Annons

Jenny Nordberg:Patriarkatet mår bra – men genombrottet är oundvikligt

Hillary Clintons försök att nå presidentposten vilar på flera hundra år av kvinnors kamp, bakslag och outtröttligt tålamod för att nå rättigheter och makt. Det kommer att fortsätta långt efter henne, även om kvinnors rättigheter kan komma att prövas hårt under president Trump.

Under strecket
Publicerad

Blivande vicepresidenten Mike Pence och nästa president – Donald Trump.

Foto: John Locher/AP Bild 1 av 2

Hillary Clinton under sitt tal efter valnederlaget.

Foto: Matt Rourke/AP Bild 2 av 2

Blivande vicepresidenten Mike Pence och nästa president – Donald Trump.

Foto: John Locher/AP Bild 1 av 1
Blivande vicepresidenten Mike Pence och nästa president – Donald Trump.
Blivande vicepresidenten Mike Pence och nästa president – Donald Trump. Foto: John Locher/AP

NEW YORK Det kallas för ”the long game” och det är ett av engelskans allra bästa uttryck. Det långsiktiga spelet, där det ultimata målet alltid finns i bakhuvudet, och aldrig glöms bort. Hur många krokiga sidovägar och bakslag man än råkar ut för under vägen. Jag har själv alltid ett long game på gång.

Ibland tror jag att kvinnor oftare än män har ett long game, där målet sällan blir uppenbart för omgivningen förrän ganska sent. Folk blir dessutom lätt provocerade av kvinnors uttalade idéer och ambitioner, så det är lika bra att ligga lågt tills man kommit en bit på väg. Hindren är också överallt för den som är kvinna, och blixtsnabb anpassning till oändligt många olika roller och situationer måste ske så många gånger under vägen.

Annons
Annons

Det är en påminnelse om att de vita männen inte bara styr fortfarande styr, utan att de inte har några planer på att frivilligt lämna över makt.

Det var Hillary som drog upp tjugoårsplanen, någon gång runt 1974. Den gick ut på att hon och Bill Clinton skulle ta sig in i Vita huset genom att jobba strategiskt som ett team. Åtta år med honom som president, och sedan åtta år för henne. Sagt, och nästan gjort, enligt boken ”Her Way” av de undersökande journalisterna Don van Natta och Jeff Gerth, som kom för några år sedan och redovisar hur upplägget till och med fanns nedskrivet.

Hillary Clinton arbetade stenhårt. Hon förhandlade, kompromissade och hon väntade tålmodigt. Hon gjorde sitt allra bästa. Men det blev ändå ingen Madam President. Demokratin valde den andra kandidaten. Hon fick inte ens med sig en majoritet av vita kvinnor.

Men bara för att Hillary Clintons långsiktiga strategi för att nå presidentposten inte nådde ända fram, innebär det inte det absoluta nederlag för kvinnors rättigheter i USA som en del feminister nu vill göra gällande. För vad är det egentligen som säger att Hillary Clinton självklart skulle ha drivit en feministisk politik som tydligt gynnat kvinnor? Att Donald Trump faktiskt blev president innebär inte heller en ny medeltid för amerikanska kvinnors rättigheter – även om en del prövningar kommer att ske.

I dag kan vi konstatera att patriarkatet lever och mår bra, och USA har just valt en öppet sexistisk och rasistisk president. Det är en påminnelse om att de vita männen inte bara styr, utan också att de inte har några planer på att frivilligt lämna över makt. Den nye presidenten garanterar att de ska få behålla sina vapen och att de inte får en kvinna som befälhavare: att kriga kommer vara en fortsatt manlig syssla. USA kommer också att förbli vara ett mer traditionellt och socialkonservativt samhälle.

Annons
Annons

Hillary Clinton under sitt tal efter valnederlaget.

Foto: Matt Rourke/AP Bild 1 av 1

Men perspektivet för kvinnor går långt bortom ett presidentval.

Det tog nästan hundra år från att amerikanska kvinnor fick rösträtt tills en kvinna nådde nästan ända fram till presidentposten. Innan dess tog det hundra år för kvinnor att bara kämpa sig till rösträtten. Kvinnor började begära och argumentera och strida för rösträtt i USA på 1840-talet, när bara vita män fick rösta. Trettio år senare fick först svarta män och före detta slavar rösträtt – långt före kvinnor. Det skulle dröja till 1920 innan amerikanska kvinnor fick rätt att vara med och välja president.

Intressant nog hängde sufragettrörelsen i USA ihop med kvinnors äganderätt – kvinnors eventuella egendom tillföll tidigare alltid mannen när hon gifte sig. Att gifta sig var till att börja med det enda sättet för kvinnor att nå någon form av begränsad ställning i samhället. Inte förrän 1979 blev det olagligt att våldta en kvinna inom äktenskapet, och 1993 togs förbudet mot kvinnor att ha byxor i kongressen äntligen bort, vilket ger en indikation om hur lång tid det har tagit på många områden att nå en lite mer modern tidsålder. Och hur nyss de framstegen – som vi idag tycker är helt normala – skedde.

Hillary Clinton under sitt tal efter valnederlaget.
Hillary Clinton under sitt tal efter valnederlaget. Foto: Matt Rourke/AP

Kvinnors väg till frigörelse och politisk makt i USA har följt samma mönster som i resten av världen: först gäller det för en kvinna att få någon form av rätt till sin egen kropp, och att bestämma över hur hon har sex, när hon har sex och med vem, och om det ska leda till en graviditet. När flickor och kvinnor får tillgång till utbildning – vilket de länge nekades med motiveringen att deras hjärnor kunde skadas av för mycket kunskap – väcks även tanken att de kanske duger till något mer än att föda barn, vilket i förlängningen också kan leda till mer ekonomisk makt genom arbete utanför hemmet.

Annons
Annons

Inte förrän då – när kvinnor når mer ekonomisk makt – kan det också verkligen börja röra på sig i riktning mot mer politisk makt. Och däri ligger också svårigheten i att försöka ta ifrån kvinnor rättigheter som de redan vunnit. Utvecklingen har redan gått för långt – amerikanska kvinnor har för mycket makt över sina kroppar, de är för välutbildade, de tjänar för mycket pengar, och de har börjat utkräva rättigheter på alldeles för många områden.

Vilka är då de områden där kvinnor kommer att behöva försvara sina rättigheter?

Det mest näraliggande hotet mot lagstadgade aborträttigheter kommer inte från president Trump själv, utan från sammansättningen av domare i Högsta domstolen de närmaste åren. Det kan bli ett problem. Trump kommer att tillsätta minst en konservativ domare; det har han lovat republikanerna i förväg. Men det krävs förmodligen ytterligare två konservativa domare för att Roe v Wade ska riskeras att slängas ut, och det kan bara ske om två av de nuvarande domarna dör eller avgår under de närmaste fyra åren. Ruth Ginsburg är 82 och har haft cancer, så det gäller att hon håller sig vid liv, liksom Stephen Breyer som är 78. Om de båda försvinner kan Trump forma domstolen för de närmaste fyrtio åren, och då kan kvinnors reproduktiva rättigheter vara verkligt illa ute för lång tid framöver.

Men abortmotståndarna kämpar på många nivåer i USA – oavsett vad som händer i Högsta domstolen är det också troligt att delstatsdomstolar kommer att försöka göra det svårare för kvinnor att få tillgång till abort, genom att begränsa kriterierna för abortkliniker och göra dem mer svårtillgängliga för kvinnor. En annan faktor är också Obamacare, som Trump-administrationen förmodligen kommer att vilja avskaffa. Den lagen innehåller regler för att kvinnor har rätt till preventivmedel i sin sjukförsäkring, vilket innebär att dess avskaffande leder till att det blir dyrare att skydda sig mot oönskade graviditeter för många kvinnor.

Annons
Annons

Transsexuellas rättigheter, och huruvida en person ska ha rätt att själv identifiera sin könstillhörighet utan att ha samma biologiska kön, ligger också i farozonen hos Högsta domstolen, som nyligen beslutade att ta upp frågan. Den kan nu komma att helt enkelt slängas ut och inte prövas.

Vem vet, om hundra år är det kanske helt normalt att kvinnor leder världen.

Den kanske mest relevanta frågan när det gäller kvinnors rättigheter under Trump är hur konservativ han egentligen är, hur mycket han bryr sig, samt hur viktigt det blir för honom att stötta de mest konservativa republikanerna i kongressen i frågor som rör kvinnor.

Men bara för att patriarkatet gör sig påmint betyder det inte att amerikanska kvinnor tyst kommer att låta sig tryckas tillbaka. Kvinnoorganisationer i USA har redan börjat mobilisera för strid, tillsammans med organisationer som försvarar invandrares och minoriteters rättigheter. Trumps presidentskap kommer att tjäna som en påminnelse om att rättigheterna har vunnits ganska nyligen, och att de kan gå förlorade. USA har haft sexistiska presidenter som trakasserar kvinnor förr, och de misogyna männen har inte direkt lyst med sin frånvaro de senaste decennierna – de gör sig hörda hela tiden och vägrar att sluta prata.

Överlag finns väldigt få saker som kvinnor behöver vara beroende av män för i dag. Inklusive att skapa liv. Det finns ännu färre saker som västvärlden behöver ett stort antal män med ansenlig råstyrka i överkroppen till att utföra. Det är är en intressant tid: Den amerikanska manligheten genomgår just nu en skakig omvälvning, och Trumps presidentskap hänger delvis ihop med det. Tjugo miljoner män är arbetslösa. Det är en femtedel av alla amerikanska män, och antalet ökar stadigt hela tiden. De flesta tillhör arbetarklassen, saknar universitetsutbildning och hälften uppger att de är i dåligt fysiskt eller psykiskt skick.

Annons
Annons

Parallellt kommer amerikanska kvinnor att fortsätta att utgöra en majoritet av toppstudenter vid amerikanska universitet, och många kommer att fortsätta tjäna pengar och vara alldeles för självförsörjande för att inte bjuda hårt motstånd mot alla förslag om inskränkta rättigheter. En positiv effekt av valkampanjen är också att frågor om sexuella trakasserier har synliggjorts mer och gjort att fler har vågat berätta om vad de utsatts för, vilket i sin tur gör att vad som är acceptabel behandling av kvinnor har definierats tydligare.

Kvinnor kommer också att fortsätta söka politisk makt. Det finns mycket kvar att göra, i form av lika lön, betald föräldraledighet, och likabehandling och möjligheter inom manliga yrken, såsom till exempel militären. Många kvinnliga politiska talanger kommer också att växa fram de närmaste åren. Se bara på till exempel Michelle Obama och Elizabeth Warren, som vunnit både stor uppmärksamhet och många supportrar. Den amerikanska kvinnorörelsen kan också behöva ta sig en funderare på hur de kan inkludera och mobilisera minoriteter och kvinnor från fler delar av samhället.

Och vem vet, om hundra år är det kanske helt normalt att kvinnor leder världen. Då kan en kvinna till slut tillåtas vara lika dålig och göra lika många misstag som en man. Då kanske ett besök på Vita huset kan visa turisterna hur flera First husbands har tapetserat om enligt personligt tycke och smak. Och vid det laget kanske de som kommer efter oss är upptagna med något nytt helt sätt att dela upp människor på.

Det är som den amerikanska historikern Gerda Lerner konstaterade, efter att ha forskat i hur det egentligen kommer sig från början att män skulle styra över kvinnor – och att det är något som tagits för givet i historieböcker, som ett slags naturligt och självklart faktum. Hon skrev: ”Det patriarkala systemet är en historisk konstruktion; det har en början, och det kommer att få ett slut.”

Fram till dess kommer det att riva till ordentligt i patriarkatet och det kommer bli väldigt obekvämt och otrevligt. Men genombrottet är oundvikligt. Det är bara ett lite längre ”long game”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons