Annons

Daniel Schatz:Påminn Kim Jong-un om Volvobilarna

Dags att bryta tystnaden om Nordkorea
Dags att bryta tystnaden om Nordkorea Foto: TT/NTB Scanpix
Under strecket
Publicerad

Slavarbete. Tortyr. Våldtäkter. Avrättningar och kronisk svält. Det är svårt att värja sig från dissidenten Jung Gwang-ils vittnesmål från Nordkoreas fångläger, där uppemot 120 000 män, kvinnor och barn sitter fängslade under fruktansvärda förhållanden.

“Vi arbetade 16 timmar varje dag. Fångarna behandlades värre än djur. Det fanns inget mänskligt kvar hos oss och vi såg ut som vandrande skelett”, berättar Jung, som lyckades fly från världens mest slutna diktatur efter att ha släppts fri från fånglägret Yodok, när jag intervjuar honom via mejl.

Nordkorea styrs med järnhand av den 32-årige Kim Jong-un, son till ”Den Käre Ledaren” Kim Jong Il och barnbarn till ”Den Store Ledaren” Kim Il Sung. Trots att den sistnämnde har varit död sedan 1994, är han enligt grundlagen landets förste och evige president.

Jung beskriver en tillvaro i ”arbetarnas paradis” som rentav överträffar George Orwells dystopi Nittonhundraåttiofyra. Gränsen mellan sanning och lögn har suddats ut genom en ständigt närvarande statspropaganda. Rätten att tänka, tycka och tro fritt är obefintlig. Förtrycket är så omfattande att de tårar som fälls endast får fällas av villkorslös lojalitet mot det styrande kommunistpartiet. FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Nordkorea menar att förtrycket saknar motsvarighet i dagens värld.

Annons
Annons

Familjedynastin Kim har också en minst sagt pikant relation till Sverige. Nordkorea är det land i världen med störst skuld till Sverige: hela 2,7 miljarder kronor. Efter att Kim Il Sung 1974 fattade tycke för svensk teknik fick Volvo en order på tusen personbilar av modell 144. De rullar fortfarande på Pyongyangs gator. Han betalade aldrig för en enda.

Samtidigt som miljardskulden växer, tillhör Sverige landets större bidragsgivare. Utöver ett årligt humanitärt bistånd på uppemot 40 miljoner kronor har Sverige varit med om att mångmiljonfinansiera ”kunskapsöverföring” till det officiella Nordkorea.

Aktörer som Sida, Handelshögskolan i Stockholm och Näringslivets Internationella Råd har anordnat kurser och utbyten med topptjänstemän och andra deltagare från den kommunistiska enpartistaten, däribland landets riksbank. Sidas utbyten suspenderades i år, efter Pyongyangs påstådda kärnvapensprängningar.

Jung menar att Sverige bör avstå från att investera i regimen och i stället understödja de dissidentorganisationer som verkar för frihet. Och visst är tanken att de få betrodda kommunisttoppar som beviljas utresetillstånd kan omvändas till att bejaka demokrati och marknadsekonomi genom svenska studiecirklar naiv.

Det är överhuvudtaget svårt att se att det enpartisystem som ledarskapet i världens mest slutna land inte kan tänka sig att avveckla kan reformeras genom biståndsinsatser. Förespråkarna hoppas att ett litet frö till förändring sås om personer i partitoppen får kontakt med demokratiska samhällssystem och marknadsekonomiskt tänkande.

Annons
Annons

Kina har ett repressivt politiskt system, där det styrande partiet underkuvar befolkningen. Men man har inom ramen för detta enpartisystem delvis infört marknadsekonomi, som har lyft landet ur den mest akuta fattigdomen. Förhoppningen är att Nordkorea kan röra sig i samma riktning, givet att kommunistpartiet knappast lär lämna ifrån sig den politiska makten. Det kan tyckas hopplöst, men det är i alla fall tanken.

Sverige var det första västlandet som erkände folkrepubliken 1973. Fram till 2001 var Sverige det enda EU-landet med en ambassad i den kommunistiska familjedynastin. Vi är, enligt Jung, ett av få länder som Nordkorea lyssnar på.

Vi får också ett särskilt ansvar i rollen som medlem av FN:s säkerhetsråd att uppmärksamma de övergrepp landet decennium efter decennium gjort sig skyldigt till.

Möjligheterna att påverka är förstås begränsade. Men varför inte ta tillfället i akt att på Nordkoreas nationaldag den 9 september påminna Kim Jong-un om Volvobilarna, och framhålla att det vore bra om de kunde få igång den ekonomiska utvecklingen så att de någon gång kunde betala av skulden?

Sveriges Pyongyangambassadör kan klargöra varför tiden då svenska skattebetalare bekostade regimföreträdarnas utbildning är över. Han kan framhålla att biståndet framöver kommer understödja humanitära projekt som lindrar befolkningens nöd och ökar respekten för de mänskliga rättigheterna. Och samtidigt förklara att vi står redo att hjälpa, inte villkorslöst, men om landet börjar genomföra reformer i riktning mot öppenhet och demokrati.

Allt annat vore ett svek mot dissidenter som Jung Gwang-il och det folk som alltjämt plågas under världens värsta förtryck.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons