Foto: IBL

Pinker hånar vänstern – möts av halleluja-skrik

Den världsberömde forskaren och samhällsdebattören Steven Pinker besökte nyligen Stockholm. SvD fick ett samtal med psykologiprofessorn och biljetter på första parkett – till vad som visade sig vara ett extatiskt väckelsemöte.

Publicerad

Fram till vårt bord kliver Steven Pinker i kostym och cowboystövlar. Han skiner av energi och nyfikenhet. Den 64-årige kanadensaren är i Stockholm denna svinkalla oktoberlördag i samband med publiceringen av den svenska översättningen av sin nya bok, ”Upplysning nu” (Fri Tanke förlag).

Klockan är halv elva. Om ett par timmar ska han stå på scenen på Cirkus med filosofen Åsa Wikforss och Anna Rosling Rönnlund, som för vidare arvet efter sin världsberömde svärfar Hans.

Försöket att förstå genetikens bidrag till intelligens och personlighet är inte ett politiskt program.

”Upplysning nu” är "ett manifest för förnuft, vetenskap och humanism". Målet är att samla människor till en rörelse mot dogmatism, dumhet och framstegsfientlighet. Den är tio gånger längre än manifest brukar vara.

Inför intervjun har vi sökt udda frågor till den sönderintervjuade Pinker. Vi tänker inte be om hårråd – hans silverlockiga hårsvall är nästan lika berömt som hans idéer. I stället börjar vi med Leonard Cohen: han växte liksom Steven Pinker upp i en judisk medelklassfamilj inom den engelska minoriteten i Montreal, och båda läste humaniora på McGill-universitetet.

– Jag träffade honom aldrig, men det finns ett foto på min mamma och Cohen när de var tonåringar!

Annons

Under din barndom genomförde franskseparatister våldsamma protester gentemot den engelska minoriteten, delvis genom våldsam terrorism. Har det påverkat din avsky mot vänstern?

– Det där var före min tid. Jag slapp våldet.

Eller har det fått dig att undvika att nämna franska intellektuella, som Foucault, Derrida och Mouffe?

– Fel: jag hänvisar till fransmän som Voltaire, Montesquieu, Condorcet. Dock aldrig postmodernister. Jag är obesmutsad av postmodernism. Jag tror på objektiv sanning. Den postmoderna vänstern angriper vetenskap, marknader, den liberala demokratin. Men jag är inte nyliberal. Jag försvarar statlig välfärd, regleringar, omfördelning, beskattning.

Annons
Steven Pinkers nya bok, ett manifest som är tio gånger längre än manifest brukar vara.
Steven Pinkers nya bok, ett manifest som är tio gånger längre än manifest brukar vara. Foto: Fri Tanke förlag

Blandekonomi? De flesta tror nog att du är nyliberal, men nu låter du som en socialdemokrat av det kanadensiska-svenska snittet?

– Absolut! Jag är emot både planekonomin med galna femårsplaner och den nyliberala nattväktarstaten, som endast sköter våldsmonopolet. Fria marknader tillgodoser inte livsviktiga allmänintressen, som miljön. Nyliberalerna saknar argument för att ta hand om människor som inte har något att sälja: handikappade, barn, åldringar. Notera att länderna med friast marknad också har starkast socialt skyddsnät.

Annons

Våra fördomar om Pinker som en stöddig ”så är det bara”-person har försvunnit på fem minuter. Han är sympatisk, godmodig och nyfiken.

Men hans föregångare inom upplysningen ägnade sig främst åt negativ kritik: de var journalister och satiriker. Humanism var textkritik och Montaigne hade som motto ”Que sais-je?” (Vad vet jag?). Vetenskapens slutsatser är provisoriska, ofullständiga, paradoxala.

Det kan låta elitistiskt, men hälften av befolkningen har en intelligenskvot under genomsnittet…

Hur bygger du en rörelse på sådana premisser?

– Om man är vetenskapsman försöker man förstå hur världen fungerar. En extremt spännande positiv agenda.

En tolkning av upplysningen är att den är nihilistisk, och att den via Herbert Spencers "den starkes överlevnad" och eugeniken ledde fram till Birkenaus gaskamrar, där hela folkgrupper avrättades med hjälp av förnuftig, amoralisk ingenjörskonst. Pinkers ståndpunkt är en annan:

– Spencer hade avskytt eugeniken, ingrepp i populationen med steriliseringar och avrättningar. Eugeniken är den yttersta statsinterventionen. Mina områden – beteendegenetik, evolutionspsykologi, forskning kring genetiskt grundad språkförmåga – har inget med socialdarwinism att göra. Försöket att förstå genetikens bidrag till intelligens och personlighet är inte ett politiskt program.

Men det kan ge stoff åt antihumana politiska program. Om människan bara är ett själlöst, naturvetenskapligt objekt, vad återstår annat än nihilistisk egoism?

Annons

– Tvärtom! Humanismen är en en sammanhängande morallära: utilitarismen. Den grundades för 200 år sedan av filosofen Jeremy Bentham och hävdar ”största möjliga lycka åt största möjliga antal”. Den utgår helt enkelt från att lidande är dåligt och njutning gott.

Utilitarister som Bentham och John Stuart Mill brottades med hur smärtor och njutningar skulle värderas. Kan droger vara en väg? De kan skapa njutning som inte kräver en global industriell ekonomi med alla dess kända miljöproblem.

Vore det okej med ett samhälle där alla är drogade till njutning och smärtfrihet?

Pinker skrattar:

– Ja. Jag tror inte det vore så hemskt. Eller åtminstone om möjligheten fanns för fattigt folk som inte har råd med en Bentley. Vi måste komma ihåg att vi inte är genetiskt identiska. Det kan låta elitistiskt, men hälften av befolkningen har en intelligenskvot under genomsnittet… Alla kommer inte att konsumera filosofi eller konst. Vissa kommer att föredra öl framför filosofi.

Pinker värjer sig dock mot dystopier som Aldous Huxleys:

– Vi kan inte ha ett samhälle där alla tar soma [drogen i Huxleys ”Du nya sköna värld”] och njuter på sofflocket. Skälet ligger i entropin och evolutionen. Entropin är en naturlag som innebär att slutna system obönhörligt rör sig mot oordning och död. Om vi inte ständigt tillämpar kunskap för att slå tillbaka mot universum så dör allt, all ordning kollapsar. Några måste kämpa mot entropin genom att laga tak, odla mat, fixa toaletter.

Menar han att den dummare halvan av befolkningen skulle kunna sövas ner? De 25 minuterna är slut. Men Pinker trivs och tycker att vi kan förlänga tiden.

Annons
Steven Pinker (född 1954) är professor vid institutionen för psykologi, Harvard University. Hans forskning omfattar bland annat ämnen som igenkänning av föremål, ­visuell uppmärksamhet, barnets språkutveckling samt psykologin bakom anspelningar och eufemismer.
Steven Pinker (född 1954) är professor vid institutionen för psykologi, Harvard University. Hans forskning omfattar bland annat ämnen som igenkänning av föremål, ­visuell uppmärksamhet, barnets språkutveckling samt psykologin bakom anspelningar och eufemismer. Foto: Chona Kasinger/TT

Din utilitarism grundas i kampen mot entropin. Bör då ett sant humanistiskt politiskt program prioritera kampen mot entropin för alla människor, och först därefter prioritera begär och njutningar?

– Jag skulle svara ja. Entropin, men också evolutionen – då denna innebär att det finns inneboende intressekonflikter mellan människor.

Skippa Bentleyn innan alla på jorden har mat på bordet?

– Hm, eftersom det råder ett avtagande förhållande mellan lycka och inkomst kan man formulera ett utilitaristiskt argument för jämlikhet, kalla det ”Bentham mot Bentleys”.

Annons

Bentham försvarade stölden om den gav mer lycka åt den fattige än Bentleyn i garaget gav den rike.

– En libertarian skulle kalla det skattestöld.

Och du?

Annons

– Om det verkligen vore stöld, så skulle det vara till allas nackdel. Man kan inte ha ett livskraftigt samhälle baserat på stöld.

Och om du döpte om det till beskattning?

Pinker skrattar.

– Visst. En demokratiskt godkänd beskattning, med utgångspunkt i kampen mot entropin. Absolut. Nu måste jag dra.

Pinker reser sig och vi skiljs åt under hjärtliga former. Han lämnar rummet lika raskt som han kom.

Annons

Ni i den fantastiska publiken är långt över intelligensgenomsnittet.

Vi sitter häpna kvar. Även om Steven Pinker rutinerat slingrade sig runt frågor om biologism och vänsterhat var han inte stöddig. Han försvarade närmast en drogsocialistisk form av fördelningspolitik och förhöll sig kritisk till en samhällsordning med lyxvarukonsumtion så länge någon svälter. Det hade vi inte väntat oss.

Men om bara drygt två timmar kommer vi att se på honom med nya ögon, igen. Klockan 13 står vi i en kö på Cirkus mitt emot Gröna Lund. Det är snudd på slutsålt: 800 biljetter à 500 kronor stycket.

Är Steven Pinker så känd i Sverige? Knappast som Dawkins, Zizek eller Butler. På Hedengrens bokhandel fanns på fredagen inga travar med hans böcker.

Kanske är det namnet Rosling som har lockat hit de välbärgade besökarna? Anna Rosling Rönnlund får de starkaste applåderna, när hon skickligt dompterar publiken. Än smicker, än vi-känsla: ”Ni i den fantastiska publiken är långt över intelligensgenomsnittet.”

Annons
Anna Rosling Rönnlunds får starka applåder när hon dompterar publiken med klassisk hjärntvättsteknik.
Anna Rosling Rönnlunds får starka applåder när hon dompterar publiken med klassisk hjärntvättsteknik. Foto: Lars Pehrson

Rosling Rönnlunds föredrag håller ett extremt tempo: bilderna och påståendena ger ingen tid för reflexion, än mindre källkritik. Hon manglar och smickrar åhörarna. Det är klassisk hjärntvättsteknik. Det är djupt obehagligt.

Annorlunda är filosofiprofessorn Åsa Wikforss, den enda som stör konsensus under panelsamtalet. Hon får få applåder. Särskilt tyst blir det när hon påpekar att det krävs ett mycket högt IQ för att kunna argumentera för att jorden är platt.

Nu till dagens andra överraskning: när Pinker drar igång blir han åter till vår fördom om honom: en banal, ofilosofisk, hånfull hatare av vänstern och mediernas dystergökar. Han visar ett kollage med fyra foton av dum extremism: en grimaserande Trump, en Putin med ett gevär, en IS-krigare.

Det fjärde fotot föreställer fredliga demonstranter under en anti-fascistisk symbol.

Annons
Publiken jublar över Pinkers meningslösa oneliners.
Publiken jublar över Pinkers meningslösa oneliners. Foto: IBL

Vi tror inte våra ögon: är denna motbjudande bilddemagogi ett uttryck för en faktabaserad världsbild? Publiken jublar. Pinker skrattar. Vi biter ihop.

Men med chocken kommer en insikt. Vi är inte på ett vetenskapligt evenemang: det är ett väckelsemöte, där Jesus och framgångsteologi har bytts ut mot objektiv sanning och framstegsteologi. Dock med samma grundmekanismer, inklusive halleluja-skrik över Pinkers meningslösa oneliners som: "Grejen med sanning är att den är sann."

Pinker och Rosling Rönnlund förespråkar helt enkelt utan att nämna det en utskämd 1800-talstradition: den franske tänkaren Auguste Comtes positivism. Den grundade en mänsklighetens kyrka, dyrkade förnuftet, såg framsteget som en naturlag, ville att humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap skulle sys ihop till en helhet.

Vi vandrar mot våra cyklar. Det är minusgrader och snö i luften. Automatelden av grafer som alla pekar Framåt och Uppåt har tröttat ut och skjutit sönder de motsägelsefullheter vi annars våndas över. Som sambanden mellan Trumps väljare och den kommersiella nyhetsförmedlingen, samma logik som både finansierar framstegen som diagrammen visar – och den klimatkatastrof som ingen graf visar.

Vi är två sönderstressade och sjuka akademiker utan fast anställning. Vi gnäller och klagar. Men kanske hoppas vi i smyg att ”nyoptimismens” evangelium har rätt i att mänskligheten får det stadigt bättre.

Kanske några smulor faller ner från dess sponsrade bord också till oss.

Daniel Berg

Carl-Michael Edenborg

Daniel Berg är fil dr i ekonomisk historia, föreläsare och skribent. C-M Edenborg är fil dr i idéhistoria, författare och diversearbetare inom kulturbranschen.

Steven Pinkers nya bok, ett manifest som är tio gånger längre än manifest brukar vara.

Foto: Fri Tanke förlag Bild 1 av 4

Steven Pinker (född 1954) är professor vid institutionen för psykologi, Harvard University. Hans forskning omfattar bland annat ämnen som igenkänning av föremål, ­visuell uppmärksamhet, barnets språkutveckling samt psykologin bakom anspelningar och eufemismer.

Foto: Chona Kasinger/TT Bild 2 av 4

Anna Rosling Rönnlunds får starka applåder när hon dompterar publiken med klassisk hjärntvättsteknik.

Foto: Lars Pehrson Bild 3 av 4

Publiken jublar över Pinkers meningslösa oneliners.

Foto: IBL Bild 4 av 4