inte bestyrker den insikten är ett problem som de får ta på sig som borde klarat av att förklara sambanden - inte minst socialdemokratiska politiker som vill värna välfärdsstaten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons