Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Foto: Adam Ihse/TT, pressbild
Resa

Johanna Bradford: ”Hotellet ska vara en upplevelse i sig”

Inredningsprofilen Johanna Bradford äter avokadomacka på danska Atelier September, silar småsten mellan tårna på franska riveran och provar ostron i New York. Här är hennes absoluta semesterfavoriter.

Frukostställe: Atelier September

Foto: Pressbild/Atelier September

Till Atelier September går jag för att äta frukost och spana på gatulivet utanför de stora fönsterna. Eftersom man är i Köpenhamn är det såklart cyklister med flätade korgar som viner förbi över gatstenarna. Golvet här knarrar hemtrevligt och det finns två långa träbord man kan slå sig ner vid. Det gör att man får sitta bredvid människor man inte känner vilket bara bidrar till den gemytliga och intima stämningen. Här beställer jag in deras avokadomacka med danskt rågbröd där de sprinklat på gräslök och en hemmagjord vinägrett. Till det blir det också en grapefruktsallad med mynta, blåbär och hemmagjord granola.

Annons

Gothersgade 30, Köpenhamn, Danmark

Bar: Maison Premiere

Foto: Alamy

Jag älskar ostron och på Maison Premiere har de en tre sidor lång meny där man själv får kryssa i vilka sorter av denna läckerhet man vill beställa in. Inredningen är gammeldags med gamla oljemålningar på väggarna, kaklat golv och mörka träslag. Lite som att kliva in i en film. Levande ljus fladdrar här och var och på väggarna sitter gamla vägglampor, av den typ man mest ser i gamla slott. Här finns också en öppen spis man kan sitta ner vid en stund med champagne i glaset. Går man längre in kommer man till en innergård där det är trevlig att slå sig ner omgiven av stora, gröna växter.

298 Bedford Ave, Brooklyn, New York

Strand: Anjuna Plage Éze

Foto: Alamy

Anjuna Plage Éze är franska riverans härligaste strand. Jag är från västkusten där vi ju har klippor, jag är inget fan av sand, därför gillar jag extra mycket att det här är en stenstrand. Dessutom ligger den i en vik, lite skyddad från vågor och vind. Här finns också en bra restaurang som hänger ihop med stranden, där jag brukar sitta under ett parasoll med en tallrik musslor eller en caprese-sallad. Jag gillar att semestra i Europa och är inte så mycket för långresor. Det är så vansinnigt tråkigt att sitta på flyg.

Avenue de la Liberté, 06360 Èze, Frankrike

Bästa springturen: Soteleden

Vi har ett sommarhus på Ramsvikslandet i Bohuslän och där finns en led som heter Soteleden som är helt fantastiskt. Det är faktiskt det enda stället jag kan ta en löptur utan att det tar emot det minsta. Leden ligger i ett naturreservat där det finns vikingalämningar. Man springer genom tallskog, över karga klippor och ner i dalar där det går både kossor och får. Eftersom det är så tråkigt att springa är det viktigt med naturen runt omkring tycker jag. Man kan också ge sig ut på längre vandringar här och ta in på bed and breakfasts längs med vägen. Löpturen avslutas alltid med ett dopp i havet som belöning.

Smögenkusten, Sverige

Hotell: Killiehuntly Farmhouse

Foto: Pressbild

Det här är ett litet hotell ute på det skotska höglandet som jag alltid drömmer om. Det är ett gammalt gods som renoverats upp av ett gäng danskar, och det märks, inredningen är skandinaviskt stilren. Om man vill kan man åka hit ett gäng kompisar och be dem sy ihop ett program kring till exempel jakt eller matlagning. Ser framför mig en höstdag ute i naturen som avslutas framför den sprakande brasan. För mig är själva boendet en stor del av min semester, det är en upplevelse i sig så därför är jag alltid noga med vad jag bokar.

Kingussie PH21 1NY, Storbritannien

Foto: Adam Ihse/TT, pressbild, Alamy.

Foto: Alamy
Resa

Smultronställen kring Siljan

För många är Dalarna själva centret för svensk kultur. Midsommar, hantverksglädje, Vasaloppet, kyrkbåtar och knäckebröd är bara några ord som är synonyma med det ursvenska landskapet. Med runt 4,4 miljoner övernattningar per år är Dalarna också ett av Sveriges mest populära turistmål. Och mitt i virrvarret av faluröda hus och kurbitsmålade allmogeföremål ligger Leksand – den perfekta utgångspunkten för sommarens dala-äventyr.

Annons
Foto: Alamy

Boende

Korstäppans herrgård

Några hundra meter från Siljans strandkant, och bara ett stenkast från Leksand centrum och Dalälvens virvlande vatten, ligger Korstäppans herrgård. Det gula sekelskifteshuset, som med över 100 år på nacken är Leksands äldsta hotell, ligger tryggt inbäddad i den vackra naturen och lugnet sänker sig snabbt över de gäster som stiger över farstubron.

Foto: Korstäppans herrgård/Pressbild

Den idylliska herrgården, som moderniserats men ändå lyckats behålla sin nationalromantiska charm, bjuder in gäster till såväl gastronomiska upplevelser som trevlig samvaro i sällskapsrummen. Framför den stora kakelugnen i vestibulen serveras det kaffe och te för den som vill slå sig ner i fåtöljerna en stund och för den mer aktive finns det både sparkcyklar och vanliga cyklar för utlåning. De 26 rummen är inredda med blommiga tapeter, kristallkronor och kurbitssmyckade textilier. Här finns också flera öppna verandor för den som vill följa solens strålar under dagen. Genom årens lopp har man haft en lång rad kända besökare, bland annat skrev författaren Olof Lagercrantz självbiografin ”Min första krets” här och Ingmar Bergmans mamma Karin satt ofta i rum 33 framför kakelugnen och skrev i sina kända dagböcker.

Karin Bergmans favoritrum.
Karin Bergmans favoritrum. Foto: Korstäppans herrgård/Pressbild

Under sommaren erbjuder man ett flertal trädgårdskonserter och för den som vill är det fritt fram att plocka fram herrgårdens krocketutrustning och utmana andra gäster i spelet. Den välsmakande middagen som serveras kan intas antingen inomhus eller i det gröna – bland herrgårdens rosagrönskande pionhäckar.

Hjortnäsvägen 33

Loppis och antikt

Foto: Alamy

BK:s Gammalt och Nytt

Längs med riksväg 70, strax innan Leksand om man kommer söderifrån, ligger den enorma loppisen BK:s Gammalt och Nytt. På över 500 kvm samsas allt från gamla folkdräkter till Rörstrandkrukor, dalahästar och kristallglas. Allt mellan himmel och jord när det kommer till antikt och kuriosa trängs på flera våningsplan och det är svårt att åka härifrån tomhänt. Vill man vila en stund efter shoppingen finns här också ett litet kafé.

Insjövägen 56

Foto: Alamy

Leksands Antik & Kuriosa

I denna butik finner man allt från Stig Lindberg-porslin och vackra textilier till allmogeföremål från 1800-talet. Föremålen kommer från Leksand med omnejd och är det en klassisk allmogekista, vackert dekorerad med traditionella dalamotiv, som du letar efter är det hit du ska bege dig.

Norsbro Sågmyravägen 19

Utflykter

Foto: Arild Vågen/Wikimedia Commons

Hildasholm

Svenska drottning Victorias läkare och livmedikus Axel Munthe hade inte endast Villa San Michele på Capri att ta igen sig vid, han lät också uppföra det herrgårdsliknande huset Hildasholm, bredvid Leksand kyrka, i bröllopsgåva till sin brittiska hustru Hilda i början av 1900-talet.

Huset och dess omgivande trädgårdar är i dag ett populärt utflyktsmål som är väl värt ett besök, varje timme går det guidade turer inuti huset.

Det var dåtidens kändisarkitekt Torben Grut, som ritat Solliden på Öland och Stadion i Stockholm, som designade Hildasholm. Men själva inredningen står familjen Munthe själva för, och den är väldigt personligt smyckad med familjens egna konstverk och gåvor från Munthes patienter. Bland annat finns här ett golvur skänkt av sångfågeln Jenny Lind, målningar av Hugo Birger och drottning Victorias gamla hatt som hon lämnade efter ett besök. Hilda Munthe var otroligt intresserad av trädgårdskonst och har ritat flera av de gröna rum som utgör fastighetens två hektar stora naturpark.

Klockaregatan 5

Foto: Pressbild/Visit Dalarna

Leksand sommarland

För att göra semestersällskapets minsta medlemmar nöjda är ett stopp på Leksand sommarland ett måste. Checka in på områdets camping, stugområde eller intilliggande hotell och gör er redo för några timmars poolhäng, zipline och bungytrampolin. Här finns aktiviteter för både stora och små barn, även vuxna kan hitta barnasinnet igen bakom ratten i årets nyhet radiobilarna.

Siljansvägen 75

Foto: Gårds-Glass Leksand/Facebook

Gårds-Glass Leksand

På gården Skogsbacken utanför Leksand säljer familjen Skogs, som drivit gården i över 250 år, sin egenproducerade glass gjord på helt naturliga råvaror. All grädde och mjölk kommer från gårdens egna nötkreatur och man kan även köpa både mjölk och kött från gården här. Efter några svettiga timmar i bilen kan det vara skönt att stanna för att få sig några skopor kulglass. Välj mellan smaker som vit choklad med rabarber och jordgubb, lakrits och sorbet på sommarbär. Självbetjäning gäller mellan klockan 8–20.

Osträngsgattu 28

Foto: Alamy

Dalhalla

I närheten av Rättvik ligger en av Sveriges mest kända utomhusarenor – det mäktiga före detta kalkbrottet Dalhalla. Mellan juni till september hålls en hel rad evenemang här, bland annat underhåller Kalle Moraeus, Laleh och Ulf Lundell publiken i sommar. Runt 6 000 åskådare kan vistas här samtidigt och den unika miljön bidrar till den trolska stämningen.

Sätra Dalhallavägen 201

Foto: Jorma Valkonen/TT

Zorngården

En gång i tiden var Zorngården, som uppfördes 1910 i Mora, makarna Anders och Emma Zorns hem. Här skapade konstnären Anders Zorn många av sina mest uppskattade målningar och tog emot gäster som konstnärsparet Carl och Karin Larsson, prins Eugen och tecknaren Albert Engström. I dag är parets forna hem ett museum, som varje dag under sommaren välkomnar nyfikna besökare in till det mycket speciella boningshuset. I huset trängs konst från världens alla hörn, stora silversamlingar och dåtidens nymodigheter som telefon och kylskåp. Speciellt spektakulärt är sällskapsrummet allra högst upp, med sina nio meter i takhöjd. Bredvid huset ligger Zornmuseet som har en stor samling av Zorns verk.

Vasagatan 36

Foto: Alamy

Dalahästtillverkning i Nusnäs

Vid Siljans östra strand ligger den lilla byn Nusnäs, känd som dalahästens hemort. Man tror att Dalahästen ursprungligen började snidas i byn Bergkarlås, belägen mellan Mora och Orsa, men i dag är det Nusnäs utanför Mora som är känt som dess hemvist. Det var här som Dalahästen började produceras i större volymer av bröderna Grannas Anders, Nils och Jannes Olsson – vars fabriker ännu tillverkar Dalahästar i den lilla orten. I dag bjuds besökare in till fabrikerna för att se hur hästarna både svarvas och målas, spännande för både stora och små.

Foto: Alamy, TT, Visit Dalarna, Wikimedia Commons, pressbilder.

Hälsa

Hitta ditt digitala välbefinnande

I genomsnitt använder vi våra mobiler mellan tre och fyra timmar per dag, en siffra som hela tiden stiger – i allra högsta grad bland barn och unga. Under de senaste åren, i takt med människors allt mer teknikorienterade vardag, har ifrågasättande röster höjts kring hur våra mobiltelefoner stjäl värdefull tid från annat i livet. Samvaro med vänner och motion får ofta ge vika för skrollande på Instagram och Facebook. Detta samtidigt som flera studier visat att ju mer tid vi tillbringar framför mobilskärmen desto större risk löper vi att utveckla nedstämdhet och depression.

Annons

Den svenska psykiatrikern Anders Hansen har i flera artiklar, böcker och intervjuer påtalat hur hjärnans belöningssystem aktiveras varje gång vi plockar upp våra mobiler. Ofta är apparna i mobilen snillrikt utformade för att vi ska tillbringa så lång tid som möjligt med dem och hela tiden återvända.

Termen ”digitalt välbefinnande” har varit trendigt inom tech-världen ett bra tag nu och internetföretaget Google har under det senaste året satsat hårt på att förstå användarnas behov av att bryta sig loss från sina mobiler. Kanadensiska Rose La Prairie, som leder Googles projekt kring digitalt välbefinnande berättar:

– Många blir stressade över alla notifikationer, ljud och ljus som kommer från mobilen. I de studier vi gjort har det också framkommit att många är missnöjda över hur mycket tid de tillbringar med sin mobil och att den stör dem under dagen.

Är det inte lite motsägelsefullt att ni som teknikföretag utvecklar verktyg för att vi ska använda våra mobiler mindre?
– Vi vill att tekniken ska förbättra människors liv, inte distrahera dem. Vi har gjort studier som visat att folk vill ha hjälp att utveckla sundare teknikvanor och det behovet vill vi möta.

Rose La Prairies 6 bästa tips till att öka sitt digitala välbefinnande:

Kartlägg din användning
Förstå dina teknikvanor och reflektera över dem. Hur tillbringar du tid med mobilen? Och vad gör du för något?

Gör en sak i taget
Skrota tanken om multitasking. Håll inte på med mobilen samtidigt som du gör andra saker, som kolla på film till exempel. Sätt mobilen på ljudlös och försök glömma bort den.

Skippa mobilen på matbordet
Var närvarande i nuet. Låt inte mobilen komma emellan dig och dina relationer. Samma regler gäller på allt från jobbmöten till familjemiddagar, lägg ifrån dig mobilen och stäng av ljud och vibration.

Städa mobilen
Rensa mobilen då och då. Ha få appar på första skärmen, och ha de viktigaste apparna närmast till hands.

Begränsa apptiden
Begränsa tiden du kan använda vissa appar. Ofta har man bara 2-4 appar man återvänder hela tiden för att få en dopaminkick. Det är lätt att tappa kontrollen över tiden, då är det perfekt att ställa in så du bara får använda dem en viss tid per dag. Eller mellan vissa klockslag.

Ställ in skärmen på gråskala
När kvällen kommer – ställ in skärmen på gråskala och stäng av både ljud, ljus och skärm.  

Foto: Shutterstock

Rose La Prairie leder Googles projekt kring digitalt välbefinnande.
Rose La Prairie leder Googles projekt kring digitalt välbefinnande. Foto: Google
Foto: Shutterstock
Resa

Packa som ett proffs – 6 bästa tipsen

Här ger influencern Linn Herbertsson, som står bakom ordning och reda-företaget Organista, sina bästa packningstips inför semestern.

Det senaste året har organiseringsmetoden KonMari, skapad av den japanska organisationskonsulten Mari Kondo, svept som en orkan över världen. Den går kort ut på att dela upp allt man äger i olika kategorier och sedan endast behålla de saker man verkligen gläds åt. Nyligen startade svenska influencern Linn Herbertsson företaget Organista, som i liknande anda uppmanar till ordning och reda. Men det Organista främst fokuserar på är att lära folk packa smart. Man har redan hunnit lansera en rad packningskuber i olika storlekar och färger som ska underlätta organisering i resväskan. Här ger Linn sina bästa tips på hur du ska packa inför semesterresan:

Annons

Planera outfits
– När du väljer ut vilka plagg som ska få följa med ner i väskan ska du försöka tänka att varje plagg ska kunna gå att matcha till flera outfits. På det sättet behöver du inte ta med lika många plagg.

Rulla kläderna
– De allra flesta viker sina kläder, men det bästa knepet för att undvika skrynkliga kläder och frigöra yta i väskan, är att rulla dem.

Använd packningsprodukter
– För att snabbt kunna hitta allt i väskan är det viktigt att man organiserar sin packning med hjälp av packningsprodukter – så som tygpåsar, necessärer eller packningskuber. Då kan du exempelvis lägga alla skor du ska ha med dig i en kub eller alla teknikprylar i en påse.

Foto: Organista

Organisera efter kategori
– När du packar är det smart att organisera allt efter vilken typ av plagg eller produkt det är. Lägg alla t-shirts tillsammans och alla strumpor ihop. Ju mer man planerar innan man packar, desto mindre behöver man packa ner.

Packa på rad
– Om man vill ha så bra översikt som möjligt är det allra bäst att packa allt på rad i väskan. Lägger man sakerna på hög mister man överblicken och det är lätt att glömma vad man redan packat ner. Det absolut vanligaste misstaget många gör är att packa för mycket.

Packa medvetet för miljön
– Försöka att packa med dig så lite som möjligt och packa smått. Du kan till exempel använda reseförpackningar av hud- och hårvårdsprodukter istället för normalstora. Det tar bort flera kilo i vikt. Vill du vara riktigt miljömedveten så försök att resa med endast handbagage.

Foto: Shutterstock

Foto: Shutterstock
Perfect Guide

Gabriella Kvarnlöf: ”Jag pausar i en ormgrop på Östermalm”

Jag sladdar in sist av alla till yogapasset. En gång i veckan under våren har jag varvat mina vanliga yogapass med någon slags avslappningsyoga, där vi i princip sover ihop i 115 goda minuter. Flera av mina grannar på golvet döljer ögonen bakom en sovmask och jag vet att det mest pulshöjande som kommer ske de närmsta två timmarna är att vi byter sovställning var tjugonde minut. Första gången jag provade klassen blev jag både uttråkad och förvånad – här ligger alltså ett tjugotal personer som betalat dyrt för ett medlemskap hos en yogastudio på Östermalm, i utbyte mot … att sova i grupp? Det tog dock inte lång tid innan jag var helt såld på konceptet, och nu ligger jag här på yogamattan igen för att göra ingenting. Det är som att få en spruta i armen som injicerar lugn och ro.

Annons

I ett samhälle där vi är ständigt uppkopplade och där ”många bollar i luften” ses som en statusmarkör är aktiva pauser svårt utrotningshotade. Jag intervjuade nyligen journalisten Patrik Hadenius, som skrivit en bok om just pauser. Han pratade om hur pauser i livet, speciellt i vardagen, ibland kan misstas för slöhet och overksamhet – när det egentligen är tvärtom. Pauser är livsnödvändiga och sorgligt nog bortprioriterade av många trots att de gör oss mer produktiva, kreativa och framgångsrika. Hadenius tog upp halvleken i fotboll som exempel, där spelarna tar en paus samtidigt som de fortfarande är med i matchen. Det som händer i halvlek, under själva pausen, kan skapa förutsättningar för att göra mål senare. Kontentan är att under en återhämtning, som en paus faktiskt är, kan tankar och känslor bli klarare, tydligare och djupare. Och hjälpa en framåt.

De senaste åren har fenomen som japanska skogsbad, där man låter sina sinnen uppslukas av naturen, och tyst aw, en after work där prat, mingel, klockor och mobiler är strängt förbjudna, kommit till Sverige. Det är inte svårt att se dessa trender som motreaktioner till den stressade nutidsmänniskans vardag där aktivitet, snarare än vila, står högt i kurs.

En paus behöver inte vara att meditera, ge sig ut i naturen eller lösa sudoku. Det kan också vara att låsa in sig på toaletten för att skrolla Instagram under släktkalaset, kolla åtta avsnitt av Djursjukhuset på raken eller skita i allt man ”borde” göra på semestern – alla har sina egna sätt att pausa. I sommar fortsätter jag pausa på yogamattan – i en ormgrop av snarkande Östermalmsbor.

Foto: Shutterstock

Skönhet

”Hyn mår bäst av så få produkter som möjligt”

Skönhetsbranschen är en djungel av onödiga produkter och seglivade myter. SPG träffade huddoktorn Johanna Gillbro och fick hennes experttips.

Visste du att rött kött och chips kan öka uppkomsten av rynkor? Och det är en myt att idogt vattendrickande ska vara bra för hyn? Nej, inte jag heller. Men Johanna Gillbro vet, med en doktorsexamen inom experimentell och klinisk dermatologi, har hon under sina femton år som forskare inom hudvårdsindustrin och akademin stenkoll på allt som rör vårt största organ. I boken Hudbibeln ställer hon sig kritisk till delar av skönhetsindustrin och tycker konsumenter borde reflektera mer över hur de behandlar sin hy:

Annons

–  Gemene man har inte koll på vad hudvårdsprodukter egentligen innehåller. Det finns en uppsjö av olika crèmer på marknaden som det inte finns några studier överhuvudtaget kring.

Ett vanligt misstag många gör är att överbehandla huden. Dels med trendiga syror som AHA och BHA, men också genom att använda för många produkter.

– Skönhetsindustrin tjänar pengar på varje produkt vi köper, därför uppfinner man nya hela tiden. Ett exempel på det är serum, det finns inget regelverk som säger vad ett serum ska innehålla, man kan lika gärna bara använda ansiktscrème. Många glömmer att ju fler produkter man använder, desto mer tillsatser går in i hyn. För hudens bästa ska man använda så få produkter som möjligt.

Men vilka ingredienser kan man lita på då?
– De som har kliniskt stöd, till exempel vitaminerna niacinamide och retinol. På 1700-talet fick spanska bönder brist på just niacinamide, vitamin B-3, och de fick extremt torr hy och ökade pigmentförändringar. Sen gillar jag antioxidanter, mineraler och glycerin, som alla är ingredienser som finns naturligt i huden.

Går det verkligen att stoppa hyn från att åldras?
– Ja. Ungefär 75 % av åldrandet beror på yttre faktorer som vi kan påverka, som föroreningar, stress, UV-strålning och kost. När det kommer till kost är vår västerländska diet – med kött, mejeriprodukter, transfetter och socker – dålig för hyn. Socker gör att proteinet kollagen, som håller huden spänstig, blir stelt. Bättre är det med medelhavsdietens frukter, baljväxter och grönsaker. En frisk tarm ger frisk hud.

Du menar att råbiff och chips ger rynkor?
– Det finns indikationer på att livsmedel såsom rött kött och snacks kan påverka rynkbildning . Bland annat i en studie från Holland där man studerade 2 753 personer och analyserade deras rynkor. De som åt mer rött kött och snacks hade fler rynkor än de som inte åt detta. Men man så även att de som åt mycket frukt hade mindre antal rynkor. Det är dock viktigt att poängtera att detta är resultaten av en enda studie, så man kan inte helt fastställa sambandet.

Många är misstänksamma mot kemikalierna i solcrème, vad säger du om det?
– Bor man i Sverige behöver man bara använda UV-skydd mellan mars och september. Resterande tid är helt onödigt om man inte åker utomlands eller till fjällen. Vi behöver D-vitaminet från solen och ingredienserna i UV-filter är varken bra för miljön eller hyn.

Du skriver att människor utanför storstäder har bättre hy?
– Människor som bor på landsbygden utsätts inte för lika mycket föroreningar. De har mindre torr hy, färre rynkor och pigmentfläckar än storstadsbor. Dock har man i dessa studier endast jämfört extremt förorenade städer med landsbygd. 

Och att personer som ligger i skilsmässa har sämre hy?
– Ja, det är kopplat till stress. I en studie man gjort på folk som legat i skilsmässa visade det sig att de hade ökad vattenavdunstning i översta hudlagret och sämre reparation av hyn.

Mantrat om att vattendrickande ska vara så bra för hyn, stämmer det?
– Nej, det är en myt. Det finns många studier gjorda på det. Om man är kraftigt uttorkad kan man se skillnad på huden, men inte hos normala personer som slarvat med att dricka.

Hur ser framtidens hudvård ut?
– Jag tror det kommer ske ett skifte liknande livsmedelsbranschen, att efterfrågan på  färskproducerad hudvård ökar. Precis som med juice vill man hellre dricka en färskpressad än en rumstempererad från snabbmatshyllan.

Resa

Oxtunga och foie gras – så såg flygplansmaten ut förr

Får det lov att vara en hummer? Och varför inte en banana split till efterrätt när du ändå är igång? Här kommer ett gäng nostalgiska bilder på flygplansmat från förr.

Brittiska flygbolaget British Airways släppte nyligen, i samband med sitt 100-årsjubileum, en historisk samling bilder på vad de serverat hungriga resenärer genom åren. På menyn fanns allt från oxtunga och banana split till York-skinka, rysk sallad och rostad kyckling. När det kom till desserter var det banana split och peach melba som stod högt i kurs.

Annons
Foto: British Airways

Presentationen var lika viktig som maten. Här ser vi både ägghalvor, gravad lax och parmaskinka upplagt på silverfat år 1971.

Foto: British Airways

På 60-talet skar man upp köttet på beställning och serverade maten på tallrikar av porslin eller skinande silver. Silvret var man dock tvungen att sluta med då många resenärer tog med sig det hem som en souvenir. Det var dessutom mer regel än undantag att borden kläddes i vitt linne och att dryckerna serverades i blänkande kristallglas.

Foto: British Airways

I första klass på 70-talet stod det ett litet gottebord i mittgången dit hungriga (eller törstiga) resenärer kunde bege sig för ett glas konjak eller en frukt.

Foto: British Airways

1985 bjöds man på kakor efter maten, innan man mjukt kunde luta sig tillbaka och slumra en stund.

Foto: British Airways

En väl tilltagen matbricka från 70-talets serveringsvagn. Den där chokladkakan med kolasås ser inte helt fel ut...

Foto: British Airways

På 80-talet matchade man duk med kudde i första klass. Fruktskål och juice i höga glas var en självklarhet till frukost.

Än i dag lägger British Airways stort fokus på sina menyer – kanapéer, ekrökt anka och havsgös med grillad fänkål och saffranssmörsås är bara några exempel på vad som serveras i första klass nu för tiden. För att hedra sitt arv serverar British Airways även en afternoon tea uppe i det blå, komplett med fina teer, varma scones, sylt och grädde.

Perfect Guide

Elin af Klintberg: Låt folk sova på jobbet!

Det var för åtta år sedan och en av de mörkaste, deppigaste dagarna i hela januari. Jobbet som chefredaktör på livsstilsmagasinet var visserligen krävande men det var främst ettåringen hemma som sov i 20-minutersintervaller om natten som försatt mig i den komaliknande trötthet som jag nu upplevde. Efter att ha nickat till på ett redaktionsmöte sökte jag min tillflykt till förlagets källarvåning dit ingen någonsin gick. Där rullade jag ut min dunkappa under ett pingisbord och la mig för att få några minuters powernap. 

Annons

När jag vaknade var rummet fullt av röster. Från min position under bordet såg jag hur sex par exklusiva herrskor gjorde sig redo för en omgång bordtennis. Det kunde väl aldrig vara nu som det milanesiska modehuset, tillika en av magasinets absolut viktigaste annonsörer, var på besök i Stockholm? Förlagets ägare tog till orda: So, gentlemen, who would like to start to play? Jag stirrade i panik på min mobil. Displayen visade att dagis textat flera gånger. Kalla kårar längs ryggen när jag förstod att klockan var halv sex och att jag legat under bordet i två timmar och 27 minuter. Yrvaket rullade jag fram precis mellan benen på ett italienskt modelejon. Jag vet faktiskt inte vad som var värst: de fullkomligt skräckslagna ansiktsuttrycken hos den italienska delegationen eller chefens besvikna blick? Buongiorno, so nice to meet you, hasplade jag ur mig samtidigt som jag flydde i panik uppför trappan. 

Jag har alltid varit en stor förespråkare av powernaps. Ingen dubbel espresso eller energidryck i världen kan ersätta känslan av att få slumra till en stund mitt på dagen. Jag är aldrig så kreativ och skarp som just timmarna efter en dagslur. Det är som om hjärnan får sig en välbehövlig omstart. Problemet är bara att det fortfarande inte är socialt accepterat att sussa på jobbet i Sverige. Ett gympass på lunchen och kollegorna ger dig stående ovationer, men på den som vill ladda batterierna med en siesta står det loser i pannan. Men kan det vara jag som har rätt, och ni som har fel, som en viss Rosling hade utryckt det? Enligt Nasa är 26 minuters sömn mitt på dagen den perfekta återställaren för astronauter. Med appen Nap26 somnar du till ett program som använder pulserande beats för att skapa ljudvibrationer som matchar ditt naturliga sömnmönster. På 26 minuter får du därmed samma resultat som tre timmars sömn utan att vakna upp förvirrad eller groggy. 

I Japan har man sedan flera år tillbaka gett anställda betalt för att sova på arbetet. Flera stora kontor i Tokyo satsar på ”strategiska sovsalar” där anställda kan få en välbehövlig paus. Välgörenhet? Inte alls! De japanska bolagen har sett att både resultatet och effektiviteten skjutit i höjden och att sjukskrivningarna minskat markant sedan de anställda började powernappa på jobbet. I New York öppnade förra året trendiga Nap York där stressat businessfolk kan smita in på lunchen för att i svarta poddar få dagsova i upp till 90 minuter. Salvador Dalí, Albert Einstein och John F Kennedy har alla medgivit att det var den dagliga luren som var nyckeln till prestationerna. 

Men frågan är om inte den främste sömnpionjären återfinns i sitcomen Seinfeld? Redan 1997 lät George Costanza en snickare bygga om hans skrivbord till en säng. På det sättet kunde han, utan att någon märkte det, krypa ner under bordet för att få sin välbehövliga vila. Härom året blev Georges vision verklighet då den grekiska designbyrån NL Studio lanserade sin Nap desk – ett extremt
stylish skrivbord som snabbt går att omvandla till en säng. Tänk om jag bara haft det den där dagen för åtta år sedan!

Foto: Stina Stjernkvist/Alamy
Resa

Ebba Witt-Brattström: ”Får mina bästa idéer i vattnet”

Författaren och professorn Ebba Witt-Brattström tjuvlyssnar på samtal i bastun, läser avhandlingar i historisk miljö och går på juniorakademins konsert i Helsingfors.

Georgsgatans simhall

Simhallen är byggd 1928 i klassicistisk stil och min morgons oas. Det är ett stilrent nakenbad där jag samlar tankar före jobbet. Inte sällan får jag mina bästa idéer i vattnet. Varannan dag är damernas, varannan herrarnas. Baddräkt, tillåtet sedan 2001, bärs främst av de yngsta damerna. I bastun öses vatten på heta stenar, och laven delas systerligt av svensk- och finskspråkiga. Jag tjuvlyssnar och uppdaterar mig på biobesök, utställningar, barnbarn och annat intressant. Om det är finska blir det lite språklektion för mig, det håller hjärnan på topp redan i arla morgonstunden.

Annons

Georgsgatan 21 b

Ateneum

Foto: Alamy

Ateneum öppnade 1887, och är som Nationalmuseum, fast mindre och trevligare. För mig är tavelgallerier magiska. Där hälsar jag på gamla vänner som hängt kvar sen jag var liten och min pappa tog mig på bildningsresor i Europa. I Helsingfors hejar jag på den klassiska finska konsten av Helene Schjerfbeck, Eero Järnefelt, Albert Edelfelt och Akseli Gallen-Kallela eller Hugo Simberg. Brukar alltid fika i det trevliga caféet.

Brunnsgatan 2

Kapellet

Det här stället har funnits sen 1867 och är mitt after work-ställe. Här tar jag ett glas vin, med en vän eller med kolleger. Om ensam passar den vackra lokalen för att i lugn takt läsa något avhandlingskapitel av mina briljanta doktorander. Kapellet är ett ställe med anor, här har Finlands kulturmän och kulturkvinnor drabbat samman under synnerligen angenäma former. Det är byggt i ett slags schweizerstil, som en stor sommarveranda med jättestora fönster genom vilka man ser ut mot salutorget och havet.

Södra esplanaden 1

Musikhuset

Musikhuset invigdes 2011 och är ett musikens allhus och har, som likt all berömd finländsk arkitektur, anpassats efter omgivningen. Här ihop med den vackra Töölöviken och det pampiga riksdagshuset mitt emot. Salongen är spännande kraterlik, rymmer 1650 personer, och har en fenomenal akustik. I Musikhuset huserar också musikbiblioteket och delar av Sibelius-akademin som är ett av Europas bästa konservatorier. Min senaste konsert var med dess juniorakademi. Musikbegåvningar i skolåldern spelade fiol, cello, piano, bastuba och flöjt. Inte ett öga var torrt. Räksmörgås i pausen rekommenderas!

Mannerheimintie 13 A

Sveaborg

Foto: Alamy

Sveaborg, Suomenlinna på finska, är lite som Skansen minus djur och stugor. Eller nä, snarare en kulturmärkt historisk plats, ett häftigt fort byggt på sex små öar som började uppföras 1748 för att skydda mot ryska angrepp. Atmosfären är mättad av vår gemensamma historia: Finland var ju Sveriges östra rikshalva från 1100-talet och fram till 1809. Extra kul för barn på sommaren då skådespelare iscensätter Sveaborgs dramatiska historia.

00190 Helsingfors

Foto: Stina Stjernkvist, Alamy.

Perfect Guide

Min helg: ”Jag går till Tiffany’s och ser på juveler”

Journalisten Martina Bonnier lever New York-drömmen med bagels, Soulcycle och lyxigt vårmode.

På fredagseftermiddagen lämnar jag mitt kontor i Midtown och promenerar till Upper East där jag bor. Det blir en bra promenad på 40 kvarter och jag börjar längs Femte avenyn som känns väldigt New York med massor av folk, både locals och turister. Jag kollar de stora lyxiga butikerna för idéer och inspiration. Det är extra kul att se vad som kommer från catwalken och ut i butik. Idag går jag in på Gucci och Dolce & Gabbana, som ligger bredvid varandra, och Tiffany’s eftersom jag skriver om juveler. Men jag älskar också själva promenaden – alla intryck och människor är bättre än en Broadwayshow. Energin som pumpar gör att man vill bo här.

Annons

Till middag köper jag dumplings till mig och min dotter Mildred. Hon är med i skolans dramagrupp och slutar vid sju. Om man ska köpa mat måste man bort mot Lexington eller Tredje avenyn, där ligger mer restauranger, mataffärer och delis. På Madison kostar allt fyra gånger så mycket. Efter maten kollar vi på mitt favoritprogram Shark tank. Det är som Draknästet och man lär sig så mycket om företagande. Jag är helt hooked.

Lördag morgon ligger jag kvar i sängen, för jag gillar att sova. Lika mycket som New York ger energi, tar stan energi. Sen tar min dotter och jag tunnelbanan från 77:e gatan ner till SoHo och tittar i småbutiker. Jag tar gärna en sväng på Metropolitanmuseet men idag hinner vi bara med bokhandeln. Fortsätter till Paper Source där jag köper brevpapper och korrespondenskort. Ett skrivet brev är den finaste presenten.

I New York har jag fyra stora garderober men lägst modegrad har jag hemma – jag ställer mig inte och lagar mat i en dräkt eller finklänning. Jag kan absolut ha på mig träningsbyxor. Det är lite den amerikanska livsstilen med snajdiga gympakläder, för då är man antingen på väg, eller ser ut som om man är på väg, till någon träningsaktivitet.

På kvällen går jag ut och tar en drink med några grannar. Vi går till The Mark, hotellet, som ligger nära och jag beställer en Aperol spritz eftersom det är lite sommar i luften. Vi äter på Kappo Masa, en asiatisk restaurang på Madison. Jag säger bara att jag är vegetarian och inte tål vitlök så fixar köket biffen.

På söndagsmorgonen går jag och tränar på Soulcycle. Det är som spinning men i ett mörkt rum med tända ljus. Jag försöker träna sex gånger i veckan. I New York ska alla ha sin kaffe från sitt speciella ställe och alla ska ha sitt bagelställe, mitt ligger på Lexington och 84:e, Tal Bagel. De har tusen sorter men jag tar bara cream cheese, så jag är urtråkig.

Instagram kallar och svenska designern Maria Westerlind har skickat en våroutfit. Jag tänker ut vad jag ska ha för skor, om jag ska ha någon jacka, om jag ska plåta i parken, på gatan eller något fik. Vem som tar bilderna? Den som står närmast. Det kan bli en gubbe på hörnet och funkar det inte tar man nästa person. Men idag har jag tur och min dotter är fotograf.

Sedan rundas helgen av med middag med svenska vänner på Sant Ambroeus, min favorititalienare, där jag äter en sallad med kronärtskocka och spaghetti pomodoro.

Foto: In the Dark Podcast/TT
Poddtips

Sommarens bästa true crime-poddar

Fascinationen för genren true crime, berättelser om verkliga kriminalfall och mordutredningar, tycks ständigt öka. SPG:s Gabriella Kvarnlöf har listat de bästa brottsdokumentärerna att lyssna på just nu.

Foto: ADAM IHSE / TT / TT NYHETSBYRÅN

Lata sommardagar vid stranden eller i hängmattan ligger nära till hands nu i semestertider. Lägg boken åt sidan en stund för att dyka in i en ljudvärld fylld av ouppklarade brott, rättegångspläderingar och sökandet efter viktiga ledtrådar. Här är nio poddar att fängslas av i sommar.

Annons

Mordutredarna

Foto: Johan Nilsson/TT / TT NYHETSBYRÅN

I sann public service-anda lyfter journalisten Emily Asserbäck och den pensionerade kriminalkommissarien Bosse Wide på locket till polisens värld i podden Mordutredarna. Bosse Wide var med och startade Sveriges första Cold case-grupp och har varit spaningsledare i många uppmärksammade fall, bland annat Stureplansmorden. I podden går de metodiskt, i sju stycken en timmes långa avsnitt, igenom hur en mordutredning bedrivs. Bland annat får lyssnaren en inblick i hur polisens Gärningsmannaprofilgrupp arbetar, hur man säkrar spår på bästa sätt och hur mord i slutna miljöer går till. De tar även upp gamla fall som berört dem. Med sig har de experter som rättsläkare, förhörsexperter och narkotikapoliser. En crash course i polisarbete helt enkelt, mycket informativt och framförallt spännande. En av de bästa och mest genomarbetade poddarna om true crime i mitt tycke.

Lyssna här.

Serial

Foto: Serial

En bra true crime-podd ska vara proffsigt producerad och varva hård fakta med en lagom dramatiserad berättarteknik. Det tycker jag den amerikanska podden Serial lyckas med, den har dessutom någon sorts status som grundkurs i genren true crime-poddar. Den första säsongen (som är den bästa) kretsar kring mordet på Hae Min Lee, som hittades strypt 1999 i den amerikanska Baltimore. Hennes expojkvän Adnan Syed åtalades och dömdes för mordet – men är han den skyldige?

Lyssna här.

Death in Ice Valley

Foto: Norska Kriminalpolisen

Death in Ice Valley är ett poddsamarbete mellan brittiska BBC och norska NRK. Här undersöker man det fall som i Norge går under namnet Isdalskvinnen. Det var i november 1970 som en kvinna hittades mördad i den svårtillgängliga Isdalen utanför norska Bergen. Konstiga detaljer omgärdade brottet, någon hade till exempel klippt bort klädtaggar och detaljer på hennes tillhörigheter som skulle kunna avslöja hennes identitet. Än i dag är mordet ouppklarat, men podden nystar i ledtrådar som man hoppas kommer kunna leda till att man kan se på fallet i ett nytt ljus. Podden liknar Serial i upplägget och Nordic Noir-vinklingen ligger helt rätt i tiden.

Lyssna här.

Rättegångspodden

Foto: Johan Nilsson / TT / TT NYHETSBYRÅN

Många true crime-poddar är ärligt talat rätt dåliga. Töntiga dramatiseringar och mörka voice overs varvade med spöklika ljud. Podden Rättegångspodden är däremot en rätt saklig podcast i true crime-kategorin. Podden bygger, som namnet antyder, på autentiska ljudupptagningar från kända (och okända) rättegångar. För den som snöat in sig på hur en rättegångar går till är podden en guldgruva. Hur används brottsplatsanalyser som bevisning och hur går ett förhör egentligen till? Det får du svaret på här. Jag rekommenderar avsnitten som handlar om Mordet på Lisa Holm, Styckmordet i Boden och Styckmordet i Askersund.

Lyssna här.

Stranglers

Foto: / Polaris Images [downloaded]

I början på 1960-talet härjade en hänsynslös mördare i Boston. Han bröt sig in i kvinnors hem där han ströp dem med deras egna kläder efter att ha utnyttjat dem sexuellt. Har du tid över väntar 12 mastiga avsnitt av den amerikanska podden Stranglers som försöker reda ut vad som egentligen hände – och var det verkligen bara en mördare? Genom gamla vittnesförhör och nya intervjuer med personer som kan vara intressanta för fallet försöker podden nysta i trådar som tidigare avfärdats som ointressanta.

Lyssna här.

I brottets spår

Foto: TT//Björn Larsson Ask/TT

Den MittMedia-producerade kriminalpodden I brottets spår verkar tyvärr ha slutat uppdateras med nya avsnitt. Men här finns intressanta granskningar av både Brattåsmorden och det kända Johanfallet. Söker man efter mer information och bilder har man byggt upp en hemsida med bland annat persongalleri på inblandade parter. I Johanfallet-avsnitten medverkar bland annat Johans föräldrar, familjens advokat Pelle Svensson och Per Tjäder, polis som jobbade med fallet.

Lyssna här.

Fallet Helena

Foto: Björn Larsson Rosvall

Natten mot den 14 juni 1992 försvinner 22-åriga Helena Andersson på väg hem från en utekväll i hemstaden Mariestad. Fallet Helena är en dokumentärpodd i fyra delar om det över 25 år gamla försvinnandet som produceras av P4 Skaraborg. Bakom podden står hennes gamla vänner Pernilla Wadebäck och Mats Öfwerström som i dag arbetar som journalister på Sveriges Radio. Just denna koppling mellan offret och redaktionen bakom podden ger berättandet mer djup. De träffade dessutom Helena på en fest under hennes sista kväll i livet. Ett tips är att gå in på dokumentärens webbsida för att ta del av vittnesförhör, videoklipp och grafik från utredningen.

Lyssna här.

Atlanta Monster

Foto: Wikimedia

Det här är en amerikansk podcast som gräver djupt i den serie mord som kallas ”The Atlanta Child Murders” som inträffade mellan 1979–1981. Under två år dödades 28 barn och unga samt ett antal vuxna i delstaten Atlanta. En då 23-årig man dömdes för mordet på två vuxna och fick även skulden för resten av barnmorden utan egentlig rättegång – var han skyldig till dem också? I podden får vi höra offrens familjer, ljudupptagningar från begravningar, radioinspelningar och tv-klipp.

Lyssna här.

In the Dark

Foto: In the Dark Podcast

1989 kidnappades 11-åriga Jacob Wetterling när han cyklade för att hyra film med sin äldre bror och en vän i den lilla staden St. Joseph i USA. Det tog hela 27 år innan fallet blev löst och podden In the Dark bygger med hjälp av intervjuer med Jacobs föräldrar, gamla 911-samtal och nyckelpersoner i utredningen upp en spännande historia kring fallet. Den har ungefär samma dramaturgi som podden Serial – men jag tycker faktiskt In the Dark är snäppet bättre.

Lyssna här.

Foto: IBL, TT, Pressbilder och Wikimedia Commons.

Foto: Per Mikaelsson Meritzo
Perfect Guide

GW: Bästa kändisvinet jag druckit är Gessles röda

I onsdags kväll slog Leif GW Persson sig ner på en uteservering på Strandvägen, placerade hatt och käpp bredvid sig och berättade vad han egentligen tycker om kändisviner.
– Ofta är rosévinerna för söta, läskeblask, party-party, nä. Jag drack ett som var förskräckligt: Carolina Gynnings rosé. Det var hemskt. Jag kan tänka mig att det riktar sig till en publik med tonåriga tjejer. Men jag skäms inte för mina egna, jag har ju valt dem själv.

Annons

Leif GW Persson – som tidigare släppt sina egna röda och vita viner – lanserar nu sin första rosé: GW:s Rosa. Skördat i franska Pays D´Oc är det framställt på druvorna syrah och grenache.

Finns det något kändisvin som blivit lyckat?
– Det bästa jag druckit är Per Gessles röda vin. Det beror på att det kostar 350 spänn. Det är ingen konst att bära hem bra vin i den prisklassen. Bortsett fusket var det inget fel på det, men jag hade kunnat hitta ett ännu bättre för samma peng.

Vilket vin dricker du om du ska försonas med en gammal fiende?
– Då är det inget vin alls. Numera spar jag mina fejder. Jag har inte så många fiender kvar och jag skulle inte drömma om att försonas med dem på det viset. Så det skulle bli vatten.

Kombinationen skrivande och alkohol är väldigt romantiserat. Hur ser du på det?
– Jag kan inte skriva om jag dricker alkohol. Det påverkar mig negativt, det blir dålig text. Skulle jag dricka i samband med att jag skrev skulle det gå ut över mitt omdöme. Det trubbar av dig rent allmänt.

Man tänker alla från Ernest Hemingway till Ulf Lundell.
– Ulf Lundell krökar, det jag kan vidimera. Jag gillar honom och känner honom sedan skitlänge. Han kan fortfarande skriva, men det är en komplicerad människa. Han mår ju långt från bra. Han har det knepigt med mycket, inte minst alkohol, som han har ett jävligt dåligt förhållande till. Han dricker för mycket. Men han är jävligt begåvad och en person som det är lätt att gilla. Jag gillar inte minst hans texter, både sånger och det litterära.

Leif GW Persson är klädd i roséfärgad kavaj, vit linneskjorta och svarta loafers. En kriminalare på väg in i semestern.
– Det här är sommarkläder för. Men kriminalvärlden var mer uppklädd på 50-talet. Googla en tomte som heter Sven-Olof Lidholm: han var rättsläkare och party party-kille. Mycket kompetent och älskade brottsplatser. Det finns massa filmer på Dr. Lidholm när han iförd smoking kommer från något jävla kalas och står och drittlar cigarraska över offret.

Var köper du jaktvästarna?
– Det är engelskt, jag har säkert tio stycken. Det är väldigt praktiskt. Dels skyddar de mot regn och blåst, dels har de stora fickor där du kan stuva ner allt du behöver: förstoringsglas, anteckningsböcker, termos. Du får plats med rubbet.
Närmast väntar semester bortom offentligheten.
– Jag har aldrig sökt mig till det offentliga. Det offentliga har sökt mig. Vad beror det på? Att jag är så enastående charmig och begåvad och ser bra ut? Nä, crime är en jävligt stor grej och det betingar det stora offentliga intresset för mig.

Avslutningsvis: din dotter Malin Persson Giolitos roman Störst av allt har blivit årets Netflixhajp.
– Det är en jävla bra historia och en jävla bra bok. Bra skådisar och stor budget. Jag hade gärna skrivit Störst av allt själv, men nu gjorde dottern det istället. Hon har inte gått lottlös ur det kan jag säga. Hon har fått en jävla massa miljoner från Netflix. Hon har alltid varit duktig, Malin. Pappas duktiga flicka.

Foto: Per Mikaelsson Meritzo

Foto: Pär Olsson/Alamy
Resa

Mons Kallentofts Mallorcafavoriter

Fiskrestauranger med smakfullt dålig service och krogägare som döpt sin dotter efter ett dessertvin. Författaren Mons Kallentoft delar med sig av sina favoriter på Mallorca.

La Casa del Sabor

I min senaste roman Se mig falla skildrar jag ett annat Palma, och ett annat Mallorca, än det alla turister möter. Bakgatorna, slumområdena, immigranterna och drogerna. Men också all den kraft som finns i dessa områden som aldrig ses eller besöks av semesterfirare. Tittar man bakom den putsade fasaden är Palma en underbar multikulturell stad, där man kan äta fantastisk mat från världens alla hörn. La Casa del Sabor är stadens bästa ecuadorianska restaurang och ligger i en klassisk arbetarstadsdel. Festa loss på friterad yuca, ris med kyckling, churrasco och njut i kapp med de hårt arbetande gästerna vid borden runt omkring.

Annons

Carrer de Joan Alcover, 5, Palma.

Ventuno Bar

Palmas bästa bar. Drivs av en italiensk familj, främst tre bröder, alla coola och snygga och med stor begåvning för krogbranschen. Baren ligger mitt i den gentrifierade stadsdelen Santa Catalina och det är mycket svenskar här. Men drinkarna är goda, sommaren lång och de små pizzorna goda. Härifrån svävar många på små lätta vita moln, vidare ut bland Palmanattens alla löften om easy living.

Carrer de Sant Magí, 60, Palma.

Bar Alaska

En riktig Palmainstitution mitt i stan på Plaça del Mercat, där du äter old school hamburgare gjorda på fläskfärs vid en vackert sliten och förzinkad bar. Drick kall öl till och se hur Palmabor av alla olika snitt passerar förbi, stannar till och slänger några ord med de slitna männen som sköter stället. Staden ville riva baren för några år sedan, ersätta den med något mer välpolerat och tjusigt. Men protester utbröt och Alaska finns fortfarande kvar. Må det aldrig försvinna.

Plaça del Mercat, 6A, Palma.

Es Raco d´en Teix

Foto: Alamy

Deiá kan vara vackraste platsen på jorden. Och det här är den bästa restaurangen. Sitt på terrassen, ät solid enstjärnig Michelinmat och njut av utsikten. Ägarnas dotter heter Yquem, döpt efter vinet, och till hennes ära brukar jag alltid beställa ett glas sött yquem till efterrätten. Dröj kvar, låt eftermiddagen bli kväll och glöm alla livets bekymmer samtidigt som du drar i dig dofterna från apelsinträden.

Carrer de Sa, Carrer Viña Vieja, 6, Deià.
esracodesteix.es

Sa Roqueta

Det här är Palmas absolut bästa fiskrestaurang. Kvaliteten på råvarorna är oklanderlig. Tony vet hur man väljer det bästa på marknaden och det finns bra viner om man kollar noga i kylen. Betryggande dyrt. Men gå inte hit och förvänta dig fjäskande service. Sa Roqueta är ett ställe där man arbetar sig till respekt som kund. Till exempel genom att veta hur gälarna på en lubina ska se ut när den är som bäst, och genom att beställa svindyra languster och ha koll på att de är godast friterade med vitlök. Världen borde ha fler krogar som Sa Roqueta, där man utövar meritokrati för gästerna.

Carrer de la Sirena, 11, Palma.

Foto: Pär Olsson/Alamy

Perfect Guide

Estelle Nordenfalk: Varför tror ni att smoothies är så framgångsrika?

SPG:s krönikör Estelle Nordenfalk, vd för Yogayama och föreläsare inom hälsa, frågar sig hur smoothien fått en sådan hälsostatus.

Varför tror ni att smoothies har lyckats etablera sig som en produkt som för många nästan är synonymt med att leva ett hälsosamt liv? ”Jag går upp på morgonen och gör min grönkålssmoothie. Hälsa: check!”
Ofta när olika hälsopersoner ska beskriva sin livsstil är smoothies en naturlig, nästan självklar del. Frågan är snarare vad man har i den.
Låt säga att vi gör en lista på inte tio eller femtio utan hundra saker som signifikant påverkar din hälsa i en positiv riktning. En lista på hundra saker som på ett eller annat sätt höjer din energinivå i kroppen, vilket är den egentliga definitionen på ett förbättrat hälsotillstånd. På den listan kommer inte smoothies att finnas med.

Annons

Jag vill med all tydlighet säga att det finns många fördelar med smoothies, de har ofta en god smak och det är säkert ett bra sätt att få i sig vissa näringsämnen på, givetvis beroende på vad man har i den. Dessutom är smoothies ofta gott och mättande och betydligt bättre än många andra mellanmål. Som sagt, inget fel på smoothies, vi måste bara ge den rätt värde i den totala hälsodiskussionen.

Varför har då smoothies fått en sådan hälsostatus? Jo, för att det är den perfekta kommersiella produkten!

Vår idé om vad hälsa egentligen är, är många gånger bristfällig. Kombinera det med en ensidig informationskälla – den kommersiella världen med egna syften, så gör det att en produkt som går att sälja får ett enormt genomslag.

För tänk allt kommersiellt härligt du kan göra med en smoothie. Du kan göra smoothies i alla färger du kan tänka dig – de är snygga, du kan fota dem och låta några bär lite härligt spontant rulla ut runt på toppen, du kan skriva böcker, sälja specialmixar, starta en bloggkarriär nischad på smoothies, du kan hitta på roliga sätt att servera dem på (i en gammal glasburk som du knyter ett vacker band runt), starta ett eget smoothiemärke eller varför inte bygga ditt egna personliga varumärke med en härlig grön drink i handen? Ja, möjligheterna är många.

Men om vi går tillbaka till listan över hundra saker som förbättrar din hälsa så har de flesta en sak gemensamt: de är totalt ointressanta för kommersiellt bruk. Det är svårt att tjäna pengar på viktiga och verkningsfulla råd – som att äta mindre portioner eller att sluta plocka upp mobilen varje gång det blir en naturlig paus i vardagen.

Eftersom vi litar så otroligt mycket på vad det kommersiella samhället säger till oss är det svårt för de riktigt kraftfulla hälsotipsen att hävda sig. För vem ska föra dess talan? Det är därför vi avfärdar dem, vi marginaliserar dem och tror helt enkelt inte att de gör skillnad. Vi tror inte på råd och insikter som vi inte har fått attraktivt marknadsfört till oss – som vi inte kan köpa i snygga boxar eller som någon har konceptualiserat åt oss. 

Inte konstigt att vår ohälsa växer.

Som sagt, inget fel på smoothies – låt bara inte de förföriska färgerna förvilla dig!

Foto: Pär Olsson/Alamy
Resa

Fredrik Strage: ”Jag älskar sunkbarer med blaskig bärs”

Popkulturjournalisten Fredrik Strage besöker kyrkogårdar i Berlin, dricker blaskig öl i Hamburg och shoppar t-shirts i Barcelona.

Grunewald Friedhof, Berlin

Foto: Alamy

Jag är ingen vän av långa skogspromenader, men att traska genom Grunewald för att se kyrkogården där Velvet Underground-sångerskan Nico ligger begravd är ett måste. Förr kallades detta Selbstmörderhof, självmördarkyrkogården, eftersom det mellan 1879 och 1927 var den enda platsen i Berlin där människor som dött för egen hand fick begravas. Nico dog 1988 efter en cykelolycka på Ibiza.

Annons

Adress: Schildhornweg 33.

Nordlicht, Hamburg

Foto: Alamy

Jag älskar sunkbarer med blaskig bärs lika mycket som jag avskyr dyra sportbarer med raggsockssmakande IPA. Och ingen bar är sunkigare än Nordlicht i Hamburg. Thåström tillägnade detta charmiga alkis-ställe en låt: ”Det finns en krog vid Elbes Kaj. I St Pauli stad, bland ilandflutna vrak. Här hänger vi som har mönstrat av. Här hänger vi och kramar våra glas.”

Adress: Balduinstraße 28.

Annexia, Barcelona

Vill du ha en bild på Charles Manson och texten ”Je suis Charlie”? Jesusporträttet som målades över av en tokig spansk tant? En zombie? Något obskyrt undergroundband? I världens bästa t-shirtbutik, som trycker din tröja medan du väntar, finns absurt många coola motiv. Halva min garderob består av tröjor från Annexia.

Adress: 11 Carrer de les Ramelleres, Barcelona.

Ramones Museum, Berlin

Världens bästa punkband, som berikade det tyska språket med låttiteln Blitzkrieg bop, har fått världens bästa rockmuseum i Berlin. Här finns mer än 1 000 prylar ur Ramones historia i en utställning kurerad av bandets grafiske formgivare Arturo Vega. Jag kan stirra hur länge som helst på Joey Ramones slitna jeans och Johnny Ramones skinnjacka.

Adress: Oberbaumstraße 5.

Shakespeare & Company, Paris

Foto: Alamy

Att shoppa vackra begagnade pocketböcker hos boquinisterna, försäljarna som placerar sina lådor längs Seines vänstra strand, har länge varit mitt favoritnöje i Paris. Om jag vill ha litteratur på engelska går jag till den härligt stökiga bokhandeln Shakespeare & Company som ligger mittemot Notre Dame. Författare som William Burroughs, Anaïs Nin och Allen Ginsberg har hängt här.

Adress: 37 Rue de la Bûcherie.

Foto: Pär Olsson/Alamy

Foto: Alamy
Perfect Guide

Framtidsspanaren: Ser vi en positiv ålderstrend i resebranschen?

Framtidsspanaren John Mellkvist gläds åt att även flygbolag bekämpar ålderism.

Företag som bekämpar ålderism och konkret visar hur man kan vara en plats för många generationer har mycket att vinna. Dels får man engagerade medarbetare som jobbar av lust och motivation, man signalerar både trygghet och utvecklingsmöjligheter – men inte minst får dessa varumärken också mängder av uppskattning från omgivningen.

Annons

Relativt nyligen fick jag ett tips om ett inlägg på Linkedin. Eftersom jag på denna plattform fokuserar min aktivitet på åldersrelaterade ämnen, får jag många bra lästips i stort sett dagligen. Men även om jag hade mina aningar om vad inlägget handlade om, skulle jag denna gång komma att bli överraskad.

Statusuppdateringen var från en kvinna i Storbritannien och visar en flygvärd i TUI-uniform som fyrar av ett brett leende och levererar ett självsäkert V-tecken mot mobilkameran. Det kan ju låta som vilket annat självförhärligande socialt medieinlägg som helst, men här fanns det mer att hämta. För det första var mannen på bilden av allt att döma betydligt mer erfaren än den genomsnittliga kabinpersonalen. Trodde jag, vill säga, innan jag läst texten till statusuppdateringen:

”Jag träffade denne gentleman på en flight till Hurghada nyligen. Jag berömde honom för hans fantastiska kundservice. Jag sa ”Du måste gjort detta i åratal”. Hans svar: ”Faktiskt inte… jag gör mitt första år i denna roll. Jag är 63 år och bestämde mig för att byta karriär. TUI gav mig chansen och såg vad jag hade att ge.” Han var på riktigt den trevligaste och vänligaste person du kan tänka dig. Bravo TUI att ni satsade på honom och tack för en mycket angenäm flygtur med fantastisk service.”

Responsen? När detta skrivs har inlägget gillats av mer än 88 000 personer och fått nästan 1 600 kommentarer. Krassa siffror som visar vilken enorm kraft det finns i åldersfrågor, men också hur mycket vi tycker om att läsa om människor som ges möjligheter bortom förväntan. 

Efter att ha delat inlägget vidare tog det bara någon timme innan en annan bekant genom en kommentar upplyst mig om att även Thomas Cook söker kabinpersonal ”i alla åldrar”.

Det skulle snart komma ännu en kommentar – samma ämne, samma bransch, annat bolag:

”Jag var 55 år när jag förra året började som cabin crew på SAS. Har aldrig ångrat en minut av det och det känns som att jag är 35 år. Något av det roligaste som hänt mig i livet!!! Nu lever jag nomadliv i min resväska och fullkomligt älskar det!”

För att villigt erkänna mina egna fördomar, trodde jag inte kabinpersonal var ett yrkesområde lämpat för senblommande servicetalanger. Bilden har snarare varit en ganska ålderssnäv arbetsmiljö – men sällan har det känts bättre att ha så fel.

Ibland sägs det att tre exempel håller för att prata om en trend. Jag nöjer mig med fakta – det vill säga tre fina exempel (men vill gärna ha fler) på hur man som företag kan skapa massor av positiv energi och arbetsglädje genom att välkomna erfarenhet. Lång erfarenhet och från andra områden.

Och för att vända på resonemanget så vore det verkligen intressant att veta hur mycket ett företag vinner –  både rent ekonomiskt och sett till varumärke, internt och externt – på att rekrytera motiverade medarbetare med lång livserfarenhet i bagaget.

Foto: Alamy

John Mellkvist är PR-konsult och framtidsspanare på Mindmakers PR, och har fått stor uppmärksamhet för sitt arbete med att minska ålderismen.

Foto: www.alamy.com
Resa

Flytta till grekisk paradisö – och få betalt

Drömmer du om att fly landet och flytta till en grekisk paradisö? Nu kan den drömmen bli sann. Ön Antikythera söker nya invånare – och erbjuder dessutom alla som flyttar dit både hus och månadspeng.

Den 20 kvadratkilometer stora ön ligger ungefär två timmar med båt från Kreta och består till stor del av orörd natur. De senaste åren har invånartalet minskat och i dag bor endast 40 personer på ön. Därför har man nu, med hjälp av den ortodoxa kyrkan, dragit igång en kampanj för att locka nya invånare, rapporterar Expressen Allt om resor.

Annons

Nya invånare får inte bara ett hus utan även en bit mark – att starta en odling eller annan verksamhet på – samt en check på ungefär 5 000 kronor varje månad, de tre första åren.

Antikythera är den perfekta platsen för den som söker lugn och ro, men även om man intresserar sig för aktiviteter som dykning och fågelskådning.

Alla är välkomna att ansöka, men grekiska medborgare har förtur.
Foto: Alamy

Foto: Alamy
Resa

8 kroatiska öar du inte kände till

Du har gjort Hvar, Vis och Brač. Nu väntar resten av den kroatiska övärlden. SvD Resor guidar till de oupptäckta pärlorna.

Dugi Otok, Dalmatien

Foto: www.alamy.com

”På den sista dagen av Skapelsen ville Gud kröna sitt verk, och skapade Kornatis öar av tårar, stjärnor och luft.” Så beskrev irländske författaren George Bernard Shaw nationalparkens skärgård som än i dag är så gott som obebodd. Långsmala Dugi Otok är den yttersta, största och mest populära av öarna, men likväl säregen och ofta ljuvligt ödslig. På sina håll så smal att vi ser havet på båda sidor, där det tar vid intill klippiga, mimosadoftande kuster. Soldränkta fiskeläget Sali är huvudort. Vi håller oss dock till måleriska minibukten Božava varifrån det är lätt att bege sig till spektakulära stranden Sakarun, vackrast i hela Zadars län.

Annons

Bo: Velti Rats fyrtorn från 1849 lockar med avskild romantik.
lighthouses-croatia.com

Rab, Kvarnerviken

Året var 1936 när Edvard VIII av Storbritannien tog med sig älskarinnan Wallis Simpson på romantisk eskapad till Rab. När solen tippat över horisonten och gatlyktorna tänds utmed de snäva gränderna i Rab stads medeltida kärna är det lätt att föreställa sig dem hand i hand på väg till en näpen fiskekrog, precis som så många andra. Denna välbevarade, dagdrömsvackra gammal kurort med anor från Jesu dagar bjuder även på mycket kultur i form av spännande arkitektur, konst och konserter. De fina stränderna är å sin sida mer sportiga med gott om möjligheter till dykning och parasegling, inte minst utmed omtyckta Loparhalvön.

Bo: Gott om gammaldags elegans på Arbiana som öppnade redan 1924.
arbianahotel.com

Veliki Brijun, Istrien

Nationalparken Brijunis fjorton dramatiska öar ligger uppradade utanför Istriens kust. De var en gång sommarresidens för Jugoslaviens president Josip Broz Tito, numera är det dito för Kroatiens president. Men innan vår tids politiker hittade hit gjorde de romerska och bysantinska rikena samma sak. Kulturarvet finns fortfarande att beskåda i form av bland annat uråldriga boningar. Liksom dinosaurierna; ett flertal 160 miljoner år gamla avtryck går att se. Den natursköna charmen är lika tidlös, präglad av kuperade fält och täta skogar. Önskas snäppet mer liv och rörelse finns en botanisk trädgård, en fågelpark samt 18-håls golfbana.

Bo: Hotel Istra-Neptun har enkla men bekväma rum i hamnen.
np-brijuni.hr

Sveti Klement, Dalmatien

Ön Hvar har behållit mycket av sin gammaldags charm och skönhet, men är likafullt kroatiska övärldens partycentrum nummer ett. För dig som önskar närhet till detta, men en aning mer folktom lugn och ro är Sveti Klement, en av Paklinskiöarna, ett ynka tjugominuters färjeskutt bort. En fantastisk liten ö där botanisten Eugen Meneghello för 113 år sedan odlade sitt eget arboretum, i vilket han sedermera öppnade vandrarhem. Tack vare honom bär vinden doft av rosmarin, lavendel och lilja, hela vägen ut till de drygt dussinet sagolika badvikarna.

Bo: Palmižana Meneghello Resort är herr Meneghellos forna vandrarhem. Det drivs numera av hans barnbarnsbarn i form av färgstarka bungalows och villor. palmizana.com

Lopud, Dubrovnik-Neretvas län

Foto: Alamy

När Dubrovniks adel tog helgpaus på 1600-talet var det mot Lopud, en av Elafitöarna, de satte segel. I dag kan färdmålen med fördel vändas; nyttja Lopud som bas för någon enstaka dagsutflykt till Dubrovnik, sagoboksstaden som är väl värd ett besök men tenderar att vara turisttrång året om numera. Vilket knappast kan sägas om Lopud; den bilfria miniön har blott 200 invånare bosatta runt en idyllisk hamnby där blekta gamla adelshem enbart trängs med cypresser och palmer. Packa bekväma skor, att vandra upp över ön och passera Sutvračfortet och högsta punkten Polačica tillhör Lopuds glansnummer. Ett två kilometer långt strövtåg är också ett måste för att nå Šunj, en barrträdsomgärdad och mycket fin sandstrandsvik.

Bo: Småskaligt och hemtrevligt på La Villa. 
lavilla.com.hr

Susak, Kvarnerviken

För det första: att ta sig hit kräver ett mindre pussel av båtförbindelser. För det andra: vad spelar det för roll när ön minner om Karibiens havsklenoder? Det beror på att Susak i stort sett uteslutande består av sand, en högst ovanlig syn vid detta hörn av kartan som mest är tjusigt grovhugget. För övrigt: inga vägar, inga bilar, inga nattklubbar, enbart en sicksacksöm av stigar över ön, dess två byar och sju restauranger (tips: tavernan Barbara). Häftigt nog är Susak sedan ett drygt årtionde hemvist åt Susak Expo, en excentrisk biennal som bygger på idén att skapa modern konst på en plats där i stort sett ingen kommer att se den.

Bo: Sansegus är anspråklöst men trivsamt, och Susaks enda hotell.
hotel-sansegus.business. site

Silba, Dalmatien

Silba handlar om frid. In i minsta detalj. Inte nog med att det saknas vägar för motorburen trafik, under högsäsong är även cykel tabu. Det gör det lätt att känna de historiska vingslagen från tiden då Republiken Venedig härskade över ön; en rofylld, grönklädd liten plätt där det enda som hörs är skratt och båtar som lägger an. Den längsta stranden heter Sotorišce, men dagarna inleds med fördel med hajk till någon av de andra badplatserna; Tratica och Carpusina har nära till kaffebaren Alavia och är ypperliga för solnedgångsnöjen. I hamnen finns en frukt- och grönsaksmarknad, konditorier och några små krogar, till och med ett utmärkt skulpturgalleri.

Bo: Silba har inga hotell, så det är traditionell ”apartmani” som gäller.
silba.org

Proizd, Dubrovnik-Neretvas län

Foto: Alamy

Strax väster om Korčula hägrar helt obefolkade Proizd; macchiatäckt, idyllisk och kantad av lena, vita klapperstensstränder. Mest populär bland dem är Bili Boci utmed den norra kusten. Trångt är det däremot inte alls och en bit ut är snorklingen väldigt fin, med sjöborrar och bläckfisk i det kristallklara, turkosa djupet. Avrunda besöket med en iskall Ožujsko-öl på Proizds enda servering innan den dagliga färjan går tillbaka till Vela Luka på Korčula. Mer än så finns inte att göra, men mer än så behövs inte heller.

Bo: Det saknas helt boendemöjligheter på Proizd, men mitt i Vela Luka ligger familjeägda, nyligen moderniserade Korkyra med en pool så fin att den nästan tävlar med stränderna.
hotel-korkyra.com

Foto: Alamy

Foto: TT
Perfect Guide

”Cigaretten – symbol för vår fria vilja”

24 timmar har gått sedan röklagen trädde i kraft och vi har vaknat upp till en ny stad. Lite sundare, lite förnuftigare.

Annons

Rysningar.

Det hela går i linje med den moderna människans strävan efter att effektivisera sig själv. Oönskade tankar ska tigas, oönskade känslor medicineras. Kroppar formas och tarmfloror justeras. Vi ska vara de alldeles bästa versionerna av oss själva. Kosta vad det kosta vill.

Med nya röklagen – som gäller uteserveringar och idrottsplatser, perronger och busshållplatser – har även denna själsliga späkning juridiskt stöd: 4 kapitlet 6 paragrafen i brottsbalken. Straff: böter.

Cigaretten ger inte, den tar. Den gör oss varken snyggare eller smartare, friskare eller lyckligare. Just därför fyller den också en funktion: som en sista utpost för dåraktigt beteende, ett utlopp för människans irrationella natur.

Samtidigt stänger konsertlokaler runtom i huvudstaden. Kägelbanan slår igen, Kraken och Bitter Pills likaså. Debaser Strand och Melodybox hotas båda av vräkning. Utrymmen för den mänskliga längtan efter frigörelse – dans och berusning, obegripligt beteende och dåligt genomtänkta beslut – ska bommas igen. Inget får uppmuntra befrielsen i att handla emot den egna nyttan.

Klubbarna stängs efter samma krav : grannarna vill kunna sova sina åtta timmar. Vakna pigga och fräscha, redo att prestera maximalt på jobbet.

Denna strävan efter att leva länge och hälsosamt har lämnat oss med ett liv tömt på mening. Jag tänker på Fjodor Dostojevskijs Idioten och tesen om att det ibland är absolut nödvändigt att agera oförnuftigt:

” … detta dummaste kan i själva verket vara fördelaktigare och nyttigare än något annat i hela världen. Ja, det kan komma att utgöra den nyttigaste nyttan till och med i fall då det medför påtaglig skada och står i klar motsättning till förnuftets allra klokaste nyttoteser – därför att det bevarar åt oss det viktigaste och dyrbaraste av allt, nämligen vår personlighet och vår individualitet”.

Cigaretten är en manifestation av människans fria vilja. Att kunna göra något inte för att det är bra, utan för att vi kan.

Foto: TT

Resa

Anitha Clemence: ”Italienarna är väldigt bra på trädgårdar”

Influencern Anitha Clemence spanar på kändisar i Malibu, njuter av Florens trädgårdar och insuper Mombasas långsamma lyx.

Nobu, Malibu

Foto: Nobu Malibu

Här beställer jag toro tartar, gjord på en bit från magen av den blåfenade tonfisken. En väldigt fet del som smakar himmelskt och smälter på tungan. På Nobu är det alltid en blandad samling gäster och halva underhållningen är att bara sitta vid bordet och spana in alla bordsgrannar. Sist jag var där såg jag skådespelaren Zac Efron hugga in på sin middag.

Annons

Dal Bolognese, Rom

Ska man äta middag i Rom får man inte missa Dal Bolognese. Restaurangen ligger precis vid Piazza de Popolo, 500 meter från Spanska trappan. Det är oerhört italienskt med underbar atmosfär och nästan inga turister. Här har jag haft några riktigt romantiska middagar och jag beställer alltid deras ravioli. När man ändå är i Italien tycker jag att man ska passa på att besöka Capri, Ischia och alla andra härliga öar som finns här.

Adress: Piazza del Popolo 1.

Buddha-Bar Hotel, Paris

Om man åker till Paris och ska fläska på lite, men inte har lust att på bo på Hôtel Costes, så är Buddha-Bar Hotel ett bra alternativ. Det kostar typ en tredjedel av Costes men är riktigt nice. Inredningen går helt i asiatisk stil, rummen är enorma och man får väldigt mycket hotell för pengarna. Det ligger dessutom bara ett stenkast från Rue Saint-Honoré och det berömda lyxhotellet.

Adress: 8-12 Rue Boissy d’Anglais.

Hotel Villa San Michele, Florens

Jag tror inte att jag har varit på en vackrare plats än Hotel Villa San Michele. Att bo här är en otrolig upplevelse, ännu mer om man har nördat ner sig i italienska trädgårdar – då är det ett måste! Landskapsarkitekturen är old school italiensk, grafisk men ändå prunkande, strikt men ändå mystisk. Italienarna är väldigt bra på det där. Dessutom serveras sinnessjuka bellinis.

Kinondo Kwetu, Mombasa

Här är det slow luxury som gäller. Inga guldkranar på rummet alltså, lyxen sitter i känslan av att kunna släppa allt och bara vara närvarande. Stämningen är extremt inkluderande och omhuldande. Det är inte överallt man känner så, när man checkar in på ett snyggt boutiquehotell för en cityweekend måste du klä upp dig för att vara en del av sättningen. Men på Kinondo Kwetu slipper man det, och det är en enorm lyx i sig.

Perfect Guide

Jennie Hammar: Vi ringer rörmokaren för hår i handfat

Helt utan någon egentlig grund har jag alltid tyckt att jag är hyfsat händig. Funkar inte spisen? Jag tror att jag vet vad som kan vara fel. Är det stopp i toaletten? Jag kan lösa det! Ska det skruvas ihop en Ikea-hylla? I’m on it. Men nu när de RIKTIGA projekten börjar hopa sig här hemma finner jag mig själv googla hantverkare som en galning. Rengöra stuprännor, laga dörrar, måla om huset. Jag stämmer möten med alla möjliga intressanta människor som försöker förklara saker som jag inte förstår mig på. Det är som att diskutera multiplikation med en tvååring. Hur vet man vem som är bra och vem som är dålig egentligen? Jag chansar. En elektriker skickade över en Youtube-länk med sin egenkomponerade folkmusik som någon sorts referens och ja, honom gav jag jobbet. Han var i alla fall trevlig. Vad ska man göra? Hur dåligt kan det bli?

Annons

Detta gör mig ödmjuk inför våra föräldrars händiga generation. Min mamma ritade huset som hon och pappa sedan byggde själva. Allt från att gjuta grunden till att lägga tak. Träplankorna kom från morfars skog. Likadant med min killes föräldrar, de byggde sitt hus efter egen konstruktion. Som om de både var arkitekter och snickare vid sidan av sina vanliga jobb. Klipp till oss och vår sorgliga generation som måste ringa rörmokaren när det är hår i handfatet.

NÅGOT ska vi väl klara själva. Så i helgen kavlade jag och min sambo upp ärmarna och tog tag i projektet ”olja altanen”. Hur svårt kan det vara, liksom?

Min kille åker och hyr en högtryckstvätt som ska fräsa bort all möjlig skit från brädorna. Tydligen behöver vi en bensindriven för att den har högre tryck än en som går på el, står det när vi googlar. Bort med krukor och möbler och barn – nu ska här bli rent!

”HELVETE!” hör jag hur någon vrålar hela vägen in i köket. Min kille kan inte få på slangen på själva högtryckstvätten. Han sparkar vilt omkring sig. Och då kommer jag, den tekniska av oss alltså, ut och ska hjälpa till. Efter flera försök ger jag, helt dyblöt, också upp. Vi ringer till hans pappa, han kan sånt här. Tydligen ska det vara en packning i kopplingen, som nu verkar saknas. Skit i det! Vi fräser på ändå.

Det blir inget vidare tryck i den bensindrivna högtryckstvätten. Istället sprutar det mesta vattnet ut vid kopplingen och kraften i pistolen kan liknas vid en urinstråle.

När vi stått där ute och fäktat i flera timmar är det dags för däcket att torka en stund innan vi oljar.

Vi har köpt en klar olja. En ljus variant som ska vara bra för trä som är ”äldre än fyra år”. Detta googlade vi också. Vi målar på olja med generösa penseldrag. Men den verkar inte riktigt sjunka in! Istället lägger den sig som en vattnig sparrissoppa på toppen. Vi måste ringa min pappa. Han tror att det är okej, säger han. Det blir alltså några samtal till våra föräldrar, men hursomhelst lyckas vi efter en dag – och utan några större problem – slutföra detta jobb. Och efteråt är jag så sjukt nöjd. Vi klarade det! Jag antar att det är lite som våra föräldrar kände när de var färdiga med sina hus. Men på en annan skala.

Detta var ett jättekliv för en människa, men ett steg bakåt för mänskligheten.

Hälsa

Food Pharmacy: Pupcakes till familjens bästa vän

SPG:s hälsoexperter, duon bakom Food Pharmacy, bjuder på nyttigt godis till familjens lurviga vän.

Sorry redaktören, det var inte meningen att försvåra jobbet för dig. Vi har full förståelse om du försökt ändra rubriken till ”cupcakes”, och sedan tvingats ändra tillbaka. För den här krönikan handlar ju inte om cupcakes, utan om pupcakes för hundar.

Annons

Vi blev själva med hund så sent som i höstas. In i våra liv sprang en chokladfärgad liten tax som heter Taxi och sedan den dagen har inget varit sig likt. Senast vi hade hund, för tjugo år sedan, var det ingen som talade om vad man skulle ge sin hund för mat – man tog cykeln till butiken och grabbade åt sig det foder som stod längst fram på hyllan. Men nu, nu är det minsann andra tider. Så fort vi berättade för folk att vi hade köpt hund så kom frågorna. Vad skulle vi ge hunden för foder? Var hon vegan eller flexitarian? Kunde vi tänka oss att överväga periodisk fasta?

Vi har nära vänner som ger sin lille Tudor enbart färska köttbullar från en delikatessbutik på andra sidan stan, och andra vänner som specialfermenterar grönsaker till sina bästa vänner. Och så sent som för någon vecka sedan fick vi probiotika skickat till oss som man föreslås strö över hundmaten. Ingen dum idé alls eftersom vi vet vikten att curla våra goda tarmbakterier, men hur mycket vi än älskar våra hundar kommer vi nog inte att lägga de pengarna på kosttillskott till dem när vi knappt ens unnar oss det själva.

Med detta sagt är det inte på något vis synd om vår hund – vi överöser henne med pussar och kastar boll så fort hon vill. Och nu tänker vi baka pupcakes. Mest för att det är gulligt men också lite för att det känns fint att ge tillbaka något till vår avlånga bästa vän som förgyllt vårt liv det senaste året.

Grattis på födelsedagen, Taxi!

Pupcakes med morot (8 stycken)

1 dl riven morot
2 ägg
2 tsk honung
2 krm bakpulver
2 dl valfritt mjöl
1/2 tsk kanel
1/4 dl psylliumfröskalmjöl

Ställ ugnen på 175 grader. Mixa allt förutom moroten i en mixer och vänd sedan ner morotsrivet. Fyll muffinsformarna till 3/4 och baka i 15-20 minuter. Låt svalna.

Mia Clase och Lina Nertby driver bloggen foodpharmacy.se och har även gett ut den bästsäljande boken med samma namn. Med jämna mellanrum skriver de krönikor och ger mattips på SvD Perfect Guide.

Perfect Guide

Min helg: ”Mitt nyårslöfte var en dejt i veckan”

Emilia de Poret leker fotbollsmorsa, äter guacamole och åker till tv-studion.

På fredagseftermiddagen tar jag ett glas med min man som, precis som jag har kontorsplats på Alma på Nybrogatan, innan vi hämtar barnen. På fredagarna vill jag helst umgås med familjen och vi är på väg mot en riktigt härlig tacofredag. Jag är tacospecialisten: allt är eko, speciella avokador, handmalet närproducerat kött och mjuka majsbröd. Alltid majsbröd!

Annons

Efter att vi har lagt barnen kollar vi på Call my agent, en underbar fransk tv-serie. Det är mina fransklektioner, vi kollar utan undertexter, och serien handlar om en agentur för skådisar och alla är superparisiska och excentriska. Om jag har mysbyxor? Nej, jag har bara vintage sidenpyjamasar från Pucci. Haha, självklart har jag mysbyxor. Det första jag gör efter att ha pussat på man och barn är att springa in i garderoben och byta till det skönaste jag har. Det är säker stil för mig.

På lördagen vankas fotboll i Hjorthagen. Min dotter tränar och jag leker fotbollsmamma – leker för jag kan inget om fotboll. Min man kan heller inget om fotboll och vår dotters mardröm är att han ska bli tränare. Men i sommar ska jag ta fram min Djurgårdsklänning, som Lars Wallin har sytt till mig av 20 Djurgårdströjor. Den hade jag när jag sjöng nationalsången på en hemmamatch och blev totalt utbuad av Hammarby.

Efter det åker vi till Vasaparken och äter lunch på Italian cousins, pizza på focaccia med jättegod topping. Vi avslutar med tiramisun som är magisk. Sen drar vi hem.

Jag hade som nyårslöfte att Amaury och jag ska ha en dejt i veckan. Det har vi inte riktigt haft, men vi jobbar på det. Vi har varit gifta i 15 år men man måste utveckla sitt förhållande, anstränga sig lite extra. Det finns inga genvägar. Ikväll går vi till Misshumasshu i Birger Jarlspassagen. Man får mosa sin egen guacamole och ja, jag älskar ju guacamole.

Vi bestämmer redan från början att vi inte ska prata om våra barn, vi älskar att prata jobb och jag försöker hitta på stories om våra bordsgrannar. Gärna mörka stories …

Jag ska upp tidigt och jobba så vi promenerar hem när vi har ätit.

På söndagen är det bröllopstema i Nyhetsmorgon och två bilar har åkt till TV4 med klänningar och accessoarer. Det är massor med förberedelser, även om det ser enkelt ut i tv. I taxin på väg hem svarar jag järnet på alla kommentarer och frågor från följarna som har sett mina stories och inlägg. Söndagen är influencerns viktigaste dag, det är då det peakar, och jag ligger sällan med fötterna på kudden en söndag.

Vi har en liten släktträff. Vi bor nästan alla i samma hus och idag har turen kommit till min bror och svägerska. Då är alla glada eftersom min svägerska är extremt duktig på att laga mat. Idag har hon gjort spaghetti bolognese till barnen och vi får lax med primörer. Det är livligt, vi pratar i munnen på varandra och barnen lever om.

Sedan unnar jag mig själv ett träningspass. Jag tränar med reformmaskiner på The Place Stockholm. Jag är helt slut efteråt och går förbi Fabrique och köper två kanelbullar och två kardemummabullar på hemvägen.

Vi ställer in en middag på restaurang och Amaury gör soppa på zucchini med små ostpuffar på gruyère. Jag är så nöjd med att han tycker att det är kul att laga mat.

På kvällen kan jag inte låta bli datorn. Gör lite research, mejlar och planerar framåt. Sen somnar jag med lugn och ro i kroppen.

Mat & dryck

Perfekt picknick – 5 goda recept i sommar

Fräscht, gott och enkelt – så får vi sommarens alla picknickkorgar att flyga.

Sticky chicken

Packa ner kycklingen i utflyktskorgen och servera den ljummen eller avsvalnad tillsammans med en fräsch sallad och goda baguetter.

Ingredienser (4 personer)
1 kg kycklingvingar eller kycklingben
Sallad och bröd till servering

Annons

Marinad
3/4 dl risvinäger
4 msk honung
2 tsk salt
3/4 tsk svartpeppar
1 1/2 msk rapsolja

Så gör du:
1. Rör samman ingredienserna till marinaden. Lägg kycklingdelarna i en kraftig plastpåse och häll marinaden över. Förslut den ordentligt och vänd runt så att det blir marinad över alla kycklingbitar. Låt stå minst 10 minuter men gärna uppåt 2 timmar. Vänd påsen då och då.

2. Värm ugnen till 225 grader.

3. Lägg kycklingdelarna i en långpanna med bakplåtspapper och droppa över marinaden. Stek i ugnen i ca 30 minuter tills kycklingen är färdig. Vänd kycklingbitarna ett par gånger under tiden.

4. Låt svalna lite och ät kycklingen med händerna. Servera med sallad och bröd.

Pasta med tomater och basilika

Packa ner parmesan och basilika separat för att toppa med på plats.

Ingredienser (4 personer)
1 kg mogna tomater
Några kvistar basilika
1 vitlöksklyfta
1 msk liten kapris, avrunnen
4 msk olivolja
Flingsalt och svartpeppar från kvarn
400 g fusilli
1 1/2 dl finriven parmesan

Så gör du:
1. Tärna tomaterna. Plocka basilikabladen från kvistarna. Spara några små blad till serveringen och strimla resten fint. Finhacka vitlöken.

2. Blanda tomater, basilika, vitlök och kapris med oljan i en skål och krydda med flingsalt och nymald peppar. Låt stå i 20 minuter.

3. Koka under tiden pastan i saltat vatten. Häll av i ett durkslag och häll tillbaka pastan i kastrullen.

4. Häll vätskan från tomaterna över pastan. Tillsätt hälften av parmesanosten och blanda väl. Blanda ner tomaterna och fördela sedan pastan i skålar eller på tallrikar, gärna förvärmda.

5. Toppa med resterande parmesan och de sparade basilikabladen.

Potatis- och chorizosallad med rostad tomatdressing

Packa salladen och dressingen var för sig om ni ska ta med maten på picknick och blanda dem på plats när ni ska äta.

Ingredienser (4 personer)
500 g färskpotatis eller delikatesspotatis
1 hel vitlök
500 g sötpotatis
300 g chorizo eller annan kryddig korv
Olivolja
250 g körsbärs- eller cocktailtomater på kvist
1 dl gräddfil
2 msk majonnäs
2 salladslökar
1 liten knippa slätbladig persilja, bladen
Salt och nymald svartpeppar

Så gör du:
1. Värm ugnen till 220 grader.

2. Halvera eventuellt potatisen. Halvera vitlöken på höjden. Klyfta sötpotatisen. Skiva korven i breda bitar på diagonalen.

3. Lägg det skurna i en långpanna med bakplåtspapper. Droppa över 2 msk olivolja, salta och mal över svartpeppar. Stek i ugnen ca 30 minuter tills grönsakerna är mjuka.

4. Lägg tomaterna i en ugnsform med bakplåtspapper. Droppa över 1 msk olivolja, salta och mal över svartpeppar. Stek i ugnen i 20 minuter. Låt tomaterna kallna.

5. Tryck ut hälften av vitlöken i en matberedare eller mixer. Tillsätt hälften av tomaterna samt gräddfil och majonnäs. Kör till en slät dressing och smaka av med salt och peppar.

6. Skiva salladslöken tunt och lägg den i en skål tillsammans med potatis, sötpotatis, chorizo samt resterande vitlök och tomater. Blanda försiktigt med dressingen och servera salladen toppad med persilja.

Rice bowl med sötpotatis och svarta bönor

Packa dressingen, salladslöken och tortillachipsen för sig.

Ingredienser (4 personer)
3 dl råris
400 g sötpotatis, skalad och klyftad
Olivolja
3/4 tsk rökt paprikapulver
1 krm mald spiskummin
1 krm mald koriander
2 majskolvar, skurna i 3 cm breda bitar
1 burk svarta bönor à 400 g, sköljda och avrunna
400 g körsbärstomater, halverade
Salt och peppar

Dressing
Ca 70 g babyspenat
1 kruka koriander
2 salladslökar
2 msk kapris, avrunnen
1 vitlöksklyfta
Saften av 1 lime
Olivolja

Till servering
1 salladslök, skivad
Babyspenat
Koriander
Ev tortillachips
Limeklyftor

Så gör du:
1. Koka råriset enligt anvisning på förpackningen.

2. Värm ugnen till 200 grader. Lägg sötpotatisen i en ugnsfast form och blanda med 1 1/2 msk olivolja och 1/2 tsk av paprikapulvret samt spiskummin, koriander, salt och peppar. Stek i ugnen tills sötpotatisen är mjuk, 25–30 minuter.

3. Lägg majskolvarna på ett annat ugnssäkert fat och blanda med lite olivolja, resterande paprikapulver samt flingsalt. Sätt in i ugnen bredvid sötpotatisen och stek 10–15 minuter tills majsen är färdig.

4. Lägg spenat och koriander i en matberedare men spara både lite spenat och lite korianderblad till serveringen. Hacka salladslöken grovt och tillsätt den tillsammans med kapris, vitlök, hälften av limejuicen samt 1/2 dl olivolja och 1 msk vatten. Kör till puré och smaka av med salt och peppar.

5. Blanda ner hälften av purén i riset. Rör till sist ner resterande limejuice och 3 msk olivolja i dressingen.

6. Blanda bönor och tomater med lite av dressingen och smaka av med salt och peppar.

7. Fördela riset i skålar eller matlådor och lägg på sötpotatis, majs, bönor och tomater. Toppa med de sparade spenat- och korianderbladen. Blanda i resterande dressing och strö över skivad salladslök och eventuellt krossade tortillachips på plats. Servera med limeklyftor.

Matig tomatsallad

Får du tag på freekeh, grönt rostat vete, är det toppen i den här salladen men det funkar bra även med matvete tillsammans med vildriset.

Foto: Ben Dearnley

Ingredienser (6–8 personer)
2 1/2 dl vildris
2 dl matvete (eller freekeh)
600 g röda och gula körsbärstomater
1/2 liten rödlök
2 dl blandade örter, bladen av t ex mynta, koriander och slätbladig persilja
Flingsalt och nymald svartpeppar
Rostade frön till servering, t ex pumpa-, solros- och sesamfrön
Vinägrett:
1 vitlöksklyfta
5 msk olivolja
2 msk pressad citron
1 tsk dijonsenap
Salt och peppar

Så gör du:
1. Koka vildriset enligt anvisning på förpackningen men med extra mycket vatten. Tillsätt matvetet när 15 minuter återstår av koktiden. Låt rinna av väl och låt sedan ris och vete kallna.

2. Dela tomaterna i halvor eller fjärdedelar. Skiva rödlöken tunt.

3. Blanda ris, vete, tomater, rödlök och örter i en skål. Strö över flingsalt och mal över svartpeppar efter smak.

4. Riv vitlöken fint och blanda med olivolja, citron och dijonsenap till en dressing. Smaka av med salt och peppar.

5. Blanda ner dressingen i salladen just före serveringen. Lägg upp på ett fat och strö över rostade frön.

Foto: Steve Connolly/REX / TT NYHETSBYRÅN
Perfect Guide

Så varvar du ner inför semestern

Många gör sina sista dagar inför semestern. Ett vanligt misstag är att jobba hela vägen in i kaklet. Hur gör man då för att maximera vilan på sin semester? Det finns tre enkla knep:
1. Smygstarta ledigheten redan nu
Försök varva ner åtminstone en vecka innan semestern börjar. Trappa ner och låt stresshormonerna sjunka. Annars går första semesterdagarna till att enbart landa i ledigheten.

Annons

2. Rensa schemat
Skippa plikterna och släpp alla måsten. En viktig del i återhämtningen är att göra just ingenting alla. Kanske ska semestern inte inledas med en Sverigeturné förbi svärföräldrar, kusiner och barndomsvänner. Inte heller med en storstädning av garaget. Satsa istället på ”lågansträngningsaktiviteter” som korsord, läsning och tv-tittande.

3. Kasta ut väckarklockan
Se till att sova ut. Minst 7–8 timmar. Stressnivåer sänks och kroppen återhämtar sig.

Källa: Elle.

Foto: TT

Perfect Guide

Victor Johansson: Här dog den vida byxtrenden för mig

Det senaste årets stora herrmodetrend, den vida kostymbyxan, har synts överallt från Tiger till Our Legacy. Atelier Saman Amel har sin egen version av den skräddade byxan, COS och H&M likaså. Oftast brukar herrmodetrender dö när Peter Jihde dyker upp i plagget i TV4:s Efter fem eller i samband med att svenska herrfotbollslandslaget samlas inför Idrottsgalan. Det var därför något överraskande när årets byxtrend i helgen dog i Koreas demilitariserade zon. Det var varken Marcus Bergs upprullade kavajärmar eller Danny Saucedos knasigt knäppta magväska som fick oss att begrava de utställda kostymbyxorna, det var Kim Jong-uns och Donald Trumps spontanmöte 20 meter in i Nordkorea.

Annons

Nordkoreas ledare bar självstående herrbyxor, skräddad kavaj i asiatiskt snitt och vattenkammad kontrastfrisyr. Amerikas president kostymbyxor i rikliga mängder tyg, boxformad kavaj och signalröd slips.

Samtidigt som handslaget mellan männen väckte förhoppningar om ett lugnare världsläge, fred mellan krigsmakterna och en kärnvapennedrustning på den koreanska halvön dog också drömmen om en höst i den perfekt skräddade kostymbyxan.

Foto: Patrik Österberg/TT
Perfect Guide

Stockholms modevecka ställs in

Årets upplaga av Stockholms modevecka ställs in. Branschorganisationen Swedish Fashion Council skriver att beslutet grundar sig i den nödvändiga omställning modevärlden står inför.

Med nytt tänk kring hållbarhet och digitalisering har modeveckan tvingats omvärdera sin funktion.
– Fashion Week, liksom modebranschen i stort, står inför stora utmaningar för att möta de krav på hållbarhet, innovation, relevans och tajming som ställs idag. Mängder av framtidsrapporter visar på detta, ändå befinner sig branschen i limbo som påverkar svensk modescen i fel riktning. Därför behöver vi agera för att hjälpa branschen in i framtiden, säger Jennie Rosén, VD på Swedish Fashion Council.

Annons

Fashion Week Stockholm skulle ha hållits 27-29 augusti 2019.

Foto: TT

Foto: Anna-Lena Ahlström
Perfect Guide

Denise Rudberg: ”Skickade in manuset anonymt”

Chicklitmästaren Denise Rudberg har skrivit sin första historiska roman. Hon gräver där hon står och den utspelar sig i hennes hemkvarter.

I nya boken, Det första chiffret, vandrar Denise Rudberg in i en helt ny genre. Efter att ha skickat in manuset anonymt kunde ingen lista ut att det var hon som skrivit ett historiskt drama, om tre kvinnor som mitt under andra världskriget arbetade med att knäcka tyskarnas kod. 

Annons

– Jag tror inte bara det var för historieaspekten utan även för att boken tar upp ganska komplicerade ämnen som kryptering, kodning och militärhistoria. De gissade på författare som Jan Mårtenson, Jan Guillou och Maj Sjöwall, berättar Denise. 

Hur kommer det sig att du ville vara anonym? 
– Jag ville bli bedömd efter verket och texten, mer än att det här var en ’Denise Rudberg-bok’. Nu fick texten stå helt för sig själv. Sen tror jag att jag ville bli respekterad för min kunskap om ämnet. 

Vad har varit den största skillnaden med att skriva en historisk roman? 
– Det har varit en stor omställning. Även om jag skriver om drama och fiktion, så var jag tvungen att förhålla mig till andra världskriget och det verkliga händelseförloppet. När boken var färdigskriven tog jag hjälp av chefsintendenten på Armémuseet och en folklivsforskare som fick faktagranska innehållet. 

Oavsett om Denise skrivit chicklit, ungdomsromaner eller spännande deckare har hon utgått från Östermalm. Det gäller även senaste boken.

– Jag gräver där jag står. När jag sprang in i den här historien och förstod att alla spionhögkvarter under andra världskriget låg på Östermalm kände jag att det var min uppgift att skriva om det. 

Vad är det som är så lockande med att skriva om Östermalm?  
– Hela min släkt är därifrån, utan att jag kommer från en priviligierad familj. Jag tror att det är viktigt för mig att få fram att det finns ett
annat Östermalm än schablonbilden av området. Det finns mer än ostron, champagne och adliga efternamn. 

Nu har du gått tillbaka 80 år i tiden, hur skiljer sig den tiden från Östermalm i dag? 
– Det var inte alls lika glammigt och tillrättalagt som nu. Även om det fanns fler stora våningar och mer tjänstefolk så var det mer uppblandat. Jag tror också att det var mer av en gullig småstad då, det kan man nästan se när man promenerar runt i vissa kvarter.

Denises tips på sommarläsning:

En gentleman i Moskva, Amor Towles:
”Fantastisk roman om tiden i Ryssland efter tsarens fall.”

De aderton, Anton Berg
”Spännande baserat på verkliga fall och konspirationsteorier.”

Cold Case: Försvunnen, Tina Frennstedt
”Svinbra om ett verkligt fall skriven av en begåvad kriminalreporter på Sydsvenskan.”

Foto: Anna-Lena Ahlström

Perfect Guide

Kjell Häglund: ”Ger upp drömmen om säker kärnkraft”

Våren 1991 bodde jag hos en svensk forskarstudent i en idyllisk liten japansk universitetsstad ett halvdussin mil norr om Tokyo. Varje måndagsförmiddag brukade min värd cykla i väg för att spela tennis med ett gäng partikelfysiker från ett forskningscentrum för high energy physics. Efter de här tennisträffarna hände det att min värd återberättade en stående intern diskussion som forskargänget hade. Där och då var det mest en spännande story att skvallra vidare om, men många år senare skulle den återkomma i mitt huvud – med smärta och, bokstavligt talat, sprängkraft.

Annons

Före hemgång om fredagarna brukade dessa nördar på forskningscentret för högenergifysik rigga sina mätinstrument för att samla data över helgen. Och vissa måndagsmorgnar hade en främmande fågel fastnat i deras nät av atmosfäriska värden.

Nämligen förhöjd radioaktiv strålning.

Min värd vittnade om hur hans japanska tenniskompisar brukade skratta åt saken. De såg någon sorts galghumor i att inte bara folk i allmänhet utan även forskarsamhället svävade i ovisshet om att kärnkraftverket i Fukushima titt som tätt läckte joniserande strålning.

Så småningom blev hela världen informerad – när kraftverket totalhavererade, exakt tjugo år senare, och Tokyo bara var en vindvändning från massdöd och obeboelighet.

Minnet av det där tennistugget i Tsukuba kom alltså tillbaka 2011, och det kommer tillbaka nu, varje måndagskväll, när vi samlas hela familjen i tv-soffan för att följa Johan Rencks HBO-dramaserie Chernobyl. I kuslig detalj återges förloppet kring världens hittills värsta kärnkraftsolycka – den som var nära att utplåna halva Europa, men som ändå inte gav tillräckligt med säkerhetsteknisk erfarenhet för att förhindra Fukushima-haveriet bara två decennier senare.

Det finns mycket i tv-serien som får en att fundera över just sådana saker, över teknologins utveckling och yttersta gränser, över mänsklighetens vilda riskbenägenhet. Och det är när jag ser hur seriens kärnfysikexperter bemöter de styrande sovjetpolitikernas dumhet med brutalärliga sarkasmer som jag minns de japanska partikelfysikernas Fukushima-galghumor.

Den här tv-serien får mig att identifiera mig som kärnkraftsmotståndare, men inte för att den påminner om de katastrofala kärnreaktorhaverierna – jag har ju, trots allt, tills helt nyligen känt mig förvissad om att den nya, säkrare G4-kärnkraften är nödvändig för att rädda klimatet.

Nej, det serien påminner om är politikernas makt över vetenskapen, och det politiska narrativets makt över fakta. Och om vi ser oss omkring i världen i dag förskjuts den globala politiska tyngdpunkten just nu i förfärande fart från liberala demokratier till korrupta plutokratier, från multilateral långsiktighet till nationalistisk populism – på kollisionskurs med det evidensbaserade informations- och vetenskapssamhället.

I Chernobyls andra avsnitt ser vi en fet före detta skoförsäljare, befordrad till partipampig toppolitiker i Minsk, håna kärnkraftsexperten som ber honom evakuera staden. Hur ofta ser man inte den typen i dag, i Ungern, i Venezuela, i republikanernas USA, i Sverigedemokraterna, i österriska FPÖ?

Det är här jag ger upp drömmen om säker kärnkraft.

Om den fjärde generationens kärnreaktorer verkligen skulle kunna fungera helt enligt ideal och manual, ja, då hade jag kanske fortsatt att vara positiv. Men när idealen är politiska och manualen manipulativ återstår bara härdsmälta.

Foto: Anna-Lena Ahlström
Perfect Guide

Min helg: ”Uppfostrar barnen med Julia Roberts”

Louise Boije af Gennäs sjunger med liveband, äter familjebrunch och pratar om familjedevisen AGU.

På fredagseftermiddagen kör jag ett hårt cross-training-pass följt av styrketräning. Känns skönt. Jag är fortfarande helt slut efter boksläpp och releasefest i veckan för min nya bok Verkanseld – sista delen i Motståndstrilogin – där jag bland annat sjöng tolv låtar på scen med ett åttamannaband. Blir fortfarande helt lycklig när jag tänker på det.

Annons

Efter träningen gör jag mig klar för att gå på Operan. Vi har blivit medbjudna av goda vänner för att se Alexander Ekmans moderna balett Eskapist. De har med sin dotter och vi vår. Efter föreställningen går vi hem till dem och äter och dricker goda viner och diskuterar föreställningen. Det är befriande att ha med tjejerna, de är brutalt ärliga i sina uppfattningar. Våra söner som är nära kompisar är på studentskiva med psykedeliskt tema, det är säkert världens drag där.

På lördagen går jag upp först framåt elva, men fortfarande före tonåringarna. Då har min man Calle, som gick upp vid sex, hunnit jogga, gå ut med hundarna och äta frukost minst ett par gånger. Så småningom sparkar vi upp kidsen och därefter går hela familjen till restaurang Strandvägen 1 och äter en sen brunch. Jag börjar med heta räkor i olja och följer upp med svärdfisk. Vi blir sittande i flera timmar, och bara pratar och skrattar. Det kanske låter väldigt idylliskt, men vi älskar verkligen att umgås med varandra i vår familj och barnen är supertajta. Det gör mig otroligt glad. 

Barnen går på varsin fest på kvällen medan Calle och jag stannar hemma. Han somnar i soffan medan jag kollar tv-serien The Sinner med Jessica Biel. Barnen låter mig vara med på ett hörn genom att skicka bilder och videoklipp från festerna under kvällen.

På söndagen sover jag ut igen. När även barnen har vaknat tar de över köket och lagar frukost till oss alla. Vår dotter gör smoothies, avokadomackor och andra nyttiga grejer och ger vår son instruktioner om vad han ska hacka och skära. Det blir flera timmar tillsammans i köket och jag hinner ”helg-läsa” läsa ikapp SvD, med både Magasinet, Perfect Guide och inte minst serierna som jag älskar. Mumintrollet och Fantomen fanns med i min barndom.

På eftermiddagen pluggar vår son till sina slutprov i skolan och vår dotter tränar medan jag förbereder söndagsmiddagen. Jag är verkligen inte särskilt duktig på att laga mat, men jag har några paradrätter som familjen gillar. Ikväll blir det kyckling i ugn. Rosmarin är bra. Vi sitter till bords länge och pratar om jobb och barnens skola. Elsa går ut nian och Carl-Axel tar studenten, så de har många funderingar om vad de vill göra med sina liv. Calle och jag pratar som vanligt om vikten av AGU – ”Aldrig Ge Upp”, om det är något man verkligen vill åstadkomma. För mig finns det inga bättre stunder än när hela familjen umgås på det här sättet. 

Efter middagen släpar jag med allihop upp till tv-rummet och tvingar dem att se en film. Den här gången blir det klassikern Erin Brockovich med Julia Roberts, baserad på en sann historia om en kvinna i USA som sökte sanningen om utsläpp och vågade gå emot systemet. Jag ser det som en viktig del av barnens uppfostran – att lära sig att stå upp för vad som är rätt. Hela familjen gillar filmen och efteråt pratar vi om den, förstås.

Foto: Anna-Lena Ahlström

Till Toppen

Annons