Annons

Platsen som bara är öppen två gånger per år

Bland besökarna finns fredsaktivister – och japaner som säger att utan bomben hade aldrig Japan gett upp. Två gånger per år får besökarna komma in på den plats där USA sprängde den första atombomben, i New Mexico sommaren 1945.

Under strecket
Publicerad

Sajt som visar platsen för världens första kärnvapenexplosion.

Foto: Karin Henriksson.Bild 1 av 5

Obelisk visar platsen där världens första atomsprängning ägde rum.

Foto: Jonathan Larsen/Diadem Images / Alamy / AlamyBild 2 av 5

Svampmoln reser sig mot himlen efter att amerikanerna släppt en atombomb över Nagasaki i södra Japan, den 9 augusti 1945.

Foto: TT / NTB ScanpixBild 3 av 5
Foto: Prisma Bildagentur AG / Alamy / AlamyBild 4 av 5
Foto: Efrain Padro / Alamy / AlamyBild 5 av 5

Sajt som visar platsen för världens första kärnvapenexplosion.

Foto: Karin Henriksson.Bild 1 av 1
Sajt som visar platsen för världens första kärnvapenexplosion.
Sajt som visar platsen för världens första kärnvapenexplosion. Foto: Karin Henriksson.

TRINITY SITE. Platsen där det ökända svampmolnet utvecklades är utmärkt med en enkel obelisk – men värt att notera är att området fortfarande ingår i det amerikanska militärindustriella komplexet.
En liten betongklump är det enda som finns kvar efter vad som skedde här i ett öde ökenlandskap klockan 5:25:45 den 16 juli 1945.

Häftiga stråk av ljus och tryckvågor spreds över stora delar av New Mexico när atombomben avfyrades. Vetenskapsmän, soldater och åskådare som befann sig närmast vittnade om starkt ljus som dränkte allt annat, om värme som påminde om solens och om oljud som ekade i berg i fjärran.

– Alla är medvetna om att världshistorien förändrades och att USA:s roll som supermakt befästes just här, säger Lisa Blevins på pr-enheten på arméns White Sands Missile Range, WSMR.
På staketet runt området med obelisken i lavasten hänger fotografier från vintern 1944 och våren 1945 som dokumenterar händelseförloppet. Det mest intressanta är givetvis det svartvita fotot av svampmolnet som bildades efter 15 sekunder och som bestod av sand som sögs upp i luften.

Annons
Annons

– De baserade sina kalkyler på vad man visste då, säger Lisa Blevins om det färgstarka gäng forskare som gav sig ut på detta relativt nya fält och faktiskt inte visste vad som skulle hända vid explosionen.

Det kan helt säkert sägas att alla närvarande bad, med en intensitet i bönen som aldrig förr

Lokalbefolkningen anade att något superhemligt pågick eftersom de sett konvojer på väg till ett militärt område och i samband med tillbakablickarna träder grupper fram som kräver kompensation till människor i trakten som drabbades av cancer flera år senare. Dygnen före sprängningen var dramatiska, med ovisshet om såväl själva tekniken som vädret.

Men testet lyckades och den ansvarige för det så kallade Manhattanprojektet J Robert Oppenheimer kunde andas ut i sin bunker. En ny era – atomåldern – hade inletts, konstaterade alla som befanns sig på platsen. En av dem, general Thomas Farrell, beskrev det hela så här:

”Vi hade begett oss ut i det okända. Det kan helt säkert sägas att alla närvarande bad, med en intensitet i bönen som aldrig förr. I det korta ögonblicket förverkligades allas oerhört hårda arbete. Ansvaret vilade tungt på en allt spändare dr Oppenheimer. Efter ropet ”NU!” följde ett otroligt ljussken och den mullrande smällen – och Oppenheimer slappnade av.”
Och, sammandraget av general Farrells funderingar i krigsdepartementets utskick i juli 1945 fortsatte:

”Utan motstycke, magnifikt, vackert, kolossalt, och skrämmande. Människan hade aldrig tidigare åstadkommit något så kraftfullt. Ljuseffekterna går knappt att beskriva. Hela omgivningen lystes upp av ett sken som var flera gånger starkare än middagssolens.”
Offentligt blev projektet först när de två atombomberna, döpta till kodnamnen ”Little boy” och ”Fat man”, fälldes över Hiroshima den 6 augusti och över Nagasaki den 9 augusti 1945. Inflikas kan att sammansättningen inte skedde i USA, utan på en ö närmare målen. Intresset var enormt och pressen välkomnades till provsprängningsområdet – Ground zero – i september, bland annat till en rundtur med Oppenheimer.

Annons
Annons

På 1950-talet forslades det mesta av det radioaktiva materialet som bildats på marken, trinitite, bort och brändes. I dag är radioaktiviteten inte högre än den naturliga strålning som finns på många håll i världen, enligt Lisa Blevins. Hon säger strängt ifrån att det är förbjudet att plocka med sig de små grön- eller rödaktiga smulorna av trinitite och förklarar att varningsskyltarna på staketet är krav från kärnmyndigheten NRC.

Något definitivt svar på om det var nödvändigt att ta till mänsklighetens dittills dödligaste vapen lär aldrig komma. Informationsmaterialet är tämligen neutralt och Lisa Blevins berättar att fredsaktivister brukar finnas bland de upp till 5 000 människor som kommer de två dagar per år när Trinity Site är öppen för besökare.

– Det har varit japaner här som sagt att detta var slutet på kriget – och att Japan inte skulle ha gett upp annars, säger Lisa Blevins.

Det avspärrade Trinity Site är en del av det enorma militärområdet White Sands Missile Range. Armén kontrollerar luftrummet och både civil och militär utrustning – från Boeing till Nasa – testas de flesta av årets dagar.
På basen Fort Bliss som också ligger på WSMR utbildas piloter som ska flyga drönare, alltså USA:s senaste högteknologiska vapen som används på andra sidan jordklotet.
I USA i stort har det varit mindre uppmärksamhet än i Europa kring 70-årsminnena av andra världskrigets slut.
Detta till skillnad mot 2014 när D-dagen firades i dokumentärer och hjälteintervjuer med åldrande överlevande. De tillhörde ju "the greatest generation" och var de som inledde segermarschen mot Nazityskland.
Några besvärande eller smärtsamma moraliska överväganden behövdes inte som nu i dagarna när debatten om beslutet att fälla bomberna blossade upp.
Det exakta antalet dödsoffer är inte känt men fram till minnesdagen den 6 augusti 2014 hade namn på 292 325 avlidna atombombsoffer placerats under det Fredsmonument som uppförts i Hiroshima.
Det finns historiker i ett slags relativismskola som framhåller andra exempel på lika fruktansvärda anfall, som ”brandbombningarna” av Tokyo.
I sommar visas paret Iri och Toshi Marukis dokumentation ”Hiroshima Panels” i Washington för första gången. Sex av de totalt 15 jättemålningarna kan beskådas på American University. Och det är säkert ingen som går därifrån oberörd – eller utan att fundera över det tilltagande kärnvapenhotet och de fruktlösa nedrustningsförhandlingarna.

Annons
Annons

Obelisk visar platsen där världens första atomsprängning ägde rum.

Foto: Jonathan Larsen/Diadem Images / Alamy / AlamyBild 1 av 4

Svampmoln reser sig mot himlen efter att amerikanerna släppt en atombomb över Nagasaki i södra Japan, den 9 augusti 1945.

Foto: TT / NTB ScanpixBild 2 av 4
Foto: Prisma Bildagentur AG / Alamy / AlamyBild 3 av 4
Foto: Efrain Padro / Alamy / AlamyBild 4 av 4
Obelisk visar platsen där världens första atomsprängning ägde rum.
Obelisk visar platsen där världens första atomsprängning ägde rum. Foto: Jonathan Larsen/Diadem Images / Alamy / Alamy
Svampmoln reser sig mot himlen efter att amerikanerna släppt en atombomb över Nagasaki i södra Japan, den 9 augusti 1945.
Svampmoln reser sig mot himlen efter att amerikanerna släppt en atombomb över Nagasaki i södra Japan, den 9 augusti 1945. Foto: TT / NTB Scanpix
Foto: Prisma Bildagentur AG / Alamy / Alamy
Foto: Efrain Padro / Alamy / Alamy
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons