Annons
Recension

Gråvargar och ÄlgbrorsorLindenbaums magiska värld omsluter alla

Utställningen ”Gråvargar och Älgbrorsor” gestaltar Pija Lindenbaums bildvärld på Dunkers kulturhus till och med den 10 januari.
Utställningen ”Gråvargar och Älgbrorsor” gestaltar Pija Lindenbaums bildvärld på Dunkers kulturhus till och med den 10 januari. Foto: Dennis Nilsson

Att stiga in i Pija Lindenbaums universum bland småpappor, gråvargar och älgbrorsor är att ta ett rejält kliv in i barnets mest sårbara och utsatta värld. En utställning som väcker tankar och berör både barn och vuxna.

Under strecket
Publicerad

Ur utställningen ”Gråvargar och Älgbrorsor”.

Foto: Dennis Nilsson

”Else-Marie och småpapporna” av Pija Lindenbaum publicerades för första gången för 30 år sedan.

Foto: Dennis Nilsson

”Else-Marie och småpapporna”

Gråvargar och Älgbrorsor

Genre
Utställning
Var
Dunkers kulturhus, Helsingborg

Till och med 10 januari 2021

När jag var liten upplevde jag den yttre verkligheten som ytterst främmande. Jag hörde liksom inte hemma vare sig i tiden, i familjen eller i den lilla arbetarstad jag växte upp i. Hur jag än försökte att passa in blev det fel. För mig blev mormor och böckerna räddningen. Lennart Hellsing, Tove Jansson, Astrid Lindgren, C S Lewis och alla de gamla sagorna om hjältar och ond bråd död. I böckernas värld hörde jag till – på riktigt.

Det fanns då och det finns nu de som förstår, de som ser igenom allt det ytliga, märkliga och meningslösa. Pija Lindenbaum är en av dem. Hon ser och hon förstår. Hon är alltid på barnets sida utan att någonsin ställa sig in, fjäska eller förlöjliga. Hon vet hur obegripligt svårt det kan vara att växa upp och att vara vuxen i den yttre världen. Fast det säger hon inte, den slutsatsen får man dra själv. Hennes böcker fanns inte när jag var barn och jag missade dem dessutom när mina pojkar var små. Varför var det ingen som upplyste mig om Else-Marie, Gittan, Siv och de andra i Pija Lindenbaums hyllade och flerfaldigt prisbelönta bilderböcker? Karaktärerna är ju som jag; knasiga, rädda och modiga ibland.

Annons
Annons

Ur utställningen ”Gråvargar och Älgbrorsor”.

Foto: Dennis Nilsson

”Else-Marie och småpapporna” av Pija Lindenbaum publicerades för första gången för 30 år sedan.

Foto: Dennis Nilsson
Ur utställningen ”Gråvargar och Älgbrorsor”.
Ur utställningen ”Gråvargar och Älgbrorsor”. Foto: Dennis Nilsson

Men, nu var det äntligen dags att få upptäcka denna kulturskatt i kuratorn Anncatrin Gummessons fria tolkning på utställningen ”Gråvargar och Älgbrorsor” på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Covid-19 hjälpte till att förhöja och fördjupa upplevelsen då jag var ensam besökare på pressvisningen. Det var som om denna värld var iscensatt bara för mig.

En mörk ravin direkt innanför stora tunga plåtdörrar fick mitt hjärta att börja dunka. Jag är plötsligt ensam på en stig, endast iakttagen av två rävar på en klippa. Sedan får jag möta Else-Marie. Tänk den som hade haft sju små snälla pappor istället för en ständigt arg. Även om småpapporna visserligen om torsdagskvällarna också hellre vill läsa tidningen än att leka. Min pappa lekte aldrig.  Siv sover vilse, precis som jag den där första ”sova-över-natten” som skulle bli så ofantligt rolig, men som förvandlades till en mardröm i en ensam säng med mörka skuggor som vandrade över golvet.

”Else-Marie och småpapporna” av Pija Lindenbaum publicerades för första gången för 30 år sedan.
”Else-Marie och småpapporna” av Pija Lindenbaum publicerades för första gången för 30 år sedan. Foto: Dennis Nilsson
Annons
Annons

”Else-Marie och småpapporna”

De stora väggprojiceringarna direkt från böckerna gör att man omsluts av berättelserna, hamnar rakt in i dem. Anncatrin Gummesson har också efter eget huvud iscensatt ett flertal favoritstycken. Till sin hjälp har hon haft dockmakare från den intilliggande stadsteatern. Dockorna lever genom små, små rörelser, lätta att missa för den som går snabbt förbi. Toffelbeklädda mycket små pappafötter som rycker till under en prasslande tidningssida, ett älgben som skrapar otåligt mot parketten – för hur ska älgbrorsor veta hur man gör när man leker? Sivs ögon som plötsligt öppnas och stirrar ut i den obegripliga natten. Skogen med sin röda mjuka mossa där träden växer höga, hotfulla eller trygga. Där vill jag, så vuxen jag är, gå in och lägga mig, lyssna på skogens ljud och bara vänta på att de där gnälliga gråvargarna med sina rufsiga pälsar och gnisslande käkar ska komma. Förresten där står ju en, bakom ett träd eller är det två? De gula ögonen lyser. Fast de är ju snälla, det är de ju.

”Gråvargar och Älgbrorsor” är ingen tjolahopp-upplevelse, även om skratten också finns, utan en finstämd och saktfärdig upptäcktsfärd som väcker reflektioner och ställer frågor utan givna svar. En flerbottnad upplevelse med ljus och mörker, rädsla och mod, glädje och sorg där allt hänger samman och allt får finnas. En värld att upptäcka och förundras över, ensam eller tillsammans med någon, ålder har ingen betydelse.

Milena Bergquist är journalist och författare till en mängd böcker för unga, däribland de självbiografiska kapitelböckerna om Millan (Rabén & Sjögren/Berghs).

”Else-Marie och småpapporna”
”Else-Marie och småpapporna”
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons