Annons

Le naufrage des civilisationsPolariseringen en frukt av kalla kriget i Mellanöstern

T h: Demonstranter släpar bort en skadad man i samband med kuppen mot Mossadegh i Iran 1953.
T h: Demonstranter släpar bort en skadad man i samband med kuppen mot Mossadegh i Iran 1953. Foto: TT

Västmakternas agerande i Mellanöstern under kalla krigets dagar blev en draksådd som har resulterat i dagens polariserade värld. Vägen ur detta är att överbrygga klyftan mellan kapitalismens vinnare och förlorare, skriver författaren Amin Maalouf i en ny bok.

Under strecket
Publicerad

Amin Maalouf.

Foto: Miranda R Wolf Bild 1 av 1

Le naufrage des civilisations

Författare
Amin Maalouf
Genre
Sakprosa
Förlag
Grasset

244 s.

Brasiliens president Jair Bolsonaro hävdar att skövlingen av Amazonas är Brasiliens interna angelägenhet. I regionalvalen i Tyskland nyligen skördade det främlingsfientliga Alternativ för Tyskland, AfD, stora framgångar. I Storbritannien har premiärminister Boris Johnsons försök att forcera Brexit skapat svåra spänningar.

Hänger allt detta i själva verket ihop? Den franske akademiledamoten Amin Maalouf menar att vår tid präglas av söndring och av en global brist på ansvarstagande. Det gemensamma intresset offras för särintressen, de må vara ekonomiska eller etniska och sekteristiska. Maalouf skulle säga att bränderna i Amazonas, rasismen i Tyskland och brexit är symptom på en och samma civilisationskris. I sin nya essä, ”Le naufrage des civilisations” (Civilisationernas förlisning), belönad med Prix Aujourd’hui för bästa politiska och historiska bok i Frankrike 2019, blottlägger Maalouf hur universalismen, föreställningen om en enad mänsklighet som delar ett gemensamt öde och som har ett delat ansvar för planeten, förlist och splittring blivit normen. Den fransk-libanesiske författaren driver tesen att de universalistiska idealen, närmare bestämt égalité och fraternité, blivit offer för den konservatism som segrade i det kalla kriget. Och han menar att det var i Mellanöstern, under det kalla kriget, som det universalistiska hoppet släcktes först.

Annons
Annons

Det originella i Maaloufs skildring är att han påminner om den progressiva politiska kraft och potential som fanns i Levanten.

Maalouf är ett barn av Levanten, den civilisationssfär utmed östra Medelhavet där kultur och näringsliv frodades under århundraden. Många andra har lovsjungit mångkulturalismen i vad som en gång var kosmopolitiska metropoler: Beirut, Alexandria, Kairo och Smyrna. Det originella i Maaloufs skildring är att han påminner om den progressiva politiska kraft och potential som fanns i Levanten, liksom i andra delar av Mellanöstern och Fjärran östern där sekteristisk extremism i dag blivit förhärskande.

Under 1900-talets första hälft förenades kristna, judar och muslimer i en internationalism med mer eller mindre marxistiska förtecken. Maalouf är ingen marxist, men han menar att den proletära internationalismen var ett steg i rätt riktning, oaktat det politiska sakinnehållet, i så måtto att den lyfte blickarna mot en större mänsklighet, bortom etnicitetens och sekterismens avgränsade horisonter. Men universalismen i Levanten och bortom, i Iran, Pakistan, Turkiet och Indonesien blev offer för det kalla kriget. I antikommunismens namn förstörde väst och dess allierade i dessa länder de förutsättningar som fanns för politiska och sociala framsteg, framhåller Maalouf. I alla händelser understödde väst konsekvent de mest reaktionära krafterna.

Det är väl känt att den brittisk-amerikanska kuppen mot Irans folkvalde och demokratiske ledare Mossadegh och återinsättandet av shahen 1953 banade väg för den islamiska revolutionen 1979. Mindre känd är utplåningen av vänsteranhängare i Indonesien 1965–1966. CIA-dokument som offentliggjordes 2017 bekräftade att USA hade varit inblandat i detta. Antalet dödsoffer uppgick till minst en halv miljon. Lika allvarligt som massakrerna var, menar Maalouf, att den modernistiska och sekulära intellektuella eliten utplånades. Indonesien överläts åt korrumperade militärer och militanta islamister.

Annons
Annons

Amin Maalouf.

Foto: Miranda R Wolf Bild 1 av 1
Amin Maalouf.
Amin Maalouf. Foto: Miranda R Wolf

I Pakistan hängdes den moderat socialistiske premiärministern Zulfikar Ali Bhutto 1979 av den USA-stödda militären, som införde shariastyre. En våldskampanj mot vänstern, som var iscensatt av landets USA-uppbackade militär, drev samma år bort Turkiets socialdemokratiske premiärminister Bülent Ecevit från makten och öppnade för islamisterna.

Han argumenterar för att dagens civilisationskris har sina rötter i det sätt på vilket väst säkrade segern över kommunismen och i den konservativa hybris som den gav upphov till.

Amin Maalouf ser en symbolik i att den islamiska revolutionen i Iran åtföljdes av en annan slags konservativ revolution i väst. Margaret Thatchers och Ronald Reagans valsegrar 1979 och 1980 blev inledningen till ett politiskt paradigmskifte som fullbordades med Sovjetkommunismens fall. Kommunismens fall är inget som Maalouf beklagar. Däremot argumenterar han för att dagens civilisationskris har sina rötter i det sätt på vilket väst säkrade segern över kommunismen och i den konservativa hybris som den gav upphov till. Medan västs taktik under det kalla kriget underblåste etnisk och sekteristisk polarisering och omöjliggjorde sociala och politiska framsteg i den muslimska världen, öppnade dess seger över kommunismen för en ideologisk regression på hemmaplan. Segern över kommunismen diskrediterade nämligen jämlikhetsidealet, och det har underblåst den splittring som i dag destabiliserar etablerade västliga demokratier.

Maalouf understryker att principen om jämlikhet är en moralisk kompass för samhällen. Klyftor leder till misstro mellan grupper. Är det orimligt att anta att rasmotsättningarna i USA skulle ha varit mindre om man inte hade låtit de ekonomiska klyftorna växa fritt, frågar sig Maalouf. Det är knappast heller någon tillfällighet att nativism, som ställer de infödda befolkningarna mot invandrarna, vinner terräng i ett Europa där klyftorna vuxit. Trenden är densamma i de flesta länder: arbetarklassen överger en socialdemokrati som slagit till ideologisk reträtt och går till en nativistisk höger som ställer i utsikt att stoppad invandring kommer att återställa den sociala rättvisan. Så har alla tidigare vänsterfästen i Frankrike övertagits av Marine Le Pens extremhöger. Högerliberalen Emmanuel Macron besegrade visserligen Le Pen, men de gula västarnas uppror avslöjade hur mycket de ekonomiska klyftorna destabiliserat Frankrike.

Annons
Annons

Socialismen fungerade inte, men det gör inte heller kapitalismen.

Socialismen fungerade inte, men det gör inte heller kapitalismen, därav förvirringen i dag, säger Amin Maalouf i en intervju. Kapitalismen fungerar i alla fall inte för alla. Sedan 1980 har medelklassens inkomster stagnerat i västvärlden medan arbetarklassen pressas nedåt. I USA är ojämlikheten tillbaka på 1929 års nivå. 0,1 procent av de amerikanska skattebetalarna äger 20 procent av landets samlade förmögenhet. De ekonomiska klyftorna är numera lika stora i USA som de är i Vladimir Putins Ryssland. Tidigare i sommar riktade 18 amerikanska multimiljardärer, med George Soros i spetsen, en uppmaning till kandidaterna inför nästa års presidentval att beskatta de största förmögenheterna. Det amerikanska miljardärsuppropet för högre skatter är möjligen ett tecken på en växande insikt hos den ekonomiska eliten om behovet av socialt ansvarstagande.

Maalouf efterlyser en moralisk internationalism, och Frankrikes president Macron visade prov på moraliskt, globalt ledarskap när han i samband med G7-mötet nyligen ställde Brasiliens Bolsonaro till svars för att ”vårt hem står i lågor.” Men den internationalism med marknadsliberala förtecken som bland andra Macron företräder vinner inte anklang hos de socialt underprivilegierade. Därmed riskerar civilisationskrisen att fortsätta att fördjupas.

Men då måste de liberala eliterna tänka om.

En social internationalism, som förenar liberal öppenhet och rättvis fördelning, skulle överbrygga den farliga klyftan mellan kapitalismens vinnare och förlorare. Men då måste de liberala eliterna tänka om. I början av 1900-talet gjorde den upplysta borgerligheten i länder som Frankrike och Sverige gemensam sak med arbetarrörelsen i kampen för tolerans, demokrati och social rättvisa. Kan den politiska traditionen återuppväckas?

Halil Karaveli

Halil Karaveli är journalist och författare, verksam vid tankesmedjan Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons