Annons

Professor: 40-talisterna bör inse – det är ”payback time”

Filosofiprofessorn Bengt Brülde.
Filosofiprofessorn Bengt Brülde. Foto: Mareike Timm

Skänk pengarna till välgörenhet istället för att låta dem gå i arv – och bli lyckligare. Som lyckoforskare vet Bengt Brülde att vi ökar vårt välbefinnande om vi upplever mer mening.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

En viss insikt i att tiden är begränsad tror Bengt Brülde kan gör livet rikare och hjälpa oss att ta vara på det vi har.

Foto: Mareike Timm

Hur ser Bengt Brülde själv på slutet? ”Jag skjuter väl bort det lite grand”, svarar han.

Foto: Mareike Timm

Några år före 60 insåg filosofiprofessorn Bengt Brülde att han behövde börja förbereda sig för resten av livet. Ska det bli ett gott och meningsfullt åldrande bör han 1) fatta vissa beslut redan innan han har blivit pensionär, 2) ta eländesbeskrivningar med en nypa salt och 3) inte satsa enbart på sig själv. För att få ett bra liv i den tredje åldern ska man se till att också göra gott för andra.

Det där sista riktar han till alla privilegierade som slutat jobba. ”Jag tycker inte alls att man får ta moralisk semester som äldre”, fastslår han.

Mer om detta senare, men vi kan ju meddela att ett liknande upprop i radion gav honom de första hatkommentarerna någonsin och att han själv är förvånad över att ställningstagandet uppfattas så provokativt. För statistiken visar att en världsförbättraruppgift som pensionär i allra högsta grad bidrar till den personliga lyckan.

Men vi börjar på ett fik i Göteborg. Det är dagen före Bengt Brüldes 60-årsdag och han har varit ute en hel del för att presentera sin nya bok ”Lev hela livet – filosofiska tankar om ett gott och meningsfullt åldrande” (Fri Tanke förlag 2019). Flera arrangörer vill gärna ha det lilla ordet ”lycklig” i rubriken. För Bengt Brülde är det olika saker.

Annons
Annons

– Visst kan det liv man lever som äldre vara njutbart och behagligt för en själv, men att det är meningsfullt innebär något mer, säger han.

– Hur ska man uppleva mening när man slutar jobba? Det är minst lika viktigt att förbereda sig för.

Det finns fantastiska möjligheter som vi har att förvalta under den här tiden.

Så Bengt Brülde ville helt enkelt ge sig själv en praktisk och filosofisk bok i 60-årspresent om hur man bäst kan hantera ”kommande förluster och vägen mot en säker död”. Under skrivandet sorterade han ut fyra olika förhållningssätt (se fakta nedan) som kan tillämpas på denna period i livet – uppskjutarmodellen, copingmodellen, kampen mot ålderismen och – vilket passar honom själv bäst – möjlighetsmodellen. Samtidigt vill han inte ducka för den krassa verkligheten.

– Åldrandet är också ett jäkla elände. Det kommer att ske hemska saker på vägen, som anhörigas bortgång och kroppsliga funktionshinder – ett förfall som slutar i hjälplöshet och död. Men det finns också fantastiska möjligheter som vi har att förvalta under den här tiden.

Den ena modellen behöver inte utesluta den andra, enligt Bengt Brülde. Själv tar han till sig uppskjutarmodellen lite lagom, inriktar sig på beteenden som ska hålla honom frisk men vill inte fastna i hyperaktivitet. Han tror det är bra med copingstrategier för ofrånkomligt ”elände” och att vara medveten om ålderismen – vilket han själv inte var innan han skrev boken. Där förklarar han hur kulturella strukturer upprätthålls och begränsar äldre – till exempel genom föryngringssmicker. Som reporter säger jag därmed absolut inget i stil med ”du ser inte ut som 60” i mitt samtal med Bengt Brülde.

Annons
Annons

En viss insikt i att tiden är begränsad tror Bengt Brülde kan gör livet rikare och hjälpa oss att ta vara på det vi har.

Foto: Mareike Timm

– Eller ännu värre, ’vad ungdomlig du verkar’, tillägger han. Det är ett slags stereotypisering som utgår från att äldre är passiva, slöa, icke-nyfikna och rigida.

Man får inte glömma bort meningen i jakten på lyckan.

Efter flera böcker om lycka, meningsfullhet och moral har Bengt Brülde för första gången närmat sig de stora livsfrågorna med ett ”ålderskänsligt” perspektiv. Han hade aldrig tänkt på hur människor kan fortsätta sin personliga utveckling efter 50, efter 60, efter 70. Nu ser han en historiskt unik möjlighet som kommer när man slutar arbeta.

– De existentiella frågorna blir tillspetsade på ett intressant sätt i den här åldern. Med den kortare livshorisonten kommer känslan av att man bör ta vara på sina kvarvarande år.

Hur ska man då förvalta den tiden? När Bengt Brülde vägleder läsarna utgår han från filosofiska argument, lyckoforskning, kultur- och hälsovetenskaper. Han förklarar skillnaden mellan lycka och mening: den åldersgrupp som mår bäst och säger sig vara lyckligast är mellan 60 och 75 år. Frågar man om känslan av meningsfullhet ligger pensionärer däremot lägst jämfört med andra.

– Det kan bero på att många inte fattar vilken betydelse som familjebildning, barnuppfostran och karriär har haft, så när det försvinner är det stor risk att känslan av mening sjunker. Visst kan det vara mysigt att ordna middagar och åka till Sydeuropa, men det ger ingen meningsfullhet.

En viss insikt i att tiden är begränsad tror Bengt Brülde kan gör livet rikare och hjälpa oss att ta vara på det vi har.
En viss insikt i att tiden är begränsad tror Bengt Brülde kan gör livet rikare och hjälpa oss att ta vara på det vi har. Foto: Mareike Timm
Annons
Annons

Som lyckoforskare vet Bengt Brülde att vi ökar vårt välbefinnande om vi upplever mer mening. I den fjärde modellen för att hantera åldrandet, möjlighetsperspektivet, föreslår han därför att man ska ställa sig själv tre frågor för att kunna välja klokt bland sina möjligheter: Gör det mig lyckligare? Gör det mitt liv mer meningsfullt? Är det moraliskt försvarbart?

– Det finns, som jag ser det, tre stora källor till livsmening: Att göra saker för andra, ideellt eller genom volontärarbete, och inte bara passa barnbarn. Att fortsätta att utvecklas och inte bara godta stagnation. Och sedan att ingå i större sammanhang, en gemenskap. Man får inte glömma bort meningen i jakten på lyckan.

Många av 40-talisternas barn klarar sig bra utan föräldrarnas stöd.

Och moralen? Bengt Brülde har som filosof hållit på med moralfrågor sedan 20-årsåldern och ägnar ett kapitel i nya boken åt hur pensionärer kan leva moraliskt goda liv. Många, menar han, har tid, energi, hälsa, pengar och kompetens. Med så stora möjligheter att göra gott bör man göra det av det enkla skälet att man kan, menar han.

– Vi har mycket moral kring vad man bör göra för de äldre, men vad äldre själva bör göra har liksom kommit bort. En nybliven pensionär kan tycka att nu har jag gjort mitt, att det är helt okej att ta moralisk semester. Det ifrågasätter jag starkt.

Bengt Brüldes andra argument handlar om ”payback time”: Han menar att de nyblivna pensionärerna i vårt land har ”tjänat kraftigt på orättvisa globala spelregler” och bör ”betala tillbaka till dem som missgynnats”.

Annons
Annons

Hur ser Bengt Brülde själv på slutet? ”Jag skjuter väl bort det lite grand”, svarar han.

Foto: Mareike Timm

– Många 40- och 50-talister har vuxit upp under en tid då både arbetsmarknaden, aktiemarknaden och bostadsmarknaden spelade dem i händerna. Universiteten öppnade precis då. Ändå resonerar många som att det här är min förtjänst ... Det är en jäkla massa tur, det borde man ödmjukt inse.

Du skriver att man till och med bör testamentera en del av sina tillgångar till välgörenhet istället för till sina barn. Hur tänker du?

– 40-talisternas barn har ofta fått ett mycket viktigare arv under livets gång – en bra uppfostran och hjälp till självhjälp. Många av dem klarar sig bra utan föräldrarnas stöd. Ska de då ovanpå allt få både sommarhuset och lägenheten och alla andra tillgångar?

Litet lagom dödsmedvetenhet kanske kan motivera oss.

Nu tillämpar Bengt Brülde möjlighetsmodellen på sin egen förberedelse för tredje åldern. Enligt svaren på de tio frågor som han föreslår att man ska ställa sig själv inför pensioneringen vill han jobba så länge han kan, men absolut inte på heltid. Han vill meditera, skriva böcker, spela golf, ägna sig åt kultur och träna tai chi. Han använder copingstrategier som medveten närvaro och självmedkänsla för att stärka sin psykologiska motståndskraft inför de motgångar som väntar. Han skänker hälften av royaltyn för sina böcker till världsförbättrarprojekt.

Och ja, han ser fram emot att ”förvalta denna fantastiska tid utan att trilla i eländesdiket”, alltså inte grubbla för mycket på allt som kommer att leda till förluster och – till sist – döden. ”Slutet”, det oundvikliga, får en hel avdelning i boken med frågor som ”Bör vi vara medvetna om döden?” och ”Hur hanterar vi vår dödsrädsla?”

Hur ser du själv på slutet?

– Jag skjuter väl bort det lite grand, säger han.

Att man som 60-åring inte har oändligt med tid kvar som pigg, frisk och aktiv vill Bengt Brülde inte uppehålla sig allt för mycket vid. En viss insikt i att tiden är begränsad tror han däremot kan gör livet rikare och hjälpa oss att ta vara på det vi har.

– Litet lagom dödsmedvetenhet kanske kan motivera oss att vara mentalt förberedda – bli mer närvarande, kanske få en förhöjd livsintensitet. För min del gör det att jag tar livet mer på allvar. Jag vill inte sjabbla bort mina möjligheter.

Hur ser Bengt Brülde själv på slutet?  ”Jag skjuter väl bort det lite grand”, svarar han.
Hur ser Bengt Brülde själv på slutet? ”Jag skjuter väl bort det lite grand”, svarar han. Foto: Mareike Timm
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons