Annons

Maria Ludvigsson:Privatiseringar är inte politisk tourettes

Löfven och Lööf.
Löfven och Lööf. Foto: Claudio Bresciani/TT

Arbetsförmedlingen måste ersättas, frågan är hur.

Under strecket
Publicerad

Det är inte mycket till borgerlighet som lägger sig på rygg och blottar strupen. När marknadsliberala företrädare, bättre än vänstern, utmålar borgerlig politik som ensidigt naiv har man förlorat både problemformuleringsprivilegium och sig själv.

Turerna runt Arbetsförmedlingen uppenbarar dels Januariöverenskommelsens (JÖK:en) svåraste effekter, dels att borgerligheten tappat sin moraliska pondus.

JÖK:en är egentligen en 73-punktslista på 16 sidor, fyra och en halv politiska reformer per sida, nedtecknad och överenskommen av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Vänsterpartiet har eventuellt något slags hängavtal, som sägs ligga i en skrivbordslåda, som aldrig kommer att visas för mänskligheten.

Centerpartiet, som fått med några viktiga sakfrågor, trodde nog uppriktigt att detta var ett sätt att liberalisera Sverige. C-företrädare har till och med upprepat att detta skulle ge fler liberala reformer än någon tidigare borgerlig regering gjort. Den som inte visste bättre skulle nästan kunna tro att en socialdemokratisk regering är själva garanten för ett mer marknadsliberalt Sverige. Det var svårt att tro när det sades, och det har inte blivit lättare.

Annons
Annons

I själva verket försvårar JÖK:en liberaliseringar. I stället för en regering som lägger tro, hopp och kärlek i nyckelreformer för ett bättre Sverige, blir det hela ett ”härtill nödd och tvungen”.

Arbetsförmedlingens öde är betecknande. C och L har i JÖK:ens punkt 18 beskrivit en reform, lika omfattande som viktig, på bara några rader. De inleds med: ”Arbetsförmedlingen reformeras i grunden.” Det är helt sant att Arbetsförmedlingen (sedan länge) måste reformeras. Staten kan inte förmedla jobb!

Större delen av alla jobb går heller inte via myndigheten utan sker helt och sedan länge utan dess inblandning. Hur de ska hitta rätt som inte själva förmår att skaffa jobb utan står längre från arbetsmarknaden och behöver andra vägar till anställning i olika former, ligger heller inte inom statens eller kommunens kärnkompetens.

Men frågor om hur själva reformen ska gå till är inte detsamma som att avfärda poängen med samma reform.

Som om det kompakta reformmotståndet inte vore nog finns även borgerliga tyckare och skribenter som sänker idén att andra än staten ska förmedla jobb. I Göteborgs-Posten skriver Karin Pihl på ledarplats: ”Privatiseringsivern är särskilt utbredd inom Centerpartiet. Det verkar nästan inte finnas någon hejd på vad som går att privatiseras, eller vad privatiseringar är tänkta att lösa.” Pihl tolkar JÖK:ens del om Arbetsförmedlingen som ett av borgerlighetens generande drag. Som en tonåring som rodnar över föräldrar som står vid sin sak.

Är vi tillbaka på 1970-talets nivå av utbredd socialdemokrati? Då, när alla bara var nyanser av rött och den som antydde att ekonomin liksom civilsamhället, kulturen och akademien borde vara fri ansågs vara en riktig tomte.

Annons
Annons

Låt mig påminna om att vi har en stat som är så omfattande att den som av myndigheter anses tjäna för lite kastas ut ur landet. Svenska medborgare får lov att betala vilka summor som helst för att rädda sina husdjur från svåra sjukdomar, men när människorna vill teckna egna sjukvårdsförsäkringar gör staten allt för att det inte ska fungera.

På våra statliga museer är även de mest kända och älskade målningarna försedda med varningstexter som förklarar för medborgaren vad hon ser, vad hon egentligen ska se samt vad konstnären trodde sig se.

Det var dessutom länge sedan principen hälften kvar gällde för alla.

Att i detta utse steg mot mindre statlig inblandning, mindre statligt ägande och färre statliga pekpinnar till det stora hotet, är inte en syssla för borgerligheten.

Sveriges problem är inte att privatiseringar eller medborgares initiativ vinner mark och utrymme. Vårt problem är alltjämt att stat och kommun utgör en osunt stor del av BNP. Att vi tror att staten är samhället. Och, att borgerligheten snart saknar förmåga att förklara vad skillnaden mellan höger och vänster är.

Att föreslå privatiseringar bör, åtminstone inte av borgerligheten själv, klassas som ett politikens tourettes.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons