Annons

Mårten Schultz:Politikernas boenden – lätt att blanda ihop brott och omoral

Reglerna om riksdagsledamöters ersättningar har stått i fokus för medierapporteringen under senare tid. Det är framför allt rätten till ersättning för dubbel bosättning som tilldragit sig intresse.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1
Bild 1 av 1

Ett antal granskningar har gjorts i olika medier, efter ett första avslöjande i Aftonbladet. I granskningarna har det visat sig att parlamentariker fått betydande belopp i ersättning för olika upplägg som betraktats som, eller i alla fall presenterats som, mer eller mindre suspekta.

Riksdagsuppdraget är inget vanligt arbete.

Innan jag går in på regelverket finns det anledning att påminna om några premisser. ”Så arbetar ledamöterna” står det på riksdagens informativa hemsida. Det är en rubrik som riskerar att leda fel. För – som det också görs tydligt på hemsidan – riksdagsuppdraget är inget vanligt arbete. Riksdagsledamöterna är inte anställda av riksdagen och de har en betydande frihet – och privilegier – som vanliga anställda inte har. Deras arvode är inte knutet till någon prestation. De behöver inte, egentligen, vara på plats i riksdagen för omröstningar. Ansvaret utkrävs genom val, inte genom att riksdagen som en arbetsgivare kontrollerar ledamöternas arbete. Dessutom har riksdagsledamöterna ett särskilt skydd mot ansvar för brott, som följer av grundlagen. För att ta några exempel.

Annons
Annons

Riksdagsledamöternas uppdrag är alltså annorlunda arbeten och andra offentliga funktioner i samhället. Det återspeglas även i deras ekonomiska villkor. Men nu handlar det alltså om möjligheten till ersättning för dubbelt boende. Låt mig bli litet teknisk, eftersom så mycket av diskussionen har varit moralisk; ”giriga ledamöter roffar åt sig pengar trots att de tjänar så mycket.”

Riksdagsledamöter som bor mer än 50 kilometer från riksdagen har rätt till övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd i Stockholm eller rätt till ersättning för en privat övernattningsbostad i Stockholm. I det första fallet tilldelas ledamoten en lägenhet i Stockholm och bor där gratis. I det andra fallet skaffar ledamoten ett eget boende och får betalt med som mest 8 600 kronor per månad för detta boende. Ersättningen utgår för faktiska kostnader men inte för kapitalkostnader för kontantinsatser. Om ledamoten delar bostad så ska ersättningen utgå från ledamotens del av kostnaden.

Den ilska som nyhetsrapporteringen medfört har inte i första hand utgått från juridiska bedömningar.

Det här är generösa regler, men grundtanken är uppenbar. Folkets företrädare i riksdagen ska kunna fullgöra sitt uppdrag i huvudstaden utan att behöva ta risken det innebär att behöva göra sig av med sin tidigare bostad för ett tidsbegränsat uppdrag i Stockholm. Dessutom så har vi den speciella saken att riksdagsledamöter företräder hela Sverige och alla som inte kommer från Stockholm har sitt demokratiska mandat från någon annan ort. Det kan tala för att vilja ha kvar en bostad i sin valkrets.

Men allt är inte regler. Den ilska som nyhetsrapporteringen medfört har inte i första hand utgått från juridiska bedömningar om regelefterlevnad, utan om att det framstått som att ledamöter mjölkat systemen genom trixande. Det här kan man ha moraliska synpunkter på.

Ett problem med den moraliska diskussionen är dock att de olika avslöjandena har haft så olika karaktär. I vissa av fallen framstår det onekligen som att ersättningarna föregåtts av avancerade upplägg. I andra fall framstår det inte så. I ytterligare andra fall är de uppgifter som medierna rapporterat om åtminstone i närheten av det brottsliga. Kvittogranskningen av folkets främsta företrädare har innehållit god och viktig journalistik. Det är emellertid ett bekymmer när diskussionen om dessa granskningar blandar ihop det som (kanske) är brottsligt, med det som (kanske) är omoraliskt och det som (kanske) inte är vare sig det ena eller andra vid närmare anblick.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons