Annons

”Pinsam fika med paret – måste vi bjuda igen?”

”Beskäftigt och mästrande.” Så beskriver signaturen Fegis det par som bjöd hem henne och mannen på fika. Men de negativa känslorna är inte ömsesidiga och nu hänger en andra träff i luften. SvD:s etikettexpert Sofia Larsson ger råd.

Under strecket
Publicerad

Illustration: Thomas Molén

Bild 1 av 1

Illustration: Thomas Molén

Bild 1 av 1
Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Fråga: För ett bra tag sedan blev min man och jag hembjudna på kaffe på fyrmanhand till ett par i den perifera bekantskapskretsen. Samvaron blev (i mitt tycke) långrandig och pinsam. Paret har upprepade gånger uttryckt sin stora uppskattning av oss men den känslan är inte ömsesidig.

Jag tycker de är rent ut sagt tråkiga, beskäftiga och mästrande, min man gör en lite snällare bedömning.

Det ligger nu i luften att vi måste bjuda igen. Vi träffas/stöter på varandra ganska regelbundet i ett visst sammanhang och kan då (tillsammans med andra) dela en glass eller en kaffe, jag tycker det räcker så.

Som vuxen (70+!) borde jag kunna hantera detta men jag hamnar ofta i obekväma situationer och åtaganden, som jag är för feg för att ta mig ur. Kan vi bara låtsas som att det regnar?

Annons
Annons

/Fegis

Sofia Larsson: Det här scenariot känns igen ifrån diverse sitcoms: Par möter par, men ömsesidigt tycke uppstår inte – och ett av paren har svårt att känna in situationen.

Lyckas man däremot få till kemin så finns det en hel del att hämta. Faktum är att dubbeldejtande tycks ha den lite överraskande effekten att göra det egna förhållandet bättre. En studie som utförts vid University of Maryland och publicerats i boken ”Two Plus Two: Couples and Their Couple Friendships” (Routledge, 2012) undersökte fenomenet närmre. Forskarna drog slutsatsen att den här typen av umgänge ger par nya insikter om hur andra par interagerar och löser konflikter. Samtidigt ökar attraktionen till den egna partnern när den visar upp sig från sin bästa sida i ett socialt sammanhang.

Då får ni dra en vag och vit lögn, på temat ”vi har inte tid just nu”.

Men stämmer inte personkemin så är det inte så mycket att göra åt. Det är precis som vid vanlig dejting. Det här andra paret tog en chans och ”bjöd ut” er, ni nappade inte på fortsatt samvaro. Ingen är skyldig någon någonting i det här sammanhanget, enligt min mening.

Livet är för kort för att pliktskyldigt umgås med människor som vi inte känner något gemensamt med. Jag kan föreställa mig att det känns allt mer relevant ju äldre man blir. Så jag tycker att ni gör helt rätt som backar ut ur detta arrangemang och håller er till att vara artiga i allmänna sammanhang. Om ni bjuder tillbaka nu är jag rädd för att ni kommer att dras in i en umgängesspiral som det kommer att bli svårare och svårare att dra sig ur, utan att ställa till med drama.

Är de någorlunda normalt funtade, så kommer de kanske att bli lite besvikna, men de kommer inte att propsa på att bli hembjudna. Bollen ligger hos er, så bara låt den ligga där.

Eftersom du skriver att de uppskattar er och är ”beskäftiga och mästrande” så finns såklart en liten risk att de kommer att insistera på en andra träff. Då får ni dra en vag och vit lögn, på temat ”vi har inte tid just nu”, ”det passar inte så bra för tillfället” eller dylikt. Upprepa tills polletten trillat ner.

Vanligtvis brukar jag rekommendera vänlig ärlighet, men här tror jag att det blir svårt att förmedla ”tack, men nej tack”. Ni får helt enkelt stå ut med att kanske uppfattas som lite oartiga som inte bjuder igen. En annan väg ur situationen kan vara att bjuda hem hela bekantskapskretsen, till exempel på en grillfest. Ni har då formellt uppfyllt tillbakabjudningen, men också signalerat att ni ej är intresserade av fler fyrmanhandsträffar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons