Annons
Efter reklamen visas:
Gunilla Röör och Per Sandberg_narren.mp4

Par i livet: ”Narren är en bild av vårt jobb”

Äkta paret Gunilla Röör och Per Sandberg släpper loss narren i ett experimentellt samarbete som också är en kärleksförklaring till teatern. Narren är en bild av skådespelarens komplexa yrke och rymmer ett visst mått av galenskap.

Publicerad

Vi sitter i foajén till Teater Giljotin vid S:t Eriksplan. Skådespelarna Gunilla Röör och Per Sandberg har just haft sin första repetitionsdag på ”Par i narrar”, ett samarbete med Kulturhuset/Stadsteatern. Paret Röör–Sandberg, som är ett par också privat, har skrivit manus utifrån egna idéer, de spelar narrparet och står gemensamt för regin. Men varför narrar?

– Vi känner släktskap med narren, menar Gunilla Röör. I narrens roll kan vi närma oss provokationen, lögnen, sanningen, grymheten. Narren ger oss en frihet som lockar. Vår drivkraft är lusten. Och en längtan efter det ursprungliga i teatern och skådespelarkonsten.

– Narren är en outsider, som både är beroende av och utmanar makten. Det finns klassiska narrar, som hovnarren eller karnevalsnarren. Fast vi vill undersöka den moderna narren, säger Per Sandberg.

Gunilla Röör och Per Sandberg repeterar sin personliga pjäs ”Par i narrar” på Teater Giljotin.
Gunilla Röör och Per Sandberg repeterar sin personliga pjäs ”Par i narrar” på Teater Giljotin. Foto: Lars Pehrson

Båda har framgångsrikt arbetat med teater i decennier, med spännande projekt och regissörer, inte minst på Unga Klara. Ändå ger ”Par i narrar” nya möjligheter att sätta egna ramar. När de spelade tillsammans i Lars Rudolfssons musikaliska drömspel ”Ilya” på Kulturhuset Stadsteatern förra året upptäckte de varandra (igen) som skådespelare.

– Vi hittade varandra i bus och lek på blodigt allvar. Vi ville gå vidare och göra mer ihop, utmana varandra och tänja på spelstilen utan någon stackars regissör som måste ta ansvar. Vi vill både investera och riskera lite mer än vanligt.

De är precis i början av det sceniska arbetet, men det finns planer på att anlita en narr-repetitör, dessutom har de vidtalat ett antal betrodda, narraktiga kollegor för att få synpunkter. Metodiskt har de fått impulser av det fysiskt uppfinningsrika spel som Gunilla Röör utforskade tillsammans med den nederländska skådespelaren Karina Holla i ”Helan och Halvan – another nice mess” för tre år sedan. Det finns idéer som ska omvandlas till aktioner, utan text.

– Vi ska improvisera fram etyder – där vi äter, dansar, slåss. Här kommer inspirationen bland annat från Helan och Halvans symbiotiska relation, deras rädsla för ensamhet och poetiska utanförskap.

Narren kan vara elak, behöver inte vara inställsam eller omtyckt.

Det är skillnad på narr och clown, betonar Gunilla Röör och Per Sandberg.
Det är skillnad på narr och clown, betonar Gunilla Röör och Per Sandberg. Foto: Lars Pehrson

Paret Röör och Sandberg är noga med skillnaden mellan narr och clown: ”Clownen måste vara rolig, det behöver inte narren, även om vi förstås vill underhålla. Narren kan vara elak, behöver inte vara inställsam eller omtyckt.” De återkommer ofta till dualismen i narrens roll och uppdrag. Ljuset och mörkret. Utanförskapet och innanförskapet. Och narrens demaskering: vem narren är under masken. Ensamheten.

När de talar om narren handlar det också om konstnären och skapandets villkor: ”Narren är en bild av vårt jobb. Vi älskar vårt yrke, även om det nu är ganska tilltufsat. Vi vill visa vår kärlek till teatern, som innefattar ljus, svärta och smärta; attraktion, sensualism och ett visst mått av galenskap. Som livet.” De talar om en kärlek som också handlar om ansvarstagande och erfarenheter som sträcker sig över tid.

– Vi spelar två narrar. De är gifta, men kön är oviktigt. Vi möter dem i livets utförsbacke, de har svårt att få jobb, det är pyrt för kulturen. De är två riktiga dysterkvistar som fördriver tiden tillsammans. Det rymmer både skratt och gråt.

Gunilla Röör och Per Sandberg talar om åldrandet, det existentiella narrspelet i väntrummet före döden.
Gunilla Röör och Per Sandberg talar om åldrandet, det existentiella narrspelet i väntrummet före döden. Foto: Lars Pehrson

Pjäsen bygger på texter och inspiration från olika dramatiker, bland annat Lars Forssell. Narren är en återkommande rollfigur hos Forssell, som inspirerar med sin känsla för den teatrala leken, men också genom närheten mellan komik och tragik. Hos Forssell finns speglingar mellan narren och döden, stråk som finns även i ”Par i narrar”.

Gunilla Röör och Per Sandberg talar om åldrandet, det existentiella narrspelet i väntrummet före döden, på ett sätt som associerar till Becketts luffare i ”I väntan på Godot”.

Vi vill att narren – konsten – ska rista i publikens hjärtan.

– Ja, det är absurt. Döden är alltid närvarande. Det finns en sorg över tidens framfart. Tiden är utmätt, saker tar slut. Men narren ger sig inte. Konstnären måste fortsätta att skapa.

– Det är också en lovsång till fantasin. Vi får vara sorgsna och melankoliska, men också groteska och burleska. Vi vill att narren – konsten – ska rista i publikens hjärtan, ge ögonblick, minnen, glimtar av något nödvändigt.

Duon firar 25 år som äkta par. ”Per överraskar mig, får mig att skratta. När det är riktigt svart kan han hitta ett ljus. Han tänder en lampa i mörkret”, säger Gunilla Röör.
Duon firar 25 år som äkta par. ”Per överraskar mig, får mig att skratta. När det är riktigt svart kan han hitta ett ljus. Han tänder en lampa i mörkret”, säger Gunilla Röör. Foto: Lars Pehrson

Några av Shakespeares narrar finns med i korta textfragment. Gunilla Röör har spelat Rickard III, en roll som Shakespearekännaren Jan Kott i sin klassiska bok ”Shakespeare – vår samtida” (1964) ser som den hemskaste av narrar. Vi talar också om att det finns gott om narrar inom den samtida politiken. Per Sandberg spelade nyligen en skamlös, Trump-aktig kung Claudius i Hannes Meidals och Jens Ohlins hyllade och med SvD:s Thaliapris belönade blankversversion av ”Hamlet” på Teater Galeasen, om en moraliskt upplöst värld av korruption och alternativa sanningar.

Ytterligare en inspirationskälla är teatermakaren Staffan Westerberg: ”Han är en modern narr, som går sin egen väg. Han är tarvlig och känslig, grov och lyriskt fantasifull. Han är en storpotät för oss.” Röör–Sandberg har också skrivit egna texter. Var och en för sig, sedan har de överraskat varandra:

– Gunilla har en så fin poetisk ådra, säger Per.

– Per har en fantastisk känsla för burleska dialoger, säger Gunilla.

Samma dag vi ses firar duon 25 år som äkta par. Vi skålar i vatten. Vad ser de då för narraktiga drag hos varandra?

– Per överraskar mig. Det kan komma precis vad som helst, som får mig att skratta. När det är riktigt svart kan han hitta ett ljus. Han tänder en lampa i mörkret, säger Gunilla.

– Gunilla har en blixtrande energi, en smittande teaterlust. Jag blir alltid så berörd och glad när jag ser henne spela, säger Per.

Jag tycker det låter som kärleksförklaringar. Till varandra, till teatern. Till ett ”Par i narrar”.

Par i narrar

Teater Giljotin/Kulturhuset Stadsteatern

Premiär 18 oktober

Gunilla Röör och Per Sandberg repeterar sin personliga pjäs ”Par i narrar” på Teater Giljotin.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 4

Det är skillnad på narr och clown, betonar Gunilla Röör och Per Sandberg.

Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 4

Gunilla Röör och Per Sandberg talar om åldrandet, det existentiella narrspelet i väntrummet före döden.

Foto: Lars Pehrson Bild 3 av 4

Duon firar 25 år som äkta par. ”Per överraskar mig, får mig att skratta. När det är riktigt svart kan han hitta ett ljus. Han tänder en lampa i mörkret”, säger Gunilla Röör.

Foto: Lars Pehrson Bild 4 av 4