Annons

Lisa Irenius:Principlöshet verkar vara Bokmässans nya princip

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Menar verkligen Bokmässan att så fort en aktör väcker stor uppmärksamhet och blir föremål för en debatt så får den inte vara med – om det anses ta fokus från läsning och litteratur?

Under strecket
Publicerad

En av förra årets hetaste kulturdebatter kretsade kring en viss liten tidning med högerextrema kopplingar, som hade en av Bokmässans mest undanskymda montrar.

År 2017 omnämndes Bokmässan nära 14 000 gånger i svenska medier, dubbelt så många gånger som år 2015 (enligt mediearkivet Retriever).

Inte nog med den där omstridda montern, det anordnades också en stor nazistdemonstration i Göteborg samtidigt som Bokmässan 2017.

Dessutom var det bojkotter och alternativa mässor – och Bokmässan tappade en dryg tredjedel av sina besökare på lördagen jämfört med föregående år.

Bokmässans vd Maria Källsson lämnade sitt uppdrag, och den nya ledningen bestämde sig för att porta den där lilla tidskriften som gav upphov till så mycket elände.

Men varför, egentligen? Vad hände med den intressanta och viktiga principfrågan, som ägnades så många artiklar: är det rätt att en tidning med koppling till extremhögern får delta på Bokmässan?

När Bokmässan i ett pressmeddelande i november 2017 motiverade sitt nya beslut svarade man egentligen aldrig på detta. I stället förklarade man att alltför mycket uppmärksamhet kom att ägnas åt just den frågan, och att Bokmässans innehåll därmed hamnade i skymundan.

Annons
Annons

Nu, i samband med att Bokmässan presenterar sitt program för i år, upprepas samma budskap. ”Vi kommer generellt sett att säga nej till utställare och aktörer som gör att vi riskerar att hamna i samma situation som vi har varit i de senaste två åren”, säger t f mässansvarig Frida Edman till SvD.

Bokmässan är en privat organisation som är i sin fulla rätt att göra precis vad den vill. Det är inte ett hot mot yttrandefriheten om inte alla får medverka där. Det är också fullt förståeligt att mässan, efter förra årets debacle, inte vill ha med tidskriften. Ledningen anser helt enkelt inte att det är värt det, med allt vad det kan innebära av minskade besökssiffror, bojkotter och negativ publicitet.

Men varken stora ord om ”mångfald” och ”yttrandefrihet” eller ambitionen att läsning och litteratur inte får hamna i skymundan ger någon vidare vägledning om vem som ska få vara med på mässan och inte.

Menar verkligen Bokmässan att så fort en aktör väcker stor uppmärksamhet och blir föremål för en debatt så får den inte vara med – om det anses ta fokus från läsning och litteratur?

I så fall är det en oroande linje i tider av en alltmer polariserad offentlighet och stundvis aggressiv opinionsbildning på sociala medier.

Den här gången stängdes dörren för en högerextrem tidskrift. En annan gång kan det vara en vänsterextrem eller radikalfeministisk publikation. Eller egentligen vilken aktör som helst, om den väcker tillräckligt mycket ont blod hos vissa.

Det återstår att se hur det blir, men Bokmässans nya inställning är problematisk. Läsning och litteratur handlar inte bara om trevliga och oomstridda frågor, utan också om det som är obekvämt och berör samhällets smärtpunkter.

Tyvärr verkar principlösheten vara Bokmässans nya princip.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons