”När jag menar att jag peakar nu så syftar jag på att det här 20-årsfirandet på Mosebacke är jättemycket av ett bokslut för mig.”
”När jag menar att jag peakar nu så syftar jag på att det här 20-årsfirandet på Mosebacke är jättemycket av ett bokslut för mig.” Foto: Bezav Mahmod

Omusikalisk, sa mamma – nu firar Petter ”som Carola”

Hamburgerställe, eget vinmärke och hotell i Åre till trots, Petter vill hellre bli kallad artist och författare än ”superentreprenör”. Nu firar han 20 år som artist. För SvD berättar han om bottennappet på Lerums pizzeria – och hur allt vände.

Uppdaterad
Publicerad

En leende Petter Askergren sneddar över Mosebacke Torg i rosa badtofflor. Det har gått två hus, en paradlägenhet, fem barn och snart tjugo år sedan ”Mitt sjätte sinne”.

Debutalbumet, liksom efterföljaren ”Bananrepubliken”, blev snabbt oväntade storsäljare. Under två Grammisgalor i följd belönades Petter också med totalt fyra priser, däribland i kategorin ”bästa pop/rock”. Då, när hiphop ännu inte hade en egen kategori.

När Fredrik Strage skrev sin antologi om den framväxande svenska hiphopscenen lånade han titeln - ”Mikrofonkåt” - från Petters debutsingel. I kapitlet om Petter följde Strage den nykläckta stjärnan under dennes stökiga sommarturné i Mellansverige. Året var 2000 och Petter beskrevs här som ”inte bara landets största hiphopstjärna - utan vår största popstjärna alla kategorier”. Det fanns inte någon, poängterade Strage, som hade ”ett lika stort inflytande på svenska tonåringar och deras skivsamlingar, kläder, frisyrer, språk” som den då unge, rakade Södermalmsbon.

Patrik ”Sleepy” Elofsson och Petter bakom scenen under en spelning i Norrköping.
Patrik ”Sleepy” Elofsson och Petter bakom scenen under en spelning i Norrköping. Foto: Bezav Mahmod

Samtidigt hade ”Expedition Robinson” gått från att betraktas som utskälld mobbnings-tv till att bli ett av Sveriges mest populära tv-program. Petter följde vildmarksdokusåpan slaviskt. Före inspelningen av den fjärde säsongen ringde han därför själv till produktionsbolaget Strix och ordnade så att han och turnégänget med Sleepy, Eye-N-I och PeeWee flögs till Malaysia för att spela på ”Robinson”-ön. Petter hade nu blivit en kändis på förnamnsbasis och det är lätt att med blicken i backspegeln se tiden kring millennieskiftet som den när hans karriär stod i zenit.

Annons

Men när Petter slår sig ner på det sommaröppna kaféet mitt på torget är han inte beredd att hålla med.

– Jag vet inte om jag ser just Robinson-spelningen som en highlight, säger Petter och tänker tillbaka innan han fortsätter att strössla med förvånansvärt många anglicismer för att ha varit en frontfigur för rap på svenska.

Visst, det var en tidpunkt när jag var hajpad, uppskriven, men sånt brinner fort. Jag skulle vilja säga att jag nästan peakar nu, säger han bakom solglasögonen utan att låta det minsta kaxig.
För att förklara ber han mig följa med bort till hans parkerade, svarta hantverkar-pickup. På vägen undrar jag om han ska visa mig receptet till en ny hamburgare, dra fram nybuteljerade vinflaskor ur bakluckan, visa skisser för renoveringar av hotell eller ta fram ett utdrag från en ny föreläsning han ska hålla.

”Jag kommer fortsätta göra musik. Det bara måste jag. Men min stora dröm framöver är att gå konstskola.”
”Jag kommer fortsätta göra musik. Det bara måste jag. Men min stora dröm framöver är att gå konstskola.” Foto: Bezav Mahmod
Annons

Från sin ambulerande tillvaro mellan hemmen i Stockholm och Åre driver Petter i dag hamburgerrestaurangen Käk, vars så kallade Håll käften-burgare nu återfinns på hundratals Circle K-mackar. Tillsammans med DN:s vinkritiker, Alf Tumble, håller han i vinprovningar och författar böcker om sin italienska favoritdruva nebbiolo-druvan. Allt samtidigt som egna vinmärket P-Lex i dag fått in tio viner i Systembolagets sortiment. Dessutom är han delägare i Granen Hotell & Restaurang i Åre, arrangerar tillsammans med sin fru Michaela Fröstad Askergren tävlingar i nya sporten swimrun och är en populär talare med föreläsningar om hur man ”tar plats i en konkurrensutsatt stenhård värld”.

Alla de här sidosysslorna har kastat långa skuggor över Petters musik. Ofta – alldeles för ofta om man frågar Petter – blir han ”Petter, superentreprenören” snarare än ”Petter, artisten och textförfattaren”. Den som nu firar 20 år med spelningar fem dagar i rad på Mosebacketerassen.

1/4

Med debutalbumet ”Mitt sjätte sinne” tog Petter hem storslam på Grammisgalan i Kungliga Tennishallen 1999.

Foto: Jan Collsiöö/TT
2/4

Vid P3:s Guldgala på Lorensbergsteatern 2008 tog Petter hem titeln ”Årets hiphop/soul”.

Foto: IBL
3/4

När Petter 2010 medverkade i den första säsongen av TV4:s lördagsunderhållning "Så mycket bättre" vände hans karriär uppåt igen. Fr v: Petter Askergren, Christer Sandelin, Per "Plura" Jonsson. Nedre raden fr v: Barbro "Lill-Babs" Svensson, Petra "September" Marklund, Thomas Di Leva och Lasse Berghagen.

Foto: Marc Femenia/TT
4/4

Petter (t v) tränar swimrun tillsammans med med Jojje Borssén inför ”ÖTILLÖ”, en simtävling i Stockholms skärgård.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Petter föddes för 44 år sedan på Södermalm och växte upp som sladdbarn till två äldre syskon. Familjen var kulturell, men den präglades av en kultursyn där pappa Thorsten, arkitekt, och mamma Birgitta, bland annat barnmorska, närde en stark förkärlek till den traditionella, europeiska kulturen. Man målade akvareller och lät hela familjen följa med på bilsemestrar till kulturstäder som Venedig, Cambridge och Köln, allt för att titta på italiensk arkitektur, engelska trädgårdar och gotiska katedraler.

Annons

Själv fick Petter tidigt upp ögonen för den i hemmet mer eller mindre förbjudna, amerikanska kulturen – bortsett från pappans faiblesse för Bob Dylan.

Mycket av det som Petter snappade upp kom från hans sex år äldre storebror Jonas och dennes vänner som lyssnade på hiphop, reggae och dansade breakdance i Kungsträdgården – med andra ord allt som var på tvärs mot föräldrarnas kulturella förhållningsregler.

Petter led av en ännu inte diagnosticerad dyslexi och ADHD, och hade tidigt fått höra av mamman – och det här var det enda negativa hon någonsin sade till honom – att Petter liksom alla i familjen var omusikalisk. 

Trots allt kom Petter i tonåren att skriva sina första raptexter tillsammans med vännen Nils Åkesson, under namnet Blacktop Dandelions. Det var tidigt 1990-tal och den svenska hiphopscen som Petter försökte slå sig fram på var så amerikaniserad att engelska var förstaspråk. Inte bara så att man som Petter och Nils rappade på engelska – utan man till och med konverserade med varandra på engelska.

Annons
”Första gången jag hörde Petters svenska saker minns jag att jag tänkte: ”Fan, han har ju fått till det här”, säger Patrik ”Sleepy” Elofsson.
”Första gången jag hörde Petters svenska saker minns jag att jag tänkte: ”Fan, han har ju fått till det här”, säger Patrik ”Sleepy” Elofsson. Foto: Bezav Mahmod

Patrik ”Sleepy” Elofsson (han har nu tagit bort ”DJ” från sitt artistnamn) drev vid tiden butiken Time Bomb vid Sankt Eriksplan. Den var lite av själva navet för den tidiga svenska hiphopen. Här hittade man nya hiphopskivor från USA, men framförallt det senaste hiphopmodet. Om man efterfrågade något var det bäst att hålla sig till engelskan.

– Det kan låta lite gulligt och roligt i dag att vi pratade engelska med varandra, minns Elofsson och fortsätter:.

– Men vi var unga och tyckte det lät tufft och även om det inte var uttänkt, gjorde det oss till ett ”Vi” med stort v, en subkultur som ingen utanför vår cirkel skulle förstå sig på.

Elofsson hade följt med och dj:at på Just D:s turnéer och han hade givit Latin Kings debut ”Välkommen till förorten” en chans. Men han tyckte alltid att rap på svenska lät så töntigt – tills han en dag fick en demo av en ung, rakad kille från Södermalm.

Annons

– Första gången jag hörde Petters svenska saker minns jag att jag tänkte: ”Fan, han har ju fått till det här”. Det lät coolt.

”Jag tror att ett av de starkaste skälen till att jag fortfarande är kvar är för att jag sett varje skiva som en ny bergsbestigning. Det har aldrig fått låta samma”, säger Petter Askergren.
”Jag tror att ett av de starkaste skälen till att jag fortfarande är kvar är för att jag sett varje skiva som en ny bergsbestigning. Det har aldrig fått låta samma”, säger Petter Askergren. Foto: Bezav Mahmod

Petter hade hittat hem i sitt uttryck under tiden efter gymnasiet, när han läste 35 poäng konstvetenskap på Uppsala Universitet samtidigt som han tog hand om disken under Faschings hiphopkvällar. Han direktöversatte rader från amerikanska förebilder som Gang Starr och Capone-N-Noreaga och blandade sedan upp det med söderslang och referenser från litterära klassiker (”Jag har lidit mer än den unge Werther”).

Peter Swartling, Petters A&R (Artists & Repertoire, ansvarar för att hitta nya talanger och jobba kreativt med dem) på BMG och senare känd som domare i ”Idol”, har berättat att han ville att Petters första singlar skulle stå ut så mycket att radion ”inte skulle vilja ta i skiten”.

Annons

De minst sagt skrytiga texterna på ”Mikrofonkåt” och ”Vinden har vänt” stod också verkligen ut. Men mest av allt stod nog Petter ut med sin medelklassiga innerstadsbakgrund och rakade skalle, vilket vid den här tiden var något högst ovanligt i Stockholm. När Nöjesguidens före detta chefredaktör, Amat Levin, intervjuade Petter till tidningen drog han sig till minnes hur han som tolvåring hade tänkt: ”Har skinheads också börjat rappa nu?”. Han hade sett Petter och Thomas Rusiak springa runt och vara arga på Kocksgatan i musikvideon till ”Vinden har vänt”. Först när en då okänd Ken Ring kom in i videon förstod Levin att han missuppfattat situationen.

I en traditionellt förortsdominerad genre, där Latin Kings och Infinite Mass just kommit med sina debutalbum, var Petter från Erstagatan 28 något annat – och något nytt – att förhålla sig till. Vid sidan av de skrytiga singlarna innehöll skivan en emotionell rap som i ”Du vet att jag gråter” nästan var mer privat än personlig.

Petter checkar ut från hotellet i Norrköping och beger sig av mot festivalområdet.
Petter checkar ut från hotellet i Norrköping och beger sig av mot festivalområdet. Foto: Bezav Mahmod
Annons

Det kom en tid med ett par tvivlande första recensioner, bland annat sågade just Fredrik Strage i tidningen Pop Petter och hans vänner som ”vanliga kisar som gör julklappsrim om sin stadsdel”. Men efterhand vanns allt fler över. Det visade sig för många vid tiden lättare att identifiera sig med 24-åringens känsliga Södermalmsskildringar än vilken svensk förortsrappare som helst.

Patrik ”Sleepy” Elofsson menar att det inte går att bortse från Petters utseende – eller hudfärg – när man tittar på vad som fick honom att slå igenom.

– Så är det bara. Att Eminem säljer ut Friends Arena 2018 – 57 000 fucking biljetter! – är för mig helt otroligt. Detsamma när det kommer till att Post Malone just nu är världens kanske andra eller tredje största rappare. Självklart har det att göra med deras utseende, eller hudfärg då. Det är inte deras fel, utan bara så som världen funkar.

Elofsson är dock snabb att poängtera att Petter trots allt slitit mer än de flesta här i Sverige: Sedan dag ett har han ifrågasatts för sin så kallade äkthet. Elofsson borde veta då han varit med och dj:at bakom Petter sedan artistens allra första spelning. I dag driver de också skivbolaget Baba Recording tillsammans.

Annons

– När jag träffar unga rappare i dag, så har inte alla full koll på Petters låtkatalog. Men man har ändå oerhörd respekt för honom. De ser billboards på honom utanför Circle K och springer på hans vinmärke på Systemet. De frågar mig: Hur når jag dit? Tja, precis som Petter ser du till att fokusera på din musik, ger ut tio skivor under 20 år, sedan får vi se.

Petter hoppar in i sin bil och ber mig göra detsamma. Han lutar sig tillbaka i förarstolen med sina rosa badtofflor, från New York-hiphopkollektivet Diplomats.

Det är nu artisten och textförfattaren, inte superentreprenören, Petter ska visa mig något.

Han tar fram mobilen, trycker på play och vrider upp volymen för att överrösta fläktarna som gör sitt bästa för att kyla ned den soluppvärmda pickupen.

Från högtalarna stiger tung bas, en loopad soulsampling och en Petter som rappar rad efter rad utan att låten når till en refräng. Den låter som en oväntad hit. Om man bara bortser från texten är det svårt att säga om den nya kommande låten, ”48 rader”, är från 1998 eller i morgon.

Annons

– Det är bra. Det är exakt så det ska kännas, säger Petter och gungar med till sin låt.
– När jag menar att jag peakar nu så syftar jag på att det här 20-årsfirandet på Mosebacke är jättemycket av ett bokslut för mig. Jag har kört, kört, kört och nu i år ger jag ut fruktansvärt mycket musik. Dessutom skulle jag vilja säga att jag har en större fanbase nu än för 20 år sedan, som följer mig på Instagram och i andra sociala medier.
Rent kommersiellt menar Petter att ”Lev nu”, som kom i våras, också går lika bra som de två första albumen för snart tjugo år sedan.
– Jag tror det i alla fall. Jag får höra att jag har en massa streams på Spotify, och på skivbolaget säger man att singeln ”Toppen av ett berg” från senaste skivan är en hit i paritet med mina första singlar. Men jag vet inte helt säkert. Dels för att det är lite luddigt att jämföra fysiska exemplar mot streams, dels för att jag inte tittat på en royaltyutbetalning sedan efter första albumet.

”När jag träffar unga rappare i dag, så har inte alla full koll på Petters låtkatalog. Men man har ändå oerhörd respekt för honom.” (Patrik ”Sleepy” Elofsson)

Annons

Varför?

– Jag vill inte veta vad den och den av mina låtar genererat, jag vill inte att det ska komma in i skapandet. En låt kan inte göras för att generera stålar. Jag bestämde mig tidigt att jag måste göra musik som jag vill att musiken ska låta. Om en låt sedan ändå blev en hit, så blev det ett mjukt värde som ledde till bra saker så som fler och större spelningar där fler kan texterna.

Du håller alltså med Kanye West när han säger att radion ska anpassa sig efter musiken i stället för tvärtom?

– Absolut, det finns något oroväckande när allt för många producenter i dag tittar på Spotifys topp-50-lista och inser att en hit inte får vara si och inte vara så. Låtens hook ska in direkt och sedan pang, pang, pang och inte överstiga tre minuter. Man förändrar alltså människors sätt att skapa och det tycker jag är farligt. När jag gjorde min första skiva hade jag inte en låt som understeg fem minuter. Jag förstod tidigt att det inte var skivorna jag skulle tjäna pengar på, utan allt runt om.

Petter på parkfestivalen, Norrköping, i juli.
Petter på parkfestivalen, Norrköping, i juli. Foto: Bezav Mahmod
Annons

När Petter tittade på royaltyutbetalningen för ”Mitt sjätte sinne” såg han att skivan till slut hade sålt i fantastiska 90 000 exemplar. För att skära ned på alla tänkbara kostnader hade han valt att promenera i stället för att åka taxi på skivbolagets kreditkort till intervjuer. Dessutom hade han själv gått ner till BMG:s postrum för att utifrån deras adressbok se till att alla DJ:s och skivbutiker ute i Sverige fick skivan. Allt för att skivbolaget skulle se honom som en bra satsning, så att han skulle få chansen att spela in en andra skiva. Trots alla initiativ drog ”Mitt sjätte sinne” i slutändan inte in några större summor till Petter.

– Jag hade gjort alla klassiska skivkontraktsmisstag. Jag hade åtta procent på försäljningen av debutalbumet minus olika avdrag för skivomslag och musikvideor där jag skulle stå för halva kostnaderna, men allt, allt, allt ägdes ändå av skivbolaget. ”Det här kommer ju aldrig att funka”, minns jag att jag tänkte och såg snart till så att jag ägde all min musik själv.

Annons

Så småningom träffade Petter Peter Carnello. Tillsammans med kompanjonen Anders Hedqvist hade Carnello startat Fanglobe.com, en portal som samlade artisters fanklubbar och deras merchandise.

– Näthandel fanns inte i skivbolagens kontrakt med artisterna och det utnyttjade vi, säger Peter Carnello. Vi sajnade 140 artister, däribland Petter, och tog in riskkapital. Artisterna gillade oss, men skivbolagen blev förbannade. Alla utom BMG, Petters skivbolag, där vd:n Hasse Breitholtz lyckades övertyga cheferna i New York om att köpa in sig i Fanglobe.

När Fanglobe var som mest hajpat under IT-yran värderades det till en miljard kronor. Carnello hade själv gjort en sällsynt klassresa. Från att ha vuxit upp i ett loftgångshus i Märsta reste han nu jorden runt, allt medan hans fru hemma i London spelade Mahjong med andra lyxhemmafruar och parets son gick på en flott privatskola.

Under spelningen på Hugos parkfestival i Norrköping.
Under spelningen på Hugos parkfestival i Norrköping. Foto: Bezav Mahmod
Annons

Carnello kom med nya tankar om reklamsamarbeten som han snappat upp utanför Sverige och Petter förstod att Fanglobe-mannen var värd att lyssnas på. Carnello å sin sida såg lite av sig själv i Petter.

– Han visade en skör sida och en sån obekvämlighet inför det kommersiella, säger Carnello som i dag produktplacerar i tv-serier och filmer som ”Solsidan” och ”Borg”, samt är manager åt de animerade figurerna Musse & Helium.

– Petter har alltid varit supernoga med att kunna stå för sina samarbeten så att han inte skulle behöva mörka det utåt. Man vet var man har honom. Folk gillar inte att bli lurade att tro att det först är ett oskuldsfullt Luciatåg som kommer, som sedan visar sig vara något annat med kommersiella intressen.

Reklamsamarbetena var för Petter tvungna att kunna härledas till hiphopen. När SL ville att han skulle fronta en kampanj mot klotter fick man därför nej direkt, då Petter vuxit upp med en kärlek till graffiti.

– Jag minns min första förfrågan om reklamsamarbete, säger Petter.

”Två år i rad bokade jag upp en hel sommarturné själv. Jag leasade en stor bil och utrustade den med ett ljudsystem som mina turnévänner skulle tycka var okej. Sedan körde jag den själv och spelade på de mest märkliga ställen för inte så mycket pengar.”
”Två år i rad bokade jag upp en hel sommarturné själv. Jag leasade en stor bil och utrustade den med ett ljudsystem som mina turnévänner skulle tycka var okej. Sedan körde jag den själv och spelade på de mest märkliga ställen för inte så mycket pengar.” Foto: Bezav Mahmod
Annons

– Det var 2001 och Coca-Cola ville att Sprite skulle vara med på min turné. Först kände jag ”va?”, för när jag debuterade ansågs man till och med vara en sell out om någon sjöng på ens låt. Då blev det krismöte i studion.

– Men i USA hade jag sett Mack 10, Fat Joe och Busta Rhymes göra en reklamfilm för Sprite som hette ”Obey your thirst”. Anledningen till att man vänt sig till hiphopvärlden var för att Steve Stoute, som under 90-talet chefade över flera av de största skivbolagen, sagt till Coca-Cola att satsa urbant. När Sprite skulle lansera kampanjen i Sverige och kom till mig, då tänkte jag på de amerikanska rapparna och insåg att den här reklamen var hiphop.

Efter succéåren kring millennieskiftet blev Petters karriär en bergochdalbana. Den första vågen med hiphop på svenska med Petter, Ken, Blues, Ayo och Thomas Rusiak var inte längre säsongens smak. Samtidigt stod musikbranschen inför en svår och ny motståndare i fildelningen. Först kanade allt bara lite utför för Petter innan han runt 2005 hamnade i fritt fall. Från att ett par år tidigare ha äntrat scenen på de största skandinaviska festivalerna spelade han nu på Lerums pizzeria utanför Göteborg – inför tolv betalande. 

Annons

– Den spelningen brukar jag nämna som det totala bottennappet. Den tillsammans med en spelning på Storan i Göteborg när det under påsken kom åtta personer, varav en var Göteborgs-Postens recensent. Men då får man köra hårt, vilket vi också gjorde den kvällen och som jag minns det fick vi fyra fyrar i betyg.

Petter ler åt minnet. Men det var en tuff tid när han överlevde genom att kavla upp ärmarna på sin överdimensionerade sweatshirt.

När hans bokningsbolag inte kunde leverera spelningar tog han – liksom den gången när han ville spela på Robinsonön – hand om allt själv.

– Två år i rad bokade jag upp en hel sommarturné själv. Jag leasade en stor bil och utrustade den med ett ljudsystem som mina turnévänner skulle tycka var okej. Sedan körde jag den själv och spelade på de mest märkliga ställen för inte så mycket pengar, däribland Lerums pizzeria. Nu låter jag martyrig, men det var fruktansvärt tufft att köra bilen hela dagen till, säg, Lysekil för att sedan fixa allt med ljudet på plats innan jag sedan, efter spelningen, ofta körde tillbaka till Stockholm på natten.

Annons
I juli i år spelade Petter på Hugos parkfestival i Norrköping.
I juli i år spelade Petter på Hugos parkfestival i Norrköping. Foto: Bezav Mahmod

Petter sneglade nu mot andra yrken, bland annat reklamare.

–Jag var en hårsmån från att bli anställd på reklambyrå som kreatör. Jag tror att de gillade mina idéer, men att jag var en loose cannon. Jag var lite för wild and crazy och något av rättshaverist.

Vid sidan av musiken kom Petter nu ändå att närma sig reklamvärlden med allt fler publika reklamsamarbeten, med bilmärken som Toyota och Lexus och mobiloperatörer som Comviq och Tele2. Det mest omskrivna var när han 2005 fick en förfrågan från mäklarfirman Notar om att skriva bostadsrättsannonser.

– Det var mäklaren Niklas Berntzon som hörde av sig. Han är ett geni. Där kan man verkligen snacka om någon som tänkte utanför boxen, för finns det något tråkigare och mer enformigt än att läsa bostadsannonser, säger Petter och växlar över till en tillgjord röst:

Annons

– ”Ljus tvåa i hjärtat av Sofo, trehundra steg till närmsta surdegsbageri”. Då skrev jag i stället: ”Najs barre i Vasastan, sprillans ny gasugn om du blir olycklig”. Men fy fan vad jag fick skit för det, speciellt av kulturjournalister. När mina konserter recenserades inleddes de alltid med ”När han inte står på scen i Örebro skriver han mäklarannonser”. ”När han inte står på scen i Eskilstuna skriver han…” Det var som att det gick ut ett TT-meddelande över landet.

Till sist vände ändå allt för Petter. Först ironiskt nog med singeln ”Det går bra nu”, som skildrade lågkonjunkturen såväl för karriären som hela musikbranschen. Sedan ännu mer 2010 när han fick en ny, bredare publik efter sin medverkan i den första säsongen av ”Så mycket bättre”.

”Själv kan jag känna att jag var min egen reklambyrå redan från början i hur jag var ute på ett korståg för rap på svenska.”
”Själv kan jag känna att jag var min egen reklambyrå redan från början i hur jag var ute på ett korståg för rap på svenska.” Foto: Bezav Mahmod
Annons

– Nu har jag en hylla med pensionärer som kommer och ser mig när jag spelar i Varberg, säger Petter och blickar tillbaka mot tiden när allt vände.

– Jag körde bara på. När jag gav ut min första skiva tänkte jag på hur stort det vore att som mina förebilder, Gang Starr, spela in tre skivor. Sedan tänkte jag: ”Tänk om man kan fira 10 år.” Nu sitter jag här tio skivor och 20 år senare. 20 år! Det är ju sånt som bara Carola firar i den här branschen.

”Jag är ju en entreprenörskille. Sätt mig var som helst och det blir något av det.”

Så småningom vände också opinionen sett till artister och reklamsamarbeten. Från att ha varit något som Petter ansågs förtjäna dålig nattsömn för – och där sell out var ett vanligt skällsord – är reklamsamarbeten i dag så totalt normaliserat att reklambyrån Garbergs startat ett skivbolag och sajnat Rebecca & Fiona.

– Jag tror att motståndet hade att göra med att vi, i min generation, så länge bara hade två tv-kanaler, säger Petter och fortsätter:

– Den enda reklamen vi fick var samhällsinformationen i ”Anslagstavlan” (SVT) och den innan filmerna på bio. När artister som jag gjorde reklamsamarbeten var det många som tyckte att det var läskigt, samtidigt som samma personer kunde åka till Times Square i New York där det är reklam var du än tittar och tycka att det är världens mäktigaste plats.

Annons

– Samma artister som tittade snett på mig vid den här tiden frågar mig nu hur man får till en deal med ett mobiltelefonföretag. Det är kul att se hur allt förändrats. Men att en reklambyrå startar ett skivbolag i dag har jag inte mycket att säga om. Det känns som en självklarhet. Själv kan jag känna att jag var min egen reklambyrå redan från början i hur jag var ute på ett korståg för rap på svenska.

Kan du bli lika glad över ett reklamsamarbete eller någon deal med något av dina företag som när du får till det i studion?

– Nej, men jag hade blivit för uttråkad av att bara sitta i en studio, spela in en skiva, släppa skivan, turnera skivan – och sedan gå tillbaka till studion för nästa skiva. Jag är ju en entreprenörskille. Sätt mig var som helst och det blir något av det. Om jag åker ut och tillbringar ett halvår ute i skärgården kommer det ta tre månader innan jag driver något där. Det är ungefär som när vi hamnade i Åre. Nu driver jag ett hotell där. Det var lika bra när jag ändå skulle vara där så mycket. Jag har svårt att hålla fingrarna från syltburken.

Patrik ”Sleepy” Elofsson och Petter bakom scenen under en spelning i Norrköping.

Foto: Bezav MahmodBild 1 av 14

”Jag kommer fortsätta göra musik. Det bara måste jag. Men min stora dröm framöver är att gå konstskola.”

Foto: Bezav Mahmod Bild 2 av 14

Med debutalbumet ”Mitt sjätte sinne” tog Petter hem storslam på Grammisgalan i Kungliga Tennishallen 1999.

Foto: Jan Collsiöö/TTBild 3 av 14

Vid P3:s Guldgala på Lorensbergsteatern 2008 tog Petter hem titeln ”Årets hiphop/soul”.

Foto: IBLBild 4 av 14

När Petter 2010 medverkade i den första säsongen av TV4:s lördagsunderhållning "Så mycket bättre" vände hans karriär uppåt igen. Fr v: Petter Askergren, Christer Sandelin, Per "Plura" Jonsson. Nedre raden fr v: Barbro "Lill-Babs" Svensson, Petra "September" Marklund, Thomas Di Leva och Lasse Berghagen.

Foto: Marc Femenia/TTBild 5 av 14

Petter (t v) tränar swimrun tillsammans med med Jojje Borssén inför ”ÖTILLÖ”, en simtävling i Stockholms skärgård.

Foto: Janerik Henriksson/TTBild 6 av 14

”Första gången jag hörde Petters svenska saker minns jag att jag tänkte: ”Fan, han har ju fått till det här”, säger Patrik ”Sleepy” Elofsson.

Foto: Bezav MahmodBild 7 av 14

”Jag tror att ett av de starkaste skälen till att jag fortfarande är kvar är för att jag sett varje skiva som en ny bergsbestigning. Det har aldrig fått låta samma”, säger Petter Askergren.

Foto: Bezav MahmodBild 8 av 14

Petter checkar ut från hotellet i Norrköping och beger sig av mot festivalområdet.

Foto: Bezav MahmodBild 9 av 14

Petter på parkfestivalen, Norrköping, i juli.

Foto: Bezav MahmodBild 10 av 14

Under spelningen på Hugos parkfestival i Norrköping.

Foto: Bezav MahmodBild 11 av 14

”Två år i rad bokade jag upp en hel sommarturné själv. Jag leasade en stor bil och utrustade den med ett ljudsystem som mina turnévänner skulle tycka var okej. Sedan körde jag den själv och spelade på de mest märkliga ställen för inte så mycket pengar.”

Foto: Bezav MahmodBild 12 av 14

I juli i år spelade Petter på Hugos parkfestival i Norrköping.

Foto: Bezav MahmodBild 13 av 14

”Själv kan jag känna att jag var min egen reklambyrå redan från början i hur jag var ute på ett korståg för rap på svenska.”

Foto: Bezav MahmodBild 14 av 14