Annons

Janerik Larsson:Populismens båda grenar - ett amerikanskt perspektiv

Den amerikanske generalen Dwight Eisenhower var vid slutet av andra världskriget befälhavare för de allierade styrkorna och ledde invasionen av Europa på "Dagen D". Som krigshjälte blev han mycket populär efter kriget och ställde upp som republikansk kandidat i presidentvalet 1952 där han besegrade den demokratiske kandidaten Adlai Stevenson.
Den amerikanske generalen Dwight Eisenhower var vid slutet av andra världskriget befälhavare för de allierade styrkorna och ledde invasionen av Europa på "Dagen D". Som krigshjälte blev han mycket populär efter kriget och ställde upp som republikansk kandidat i presidentvalet 1952 där han besegrade den demokratiske kandidaten Adlai Stevenson. Foto: UPI / TT

Min sommarläsning är Tim Albertas ”American Carnage - On the front lines of the republican civil war and the rise of president Trump” som på drygt 600 sidor går igenom amerikansk politik sedan 2008 med fokus på utvecklingen inom det republikanska partiet.

Under strecket
Publicerad

Jag kanske återkommer till boken men för dagen ska jag peka på en aspekt på amerikansk politik som jag tror är förbisedd i diskussionen om vad som hänt och vad som kommer att hända.

Den amerikanska högerpopulismens pånyttfödelse efter 30-talet brukar datera sin födelse till den 19 februari 2009 då CNBC-reportern Rick Santelli i direktsändning från Chicago Mercantile Exchange gick till attack mot Obama-administrationens löfte ett rädda djupt skuldsatta bostadsägare från sina skulder.

Snart hade Tea Party-rörelsen fötts. Dess namn syftar tillbaka på den amerikanska revolutionens födelse den 16 december 1773 i Bostons hamn.

Men som Alberta påpekar så stod TEA egentligen nu för TAXED ENOUGH ALREADY dvs ”vi betalar tillräckligt höga skatter” - en amerikansk variant på ”vad fan får jag för pengarna”. Det senare utbrottet har ännu inte fått något politiskt genomslag i Sverige men det har däremot Tea Party...

Men som Alberta påpekar så kom den amerikanska högerpopulismen aldrig att handla om skattetrycket. Det är ett mycket viktigt påpekande och jag vill koppla det till det för mig uppenbara - höger- och vänsterpopulism är grenar på samma träd.

Annons
Annons

Någon annan ska betala; det är det centrala budskapet.

Fareed Zakaria skrev härom veckan i sin Washington Post-krönika om den absurda amerikanska försvarsbudgeten som i sig illustrerar det faktum att det i amerikansk politik idag inte finns något parti som står för minskat budgetunderskott, minskat skattetryck. Man kan bara minska skatter för vissa intressegrupper:

Dwight D. Eisenhower was the kind of Republican who had a pragmatic skepticism about government. He was the kind of seasoned general who understood that peace came from a combination of military strength and diplomatic engagement. That was why in his presidential farewell address he spoke about the dangers of the “military-industrial complex.” Nearly 60 years later, it looks like one of the most prophetic warnings any president has ever made.

President Eisenhower var det slags prublikan som hade en pragmatisk skepsis om regeringen. Han var en erfaren general som förstod att fred kommer från en kombination av militär styrka och diplomatiskt engagemang. Det var därför han i sitt avskedstal som president talade om faran med det militär-industriella komplexet. Nästan 60 år senare framstår det som en av de mest profetiska varningar som någon president någonsin framfört.

Wall Street Journal skrev med ett liknande tonläge nyligen i en ledare om The Bipartisan Spending Party, när det gäller statsutgifter har USA bara ett parti.

Congress’s budget process under both parties is broken. It makes no tradeoffs, lies to the public, and enforces no accountability.

Under båda kongressens partier är budgetprocessen icke-fungerande. Den innehåller inga avvägningar, den ljuger till allmänheten och övervakar inte efterlevnaden av krav på ansvar.

Här mera fakta om det militär-industriella komplexet i dagens USA och här en essä om budgeten.

I amerikansk politik är höger- och vänsterpopulism helt eniga om att någon annan ska betala kalaset. Vänta inte något annat av valkampen 2020.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons