Annons

Partibytena vi aldrig glömmer

Patrick Reslow välkomnades av Jimmie Åkesson i veckan.
Patrick Reslow välkomnades av Jimmie Åkesson i veckan. Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN

Veckans skräll kom när relativt okände skånske riksdagsmannen Patrick Reslow värvades från Moderaterna till Sverigedemokraterna. Men han är långt ifrån det enda exemplet på partibytare.

Under strecket
Publicerad

1 / 5

Annons
Annons

Ylva Johansson (VPK) 1989.

Foto: Stefan Gustavsson / SvDBild 1 av 1

2 / 5

Ylva Johansson (VPK) 1989.
Ylva Johansson (VPK) 1989. Foto: Stefan Gustavsson / SvD

Från VPK till S

Den högst placerade partibytaren hittas i regeringen. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson var Kommunistisk Ungdoms kandidat på Vänsterpartiet Kommunisternas valsedlar 1988. Hon blev med sina 24 år riksdagens yngsta ledamot. 1992 lämnade hon dock V.

”Jag hade trott att namnbytet, från VPK till V, skulle göra att partiet bröt med kommunismen, men så blev det inte”, sade hon när hon 1994 i stället kandiderade för Socialdemokraterna till Stockholms kommunfullmäktige. Samma år blev hon skolminister.

Annons
Annons

Tidigare moderata toppnamnet Anders Wijkman beskrev sig själv som ”principfast” när han intervjuades av SvD i september 1994. Några veckor senare lanserades han som tänkbar partiledare för FP.

Foto: Ur SvD:s digitala sidarkiv.Bild 1 av 1

3 / 5

Tidigare moderata toppnamnet Anders Wijkman beskrev sig själv som ”principfast” när han intervjuades av SvD i september 1994. Några veckor senare lanserades han som tänkbar partiledare för FP.
Tidigare moderata toppnamnet Anders Wijkman beskrev sig själv som ”principfast” när han intervjuades av SvD i september 1994. Några veckor senare lanserades han som tänkbar partiledare för FP. Foto: Ur SvD:s digitala sidarkiv.

Från M till FP

Anders Wijkman var ordförande för Fria Moderata Studentförbundet under 68-vågen, moderat riksdagsman mellan 1971 och -78, och ett namn som förekom i spekulationerna om efterträdare till Ulf Adelsohn.

Några år senare lanserades han också som tänkbar ny partiledare – för Folkpartiet. Valberedningen prövade hans namn, men när det närmade sig slutstrid om partiledarskapet drog han sig ur.

När tidningarna granskade partiets matrikel visade det sig att Wijkman vid lanseringen varit medlem i en vecka.

Annons
Annons

Carl Tham strax efter att han kommit ut som Socialdemokrat, porträtterad av SvD:s tecknare Anders Andersö och reporter Håkan Bergström.

Foto: Ur SvD:s digitala sidarkiv.Bild 1 av 1

4 / 5

Carl Tham strax efter att han kommit ut som Socialdemokrat, porträtterad av SvD:s tecknare Anders Andersö och reporter Håkan Bergström.
Carl Tham strax efter att han kommit ut som Socialdemokrat, porträtterad av SvD:s tecknare Anders Andersö och reporter Håkan Bergström. Foto: Ur SvD:s digitala sidarkiv.

Från FP till S

Carl Tham är den ende som varit minister både i en rent borgerlig och en rent socialdemokratisk regering. Tham var FP:s partisekreterare under de allra mest proggiga åren från 1969 till -78.

När högern äntligen – efter trettio år i opposition – vann makten 1976 föreslog han direkt att FP skulle bryta den borgerliga samverkan och i stället regera med S. Han blev energiminister 1978 då FP bildade minoritetsregering under Ola Ullsten, men lämnade FP 1984 då borgerligheten hade börjat gira högerut.

Hösten 1988 gick han med i S även officiellt, och blev utbildningsminister 1994.

Annons
Annons

Anders Wijkman (KD) och Alf Svensson (KD) 1999.

Foto: Janerik Henriksson/TT / TT NYHETSBYRÅNBild 1 av 1

5 / 5

Anders Wijkman (KD) och Alf Svensson (KD) 1999.
Anders Wijkman (KD) och Alf Svensson (KD) 1999. Foto: Janerik Henriksson/TT / TT NYHETSBYRÅN

Från FP till KD

FP ville ha Anders Wijkman som kandidat i EU-parlamentsvalet 1999. I stället dök han upp som Kristdemokraternas förstanamn, beskriven av Alf Svensson som en politisk ”sökare”. Wijkman mindes i samma veva plötsligt att han röstat kristdemokratiskt länge – redan när han föreslogs som partiledare för liberalerna, faktiskt.

En besviken Bengt Westerberg sade att Wijkman inte hade varit mer liberal då än han var kristdemokrat nu, och att han säkert också skulle kunna ha blivit en utmärkt kandidat för Socialdemokraterna.

Det är inte försent ännu.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons