Annons

”Bättre planering krävs för krigsmateriel”

Försvarets skolflygplan SK 60 och Jas 39 Gripen i flygformation över Stockholm under Stockholm Marathon 2018.
Försvarets skolflygplan SK 60 och Jas 39 Gripen i flygformation över Stockholm under Stockholm Marathon 2018. Foto: Henrik Montgomery/TT

Svensk materielförsörjning inom försvaret lider av bristande långsiktighet. En långsiktig planering är särskilt viktig eftersom militära materielprojekt ofta präglas av långa ledtider. Det skriver Per Olsson vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), i en ny ESO-rapport.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | KRIGSMATERIEL

Inför kommande inriktningsperiod 2021-2025 står Sveriges försvar och den svenska militära materielförsörjningen inför betydande strukturella utmaningar och strategiska vägval. Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget i Sveriges närområde föreslår Försvarsberedningen en avsevärd förstärkning av Försvarsmaktens förmåga. I termer av pengar innebär förslaget en stegvis ökning av försvarsanslaget till 84 miljarder kronor år 2025, en ökning med omkring 70 procent från 2018 års nivå. Dessa ökningar sker dock efter en lång period av neddragningar, vilket har lett till betydande uppdämda materielbehov som måste omhändertas samtidigt som Försvarsmakten nu ska växa.

I en ESO-rapport som publiceras i dag beskriver och diskuterar jag de behov och utmaningar som Sveriges militära materielförsörjning står inför. Rapporten innehåller även ett antal handlingsalternativ som förhoppningsvis kan utgöra ingångsvärden till kommande försvarspolitiska inriktningsbeslut.

Uppbyggnaden av en nationell försvarsförmåga kompliceras av ett antal strukturella utmaningar inom Försvarsmaktens materielförsörjning. Dessa utmaningar innefattar exempelvis kostnadsökning av militär materiel, en hög omsättningstakt för vissa materielsystem och bristande långsiktighet inom materielförsörjningens styrning. Kostnadsökning av materiel är ofta omfattande och styckkostnaden för vissa materielsystem har fördubblats vart tionde år. Denna kostnadsökning är inte lätt att vända. Däremot kan den hanteras bättre genom en ökad förståelse för vad som egentligen orsakar kostnadsökningar.

Annons
Annons

Sverige omsätter generellt sett inte sin militära materiel i högre utsträckning än jämförbara länder, undantaget stridsflygplan som har en avsevärt snabbare omsättningstakt. Orsaken stavas industripolitik. Utan en stadig ström av beställningar skulle den svenska stridsflygsindustrin stå sysslolös i årtionden. Sverige avviker också från jämförbara länder när det kommer till anskaffningen av ubåtar. Medan Norge och Tyskland anskaffar och avvecklar en klass i taget, så använder Sverige två till tre till antalet mindre klasser parallellt. Fördelen med detta tillvägagångssätt är att industrins ingenjörer kan hållas sysselsatta utan att system avvecklas i förtid. Nackdelen är att mindre produktionsserier leder till minskade stordriftsfördelar. I och med Försvarsberedningens förslag att vidmakthålla Jas 39 Gripen C/D bortom 2030, kommer sannolikt även stridsflyget att övergå till att framöver ha mindre produktionsserier som löper parallellt. Trots minskade stordriftsfördelar är detta ändå att föredra då det vore ett förtroendeskadligt slöseri med skattemedel att fortsätta avveckla fullt moderna stridsflygplan.

Försvarsberedningen har föreslagit att regeringen leder arbetet med att ta fram en ny materielförsörjningsstrategi. Denna behöver oundvikligen ta hänsyn till bristerna med Försvarsmaktens nuvarande materielförsörjningsstrategi från 2007, som kom till under en tid då internationella insatser stod i fokus för försvarets verksamhet. Försörjningstrygghet, centralt för ett nationellt försvar, nämndes inte ens. Även den prioriteringsordning av upphandlingsformer som strategin förordar är en konsekvens av tidens fokus på internationella lösningar. Denna prioriteringsordning innebär att vidmakthållande ska ske före anskaffning och att anskaffning av befintlig materiel ska ske före nyutveckling. Samma prioriteringsordning återfinns hos regeringens principer för materielförsörjning. Det finns visserligen gott om exempel där vidmakthållande och anskaffning av befintlig materiel har varit kostnadseffektivt, men det finns ingen automatisk effektivitet i dessa lösningar. Att tillgodose Försvarsmaktens operativa behov på ett kostnadseffektivt sätt är och ska vara målet för materielförsörjningen, inte att anskaffa så mycket som möjligt från den öppna marknaden. Det är viktigt att skilja mellan mål och metod.

Annons
Annons

Svensk materielförsörjning, liksom försvarsplanering generellt, lider av bristande långsiktighet. En långsiktig planering är särskilt viktig inom materielförsörjningen då militära materielprojekt ofta präglas av långa ledtider. För närvarande finns ingen försvarspolitisk styrning efter den kommande inriktningsperioden. Försvarsmaktens Perspektivstudie sträcker sig till 2035, men präglas av ekonomisk överoptimism som gör den mindre lämplig som planeringsunderlag.

Idag finns ett planeringsvakuum mellan inriktningsperiodens slut 2025 och Perspektivstudiens vision för 2035. Försvarsberedningen föreslår en preliminär försvarspolitisk inriktningsperiod mellan 2026 och 2030 för att delvis komma till rätta med denna problematik. Däremot behöver Försvarsmakten också tydliggöra sina prioriteringar om Perspektivstudiens optimistiska anslagsnivåer inte realiseras.

Sammanfattningsvis föreslår ESO-rapporten att:

• Kommande materielförsörjningsstrategi bör omformulera eller åtminstone omtolka prioriteringsordningen för materielförsörjningen.

• Kommande materielförsörjningsstrategi bör kompletteras med en försvarsindustriell strategi. Denna strategi bör tydliggöra vilken roll staten, försvarsmyndigheterna, försvarsindustrin och övriga aktörer har inom de väsentliga säkerhetsintressena.

• Kommande inriktningsbeslut bör ta hänsyn till de kostnader som uppstår i och med den inhemska försvarsindustrins behov av beställningar.

• Förståelsen för orsakerna till kostnadsökningar för militär materiel måste öka och hanteras bättre.

För att försvaret ska få ut största möjliga effekt av de ekonomiska tillskotten krävs välavvägda och långsiktiga prioriteringar. Även med drastiskt ökade anslag kommer man inte kunna få allt.

Per Olsson
ekon. mag. i institutionell ekonomi, verksam vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), arbetar med frågor rörande svensk och internationell utveckling av försvarsutgifter och militär materielförsörjning

Hela rapporten finns att läsa här: ”Pang för pengarna – en ESO-rapport om Sveriges militära materielförsörjning”

Fotnot: Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) är en kommitté under Finansdepartementet. Målet är att bredda och fördjupa underlaget för samhällsekonomiska och finanspolitiska avgöranden genom oberoende studier.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons