Annons

Poesiåret 2019: Experimentlusta och politisk laddning

Olivia Bergdahl har en bakgrund i estradpoesin. Hennes diktsamling ”Barnet” nominerades till Augustpriset 2019.
Olivia Bergdahl har en bakgrund i estradpoesin. Hennes diktsamling ”Barnet” nominerades till Augustpriset 2019. Foto: Nadim Elazzeh

Antirasistiskt och feministiskt fokus hos unga. Därtill diktsamlingar skrivna kollektivt. Det är några tendenser som kan skönjas i poesiåret 2019. Sebastian Lönnlöv har valt några av guldkornen.

Under strecket
Publicerad

Jonas Brun, Mona Monasar, Mia Axelsson.

Foto: Hanna Källebo Neikter, Jon Aagaard Andersson, Dockhaveri förlagBild 1 av 6
Bild 2 av 6

Asmaa Azaizeh, Walt Whitman.

Foto: Adam ZuabiBild 3 av 6

Asmaa Azaizehs ”Tro inte på mig när jag talar om kriget”.

Bild 4 av 6

Åsa Nelvins (1951–1981) ”Gattet” ges ut på nytt. Jila Mossaed, ny ledamot i Svenska akademien, är aktuell med samlingsvolymen ”Ljusets alfabet”.

Foto: TT, Eva BergströmBild 5 av 6
Bild 6 av 6

Jonas Brun, Mona Monasar, Mia Axelsson.

Foto: Hanna Källebo Neikter, Jon Aagaard Andersson, Dockhaveri förlagBild 1 av 1

Nyutgivet svenskt

Jonas Brun, Mona Monasar, Mia Axelsson.
Jonas Brun, Mona Monasar, Mia Axelsson. Foto: Hanna Källebo Neikter, Jon Aagaard Andersson, Dockhaveri förlag

Fram till alldeles nyligen brukade Augustprisjuryn på sin höjd nominera en diktsamling bland de skönlitterära böckerna – och senast lyriken vann var 1996, alltså för 22 år sedan. Nu har priset två år i rad gått till ett poetiskt epos – Linnea Axelssons ”Ædnan” (Albert Bonniers förlag) och Marit Kaplas ”Osebol” (teg publishing) – samtidigt som en annan diktsamling till synes har fått agera pliktnominerad poesi.

I år intogs den rollen av Olivia Bergdahls ”Barnet” (Ordfront), som visserligen inte är ett epos, men ändå måste klassas som en poetisk bedrift. Med lekfull lätthet, och en hel del experimentlusta, lyckas Bergdahl gjuta nytt liv i den sällsynta sonettkransen, mästarprovet i versmåttens bundna värld.

Annons
Annons
Bild 1 av 2

Asmaa Azaizeh, Walt Whitman.

Foto: Adam ZuabiBild 2 av 2

Bergdahl har sin bakgrund i estradpoesin, liksom debutanten Mona Monasar. Hennes diktsamling ”Modersmål” (Natur & Kultur) rikt illustrerad av Tova Jertfelt, utforskar mellanförskap, förortsfördomar och röststyrka. Under många år har poesi för unga varit en nästan utrotningshotad genre, men ”Modersmål” ingår i en större trend av diktsamlingar som med antirasistiskt och feministiskt fokus riktar sig direkt till ungdomar.

En annan trend inom svensk poesi de senaste åren är diktsamlingar skrivna av en duo, istället för en enskild poet. ”Trado” (2016) av Svetlana Cârstean och Athena Farrokhzad, liksom ”Familieepos” (2017) av Johanna Frid och Gordana Spasic, gör en poetisk poäng av det dialogiska upplägget. I årets bidrag, ”Flockmatrisen” av Daniel Mårs och Charlotte Qvandt, tycks dikterna istället vara skrivna av en enda, sammansmält röst.

Dialogisk på ett helt annat – men lika intressant – sätt är Hanna Hallgrens ”Vinterresan” (Ellerströms), som med avstamp i en pjäs av Elfriede Jelinek levandegör mötet mellan olika genrer och författarskap.

Tre andra nyutgivna guldkorn

  • Mia Axelsson – ”Skär”, Dockhaveri. Prosalyrik med berättande driv, om en kärlekshistoria på flera tidsplan och nivåer.
  • Bella Batistini – ”Mata duvorna”, It-lit. En intressant diktdebut, skriven under pseudonym, som med ett laddat brott i bakgrunden skildrar fängelseliv.
  • Jonas Brun – ”Omsorg”, Pequod. Brun har alltid stuckit ut från mängden, men här skriver han betydligt vuxnare och med en helt ny tyngd.

Översättningar

Asmaa Azaizeh, Walt Whitman.
Asmaa Azaizeh, Walt Whitman. Foto: Adam Zuabi
Annons
Annons

Asmaa Azaizehs ”Tro inte på mig när jag talar om kriget”.

Bild 1 av 1

Bland de poeter som i år har översatts till svenska för första gången – åtminstone i bokform – sticker en ut alldeles extra mycket: Asmaa Azaizeh, som i ”Tro inte på mig när jag talar om kriget” (Rámus) skildrar palestinsk vardag med en lika ilsken som magisk metaforiver. För den energiska översättningen från arabiska står Jasim Mohamed.

Den japanske poeten Kaneko Tota, som gick bort förra året, var en nydanare inom den traditionstyngda haikupoesin. Med okonventionella ämnesval och en stilistisk frihet skrev han uppfriskande haikuer, som Herbert Jonsson nu har översatt till svenska. Urvalsvolymen ”En röst i dimman” (Tranan) ingår i en serie där förlaget Tranan ger ut poeter som tilldelats Cikadapriset, instiftat till minne av Harry Martinson.

En annan glädjande översättningsnyhet är att den amerikanska portalpoeten Adrienne Rich (1929–2012) äntligen finns på svenska. ”Atlas över en invecklad värld. Dikter 1988–1991” (Ellerströms), översatt av Athena Farrokhzad och John Swedenmark, är förhoppningsvis bara startskottet för en större utgivning av Richs mångbottnade poesi.

 Asmaa Azaizehs  ”Tro inte på mig när jag talar om kriget”.
Asmaa Azaizehs ”Tro inte på mig när jag talar om kriget”.

Rich förvaltade mer än många andra arvet från Walt Whitman (1819–1882), som på fri vers besjöng det amerikanska samhällets framväxt. Till tvåhundraårsjubileet av Whitmans födelse har så många som tre svenska volymer utkommit. I ”Jag hör Amerika sjunga” (Ellerströms) gör Gunnar Harding ett personligt urval ur Whitmans livsverk ”Leaves of Grass”, medan Kristian Carlsson i ”Kamratskapskärlek” och ”Brooklynfärjans överfärd” sätter in enstaka sviter i ett större sammanhang med hjälp av utförliga förord, kommentarer och bildmaterial.

Annons
Annons

Åsa Nelvins (1951–1981) ”Gattet” ges ut på nytt. Jila Mossaed, ny ledamot i Svenska akademien, är aktuell med samlingsvolymen ”Ljusets alfabet”.

Foto: TT, Eva BergströmBild 1 av 1

Den samtida amerikanska poeten Louise Glück introducerades till svenska 2017 med den suggestiva samlingen ”Averno” (Rámus), där Persefone klev ut ur den grekiska mytologin och rakt in i vår samtid. ”Ararat”, i Stewe Claesons översättning, är av minst lika hög kvalitet men tematiskt sett något helt annat: ett flöde av nakna dikter om konfliktlinjer och sårbarheter i poetens egen familj.

Tre andra översatta guldkorn

  • Kristin Berget – ”och när det blir ljust blir det helt fantastiskt”, Rámus. Dikter med ett närmast brutalt existentiellt bråddjup, översatta från norska av Ulf Krook och Ida Linde.
  • Gro Dahle – ”Syster”, It-lit. En berättande fantasi, med många vindlingar och lager, om vad systerskap egentligen innebär. Översatt från norska av Stewe Claeson.
  • Teji Grover – ”Hur ska jag säga vad som kommer”, Tranan. Ett levande och rikt poesiurval, översatt från hindi av sex svenska poeter i samarbete med författaren.

Återutgivning

Åsa Nelvins (1951–1981) ”Gattet” ges ut på nytt. Jila Mossaed, ny ledamot i Svenska akademien, är aktuell med samlingsvolymen ”Ljusets alfabet”.
Åsa Nelvins (1951–1981) ”Gattet” ges ut på nytt. Jila Mossaed, ny ledamot i Svenska akademien, är aktuell med samlingsvolymen ”Ljusets alfabet”. Foto: TT, Eva Bergström

Digitalisering i all ära, men när äldre poesi får en ny bokkropp blir den levande på helt andra sätt. I år har återutgivningen blomstrat, tack vare Nirstedt/Litteraturs poesibibliotek som varje år ska återutge femton diktsamlingar med nyskrivna förord. Årets titlar spänner över allt från barockpoeter, som Torsten Rudeen och Samuel Columbus, till samtida namn som Jenny Tunedal och Ann Jäderlund.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Jila Mossaed och Tua Forsström, nya ledamöter i Svenska akademien, tillhör de mest intressanta svenska poeterna och är båda aktuella med samlingsvolymer. ”Ljusets alfabet” (Bokförlaget Lejd ) rymmer tre av Mosseads diktsamlingar, som tidigare inte har samsats inom samma pärmar, men som nu berikar varandra. I Forsströms fall är det en tidigare publicerad samlingsvolym, ”Jag studerade en gång vid en underbar fakultet”, som trycks på nytt.

Men den återutgivning som gläder mig allra mest är Åsa Nelvins ”Gattet. Sånger från barnasinnet” (Modernista), som publicerades postumt 1981 och har fallit i orättvis glömska, trots en återutgivning för tio år sedan. ”Gattet” är en fantastisk skildring av barndomens skräck och glädje, skriven med en språkekvilibrism som få förunnas. Den ska vistas ute i världen – inte gömmas undan i dammiga biblioteksmagasin.

Tre andra återutgivna guldkorn

  • Cecilia Hansson – ”Diktsamlingar”, Natur & Kultur. En samlingsvolym med tre levande lyriska verk om vuxen- och kvinnoblivande.
  • Marie Lundquist – ”Jag går runt och samlar in min trädgård för natten”, Nirstedt/Litteratur. Lundquists prosalyriska debut från 1992, lika läsvärd nu som då.
  • Bodil Malmsten – ”Samlade dikter”, Albert Bonniers förlag. En pocket som alla och envar borde ha under huvudkudden, i ryggsäcken, eller på annat sätt nära till hands.
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons