Annons

Sharon Eyal & Olivier DuboisPrecisionsdans med sugande energi

Kungliga Baletten i ”Half life” av Sharon Eyal. Tretton dansare medverkar, Daniel Norgren-Jensen i centrum.
Kungliga Baletten i ”Half life” av Sharon Eyal. Tretton dansare medverkar, Daniel Norgren-Jensen i centrum. Foto: Hans Nilsson

Sharon Eyals nya verk ”Half life” är en rik gåva till publiken och Kungliga Baletten, ett stycke komplex gruppdynamik av laddat liv, skriver Anna Ångström om en helkväll som börjar i dystert mörker.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Gunnlaugur Egilsson och Jonna Savioja i ”De l'origine” av Olivier Dubois.

Foto: Hans NilssonBild 1 av 2

Kungliga Baletten i ”Half life” av Sharon Eyal.

Foto: Hans NilssonBild 2 av 2

Sharon Eyal & Olivier Dubois

Genre
Dans
Medverkande
Kungliga Baletten
Var
Kungliga Operan

Koreografi, scenografi, kostym, mask: Olivier Dubois (”De l'origine”). Sharon Eyal och Gai Behar (”Half life”). Musik: François Caffenne, Ori Lichtik. Ljus: Emmanuel Gary, Alon Cohen.

Kungliga Balettens nya helafton är hardcore, ett par tuffa timmar till ett tungt elektroniskt soundtrack som får guldet i salongen att vibrera och pulsera. Balettchef Johannes Öhman räds inte att ta en och annan risk för att vidga vyer och tilltal, driven av viljan att undersöka hur ett klassiskt rotat kompani kan utvecklas. Två koreografer har fått skapa varsitt verk: fransmannen Olivier Dubois är ny i huset medan israeliskan Sharon Eyal med team för tre år sedan fick en hit med ”Bill”.

Den nya dubbeln rör sig obönhörligt i en existentiell glipa mellan liv och död – ett vågspel som slutar lyckligt. Men det börjar dystert: med avgrundsmuller och ett landskap av livlösa, svarta kroppar som bara skymtar i mörkret. Bland dessa dockor i människostorlek framträder två gestalter helt klädda i leopardmönstrad trikå (Jonna Savioja och Gunnlaugur Egilsson). Överlevare som långsamt klänger på varandra, intar och attackerar omgivningen alltmedan François Caffennes ljudbild, samplad från operans scenmaskineri, tjuter och rister.

Annons
Annons

Gunnlaugur Egilsson och Jonna Savioja i ”De l'origine” av Olivier Dubois.

Foto: Hans NilssonBild 1 av 2

Kungliga Baletten i ”Half life” av Sharon Eyal.

Foto: Hans NilssonBild 2 av 2

”De l'origine” (Härkomst) kallar Olivier Dubois sitt verk om hur människan föds ur och vandrar över historiens likhögar. Dubois, som har arbetat med stora namn som Angelin Preljocaj och Jan Fabre, är känd för spektakulära grepp och politiskt patos – hans eget kompani har säte i nordfranska Roubaix, en industristad med hög arbetslöshet. Bidraget på Operan blir dock koreografiskt diffust och anonymt – en installation som månne hade gjort sig bättre i en konsthall.

Gunnlaugur Egilsson och Jonna Savioja i ”De l'origine” av Olivier Dubois.
Gunnlaugur Egilsson och Jonna Savioja i ”De l'origine” av Olivier Dubois. Foto: Hans Nilsson

Desto häftigare är det att återse Sharon Eyal och partnern Gai Behar, även aktuella på Göteborgsoperan i vår med starka ”Entitled black” från 2012 (som ges tillsammans med ”Max” av Eyals läromästare Ohad Naharin). Det är klokt av Öhman att återkoppla till konstnärskap som dansare och publik redan mött. Och visst känner man igen parets specifika, repetitiva kompositioner där massan av dansare ibland blir till en enda, disciplinerat synkad organism. Nya verket ”Half life” för tretton dansare är lika associationsrikt som krävande, stundtals nästan banalt i enskilda detaljer men likväl suggestivt med en sugande energi som är manisk på gränsen till det omänskliga.

Musiken är en drivande kraft, designad dj:n Ori Lichtik som öser skarpa rytmer över ensemblen. Detta är de små skiftningarnas koreografi där upprepningar, förskjutningar och utstickare även genomsyrar ljudbilden. I inledningen nöter Amanda Åkesson och Johnny McMillan varsin rörelse provocerande länge innan de frigör sig för att därpå slukas upp av gruppen på marsch. Dansarna ser nästan nakna ut i sina tunna kostymer vilket förstärker det rituella draget när höfter och axlar skakar. Alon Cohens flotta ljus bygger katedraler men skulpterar också människan till en gränsvarelse mellan objekt och individ. Exponerad, stark och sårbar.

Kungliga Baletten i ”Half life” av Sharon Eyal.
Kungliga Baletten i ”Half life” av Sharon Eyal. Foto: Hans Nilsson

Stammen, armén eller balettkåren är sociala sammanhang där ingen får sticka ut. Likväl skjuter huvuden upp, vänds ryggar åt fel håll. I glappet mellan det extatiskt unisona och individens impulser uppstår spänning och visst obehag. Långe Daniel Norgren-Jensen blir blickfång i gruppen som splittras och tajtas till i ett suveränt kuggat samspel; en sofistikerad primitivitet av mjukt och ryckigt.

Just när det hela kantrar över i monotoni kommer en överraskande final: den klassiska balettens vokabulär bryter in som explosiv, drillad frihet i form av höga hopp och roterande attituder. ”Half life” är en rik gåva till publiken och baletten, vars komplexa precisionsarbete rymmer liv, ökad puls och – ja, hopp.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons