Annons

Per Wästberg: Därför stannar jag i Akademien

”Att låtsas som om inget hänt när en ledamot förbrutit sig mot Akademiens kärnparagrafer, det syns mig oetiskt och har nu fått motsatt effekt.” Akademiledamoten Per Wästberg skriver exklusivt för SvD om varför han röstade för att utesluta Katarina Frostenson – och varför han ändå väljer att stanna kvar i Svenska Akademien.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Ledamoten Per Wästberg skriver själv om varför han stannar i Svenska Akademien.

Foto: Caroline Andersson

Ledamoten Per Wästberg skriver själv om varför han stannar i Svenska Akademien.

Foto: Caroline Andersson
Ledamoten Per Wästberg  skriver själv om varför han stannar i Svenska Akademien.
Ledamoten Per Wästberg skriver själv om varför han stannar i Svenska Akademien. Foto: Caroline Andersson

Från Paris har jag skriftligen – för protokollet och framtiden – internt framfört min uppfattning, och den stämmer överens med den som har framförts av Klas Östergren, Kjell Espmark, Peter Englund. Jag hör till den minoritet som liksom de röstade för att utesluta Katarina Frostenson, i andra hand för att begränsa hennes närvaro i invals- och Nobelärenden.

Vi har nyligen installerat ett omfattande säkerhetssystem mot läckor och hackare, men riskerar man en läcka i den nära kretsen får jag som ordförande i Nobelkommittén svårt att tala öppet.

Advokatutredningen är skrämmande läsning. Oavsett vad en juridisk bedömning skulle leda till har Katarina Frostenson inte vårdat sig om Akademiens heder utan bidragit till en negativ publicitet världen runt. Enligt Nobelstiftelsens statistik överträffas den inte ens av Macchiarini-skandalen på Karolinska.

Att låtsas som om vår ledamot varit okunnig om sin makes handlingar vore att omyndigförklara henne. Att låtsas som om inget hänt när en ledamot förbrutit sig mot Akademiens kärnparagrafer, det syns mig oetiskt och har nu fått motsatt effekt.

Jag har övervägt olika alternativ och bestämt mig för att stanna: Akademien med sin mångförgrenade verksamhet måste leva vidare. Den ska inte falla på att en ledamot och de som stött henne – och indirekt hennes make – blundar för Akademiens stadgar.

För mig har i ett par decennier Akademien varit både en arbetsplats (skött av en hängiven och kunnig personal) och ett hem, en familj man vid inträdet svor på att inte lämna. Jag vill liksom Sara Danius vara med om att bevara skönheten och värdigheten hos en institution som i sin frihet från inflytande utifrån är mycket ovanlig i Europa.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons