Annons

Gardell: ”Påven har läst min text”

Jonas Gardell, en av våra mest folkkära artister och författare, är aktuell som talare under SvD:s Bokens dag då han kommer att berätta om sin senaste bok: ”Bara på besök”.

Under strecket
Publicerad

Jonas Gardell.

Foto: Mark Earthy/TT Bild 1 av 7

Jonas Gardell.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 2 av 7

Bild ur boken "Bara på besök".

Foto: Stellan Herner. Bild 3 av 7

Jonas Gardell.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 4 av 7

Jonas Gardell läser ur en av sina egna böcker.

Foto: Thomas Persson/BLT Bild 5 av 7

Jonas Gardell. Toner för miljoner; gala i Globen, Stockholm.

Foto: Krister Larsson/TT Bild 6 av 7

Jonas Gardell.

Foto: Fredrik Persson/TT Bild 7 av 7

Jonas Gardell.

Foto: Mark Earthy/TT Bild 1 av 1
Jonas Gardell.
Jonas Gardell. Foto: Mark Earthy/TT

Det är ingen mänsklig rättighet att bli gammal.

En föreställning som födde en idé som blev en tryckt bok. Jonas Gardells senaste show ”30 år tillsammans” är en föreställning om hans resa under 30 år, där publiken får ta del av bilder från dessa tre decennier. När bilderna och fotografierna skulle väljas ut till showen stod det klart att man satt på en stor mängd unikt material som många aldrig tidigare hade sett.

Jonas Gardell och hans fotograf Stellan Herner kom fram till att det måste få bli en bok av bilderna – och att fotografierna måste få en berättelse.

Vad betyder titeln ”Bara på besök”?

– Det var så jag beskrev mig själv under tidigt 90-tal. Det var första gången jag ansågs vara folkkär. Det var jag tvungen att hitta ett sätt att förhålla mig till. Jag kände mig mest som ett ufo. “Jag är bara ett litet ufo på besök i mellanmjölkens land”– var det uttryck jag använde mig av. Så dels markerar det för mig att jag är ett udda väsen. En mutation av något slag. Å andra sidan har jag alltid iakttagit, ända sedan jag var liten. Jag har alltid hållit mig lite utanför. Alltid varit någon som inte riktigt har tillhört. Ofta för att jag inte fått vara med, men också för att jag inte velat. Den tysta iakttagaren är en roll jag haft redan som barn.

Annons
Annons

Jag är ett udda väsen, en mutation av något slag.

– Något annat som slog mig våldsamt när vi gick igenom bilderna, en aha-upplevelse faktiskt, var när jag upptäckte att jag alltid hade med mig en väska in på scenen. Väskan fyllde ingen funktion i föreställningen. Jag märkte att det som väskan tillförde var att det såg ut som att jag inte hörde till, att jag bara råkade passera.

– Den där väskan har jag tänkt mycket på. Jag har många judiska vänner vars föräldrar kom hit som flyktingar. De har berättat att de i många år efter att de kom hit alltid hade en väska packad under sängen. De förstod att det kanske skulle komma en tid då sådana som vi måste fortsätta vår resa, eller fortsätta fly.

Växer man upp i ett liv där man som ung vuxen ser sina vänner dö, ta livet av sig och dö i sjukdomar, så tror jag att man förstår att livet är skört.

Men numera är du väldigt etablerad. Du har familj, du är respekterad och känd ... Är du verkligen fortfarande bara på besök?

– Jag packade upp väskan först för tio år sedan. Och jag har funderat på varför jag gjorde det just då? Det slog mig att det skedde samtidigt som jag fick mitt andra barn. Så kanske var det så – nu har barnen kommit – nu måste jag vara kvar. Barnen måste få något som de kan kalla hem, en trygg tillvaro och tillhörighet. Väskan var tom. Den hade bara det symboliska värdet att försäkra publiken om att jag bara skulle stanna en kort, kort stund. Jag ska inte störa.

– Växer man upp i ett liv där man som ung vuxen ser sina vänner dö, ta livet av sig och dö i sjukdomar, så tror jag att man förstår att livet är skört. Det är ingen mänsklig rättighet att bli gammal.

Annons
Annons

Jonas Gardell.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 1 av 1
Jonas Gardell.
Jonas Gardell. Foto: Anders Wiklund/TT

Är det någon av bilderna i boken du själv blev förvånad av när du såg på nytt?

Ja jag har levt ett liv värt att dö för.

– Det finns en bild på mig med en megafon när jag är 18 år, i en demonstration. Jag håller på att kämpa för en värld som jag ska kunna leva i, min rätt att finnas, att få älska, allt det där. I en av mina låtar skriver jag: ”Jag vet vad jag vill – jag vill leva ett liv värt att dö för”. Så i och med boken blev jag tvungen att ställa mig frågan: den åldrade Gardell, kan han träffa den 18-åriga som håller megafonen, se honom i ögonen och säga: Ja jag har levt ett liv värt att dö för?

– Jag tror att just den där frågan måste vi alla någon gång svara på. Hur svaret ser ut är olika. Vad det betyder, vad det innebär kommer få olika svar. Men vi kommer inte undan den frågan och den är lite otäck. Du kommer aldrig någonsin undan att du har ansvar för ditt liv, ditt enda liv. Vi har alla bara tillfälligt uppehållstillstånd. Det här var kanske den största upptäckten jag själv gjorde när jag läste boken.

Världen och samhällsskildringar får ta minst lika mycket plats i boken som Gardells skildringar av sin egen karriär. Han använder sig själv som tidsaxel för att berätta om tillvaron i världen. Ambitionen har varit att snabbt och kort ge mening åt bilderna och enbart ägna 15 sidor åt varje decennium.

Annons
Annons

Bild ur boken "Bara på besök".

Foto: Stellan Herner. Bild 1 av 1
Bild ur boken "Bara på besök".
Bild ur boken "Bara på besök". Foto: Stellan Herner.

Hur såg din skrivprocess ut inför ”Bara på besök”?

– I och med att jag hade ett begränsat format denna gången, så ville jag att det skulle vara snabba penseldrag, som när man gör krokiskisser, du måste göra snabba val när du målar kroki. Det jag gillar med dessa texter är att de har snabbheten, något skissartat över sig. Jag tvingade mig själv dessutom till ett annat språk. Exempelvis så svär jag i dessa texter vilket jag annars aldrig gör. Tycker det är spännande att ta en “coffeetable-book” och göra den till uttryck för något annat. Den berättar något om vår tid.

Det kanske är en synd att jag på något sätt missuppfattar meningen med livet?

– Nu när Mark är borta på jobb för UNICEF och ungarna hos mormor, då är det inte så att telefonen ringer. Då är det skönt att åka bort på turné, då är det helt naturligt att jag är ensam. Det kan hända att jag blir ledsen och då går jag djupt in i mitt skrivande och då mår jag genast lite bättre. Det kanske egentligen är en synd att jag inte har ett stort socialt liv? Det kanske är en synd att jag på något sätt missuppfattar meningen med livet? Jag kanske borde umgås mycket mer, det sociala är en del av meningen med livet. Istället sitter jag och är uppslukad av en värld och skriver. Jag funderar mycket på om det är en synd att jag jobbar så hårt. En sorts flykt från att ha verkliga kontakter.

Annons
Annons

Jonas Gardell.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 1 av 1
Jonas Gardell.
Jonas Gardell. Foto: Anders Wiklund/TT

Apropå synder och Bibeln. Påven har precis varit i Sverige. Skulle du rekommendera påven att läsa någon av dina egna texter?

Jag fick faktiskt en personlig hälsning från påven.

– Min bok ”Om Jesus” i så fall. Påven har faktiskt läst en av mina texter. Han skänkte bort en kallott till Bukowskis för några år sedan, som skulle säljas med mycket buller och bång till förmån för flyktingbarn. Jag blev ombedd att skriva en text om detta. Teologiskt var den helt okej, men den var också ganska vanvördig. På det sätt som jag oftast är vanvördig. Hans bästa vän Carlos Luna, som bor här i Sverige, blev så förtjust i texten att han översatte den till spanska och skickade den till påven. Så jag fick faktiskt en personlig hälsning från påven: ”Det här var ju bra skrivet”. Så han verkade tycka om texten trots att jag i princip påstår att en påve inte är någonting.

Vad läser du helst själv?

– Jag läser mest facklitteratur. Läser mindre skönlitteratur för det tycker jag att jag håller på med hela dagarna. Läser jag skönlitteratur läser jag helst äldre skönlitteratur som Jane Austen eller Brontë-systrarna. 1800-tals romaner helt enkelt, inte så mycket samtida. Steve Sem-Sandberg har kommit ut med en ny roman som heter ”Stormen” och är en av de få från årets svenska skörd som jag har kastat mig över, som jag ser fram emot att läsa. Jag tyckte mycket om hans två senaste ”De utvalda” och ”De fattiga i Lódz”.

Annons
Annons

Jonas Gardell läser ur en av sina egna böcker.

Foto: Thomas Persson/BLT Bild 1 av 3

Jonas Gardell. Toner för miljoner; gala i Globen, Stockholm.

Foto: Krister Larsson/TT Bild 2 av 3

Jonas Gardell.

Foto: Fredrik Persson/TT Bild 3 av 3
Jonas Gardell läser ur en av sina egna böcker.
Jonas Gardell läser ur en av sina egna böcker. Foto: Thomas Persson/BLT

Har du något eget favoritårtionde vad det gäller din karriär?

– 2010 och framåt. Jag fick på något sätt återfödas som konstnär i och med det enorma genomslaget jag fått och med en helt annan respekt än vad jag har haft tidigare. ”Torka aldrig tårar utan handskar”, ”Mitt enda liv”, ”Livet är en schlager” och nu ”30 år tillsammans”. Det är fantastiskt att få ha ett så kreativt årtionde som detta är. Och den här gången tror jag att jag är mycket bättre rustad för rampljuset, jag tål det mycket bättre.

Vilka känslor väcker det, att hålla i händerna en bok som belyser hela ens karriär?

– Det fyller ett visst vemod: här är jag nu. Det här är mitt enda liv och jag kommer inte få tillbaka det och nu är jag inne i gubbåldern. Och det är okej men fanken vad fort det gick. Samtidigt måste sägas att jag inte ens fått med hälften av allt jag gjort. Till exempel alla pjäser jag har gjort nämns inte med ett ord. Ändå skulle jag kunna ha levt ett liv bara som dramatiker. De flesta romanerna går också spårlöst förbi. Så den stora självbiografin, om den nu någonsin kommer, den får vänta. Boken är först och främst min egen relation till världen och till samhället.

Jonas Gardell. Toner för miljoner; gala i Globen, Stockholm.
Jonas Gardell. Toner för miljoner; gala i Globen, Stockholm. Foto: Krister Larsson/TT

Vad har du kvar för drömmar?

– Jag har gjort det mesta jag vill. Det enda jag riktigt drömmer om är att få bli gammal. Jag vill se mina barn växa upp och få träffa mina barnbarn. Jag ska skriva en bok till och jag har kanske en eller två shower kvar att göra, men jag är på upploppet vad gäller skapandet. Som författare och konstnär börjar jag bli färdig.

Jonas Gardell.
Jonas Gardell. Foto: Fredrik Persson/TT
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons