Den österrikiske författaren Peter Handke.
Den österrikiske författaren Peter Handke. Foto: Francois Mori/TT

”Peter Handke lät sig missbrukas av Milošević”

Kritiken mot Nobelpristagaren Peter Handke är svidande. Men vad har han sagt egentligen – och är det trots kontroverserna rimligt att tilldela honom Nobelpriset i litteratur?

Publicerad

Ur askan i elden – Svenska Akademien och Nobelstiftelsen verkar gå från en skandal till en annan. Beslutet att belöna Peter Handke med Nobelpriset i litteratur har väckt mycket starka reaktioner världen över. Brittiska The Times skriver i en ledare att det är ”ett skamligt beslut som för alltid kommer att förfölja Nobelstiftelsen”. Amerikanska PEN säger sig i ett uttalande vara ”förstummade av valet av en författare som har använt sin röst i offentligheten till att underminera den historiska sanningen och erbjuda offentligt bistånd till utövare av folkmord”.

Kosovos ambassadör i USA menar att det är ”skandalöst” och Albaniens premiärminister twittrar att han ”aldrig trodde att han skulle känna för att kräkas efter ett Nobelpris”. 

Bland kritikerna finns också kända författare som Anne Applebaum, Salman Rushdie och Slavoj Žižek.

Annons

Peter Handke har fått svidande kritik ända sedan sina ställningstaganden för nationalistiska serber i samband med kriget i det forna Jugoslavien – och för sin närvaro vid Slobodan Miloševićs begravning 2006, där han höll tal. Inte bara hans uttalanden har provocerat, utan också böcker som ”Gerechtigkeit für Serbien” (Rättvisa åt Serbien) och ”Noch einmal für Jugoslawien” (Ännu en gång för Jugoslavien). 

När Peter Handke under torsdagen ställdes till svars för att ha lierat sig med Slobodan Milošević sa han i en intervju i Expressen att han inte var vän med honom. ”Jag besökte honom i fängelset för att jag var ombedd att göra så. Jag kände mig skyldig att göra så. Jag träffade honom aldrig som president.” Han förklarade: ”När Milosevic dog bad hans familj mig att komma till begravningen. Det gjorde jag.” 

Peter Handke i Oslo 2014.
Peter Handke i Oslo 2014. Foto: Fredrik Varfjell/TT
Annons

Peter Handkes Milošević-koppling har också lett till infekterade debatter när han tidigare tilldelats priser, som när han fick norska Ibsenpriset 2014. Då resulterade protesterna i att Peter Handke beslutade att skänka en del av prissumman på 2,5 miljoner norska kronor till en simhall för barn i Kosovo och avstod resten.

Att reda ut detaljerna i Peter Handkes ställningstaganden om kriget i det forna Jugoslavien är ingen enkel sak – hans uttalanden är inte sällan motsägelsefulla. 

En rad medier, som BBC, Dagens Nyheter, SVT och även Svenska Dagbladet, har publicerat uppgifter om att Peter Handke skulle ha förnekat massakern i Srebrenica, emellertid utan att ange en originalkälla.

Det finns många Nobelpristagare genom historien som haft ståndpunkter som ligger långt ifrån det acceptabla.

Själv menar Peter Handke att detta inte stämmer: ”Jag upprepar ilsket, upprepar full av vrede gentemot de serbiska förbrytarna, kommendanterna och planläggarna: det handlar i Srebrenica om det värsta ‘brottet mot mänskligheten’ som begåtts i Europa sedan andra världskriget” (Süddeutsche Zeitung 1/6 2006).

Annons

I samma text ifrågasätter han emellertid att det som hände i Srebrenica – av Internationella krigsförbrytartribunalen 2004 klassat som folkmord – verkligen kan kallas för ”brott mot mänskligheten” och för ett ”folkmord”. Han lyfter fram även serberna som offer. 

Peter Handke och Claus Peymann, dåvarande chef för Berliner Ensemble, i den serbiska enklaven Velika Hoča i Kosovo där de donerade 50 000 euro till enklavens befolkning.
Peter Handke och Claus Peymann, dåvarande chef för Berliner Ensemble, i den serbiska enklaven Velika Hoča i Kosovo där de donerade 50 000 euro till enklavens befolkning. Foto: Visar Kryeziu/TT

Ett annat exempel på hur motsägelsefull Handke kan vara när det kommer till engagemanget för serberna är från 1999. Slutet av Rambouilletförhandlingarna närmar sig och Handke säger under ett framträdande i serbisk tv att ”serberna är ännu mer offer än judarna”. När han får frågor i tyska medier om sitt uttalande svarar Handke att han först inte kunnat tro att han skulle ha givit uttryck för sådan ”idioti”, men att han när han själv såg inspelningen insåg att han hade ”blandat ihop orden på ett ynkligt vis”. ”Jag rättade mig direkt i en text”, förklarar Handke, och syftar på en rättelse som publicerades i tyska medier (Libération, 22/5 2006).

Annons

Peter Handke har länge nämnts i Nobelspekulationerna, men ofta just med reservationen att han vore en kontroversiell pristagare. Samtidigt som Svenska Akademien sedan torsdagens tillkännagivande fått stark kritik för sitt val, finns det andra som ser annorlunda på saken. 

Svenska PEN:s ordförande Jesper Bengtsson ansluter sig inte till den amerikanska systerorganisationens fördömande av Handke som pristagare:

”Jag skulle själv inte valt honom som Nobelpristagare. Men Nobelpriset är ett litterärt pris där författarens verk ska granskas och värderas. Det finns många Nobelpristagare genom historien som haft ståndpunkter som ligger långt ifrån det acceptabla, men där detta inte gått att utläsa ur deras verk. Därför har jag inga direkta synpunkter på att han får priset, däremot många synpunkter på hans politiska åsikter och hans faktaförnekande.”

Karl Ove Knausgård, Agneta Pleijel och Thomas Steinfeld.
Karl Ove Knausgård, Agneta Pleijel och Thomas Steinfeld. Foto: TT
Annons

Karl Ove Knausgård, som ger ut Handke i Norge på sitt förlag Pelikanen har tidigare kallat Handkes tal till Slobodan Milošević för ”Det minst politiskt korrekta en författare gjort sedan Hamsun skrev Hitlers nekrolog.” Men efter tillkännagivandet av Handkes Nobelpris var han positiv och sa till norska Verdens Gang att valet var ”modigt och välförtjänt”

Författaren Agneta Pleijel tycker att Handke är en värdig pristagare, men hon tror inte att det hade varit möjligt att ge honom priset för 15 år sedan. 

– Det hade nog varit svårt att ge honom priset då. Men nu kanske tillräckligt mycket vatten har runnit under broarna.

Agneta Pleijel minns hur chockerande hon upplevde Peter Handkes ställningstaganden under Balkankriget på 1990-talet. Själv var hon aktiv i partiet Sarajevolistan och hade en helt annan syn på Balkankonflikten. Men hon är inte missnöjd med Akademiens beslut att belöna den österrikiske författaren.

– Hans litterära meriter kan ingen ifrågasätta, tycker jag.

Författaren och journalisten Richard Swartz, tidigare Östeuropa­korrespondent för SvD, menar att Handke är en av samtidens viktigaste författare. Men Richard Swartz har också varit kritisk till Handke och beskrivit honom som aningslös.

Han tyckte att det var fel att enbart en sida skulle stå för allt det onda i kriget.

Annons

I dag menar Richard Swartz att Handke lät ”sig missbrukas av Slobodan Milošević storserbiska nationalism när han på plats skrev kitschiga reportage och bagatelliserade serbiska krigsförbrytelser.”

Handkes agerande väckte starka protester i det intellektuella Europa på 1990-talet.

”Ingen av betydelse, som jag minns det, försvarade honom. Alltsammans kan påminna om kontroverserna kring Louis-Ferdinand Céline eller Ezra Pound. Båda var antisemiter, Pound dessutom aktiv fascist. Båda är i dag klassiker, även om ingen efter kriget ens skulle ha kommit på tanken att ge dem fina litterära priser”, skriver Richard Swartz i en kommentar till SvD. 

Författaren Thomas Steinfeld, tidigare kulturchef för Süddeutsche Zeitung, har länge följt Peter Handkes författarskap och även gjort flera intervjuer med honom – bland annat för SvD 2017. Han menar att Handke i Balkankonflikten tog den sida som Nato hade bestämt sig för att kämpa emot. 

Annons

”Han gjorde det för att han tyckte att det var fel att enbart en sida skulle stå för allt det onda i kriget – och för att han kände till Serbien så väl, människorna såväl som landskapet. Och så överdrev han, så som han ofta gör, när han blir pressad och arg”, skriver Thomas Steinfeld till SvD och menar att Handke flera gånger förklarat att han aldrig menade att försvara den serbiska krigföringen.

”Vi ska lyssna till varandra, utan att skälla på varandra som hundar’ sa Handke. Men det verkar inte hjälpa. Kriget bara fortsätter i människors huvuden och fronterna verkar vara lika hårda som de någonsin varit. Denna ideologisering är inte bara synd, utan ett intellektuellt nederlag”, skriver Thomas Steinfeld.

Översättning av citat från tyska: Clemens Poellinger.

Peter Handke i Oslo 2014.

Foto: Fredrik Varfjell/TT Bild 1 av 3

Peter Handke och Claus Peymann, dåvarande chef för Berliner Ensemble, i den serbiska enklaven Velika Hoča i Kosovo där de donerade 50 000 euro till enklavens befolkning.

Foto: Visar Kryeziu/TT Bild 2 av 3

Karl Ove Knausgård, Agneta Pleijel och Thomas Steinfeld.

Foto: TT Bild 3 av 3