Annons

Katarina Wennstam:Problemet är vissa mäns kvinnosyn – inte deras hudfärg

Under strecket
Publicerad
Foto: Alexander Tillheden/We are Sthlm/TTBild 1 av 1
Foto: Alexander Tillheden/We are Sthlm/TTBild 1 av 1

Det finns ingen anledning att förneka att det finns män som kommer till Sverige från andra länder som har med sig en kvinnosyn i bagaget som krockar med den betydligt mer frigjorda svenska kvinnans rörelsefrihet och beteende.

Att det finns pojkar som fostras av den kultur de växer upp i. Men det går inte heller att förneka att det finns svenska killar som växer upp med lingon, mellanmjölk och Astrid Lindgren-sagor, men som ser män i sin närhet bete sig så illa mot kvinnor att de fostras till att tro att detta är ett acceptabelt beteende.

Problemet är vissa mäns kvinnosyn, inte deras hår- eller hudfärg.

Problemet är vissa mäns kvinnosyn, inte deras hår- eller hudfärg.

När pajkastningen kring sexuella trakasserier på festivalen We are Sthlm nu börjar lugna ner sig kan man konstatera att det – tyvärr – behövs en främlingsfientlig agenda för att sexuella övergrepp ska få riktigt stort genomslag.

Foto: Alexander Tillheden/We are Sthlm/TT
Annons
Annons

Jag har varit med så länge att jag minns det totala ointresse som var kring gruppvåldtäkter – oavsett gärningsmännens ursprung, tills lokala Sverigedemokrater började dela ut flygblad med hemadresser till de misstänkta i samband med Rissnevåldtäkten 2000.

Då fullkomligt exploderade det i medierna och alla, inklusive undertecknad, åkte ut till förorten för att göra reportage om invandrarkillarnas nedärvda kulturmönster. Låt vara att killarna hade sina rötter i såväl Afrika, Mellanöstern och Sydamerika, men i media klumpades deras kvinnosyn ihop till en och klistrades på varenda kille med hår mörkare än cendré.

Några år senare rapporterades om en gruppvåldtäkt på ett hotell i Ayia Napa på Cypern, de misstänkta var norska och svenska unga turister.

Då pratade vi inte kulturmönster, utan då ställde medierna charterbolagen till svars för att de fyllde våra fina nordiska grabbar med så mycket alkohol att de förvandlades till våldtäktsmän.

Trots att snart sagt varje svensk som vet att det finns en mycket utpräglad svensk charterkultur som innefattar både enorm konsumtion av alkohol och pissigt beteende på kvinnliga medresenärer. Men det som händer i Magalluf stannar i Magalluf – eller?

Kanske är det snarare dags att vi börjar fundera på vad det är som gör att både journalister och stora delar av allmänheten blir så mycket mer upprörda när en misstänkt våldtäktsman har utländskt ursprung. Varför gör vi så stor skillnad på samma brott om det begås av Ahmed eller Anders?

Varför gör vi så stor skillnad på samma brott om det begås av Ahmed eller Anders?

**Jag menar att det handlar **om identifikation. Våldtäkt är ett av samhällets mest avskydda brott och därför är det naturligt att vi också svartmålar den misstänkta gärningsmannen.

När han istället är ”en av oss”, en kille som påminner om vår brorsa, granne eller kollega, då blir det mycket svårare att få ihop bilden i huvudet av monstret som hoppar fram ur skuggorna med den omtyckta killen i klassen eller på kontoret.

De senaste veckornas totala hjärnsläpp hos den vrålande nätpöbeln är därför inte bara skrämmande, utan faktiskt mänskligt. Inte för att ursäkta, utan för att försöka förstå.

De senaste veckornas totala hjärnsläpp hos den vrålande nätpöbeln är därför inte bara skrämmande, utan faktiskt mänskligt.

Först då vi vågar rikta blicken inåt och leta efter likheter snarare än skillnader kan vi verkligen komma någonstans.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons