Annons

Lydia Wålsten:”Peak stuff” rubbar nattsvart världsbild

Det blev ingen brist på mat.
Det blev ingen brist på mat. Foto: Costfoto/TT

Tillväxtkritikerna fick fel, det blev ingen svältkatastrof. Och nu verkar sambandet mellan förbrukning av naturresurser och tillväxt vara bruten i USA och flera andra rika länder.

Under strecket
Publicerad


Om världen vore en bil, behöver vi inte svänga in på en grusväg utan gasa på. Det är argumentet i den nya boken ”More from less” av forskaren Andrew McAfee vid MIT. Trenden är att USA förbrukar mindre resurser än tidigare. Inte bara i relation till sin tillväxt, utan i absoluta tal. McAfee tittar på användningen av allt från vatten, mark och skog till bekämpningsmedel och stål. Totalt kartläggs 72 resurser och även importerat material räknas in. Konsumtionen av alla utom sex minskar. Han säger själv att utvecklingen är kontraintuitiv.

De flesta ser tillväxt som synonymt med ökad resursförbrukning. Historiskt har det varit sant. Även om tekniken blivit mer effektiv, har vi lagt pengarna som blir över på mer konsumtion. Miljörörelsen har därför varit skeptisk till så kallad relativ frikoppling, att få ut mer ekonomiskt värde ur en viss miljöpåverkan. Vad spelar det för roll, om den totala konsumtionen ökar?

Det är därför McAfees siffror är intressanta. De tyder på att resursförbrukningen faktiskt minskar efter en viss inkomstnivå och att tillväxten ändå kan fortsätta uppåt. Eftersom många länder är fattiga går utvecklingen för långsamt för att avvärja klimatförändringarna. Men siffrorna indikerar att kopplingen mellan tillväxt och resursförbrukning kan vara bruten. Trots att vi lever i hemleveransens tidevarv, har förbrukningen av kartong exempelvis inte ökat. Skälet är att förpackningsmaterial kostar pengar och så länge marknader präglas av konkurrens, kommer företag försöka kapa kostnader genom att göra förpackningarna mer effektiva. Faktum är att förbrukningen av papper i världen har fallit sedan 2013. Plastkonsumtionen i USA ökar, men i en lägre takt än tidigare.

Annons
Annons

Bäst sammanfattas det kanske med Erik ”Jerka” Johanssons ord, mannen som spelar pappan Patrik i SVT:s populära serie Bonusfamiljen. I sitt nya program ”En perfekt förälder” besöker Johansson en familj utan skärmar. När han leker kurragömma med barnen hamnar han i ett belamrat garage och utbrister: ”Blir det så, att när man inte har några skärmar måste man ha ett garage med leksaker?”. Många prylar har tveklöst krupit in i mobiltelefonen. Disneyfilmerna, spelen, kameran, miniräknaren, stereon och nummerpresentatören. För några år sedan kallade en brittisk energidebattör utvecklingen för ”Peak stuff”.

Hur mycket naturresurser som konsumeras påverkas förstås också av hur många människor som finns på planeten. Även om länder blir rika skulle en kraftig befolkningstillväxt kunna motverka utvecklingen.

Farhågan om överbefolkning populariserades av Paul Ehrlich, som för nästan exakt 50 år sedan publicerade boken ”Befolkningsexplosionen” som förutspådde att världen skulle vara överbefolkad under 70- och 80-talen. Ehrlich skrev att vi ”snabbt måste få kontroll över världens befolkningstillväxt och få ner tillväxten till noll”. Annars väntade svält. Ehrlich ville se helt fria aborter och föreslog till och med steriliseringsmedel i dricksvattnet. Det var i hans fotspår som Kina införde sin ettbarnspolitik.

Men vad hände? Mellan 1960 och 2000 fördubblades befolkningen, från 3 till 6 miljarder. Svälten uteblev. BNP per capita i världen fördubblades, och den genomsnittliga livslängden ökade med 15 år.

I dag är vi 7,5 miljarder. Frågan är hur många vi kommer att bli framöver. Wolfgang Lutz är en av världens mest kända demografer. I en rapport för kommissionen som presenterades i somras gör han scenariobeskrivningar för världens utveckling. Nyckeln är Afrika, världens snabbast växande kontinent. Där föder varje kvinna i genomsnitt 4,7 barn. Men om dagens tillväxttakt håller i sig kommer födelsetalen att falla även där, i takt med att kvinnor får högre utbildning.

Annons
Annons

Världens befolkning väntas toppa på strax över 9 miljarder 2060 och därefter minska. Utvecklingen är redan påtaglig i de flesta rika länder, också i Kina. Om 30 år förväntas Kinas genomsnittsålder vara högre än USA:s. För fyra år sedan slopade landet därför sin ettbarnspolitik. Paul Ehrlich, då över 80 år, twittrade som dysterkvisten: ”Galet nonsens – den eviga tillväxtens gäng” (29/10-15).

Det måste kännas märkligt för en person som Ehrlich. Debatten är nu den motsatta jämfört med för 50 år sedan. Allt fler lever allt längre, samtidigt som folk skaffar färre barn. Politisk kraft läggs på att fundera på hur ”den grå tsunamin” ska hanteras. Populära lösningar är att regeringar ska uppmuntra människor att föda fler barn samt att öka migrationen från fattigare länder. Men ingen av de här strategierna kommer att fungera på sikt enligt Wolfgang Lutz.

Hans argument är enkelt. Ökad migration är ett slags pyramidspel. Lösningen fungerar så länge som man fyller på befolkningspyramiden underifrån. Men även migranter åldras. I takt med att utbildningsnivån ökar kan också de förväntas föda färre barn. Att höja barnafödandet är samtidigt mycket svårt. Ta Sverige. Trots en av världens mest generösa föräldraförsäkringar ligger vårt barnalstrande på samma nivå som USA:s. Utbildade kvinnor över hela världen väljer att ha mindre familjer.

Svaret ligger i ökad produktivitet. Det kan uppnås genom högre utbildning och automatisering. Daron Acemoglu, professor i ekonomi vid MIT, menar att automatiseringens potential är så stor att riskerna med en åldrande befolkning är kraftigt överdrivna. Han har studerat data mellan 1990 till 2015 och fann ingen korrelation mellan en åldrande befolkning och lägre tillväxt. Sydkorea, Tyskland och Japan har tvärtom haft en god ekonomisk utveckling. Länder med åldrande befolkningar har varit snabbare att ersätta mankraft med robotar i industrin.

Annons
Annons

Man behöver inte tycka att det är bra att befolkningen förväntas krympa. Men tillväxtkritiken har byggt på att antalet människor blir fler och att de kräver allt mer av jordens resurser i takt med att tillväxten ökar. Tanken om evig tillväxt har avfärdats som orealistisk. ”Peak stuff” och den demografiska utvecklingen vittnar om att det inte behöver vara det. Tvärtom verkar det barka ditåt.

Den svenska statsvetaren Victor Galaz har invänt mot McAfees anslag. Han poänterar att klimatet inte bryr sig om långsiktiga trender, utan om att vissa tipping points inte passeras. Men McAfee ser klimatförändringarna som allvarliga, och poängterar att det behövs såväl skatt på utsläpp som klimatsmart kärnkraft och GMO-grödor för att öka jordbrukets produktivitet.

Förtjänsten med ”More from less” är att den visar hur företag på fria marknader producerar mer med mindre resurser. För att lägga tyngd bakom orden har McAfee själv satsat en miljon kronor på en vadslagning om att USA kommer att minska sin konsumtion av en mängd resurser de kommande tio åren. Tror du att han har fel? På longbets.org/user/amcafee kan du utmana honom. Ingen har än så länge gjort det.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons