Annons

PO och Utgivarna: ”Det handlar inte om öppenhet utan integritetsskydd”

Vårsalongen på Liljevalchs konsthall 2010. " Utan titel", vax, peruk och förstoringsglas av Karl Norin.
Vårsalongen på Liljevalchs konsthall 2010. " Utan titel", vax, peruk och förstoringsglas av Karl Norin. Foto: Janerik Henriksson / TT

Med anledning av gästinlägget ”Öppenhet bör gälla även för medier”, har följande kommentar inkommit från Ola Sigvardsson, Allmänhetens Pressombudsman, PO, och Patrik Hadenius, vd Utgivarna. Mats Olin svarar.

Under strecket
Publicerad

Mats Olin, chef för Näringslivets medieinstitut, menade i ett gästinlägg i SvD den 26 september att anmälningar och yttranden till framtidens Medieombudsman bör vara offentliga. Vid en första anblick kan det låta som en sympatisk idé. Men i själva verket försvagar det skyddet för den som vill anmäla, och som kanske redan utsatts för publicitetsskada.

Frågeställningen som Olin väcker har inte med mediernas öppenhet att göra, utan handlar om att den som försöker hävda sin rätt mot en tidning eller annat medium bör få största möjliga skydd i den processen. Det är därför som anmälningar till det nuvarande pressetiska systemet, Pressombudsmannen, PON, och Pressens Opinionsnämnd, PON, är sekretessbelagda. När en anmälan utreds inhämtar PO yttranden från båda parter. Även dessa är sekretessbelagda. Skälet till det är att anmälaren ska kunna argumentera fritt, utan att behöva fundera över om känsliga, personliga detaljer i yttrandena blir offentliga.

Utredningen kan leda fram till ett beslut i PON. Oavsett om tidningen frias eller fälls görs beslutet offentligt. I beslutet finns en genomgång av såväl anmälan som yttranden. I denna sammanfattning har PO och PON möjlighet att lyfta fram de väsentliga argumenten för och emot en fällning – och undvika uppgifter som ytterligare kan skada anmälaren. Samma regler och offentlighet kring besluten kommer att gälla även när ett nytt, utökat system med Allmänhetens Medieombudsman och Mediernas etiknämnd inrättas. Det är således väl sörjt för offentlighet i dagens system liksom i det kommande.

Annons
Annons

Att utmana en tidning, tidskrift eller radio eller tv och hävda att du blivit utsatt för en publicitetsskada kan vara svårt. Medierna har inte bara styrka i form av sin stora publik, utan också av journalister och utgivare som i kraft av sitt yrke är experter på vad som kan publiceras. Till det kommer att de ofta dessutom har tillgång till juridisk expertis.

Mot detta står den enskilde anmälaren.

Därför är det viktigt att han eller hon ska kunna argumentera och redogöra för känsliga och privata omständigheter utan att dessa blir allmänt kända, vare sig under utredningen eller efter att Mediernas etiknämnd fattat sitt beslut.

Däremot har anmälaren alltid rätt att själv bryta sekretessen, ge offentlighet åt såväl anmälan som yttranden. Anmälaren styr även graden av offentlighet av fällningen när den ska publiceras av det anmälda mediet. Anmälaren kan välja att stå med sitt namn i beslutet eller att vara anonym. Anmälaren har även rätt att välja att fällningen inte ska publiceras av det fällda mediet om han eller hon inte vill ha mer uppmärksamhet i ärendet och nöjer sig med att ha fått rätt.

I det medieetiska systemet är det således ytterst den enskilde anmälaren som avgör vad som blir offentligt. Det är ett förhållningssätt som är väl värt att hålla fast vid.

OLA SIGVARDSSON, Allmänhetens Pressombudsman, PO

PATRIK HADENIUS, vd Utgivarna

Mats Olin svarar: Ola Sigvardssons och Patrik Hadenius omsorg om skyddet av den personliga integriteten är positivt. Självklart är öppenhet och skydd något som måste balanseras. Men faktum kvarstår: Pressens opinionsnämnd hemlighåller i dag uppgifter som knappast kan sägas skydda enskilda. Och mängder med handlingar, gällande t ex SVT och SR, som i dag är offentliga och förenliga med offentlighetsprincipens skydd av enskilda, ser ut att i framtiden bli hemligstämplade.

Frågan är då varför inte offentlighetsprincipens grunder när det gäller att balansera öppenhet och skydd duger för Sigvardsson, Hadenius och hela mediebranschen. Mängder med allmänna handlingar som i dag är offentliga, exempelvis i rättsväsendet, skulle med Hadenius och Sigvardssons logik behöva hemligstämplas.

Det är besynnerligt när publicister, som i andra sammanhang menar att transparens och offentlighet är ett fundament för demokratin, argumenterar för hemlighetsmakeri i den egna verksamheten. Gäller de fina orden om öppenhet alla utom er?

MATS OLIN, chef för Näringslivets medieinstitut

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons