Annons

Några av ossPojkarna i helvetets förgård visar stillsam styrka

Mårten Andersson, Peter Perski, Per Burell och David Lenneman i ”Några av oss” på Riksteatern.
Mårten Andersson, Peter Perski, Per Burell och David Lenneman i ”Några av oss” på Riksteatern. Foto: Urban Jörén

Genom berättelsen om några okuvliga och kreativa pojkars liv i Theresienstadt får vi en nära och mycket personlig inblick i det som nu kallas Förintelsen.

Under strecket
Publicerad

Några av oss

Genre
Teater
Regi
Måns Lagerlöf
Medverkande
Peter Perski, Per Burell, Mårten Andersson, David Lenneman
Var
Riksteatern, Hallunda
Text
Eva-Maria Dahlin

Scenografi: Johanna Mårtensson. Komposition, ljud: Hampus Norén. Ljus: Peter Stockhaus

Att något bygger på en sann historia är inte alltid en garanti för kvalitet, men nog ger det en fördjupande insikt att se foton på de små pojkar som är förebilderna för rollfigurerna i Eva-Maria Dahlins ”Några av oss”.

Just vetskapen att tre av de fyra pojkar vi får se gestaltade dödades i Auschwitz skapar en särskild ram kring skeendet.

Handlingen är både vardaglig och häpnadsväckande. På scenen finns fyra gånger fyra rektangulära lådor, liksom fyllda av grus. Det är den värld vi ser. Men bortom finns hela det jättelika koncentrationslägret Theresienstadt, helvetets förgård, stationen före Auschwitz-Birkenau.

Allt börjar den 22 oktober 1942, då den unge Petr Ginz sett sitt namn på listan, den lista som innebär deportering. Uppenbart är det något han väntat sig, som den unge jude han är. Än så länge är resten av familjen, mamma och pappa och lillasyster, kvar i lägenheten i Prag, som husets sista judar. Petr packar, tar farväl och talar om sin återkomst. Den som aldrig äger rum, eftersom han mördas två år senare.

Annons
Annons

Petr beter sig som om omständigheterna vore mänskliga, även när de inte är det.

I lägret blir Petr redaktör för en tidskrift, Vedem, som ges ut i ett exemplar varje fredag. Han samlar artiklar, intervjuer, recensioner, dikter av sina medfångar och bidrar själv med många texter och illustrationer. Hans vilja att dokumentera, förmedla och lära sig nytt tycks oändlig. Peter Perski i rollen ger oss bilden av en ung människa som ständigt vill förbättra sig och sin värld. Petr beter sig som om omständigheterna vore mänskliga, även när de inte är det. Och hans inre värld sträcker sig väldigt långt utanför lägermurarna.

Även om Petr står i centrum får vi också inkännande porträtt av några av hans kamrater i tidningsredaktionen: Per Burell gör Jiri, den yngste, lite skrynklige, fumlige, sent ankommande och charmige, som längtar hem till mamma. Hanus Hachenburg (Mårten Andersson) beskriver sig själv som konstig, utan vänner, och skriver dikter som han påstår är medvetet obegripliga. Många gånger sitter han tyst och inåtvänd när de andra skojar och leker med varandra.

David Lennemans Kurt är Petrs största stöd och högra hand på redaktionen. Han är den ende som överlever. När han på slutet, enligt judisk sed, lägger stenar på sina kamraters gravar, lägger han ingen till minne av sig själv. Hans död sker senare.

Den allvarliga, men stundtals roliga, föreställningen blir aldrig känslosam men efterlämnar en känsla av sorg och stor förlust.

I Måns Lagerlöfs känsliga regi är ”Några av oss” en stillsam berättelse, där våldet finns med som en möjlighet, som ett ökande muller i fjärran, i det faktum att godsvagnarna från lägret far iväg oftare och oftare. Och ingen vill svara på frågan vart.

Allt berättas direkt till publiken, som citat, som tankar som aldrig yttras, som gestaltningar av händelser utanför pojkarnas barack. Det mesta är hämtat från de mirakulöst bevarade tidskriftsnumren och Petr Ginz nyligen återfunna dagböcker. Den allvarliga, men stundtals roliga, föreställningen blir aldrig känslosam men efterlämnar en känsla av sorg och stor förlust.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons