Annons
Kommentar

Birgitta Forsberg:Problemen hopar sig runt miljardären Lundberg

Fredrik Lundberg, ordförande för Industrivärden.
Fredrik Lundberg, ordförande för Industrivärden. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

En halt anka och en revolution. Miljardären Fredrik Lundberg har bekymmer på två håll. Åtminstone det ena är självförvållat.

Under strecket
Publicerad

Handelsbankens huvudkontor i Stockholm.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 2

Björn Rosengren, vd för Sandvik.

Foto: Jonas Ekströmer/TT Bild 2 av 2

Industrivärdens ordförande Fredrik Lundberg har det lite småvarmt om öronen just nu. I Sandvik mullrar det och i Handelsbanken har miljardären genomfört en revolution.

Verkstadsbolaget förbereder för att eventuellt knoppa av dotterbolaget Sandvik Materials Technology, SMT, som gör specialstål. Något som Fredrik Lundberg var emot när han tidigare satt i Sandviks styrelse. Men nu vill vd Björn Rosengren och ordförande Johan Molin ändå förbereda det hela.

Fredrik Lundberg har kanske helt enkelt bytt fot. Numera sitter Industrivärdens vd, Helena Stjernholm, i styrelsen och hon torde ha kollat vad investmentbolagets storägare och ordförande vill.

Ändå mullrar det i Sandvik. Vd Björn Rosengren sa till Dagens Industri att han inte kommer att bli ”jättelångvarig i Sandvik” och indikerade att han kan sitta i fem år, vilket betyder drygt ett år till.

Men en vd brukar aldrig någonsin tala om sin avgång i förväg eftersom hen då lätt blir en halt anka, som går i cirklar i stället för rakt fram.

Nå, Björn Rosengren sägs ha blivit rosenrasande över citaten i DI eftersom de var en del av ett längre resonemang, så det är möjligt att utspelet inte var en släng mot Lundberg.

Annons
Annons

Handelsbankens huvudkontor i Stockholm.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 2

Björn Rosengren, vd för Sandvik.

Foto: Jonas Ekströmer/TT Bild 2 av 2
1/2

Handelsbankens huvudkontor i Stockholm.

Foto: Tomas Oneborg
2/2

Björn Rosengren, vd för Sandvik.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Men om mullret i Sandvik kanske mest är varmluft, går åskan för fullt i Handelsbanken. Där har Fredrik Lundberg gjort något ingen annan någonsin klarat av, nämligen ändrat reglerna för hur mycket pengar banken betalar till den mäktiga personalstiftelsen Oktogonen.

För att förstå att det här är en revolution måste vi gå tillbaka i tiden. År 1970 var det allvarlig kris i Handelsbanken och Jan Wallander erbjöd sig att ta över som vd och räta upp banken.

– Mina herrar, vi står med byxorna neddragna och det finns inget annat att göra än att maka in sig bakom buskar och försöka dra upp dem igen, sa Wallander när han mötte bankdirektionen för första gången, enligt Ronald Fagerfjälls bok Företagsledarnas århundrade.

Jan Wallander stöpte om Handelsbanken och gav den en struktur som länge ansågs helig. Banken blev synnerligen lönsam. Dessutom grundade Wallander personalstiftelsen Oktogonen 1973. Den har vuxit sig stor och är bankens näst största ägare, tätt efter Industrivärden, med drygt 10 procent.

Efter räddningsinsatsen sågs Jan Wallander nästintill som en gud i banken. Nästan ända fram till sin död 2016 var han med på bokslutsmiddagen i Fersenska palatset, en del av bankens huvudkontor i Kungsträdgården i Stockholm. Där cementerade han Oktogonens bakgrund och värderingar i ett tal för personer som var nya.

Oktogonen har länge setts som mycket viktig för sammanhållningen i banken och för personalens lojalitet med banken.

Och varje år – utom 1993, 2009, 2016 och 2018 – har Handelsbanken avsatt pengar till Oktogonen. Kriteriet har varit att banken har en lönsamhet som är högre än snittet för konkurrenterna.

Annons
Annons

En gång sägs den tidigare ordförande Arne Mårtensson ha fällt en skämtsam kommentar om Oktogonen som senare blivit klassisk:

– Skönt att vd klarade ribban för avsättning till Oktogonen och därmed kunde undvika att begå harakiri framför Gustav Adolfs-statyn.

Hänvisningen till statyn kommer sig av att regionbankerna varje år tävlar om vilken som har bäst avkastning och därmed vinner Gustav Adolf-statyetten i koppar.

Det är mot bakgrund av detta som Handelsbankens hantering av Oktogonen nu i vår blir en så stor sak. Banken hade beslutat att ge personalstiftelsen 827 miljoner kronor, närmare 70 000 kronor per anställd, för 2018. Inför Oktogonen är nämligen alla anställda lika, vd som vaktmästare.

Men i april kovände banken. Det skulle inte bli några pengar till Oktogonen för fjolåret och för framtida avsättningar skulle det finnas ett tak på 850 miljoner. Tidigare uttrycktes taket som en andel av aktieutdelningen.

I ett brev till personalen förklarade, enligt Dagens Industri, den nya vd:n Carina Åkerström att det inte bara är lönsamheten jämfört med de andra bankerna som gäller, utan att banken måste ha blivit starkare och mer konkurrenskraftig föregående år för att Oktogonen ska få pengar.

Banken hävdar att det inte är något nytt, men flera av SvD:s källor uppfattar det som att ytterligare parametrar har tillkommit.

– Att ändra något med Oktogonen är som att ändra i tio Guds bud, säger en källa.

Att dessutom låta den nya vd:n förklara saken för alla missnöjda anställda är att skicka ut henne på ett kamikazeuppdrag. Det hela är ett styrelsebeslut. Ordförande Pär Boman och vice ordförande Fredrik Lundberg borde stå upp för det.

Om Oktogonen inte får avsättningar från banken utan får nöja sig med aktieutdelningar kan stiftelsen urholkas allt eftersom den betalar ut personalens pensioner. Det skulle kunna gynna Fredrik Lundberg, som har har ett stort ägande i banken, via Industrivärden, via Lundbergföretagen och privat.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons