Annons

Patient: Jag hade hellre brutit foten ute i skogen

Jag känner mig oroad inför vad Nya Karolinska har för kapacitet den dag som det inte är fråga om ett enstaka benbrott utan mängder av skadade, skriver Maria Sundkvist.
Jag känner mig oroad inför vad Nya Karolinska har för kapacitet den dag som det inte är fråga om ett enstaka benbrott utan mängder av skadade, skriver Maria Sundkvist. Foto: Tomas Oneborg, privat

Patienten Maria Sundkvist berättar om sin upplevelse av vården efter att hon bröt foten i somras.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | PATIENTSÄKERHET

Michael Broomés artikel i SvD den 9 november pekar på vikten av att sjukhus inte blir för specialiserade. För att ge ett exempel på konsekvenserna, vill jag dela med mig av vad som hände den 19 juni 2019.

Tänk dig att du är ute och promenerar i centrala Stockholm. Plötsligt trampar du snett och ligger på trottoarkanten med en bruten högerfot.

Centrala Stockholm tänker du, vilken tur att jag inte var ute i skogen eller i sommartorpet. Här kommer jag att få god vård snabbt!

Vänliga medmänniskor hjälper dig att ringa 112. Så här långt är allt under kontroll, men nu börjar en vårdkarusell som får dig att längta till skogen eller sommartorpet, så här i efterhand hade chanserna att få god vård varit större där än här på trottoaren på Valhallavägen.

Då du kan andas och benpiporna inte sticker ut säger 112 att de inte kan garantera att en ambulans kommer inom en halvtimme. Du frågar vilket sjukhus du ska åka till (foten sväller och du vet att det är bråttom). 112 vet inte det. Du föreslår Nya Karolinska eftersom det ligger närmast. 112 säger att dit kan du väl åka.

Annons
Annons

Medmänniskorna hjälper dig att ringa en taxi, baxar in dig i baksätet och ni kommer iväg snabbt och smidigt. Värdefull tid sparas, tror du.

Framme vid akutintaget får du veta att eftersom du inte kommer i ambulans så tar de inte emot dig. Det är alltså färdmedlet, inte skadan som avgör om en patient får vård eller inte.

Du har sett en skylt inne på området, ”Närakut” som låter som en plats som kan ge vård. Du åker dit. Det är stängt men taxichauffören bultar på fönster och dörrar och får kontakt med en vitklädd person som tittar in i baksätet och konstaterar:
– Du är ju en etta. (Högsta prioritet för ambulansen.)

In i ett garage i väntan på en ambulans som ska ta dig till en privat vårdgivare på Kungsholmen. Nya Karolinska där du är har inte något intresse av att utföra operationen.

Det visar sig att den privata vårdgivaren på Kungsholmen inte har det heller. Efter att ha konstaterat att det är ett komplicerat benbrott som kräver kirurgi, att denna operation kan genomföras då din ”hudkostym” är fin och går att snitta i, ja då väljer den privata vårdgivaren att skicka dig i liggande sjuktransport tjugo mil bort.

Resultatet: Hudkostymen fylls av blåsor. Du kan inte opereras som planerat utan en så kallad exfix-operation genomförs. Du ligger med benet i extremt högläge i nio dagar, därefter ytterligare en operation och en lång sjukskrivning. Blåsorna på benet leder till rosfeber och kräver behandling två månader efter olyckan.

Jag känner mig också oroad inför vad Nya Karolinska har för kapacitet den dag som det inte är fråga om ett enstaka benbrott utan mängder av skadade efter exempelvis ett terrorattentat.

Maria Sundkvist
patient

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons