Annons

Plötsligt är vi i bananrepubliksklass

Väl hemma tycks kaffet billigt.
Väl hemma tycks kaffet billigt. Foto: Anna Hållams / TT

Sveriges ekonomi är inget att skryta med.

Under strecket
Publicerad

Häromdagen presenterades statsbudgeten. Det finns inget samhällsproblem som inte budgeten är svaret på om man tar det som sägs i den inledande finansplanen på allvar.

Samtidigt som flosklerna haglar – sammanhållningen och tryggheten kommer öka, klyftan mellan stad och land minska, välfärden bli rättvis och välfungerande och så vidare – andas budgeten också viss realism inför en kommande avmattning i ekonomin. Men lugn, Sverige står väl rustat heter det.

Om statens budgetsaldo och statsskulden är måttet på ekonomisk robusthet, så stämmer det. Statens finanser är i gott skick. Det är givetvis bra, men säger ändå inte allt. Den viktiga frågan, särskilt inför en konjunktursvängning, borde handla om förutsättningarna för tillväxt och utveckling i ekonomin som sådan. Företagsklimatet har förvisso förbättrats de senaste decennierna, men är ändå långt ifrån perfekt.

Vi har inte löst de strukturella problem som är väl kända och som skapar flaskhalsar på bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och i transportsystemet. Vi är inte ett tillräckligt intressant land för internationell topptalang.

Annons
Annons

Utbildningssystemet svarar näppeligen upp emot de kompetensbehov vi har i både privat och offentlig sektor.

Regeringen och många med den har en alldeles för positiv bild av hur svensk ekonomi utvecklats de senaste åren.

Mellan 2013 och 2018 växte BNP per capita i Sverige med nästan 9 procent. Det är inte så illa för en mogen ekonomi, men har vi egentligen blivit rikare? Tja, det beror på hur man räknar. Om någon hade tagit hela sin BNP-andel 2013 och växlat in den till euro i slutet på det året skulle det ha givit lite mindre än 49 000 euro. Om samma person gick och växlade in förra årets BNP-andel i dag skulle beloppet ha sjunkit med nästan 10 procent – trots BNP-tillväxten. Drygt 44 000 euro får svenskarna för sin andel av BNP i dag. Tack och lov har vi inte alla våra utgifter i euro.

Alla som varit på en Europasemester under sommaren har dock upplevt kronfallets högst påtagliga konsekvenser. Det är dyrt. Och det gäller dessvärre ganska många andra delar av världen också. Kronan har försvagats kraftigt mot dollarn och nästan alla andra valutor. Helt plötsligt känns en cappuccino för 40 kronor billig när man kommer hem från en resa.

Det påstås ofta att den svaga kronan är bra för vår exportinriktade industri. Ungefär hälften av svensk BNP genereras av export. Men mycket av det vi exporterar innehåller också komponenter som vi först importerar, varför nettoexporten är betydligt lägre än de 50 procenten som ofta nämns. Den svaga kronkursen gör det dyrare för företagen att köpa de insatsvaror de behöver från andra länder. Risk finns också att valutadopingen inte leder till att företagen är tillräckligt på tå i den globala konkurrensen. För oss som konsumenter blir importerade varor också dyrare.

Att inte fler är upprörda över att den svenska kronan tävlar i bananrepubliksklassen är ett mysterium. Kronkollapsen bidrar garanterat till fler hemestrar.

Greta borde kanske tacka Stefan Ingves.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons