Annons

Jonas Fröberg:Politiken går inte ihop – och ingen plan finns

Varm luft från politikers munnar säger att vägtrafikutsläppen ska minska. Men i verkligheten ökar de. Konkret plan för att få bukt på detta existerar lika mycket som jultomten – och starka krafter talar för att så kommer det att förbli.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Roald, Berit / TT Bild 1 av 1
Foto: Roald, Berit / TT Bild 1 av 1
Foto: Roald, Berit / TT

Klimatkollaps. Låt oss sluta ögonen och se bilder av det som är globala uppvärmningen konsekvenser. Du vet, dem vi absolut inte vill se.

Parisavtalet från 2016 är obevekligt: vi ska sträva mot max 1,5 graders temperaturökning. Då måste koldioxidutsläppen ner. Snabbt.

Vägtrafiken står för en fjärdedel av koldioxidutsläppen och är därmed viktig. Sveriges högtidliga klimatmål är att transportsektorns klimatpåverkan ska minska med 70 procent mellan 2010 och 2030. Sju av riksdagens åtta partier står bakom det. Man har till och med iordningställt ett statligt samordningskansli som heter ”Fossilfritt Sverige” med tidigare generalsekreteraren för Naturskyddsföreningen Svante Axelsson som chef.

Men så kommer vi till verkligheten.

Annons
Annons

Tjänstemännen skriver att den åttaprocentiga årliga minskningen ”saknar historiskt motstycke”.

Konkret måste vägtrafikutsläppen ner med 8 procent per år för att nå 70 procent 2030. Men nu visar en ny promemoria från Trafikverket att utsläppen förra året ökade med en halv procent.

Det är, och här kommer ett fint gammalt ord, blamant – men samtidigt bara toppen av ett isberg. Och promemorian leder till en nyfiken fråga som ingen politiker tycks ha ställt:

Vad måste göras?

Visst. Man har infört bonus-malussystem för bilar och koldioxidtak för tung trafik. Men lägger man 30 sekunder på att läsa innantill i Trafikverkets knastertorra PM inser man att det är något stort som inte stämmer.

Tjänstemännen skriver att den åttaprocentiga årliga minskningen ”saknar historiskt motstycke”. Fritt tolkat: ”Det känns ju typ omöjligt”. För alla rapporters pilar pekar redan åt fel håll.

Det skrivs att trafiken ökar, vilket ”står i kontrast med klimatmålen”. Alla som ropar att elbilar faktiskt rekordökade förra året får mothugg direkt: efter att folk flytt dieselbilar köpte de nämligen främst mer bensinbilar som släpper ut mer koldioxid. Utsläppen för nya bilar stod därför stilla på 122 gram per kilometer 2018 – trots att utsläppen i stället borde ha minskat med 9 gram per år för att klara målet.

Höjning av bränsleskatten ses som nödvändig, vilket hittills ansett som politiskt självmord.

Sådär fortsätter tjänstemännen att torrt och sakligt visa bristen på politiska initiativ innan de når slutklämmen. Budskapet: beslutade politiska åtgärder och styrmedel når bara halvvägs om vi ska nå målet 2030.

Vad måste då göras?

Tjänstemännen väljer att skriva klartext: ”Det kommer inte att räcka med tekniska åtgärder utan det kommer att krävas en förändrad inriktning i utveckling av samhälle och transportsystem mot ett samhälle med minskad biltrafik och effektivare godstransporter.”

Vi snackar alltså inte bara snabbare elektrifiering av fordonsflottan (där de stora bilbolagen länge satt käppar i hjulen).

Höjning av bränsleskatten ses som nödvändig, vilket hittills ansett som politiskt självmord. Liksom genomgripande mångmiljardsatsningar på järnväg och kollektivtrafik, på bekostnad av vägar samt stora förändringar i stadsplanering.

Vi tar det viktiga igen: med nuvarande åtgärder når Sverige bara hälften av målet på 70 procents utsläppsminskning fram till 2030.

Vad tror du själv – kommer vi att nå målet?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons