Annons

Olof Ehrenkrona:Populistisk eller konstitutionell demokrati?

Foto: Seth Wenig / TT

Den som gör anspråk på att vara den ende och den sanne uttolkaren av folkviljan i kamp med en korrumperad elit, följer ett klassiskt mönster.

Under strecket
Publicerad

I den politiska historien går det sedan flera hundra år en skarp skiljelinje mellan den populistiska och den konstitutionella demokratisynen. Den handlar inte så mycket om skillnaden mellan direktdemokrati och representativ demokrati, som om de kontroll- och fördröjningsmekanismer som behövs för att demokratin ska bli ett stöd och ett försvar för friheten och inte urarta till ett hot mot denna.

Den amerikanska tidskriften The Atlantic med anor från mitten av 1800-talet innehåller i sitt senaste nummer en artikel på just detta tema, om populism och konstitutionalism av den amerikanske statsvetare George Thomas.

Artikeln är en alldeles utmärkt sammanfattning av de problem som USA brottas med under Trumps presidentskap och som även, om än i mildare form, nu drabbar Storbritannien. Thomas konstaterar att Trumps anspråk på att vara den ende och den sanne uttolkaren av folkviljan i kamp med en korrumperad elit är klassiskt.

Det är demagogens och populistens sätt att skaffa sig demokratisk legitimitet, och en viktig del i detta är att avsöndra alla motståndare från folket. Det sanna folket är behändigt nog de människor som sluter upp bakom ledaren och som låter sig manifesteras på olika slags massmöten. ”Jag är folket, jag är vi. De andra tillhör inte folket. Dom är dom.” Så lyder populistens mantra.

Det var precis detta som de amerikanska grundlagsfäderna ville undvika och som föranledde en av den västerländska civilisationens mest sofistikerade och briljanta konstitutionella debatter.

Den har gått till historien genom ”The federalist” som innehöll över 90 essäer, vilka kom att fungera som ett slags förarbeten och författningskommentarer till amerikanska konstitutionen antagen i Philadelphia 1787.

Thomas citerar huvudförfattarna James Madison och Alexander Hamilton. Han visar med stor tydlighet hur det som vi nu ser av maktmissbruk och maktusurpation var det som skulle förebyggas med hjälp av maktdelningen mellan kongressen, presidentmakten och domstolarna.

Enväldet är alltså inte demokrati, inte ens om det är folkvalt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons